Vänsterpartiet Örebro

Replik på Leif Lannerhag (m)

”Vi kan konstatera att det allt överskuggande problemet i Sverige är människors brist på makt att påverka sin egen situation och därmed forma sin egen framtid utifrån egna förutsättningar.” Så inleder moderaten Leif Lannerhag sin debattartikel i NA den 16 september.
Under hela mitt liv, som engagerad samhällsmedborgare i solidaritetsarbete med förtryckta folk, i det fackliga såväl som i det politiska arbetet, har jag också upplevt att det just är människors maktlöshet som är det allt överskuggande problemet. Men samtidigt med maktlöshet finns ju maktfullkomlighet. I samma utsträckning som människor berövas makten över sina liv finns det andra som äger makten. Och jag har konsekvent tagit de maktlösas parti. Och aldrig har jag haft en moderat vid min sida. Tvärtom. Moderaterna har konsekvent ställt sig på makthavarnas sida i sitt fundamentalistiska försvar av den privata äganderätten.

När Leif Lannerhag skriver om människors brist på makt tänker han förmodligen inte på en fattig lantarbetare på södra halvklotet, en palestinier i Ramallah, eller en skiftarbetande ensam mor på Volvos monteringsband i Göteborg. Då handlar det snarare om den offentliga sektorn som den socialistiska majoriteten utestänger det privata näringslivet från att exploatera. Att inte få privatisera vård, skola och omsorg upplevs tydligen av moderaterna som maktlöshet.

Leif Lannerhag har dessutom fräckheten att påstå att ”de som idag styr vårt fina land i stat och många kommuner är mer intresserad av sin egen välfärd, och sin egen plånbok, än att arbeta för Sveriges bästa.” Jag blir mållös! Moderaternas stora politiska nummer är ju privatisering av den offentliga sektorn. Då om någonsin skulle ju den egna vinningen vara styrande.

En grundbult i den borgerliga retoriken kring avregleringar av samhällsägd infrastruktur som post, järnväg, flyg och el, har i dagarna visat sig vara falsk. Det blir inte billigare för konsumenterna. Nu har vi svart på vitt vilka enorma prisökningar vi drabbats av när profiten ersätter samhällsansvaret.

Leif Lannerhag avslutar sin artikel med att påstå att det inte går att rösta på vänsterkanten om man vill ha en förändring. Jag vill bara påminna honom och läsarna om att ett förverkligande av vänsterpartiets politiska program om politisk och ekonomisk demokrati skulle lösa ”det allt överskuggande problemet” angående människors brist på makt och på ett revolutionerande sätt förändra Sverige.

Hans Blomberg, Vänsterpartiet Örebro

Moderaterna vill höja hyrorna i ÖBO

Privatisering är det recept som de borgerliga partierna, med moderaterna och folkpartiet i spetsen, ständigt återkommer till som den mirakelmedicin som skall rädda den offentliga sektorn samtidigt som det sägs gynna alla medborgare. Vi inom vänster tror varken på receptet eller på vem patienten verkligen är.

På kommunfullmäktiges senaste möte fick vi återigen belägg för vår misstro. Borgarna hade en gemensam budgetskrivelse där man som vanligt återkom till nyttan av att sälja ut kommunal egendom. Moderaternas talesman i samhällsbyggnadsfrågor, Lennart Persson, sa då följande: ”…det är ju faktiskt så att ÖBO är hyresledande vilket gör att med det stora kapital som ÖBO har och den låga hyressättningen som finns, så är det lite svårt för en mindre byggare att satsa pengar på att bygga hyreshus. Och det här har en viss negativ effekt på bostadsmarknaden i Örebro.”

Kan det sägas tydligare? Sälj delar av ÖBO för att minska företagets inflytande på hyresnivån så att ökade hyresintäkter skall göra det mer lönsamt för nya och gamla fastighetsägare.

Moderaterna är de besuttnas parti. I sin retorik är dom skickliga på att framställa de privilegierades intressen som om dom gynnade folkflertalet. Men det är inte alltid man lyckas med att hålla skenet uppe.

Hans Blomberg, Vänsterpartiet Örebro

Bevara Örebro folkhögskola

Jihad Menhem  i en debattartikel, Nerikes Allehanda

JMenhem_5Folkhögskolorna har en allmän stark ställning i svenskt folkbildningsarbete. I mer än 100 år har den svenska folkhögskolan verkat till glädje och gagn för många generationer unga och äldre kursdeltagare. Den stod till buds för kunskapshungriga arbetarungdomar.
Folkhögskoleåren gav dem den mognad de behövde för att senare göra insatser i det vi med stolthet kallar Folkrörelsesverige. Folkhögskolorna har tagit ett stort samhällsansvar och visat stor flexibilitet när det gäller att planera, organisera och genomföra meningsfulla kurser och verksamhet för tusentals arbetslösa.

För många människor har folkhögskolan varit en karriärväg till studier på universitet och högskolor. Otaliga är de kommunal- och landstingspolitiker som haft folkhögskolan som sitt universitet. Folkhögskolorna har tagit emot många människor som tidigare inte fått en chans i livet men som ville försöka komma ifatt. T.ex. invandrare och människor med funktionshinder, de som av olika orsaker inte kunnat gå färdigt grundskolan eller gymnasiet, med andra ord de lågutbildade.

Inom ramen för Örebro läns landsting finns idag fem folkhögskolor som är till stor nytta och har betytt mycket för länsutvecklingen. En av dessa är Örebro folkhögskola. Den erbjuder friskvårdsinriktad folkbildning för många, arbetslösa, ensamstående mödrar, långtidssjukskrivna, invandrare och avhoppade gymnasieelever.

Trots att Örebro folkhögskola utför en stor folkbildningsuppgift för Örebro läns landsting genom att utbilda folkhälsoarbetare som jobbar med förebyggande hälsovård runt om i länet har landstingsfullmäktige beslutat att överlåta huvudmannaskapet till Evangeliska frikyrkan. Detta begränsar möjligheterna för många människor, som har inte någon anknytning till kristendom eller Evangeliska frikyrkan, att söka sig till friskvårdslinjen i Örebro folkhögskola.

Det är ett märkligt beslut att binda en folkhögskola till en kyrka och stänga dörren för många människor som inte känner sig hemma där.

Det är också mycket märkligt att socialdemokraterna, som har spelat en viktig roll genom att bygga upp folkhögskolorna, idag föreslår en nedläggning av en bra och fungerande folkhögskola.

För oss i Vänsterpartiet är beslutet oacceptabelt. En utbildning som fungerar bra och som är av ovärderlig vikt för enskilda individer ska läggas ned i en tid när folkhögskolorna, den kommunala vuxenutbildningen och studieförbunden behövs mer än någonsin.

En fri och obunden folkhögskola i landstingets regi öppnar dörren för alla sorters människor oavsett religiös eller politiskt tillhörighet.

Jihad Menhem, Vänsterpartiet Örebro, landstingspolitiker Örebro län

Körkortsutbildning införs som ämne på omvårdnadsprogrammet

Sveriges befolkning blir allt äldre. Därmed ökar också behovet av vård och omsorg. En nödvändig förbättring av omsorgen om personer med funktionshinder leder också till att en större insats från samhällets sida behövs.

Stadskansliet har i sin rapport ”Personal och kompetens år 2000 – 2010” beskrivit kommunens personalbehov fram till år 2010. Där pekar man på den utmaning som ligger i
en hårdnande konkurrens om den tillgängliga arbetskraften. Vi vet också att antalet ungdomar som kommer ut på arbetsmarknaden är färre än antalet anställda som går i pension. I rapporten beräknas behovet av anställda inom äldre- och handikappomsorgen öka fram till år 2010 med 220 årsarbetare eller cirka 8 procent.

I detta läge är det oroande att så få ungdomar söker till vård- och omvårdnadsprogrammet. Intagningen var de senaste tre åren 27, 44 respektive 59 st. Till höstterminen i år beräknas 25 till 30 elever påbörja denna utbildning.

Vi måste på olika sätt möta denna situation och göra vård- och omsorgsyrkena mer attraktiva. Det kan ske genom en förbättrad lönenivå, kortare arbetstider, bättre arbetsmiljö etcetera. Även utbildningen kan göras mer attraktiv.

På Tullängskolan utbildas bilskollärare. En del av eleverna på bilskolan är de ungdomar som går fordonsprogrammet. De får sitt körkort som en del av utbildningen eftersom de har behov av körkort i sitt yrke. Även vårdpersonal har behov av körkort för att klara sina arbetsuppgifter till exempel i hemtjänsten.

Med hänvisning till ovanstående föreslår vi kommunfullmäktige besluta:

Att körkortsutbildning införs som ämne på omvårdnadsprogrammet.

Murad Artin
Hans Blomberg
Elisabeth Jörgensen
Bengt Å Johansson

Lokal handlingsplan för kvinnofrid

Det är en mänsklig rättighet att leva ett liv utan våld. Men trots välfärdssamhället och en hög levnadsstandard tvingas vi konstatera att alltför många kvinnor och barn lever i ständig skräck för misshandel, hot och sexuella övergrepp – också här i Örebro.

Våldet mot kvinnor förekommer överallt i samhället. Det är mycket vanligare än de flesta tror. Det förekommer i alla åldrar, i alla samhällsklasser, i alla bostadsområden och i alla yrkesgrupper. Misshandel och övergrepp begås också mot äldre kvinnor, och mot kvinnor med funktionshinder.

Tyvärr kan också Örebro kommun visa upp sorglig statistik över kvinnor som blir slagna och kränkta av sina män varje år. I Örebro kommun utsattes under år 2002 405 kvinnor för misshandel enligt Brottsförebyggande rådets statistik. Grov kvinnofridskränkning, olaga hot och ofredande mot kvinnor anmäldes totalt 628 gånger under förra året i Örebro.

Vi måste i större utsträckning än hittills måste ta ett ansvar för att hjälpa och stödja och skydda kvinnor som utsätts för misshandel och övergrepp. Vi måste också se till att barnen i misshandlade familjer får hjälp och stöd och skydd.

Fortfarande finns stora brister när det gäller att ta ansvar för att misshandlade kvinnor får ett bra och rättssäkert bemötande. Det blir mycket tydligt när domstolarna trots en tydlig lagstiftning inte förmår hantera övergrepp mot kvinnor på ett respektfullt och rimligt sätt.
Alltför ofta misslyckas samhället också att ta ordentligt tag i kvinnomisshandlande män, också när de bryter mot tydliga förbud.

Kommunen har ett stort ansvar genom socialtjänsten, vård-och omsorg, genom skolan och förskolan samt som arbetsgivare. Men alltför ofta är det frivilliga krafter – kvinnojourer och kvinnohus som tar ansvaret att ta hand om och hjälpa de misshandlade kvinnorna och deras barn.

Enbart frivilliga krafter räcker inte. Budskapet från oss alla måste vara – nolltolerans för mäns våld mot kvinnor!

Med hänvisning till ovanstående föreslår vi kommunfullmäktige besluta:

Att upprätta en Lokal handlingsplan för kvinnofrid

Murad Artin
Hans Blomberg

Människohandeln för sexuella ändamål

Lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster trädde i kraft i Sverige den 1 januari 1999. Fem år senare råder det delade meningar om huruvida lagen resulterat i en minskning av prostitutionen i Sverige, eller om den tvärtom har resulterat i att prostitutionen ökat. Man kan emellertid konstatera att den synliga gatuprostitutionen har minskat markant. Parallellt med denna förändring har prostitutionen via Internet ökat. Dessa båda faktorer har resulterat i att prostitutionen gått från att vara relativt synlig till att vara till stora delar dold och svår för polis och myndigheter att ha uppsikt över. Detta gäller både kvinnlig och manlig prostitution.

I samband med murens fall och Europas omstrukturering i början av 1990-talet började ännu en form av prostitution ta form; människohandeln för sexuella ändamål, så kallad trafficing. Under det senaste decenniet har problemet växt till en världsindustri som är mycket svår att kontrollera. Vi vet att offer för trafficing hamnar även här i Sverige. Vi känner alla till den verklighetsbaserade filmen Lilja 4-ever. Men idag saknas det en organisation som äger medel att jobba effektivt för att motverka trafficing på de flesta platser i Sverige. Som undantag kan nämnas polismyndigheten i Västra Götalands län som inrättat en särskild trafficing-grupp vars enda uppgift är att arbeta aktivt för att motverka trafficing. Deras lokala arbete i främst Göteborg har gett mycket goda resultat. Utifrån detta exempel kan man konstatera att lokalt arbete mot prostitution och trafficing kan vara mycket fruktbart.

En förutsättning för ett målinriktat arbete mot prostitution och trafficing är att en kartläggning av problemet genomförs på lokalt plan innan arbetet påbörjas. Vi tror att detta bäst genomförs inom varje enskild kommun.

Vi vill därför att Örebro kommun tar initiativ till en kartläggning av prostitutionen i kommunen, med särskild inriktning mot könshandel genom trafficing och via Internet. Arbetet bör ske i samarbete med polismyndigheten.

Vänsterpartiet i Örebro

Murad Artin / Elisabeth Jörgensen

Vänsterpartiet ej kommunistiskt

Jihad Menhem  i en debattartikel, Nerikes Allehanda

JMenhem_5I brist på sakargument och kunskaper om vårt parti nyttjar några borgerliga skribenter i Nerikes Allehanda skåpmat ur historiens skräpkammare. Uppenbarligen har dessa skribenter inte gjort sig mödan att läsa partiprogrammet och förstå vilken ideologi som Vänsterpartiet har.

Det enkla svaret på denna fråga är att vänsterpartiet är ett socialistiskt parti. Den som läst vårt partiprogram vet att vi också betecknar oss som ett feministiskt, grönt och internationalistiskt parti.

Vänsterpartiet är inte kommunistiskt; varken vad gäller politiskt ideologi eller program, organisation eller arbetsmetoder. Vårt ideologiska fundament är socialistiskt. Dess början och slut är demokrati och befrielse – och inget annat!

Vi är ett brett parti. Det finns socialister, feminister i Vänsterpartiet och det finns också kommunister. Jag är en av dem. Man kan ha de åsikterna jag har och kalla sig socialist eller vänster eller tycka likadant och kalla sig kommunist.

I det förstnämnda fallet kommer man lindrigare undan och behöver inte ständigt dra historielektioner. Det innebär inte att jag förnekar de brott som begåtts i kommunismens namn av stalinistiska regimer.

Jag tycker inte man kan kalla de stater som under årtionden behärskades av Stalin för kommunistiska. Enligt gängse marxistisk terminologi innebär kommunism steget efter socialism; ett klasslöst samhälle med egendomsgemenskap.

I öst hade en partinomenklatura intagit den tidigare statens och kapitalisternas plats. Samma förtryck, eller betydligt värre, fortsatte i delvis nya former. En slags statskapitalism med andra symboler och estetiskt utanverk utvecklades. Man kan därför av dessa och andra skäl inte kalla dessa diktaturer kommunistiska.

En sak är att ogilla vår socialistiska ideologi och ståndpunkter. Det är inte något nytt för oss eftersom vi tar ställning för arbetarklassens intressen och bekämpar samhällets splittring i härskande överklasser och förtryckta underklasser.

En annan sak att förfalska den svenska politiska historien och förknippa vänsterpartisterna med diktaturer och stalinism. Då tycker jag att debatten är märklig, osaklig och kränkande.

Under hela sin existens har vänsterpartiet varit en stridbar del av den svenska arbetarrörelsen. Partimedlemmarna har ofta stått i första ledet i klasskampen ute på arbetsplatserna och i de parlamentariska församlingarna. De har slagits för anständiga löner och bättre arbetsvillkor, för social trygghet, pensioner och för fri sjukvård och rätt till utbildning.

Många av de sociala reformer som genomförts i vårt land föreslogs först av kommunisterna. Vi som kallar oss för kommunister i Vänsterpartiet vill ha mer demokrati, inte mindre. De som betvivlar vår anslutning till demokratins principer utgör troligtvis en försvinnande liten skara.

Förutom de demokratiska fri- och rättigheter, inklusive politisk rösträtt, som arbetarrörelsen tillkämpat sig i strid mot högern, vill vi utvidga demokratin att också gälla ekonomin. Vår syn på ekonomisk demokrati är mer kontroversiell för dom som inte omfattar arbetarrörelsens ideal.

Vi arbetar för att avskaffa kapitalism och fåtalsvälde. Vi vill bryta kapitalets makt. Vi arbetar för ett rättvist, solidariskt och jämlikt samhälle och inte tvärtom. Och, sist men inte minst.

Under andra världskriget fanns miljoner krigsveteraner som kallade sig kommunister. De fick betala ett högt pris i frontlinjen mot nazismen när tyska borgerliga partierna hjälpte Hitler till makten.

Det finns idag miljoner människor i de befrielserörelser i tredje världen som kallar sig kommunister. De kämpar för sina rättigheter och mot diktaturer som stöds av borgerliga partierna och den rika världens imperialism. Ska också deras historien förfalskas och förknippas med Stalin och Hitlers brott mot mänskligheten?

Jihad Menhem, Vänsterpartiet Örebro, landstingspolitiker Örebro län

Revolutionär process hellre än revolution

Det är inte lite Henry Pettersson vill lägga mig till last. Enligt honom är jag skyldig till Moskvaprocesserna och till att jag varit med och avrättat Zinoviev, överlämnat svenska emigranter till Sovjetunionen för nackskott, ombesörjt utbildningen i Bad Doberan i DDR, haft samröre med Set Persson, legat bakom uppkomsten av Rfondazione Communista i Italien och till att Le Pen tagit över det franska kommunistpartiets väljare.
Inte visste jag att jag hade ett sådant inflytande på politiken – såväl på den nationella och internationella politiken – som på den historiska utvecklingen. Därtill långt innan min födelse!

Jag tror att om man skall vara hederlig som historieskrivare skall man först och främst döma dem som fattade besluten i det förgångna och döma dem efter de historiska omständigheter som rådde då. Först efter det att man gjort detta, kan man se om man kan hysa någon förståelse för delar av deras beslut, eller blott och bart avfärda dem som förbrytare. (Oftast visar det sig vara mer komplicerat än så.)?

Vad Henry Pettersson gör är vad en historiker aldrig får göra – att med facit i hand moralisera över människors handlande i det förflutna. Med moralistens handbok i näven framstår människor så lätt som dårar, uslingar, förbrytare och gangsters. Det är ett effektivt sätt att inte lära sig något av det förflutna.

Vad jag hade att ta ställning till sedan jag kom till Sverige, har varit vänsterpartiets aktuella program och stadgar samt kontrollera om det som sägs och skrivs om vänsterpartiet i media är sant eller falskt. Till en början var jag en smula förvånad över att mycket av det som skrevs och sades i media om partiet, häpnadsväckande ofta var struntprat tillkomet i politiskt syfte. Precis som den text som Henry Petterson lyckades åstadkomma.

Det finns en sak som Henry Petterson vill beskylla mig och mitt parti för som har ständig aktualitet. Han menar att det finns en ideologisk vinglighet i det att vänsterpartiet är både ”revolutionärt” och ”parlamentariskt”. En revolution är sällan en plötslig och mycket snabbt förändring av den historiska utvecklingen. Det finns några sådan händelser i historien, men de är få. Det är vanligare att genomgripande förändringar, revolutioner om man så vill, istället sker genom en lång, segsliten, hård men till det yttre inte alltid särskilt dramatisk kamp. Reformkamp, parlamentarisk kamp står inte motsättning till sådana revolutionära processer. Min uppfattning är att revolutionära processer är att föredra framför revolutioner av de som inträffade i Frankrike 1789, Ryssland 1917 och på andra ställen under 1900-talet. Dessa revolutioner var explosionsartade produkter av århundraden av socialt och politiskt förtryck och av världskrig. Följaktligen är kampen för demokrati och ekonomisk och social jämlikhet också en kamp för fred och freden i sin tur en förutsättning för social och demokratisk utveckling.

Murad Artin, Vänsterpartiet Örebro, Kommunalråd

Läs vårt äldreprogram för Örebro kommun

Läs vårt äldreprogram för Örebro kommun

Budget Örebro kommun 2018

Budget Örebro kommun 2018

Samhällsmagasinet Rött

Samhällsmagasinet Rött