• Hem
  • Avhopparnas kri...
artikel

Avhopparnas kritik är obegriplig

Lars Ohly svarar idag på kritiken från medlemmar som hoppat av partiet. I en debattartikel i Göteborgsposten skriver han: ”Bilden av vänsterpartiet som ett toppstyrt parti är djupt felaktig. Alla som någon gång bevistat en kongress kan vittna om att besluten ibland går oväntade vägar och att det inte är ovanligt att de går på tvärs mot partiledningens vilja.”
I artikeln skriver Ohly att det är med viss förundran som han tar del av den kritik som riktas mot partiet. Talet om utrensningar från partitoppen och centralstyrning av partiet tycker han känns både olustigt och märkligt. Det samma gäller de svepande formuleringar, om ”nykommunism och konservatism”.

Lars Ohly slår fast att hans strävan är att vänsterpartiet ska vara ett brett och öppet feministiskt, socialistiskt, grönt och internationalistiskt parti. Han vill se ett parti med högljudda diskussioner och ett parti där människor med vitt skilda bakgrunder och erfarenheter ska samsas.

Han skriver vidare att varje medlem som lämnar partiet är ett misslyckande, men att det måste ges rimliga proportioner. Dessutom menar Ohly att inget parti är ett självändamål utan måste ingripa i verkligheten och förändra för att ha ett existensberättigande: ”Partiets uppgift är att skapa förutsättningar för frigörelse för människor som förtrycks eller diskrimineras, oavsett om underordningen beror på klass, kön, etniskt ursprung, funktionshinder eller sexualitet. Ett svagare vänsterparti skulle underlätta för ett borgerligt maktövertagande och en råare kapitalism.”

………………………………………………………………………………….

Här kommer hela artikeln:

Debatt 7/7Lars Ohly: Därför är kritiken från avhopparna obegriplig

Varje partimedlem som lämnar partiet är ett misslyckande, men det måste ges rimliga proportioner. Talet om utrensningar från partitoppen känns både olustigt och märkligt, liksom de svepande formuleringarna om bland annat ”nykommunism”, skriver Lars Ohly.
I en första offentlig analys ger han sin bild av den senaste månadens avhopp från vänsterpartiet.

Högern är på frammarsch. Enligt opinionsundersökningar skulle väljarna rösta fram en borgerlig regering om det vore val i dag. De borgerliga partierna står för en politik som ökar klyftorna i samhället. De arbetslösas, de sjukas och de förtidspensionerades rättigheter ska bekämpas med moderat politik.

Vänsterpartiet är det tydligaste alternativet för en annan politik. Vi vill utjämna klyftor på grund av klass och kön För att kunna göra det måste huvuduppgiften vara fler i arbete. Vi vet att en högerpolitik skulle innebära ett mindre solidariskt samhälle med ökade klyftor och därför kommer vi att göra allt vad vi kan för att förhindra en borgerlig valseger.

Samtidigt är vi tydliga med att vår politik inte gynnar alla. Om löneskillnaderna mellan män och kvinnor ska kunna bekämpas måste vissa män stå tillbaka. Om klassklyftorna ska kunna bekämpas behövs en politik som omfördelar resurser från rika till fattiga och från män till kvinnor. Om vi ska kunna få en hållbar utveckling måste de miljöbelastande alternativen kosta mer och de miljövänliga bli billigare och mer lättillgängliga.

Vi vill bryta storkapitalets makt och bekämpar mäns överordning. Kanske är det därför som vårt parti inte behandlas och betraktas som andra partier? Kanske är det därför det finns ett större intresse för att skapa bilder av oss som ett parti fyllt av konflikter och i kris?

Problem precis som andra partier
Vänsterpartiet har, som alla andra partier, problem. Varje partimedlem som lämnar partiet är ett misslyckande, men det måste ges rimliga proportioner. Människor, precis som politiken, utvecklas och förändras. Detta innebär ständiga omprövningar som ibland kan leda till att man upptäcker att sympatierna kanske finns någon annanstans i politiken.

Inget parti är ett självändamål utan måste ingripa i verkligheten och förändra för att ha ett existensberättigande.
Vi har medlemmar med bakgrund i olika partier. Många socialdemokrater har haft svårt att känna sig hemma i en socialdemokrati som glidit iväg högerut och har därför gått över till oss. Vi har medlemmar som har sin politiska bakgrund i mindre partier på vänsterkanten, miljöpartister och till och med en och annan som lämnat borgerligheten. På samma sätt kan man hitta före detta vänsterpartister i andra partier.

Min strävan är att vänsterpartiet ska vara ett brett och öppet feministiskt, socialistiskt, grönt och internationalistiskt parti. Vi är ett parti med högljudda diskussioner och vi är ett parti där människor med vitt skilda bakgrunder och erfarenheter ska samsas.
Bilden av vänsterpartiet som ett toppstyrt parti är djupt felaktig. Alla som någon gång bevistat en kongress kan vittna om att besluten ibland går oväntade vägar och att det inte är ovanligt att de går på tvärs mot partiledningens vilja. Här skiljer vi oss från de flesta andra partier och det kan visserligen vara svettigt för en partiledare men jag skulle aldrig vilja ha det på något annat sätt.

Med detta som bakgrund är det med viss förundran jag tar del av en del av den kritik som riktas mot partiet. Talet om utrensningar från partitoppen och centralstyrning av partiet känns både olustigt och märkligt. Det samma gäller de svepande formuleringar, som bland annat stått att läsa på den här sidan om ”nykommunism och konservatism”.
Om man studerar verkligheten blir bilden av partiet en helt annan. Vi har gått från att vara ett parti som saknat inflytande till att vara ett parti som är med och påverkar politiken på alla nivåer. Vår politiska vardag är fylld av kompromissande och samarbete. Vi är real- och resultatpolitiker som arbetar för föränd-ring av politik och verklighet.

Den ideologiska och politiska utvecklingen har varit enorm. Feminismen och det gröna perspektivet har i dag sin självklara plats i vår politik och har tvingats oss till ständiga omprövningar och utmanat förlegade dogmer.
Samtidigt har vi behållit ett tydligt klassperspektiv med internationell solidaritet som utgångspunkt. Detta ser var och en som studerar partiets teori och praktik och det gör mycket av kritiken obegriplig.

Vänsterpartiets styrelse har nyligen presenterat ett förslag till valplattform för valet 2006. Trots att förslaget togs fram i bred enighet så skulle jag inte känna igen mitt parti om det inte skulle komma att förändras rejält av medlemmarnas motioner och kongressbeslut. Men lika övertygad är jag om att det råder en bred enighet om våra politiska huvuduppgifter; fler i arbete, minskade klyftor och en hållbar social och ekologisk utveckling.

Vår uppgift är att skapa förutsättningar för frigörelse för människor som förtrycks eller diskrimineras, oavsett om underordningen beror på klass, kön, etniskt ursprung, funktionshinder eller sexualitet.

Svagt v underlättar borgerlig valseger
Ett svagare vänsterparti skulle underlätta för ett borgerligt maktövertagande och en råare kapitalism. I deras samhälle ska många människor tvingas stå med mössan i hand för att konkurrera om jobben med lägre löner och sämre anställningsförhållanden. Men borgerligheten har formtoppat för tidigt. Jag är övertygad om att majoriteten som bor och lever i Sverige inte vill leva i ett samhälle där sjukdom och arbetslöshet bestraffas med ännu sämre villkor.
Vänsterpartiet kommer att finnas med som ett starkt alternativ till högerns cyniska politik och vi ska växa, både på bredden och höjden.

Lars Ohly
partiledare, vänsterpartiet

Kopiera länk