Arbetsrätten är värd att slåss för
Den svenska arbetsrätten spelar en betydande roll för hur vårt samhälle ser ut både idag och i framtiden. Vårt arbete, eller avsaknad av arbete, formar i hög grad våra liv – ofta mer än vad vi önskar eller tror. Bristande kontroll eller trygghet, ofrivilligt deltidsarbete, sänkt anställningsgrad genom så kallad hyvling eller trakasserier på arbetsplatsen är exempel på sådant som i högsta grad påverkar oss på individnivå. Just därför är arbetsrätten så viktig, både på samhälls- och individnivå.
Regeringens insats på området har istället varit att utifrån Januariavtalet med Centerpartiet och Liberalerna beställa en utredning om kraftiga försämringar för redan utsatta arbetande: Det skulle öppna för godtyckliga uppsägningar och minskat fackligt inflytande.
Vänsterpartiet och en samlad fackföreningsrörelse avvisade utredningens förslag med kraft. Istället har förhandlingar mellan fack och arbetsgivare resulterat i ett förslag som vissa av de fackliga organisationerna accepterar, medan de flesta LO-förbund inte gör det. Även om överenskommelsen, som nu ska hanteras av regeringen, är väsentligt bättre än utredningen, är det anmärkningsvärt och tragiskt att en socialdemokratiskt ledd regering deklarerade att man skulle gå vidare med förslagen även med LO:s nej, och på det här sättet har pressat LO-facken.
Att de marknadsfundamentalistiska partierna Centern och Liberalerna, det senare ett parti som med stor sannolikhet åker ur riksdagen vid kommande val, har getts ett stort inflytande över svensk arbetsrätt och arbetsmarknadspolitik är djupt oansvarigt och skadar Sverige.
För Vänsterpartiet är det viktigt att utgå från verkligheten. Under den pågående Coronapandemin har det blivit allt tydligare att det är de som sliter i det dolda som utgör basen som samhället vilar på. De arbetar ofta inom vården, är underbetalda och har dåliga arbetsvillkor. För att de som just nu håller vårt samhälle flytande ska ha en dräglig tillvaro så krävs en förbättrad arbetsrätt.
Vänsterpartiet vill förstärka och förbättra arbetsrätten – inte slå sönder den. I riksdagen har vi därför föreslagit en rad olika förändringar som skulle förbättra situationen för miljontals arbetare. Vi vill bland annat ta bort anställningsformen allmän visstidsanställning, skärpa gränsen för hur länge man kan vara visstidsanställd och få bort hyvling där arbetsgivare på lösa grunder drar ner sysselsättningsgraden för de anställda. Vi vet att otrygga anställningsförhållanden ökar risken att drabbas av skador och olyckor, gör det svårare att säga ifrån mot exempelvis sexuella trakasserier och undergräver kompetensutveckling. Istället måste vi bygga ett tryggare och mer produktivt arbetsliv.
På lokal nivå har Vänsterpartiet fått igenom höjd lön för cirka 4 000 medarbetare som tjänar allra minst. Vi har även sett till att ytterligare tusentals medarbetare inom förskola, äldreomsorg och funktionsstöd får ett skobidrag till att köpa arbetsskor. Resan mot en bättre arbetsrätt måste börja där – genom förbättrade villkor och förutsättningar för arbetarna. Under åratal har företagen ökat sina vinster medan arbetares villkor inte har utvecklats i samma takt. Det krävs en bättre och mera rättvis balans mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Vänsterpartiet kommer fortsätta att kämpa för jämlika löner och stärkta arbetsvillkor, men vi kan inte göra det på egen hand. Det är nu vi gemensamt måste se till att säkra kloka investeringar där det finns behov och möjlighet.
Tillsammans kan vi skapa den arbetsrätt som Sveriges arbetare förtjänar. Vi behöver schysta villkor och en arbetssituation som håller. Tillsammans kan vi se till att människor inte bara kan överleva, utan även leva fullt ut.
Ali Esbati (V), arbetsmarknadspolitisk talesperson
Martha Wicklund (V), kommunalråd
Fotnot:
Den 19 april kl. 18-19 anordnar Vänsterpartiet Örebro ett livesänt panelsamtal om LAS-försämringen. Medverkar gör Vänsterpartiets arbetsmarknadspolitiska talesperson Ali Esbati samt Emma Brodin, ordförande för Transportarbetareförbundet i Örebro. Samtalet leds av kommunalråd Martha Wicklund.