• Hem
  • Dags att ladda ...
artikel

Dags att ladda batterierna!

Högern är på frammarsch. Enligt opinionsmätningar skulle väljarna rösta fram en borgerlig regering om det vore val idag.

Till detta finns naturligtvis flera orsaker. Vi har en allt annat än visionär socialdemokrati som verkar sakna idéer om vad maktinnehavet ska användas till. De radikala förslagen om att bryta kapitalets makt och kvinnors underordning lyser med sin frånvaro. Den svenska utrikespolitiken är katastrofal i sin underdånighet till supermakten USA och socialdemokratins tilltro till den europeiska unionen verkar obruten, trots det allt tydligare folkliga motståndet mot Brysselmakt och byråkrati. Miljöpolitiskt vacklar regeringen fram och tillbaka. Retoriken talar om ”det gröna folkhemmet” men i praktiken görs väldigt lite för att skapa ett ekologiskt hållbart samhälle.

Samtidigt ser vi ett alltmer desperat miljöparti som toppstyrs av en ledning för vilken ministerposter verkar viktigare än allt annat. Det är naturligtvis svårt att samarbeta med ett parti vars kongressbeslut sågas av de främsta partiföreträdarna.

Även vänstern har problem i opinionen. Flera av de ledande nyhetsredaktionerna i landet har bestämt sig för att göra sitt bästa för att underlätta ett regeringsskifte 2006. Dagens Nyheter intar här en viss särställning. Socialdemokratin solkas av orättfärdiga affärer och av att alltför många företrädare avslöjas som mest intresserade av sin egen välfärd. Med kampanjjournalistik av sällan skådat slag ska människors bild av vänsterpartiet bli den nidbild som politiska motståndare gärna målar upp. Att DN ägnade förstasidan och ett helt uppslag till att beskriva vänsterpartiet som ett parti i kris eftersom var tredje riksdagsledamot funderar på att inte ställa upp till omval är ett bra exempel på ohederlighet och osaklighet. Siffrorna är ungefär som de brukar vara varje val, och när Eko-redaktionen frågade alla riksdagsledamöter visade det sig att det var fler i andra partier som avsåg att inte ställa upp i nästa val.

De borgerliga partierna står på område efter område för en politik som skulle förstärka skillnaderna och klyftorna. Vi har inte varit tillräckligt bra på att avslöja vad effekterna av deras politik skulle bli. Som vanligt döljs den bakom vackra ord om arbete och valfrihet. Men det är ett stenhårt segregerat samhälle de eftersträvar där kvinnor och arbetare ska veta sin plats.

Men vi inom vänstern har också själva varit dåliga på att förmedla våra visioner om ett samhälle där människors frigörelse blir möjlig. Vi måste bli mycket bättre på att förena visionerna med reformistiska krav och ställa upp realistiska mål för det politiska arbetet.

Och arbetsuppgifter saknas verkligen inte. Högern och arbetsgivarna går på offensiven för att förstärka klass- och könsskillnaderna. Nu senast används Konjunkturinstitutet för att sälja idén om ett överklassavdrag för pigtjänster. Trots de avskräckande erfarenheterna från Danmark och Finland är borgerligheten fast besluten att ge Fredrik Reinfeldt en ordentlig skattesubvention för sina hushållerskor och barnflickor. För de pengar som pigavdraget skulle kosta skulle tusentals kunna anställas inom vården och omsorgen. Men att moderaterna inte ser det som ett alternativ beror säkert på att offentliga resurser fördelas rättvist efter behov i stället för efter ekonomisk ställning.

Med hjälp av EU försöker arbetsgivare underminera de svenska kollektivavtalens ställning. Fredrik Reinfeldt har ju, med anledning av striden för rättvisa villkor i Vaxholm, uttalat att svenska byggnadsarbetare tjänar för mycket och säkert gäller detta också för fler löntagare. Med möjligheten att utnyttja utländska arbetare till usla villkor hoppas de borgerliga kunna sänka löner och förstärka klass- och könsskillnaderna. Varför denna omväg över lönerna? Jo, därför att högern har dragit den enda rimliga slutsatsen av sina tre valnederlag i följd: det går inte att vinna val på att öppet förespråka stora skattelättnader för de redan rika. I stället föreslås nu skattesänkningar som i något större utsträckning går till medel- och låginkomsttagare. Men bakom förslagen finns nedskärningar i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen och väsentlig sämre löner för de redan lågavlönade.

I kombination med fler visstids-, korttids- och vikariatsanställningar innebär det en arbetsmarknad där de anställda ska tvingas avstå från att ställa krav och stå med mössan i hand och buga för de arbetsgivare som har makten att eventuellt erbjuda en tillsvidareanställning. Vänsterpartiets kampanj för arbete på rättvisa villkor, som på allvar drar igång i augusti, blir ett sätt att bekämpa orättvisorna på arbetsmarknaden.

Rasism och främlingsfientlighet förgiftar tillvaron för många och försvårar för människor att förverkliga sina drömmar. På arbets- och bostadsmarknaden, i kontakt med myndigheter och företag, på krogen och i vardagen diskrimineras människor på grund av sitt utseende, sin härkomst eller sitt namn.

Denna öppna rasism finner dessutom näring i den asyl- och flyktingpolitik som moderater och socialdemokrater ingått allians om. Apatiska barn utvisas, människor splittras, homosexuella får rådet att dölja sin sexualitet ”så går det nog bra att leva också i Iran”. När ska socialdemokraterna inse att deras politik är en skamfläck för ett parti som i andra sammanhang använder solidaritet som ledstjärna?

I sommar har det också avslöjats att den svenska flottan skickat en ubåt till Florida, där den under ett år ska samöva med USA-fartyg. Syftet är att förstärka USA:s möjligheter till ubåtsbekämpning samtidigt som ”svensk besättning ska få erfarenheter som kan tillämpas i fredsbevarande operationer”. Detta är endast ännu ett exempel på den ändrade svenska utrikes- och säkerhetspolitiken. Sverige protesterar knappt hörbart mot USA:s krigföring och ockupation, mot den rättslösa interneringen av fångar i Guantanamo eller mot Bush-administrationens ambitioner att styra och ställa efter USA:s egna ekonomiska och politiska intressen. En radikal och självständig utrikespolitik efterlyses!

En del hoppas och tror att ett starkare EU skulle kunna vara den motvikt till USA:s makt som många vill skapa. Detta samtidigt som EU och Nato samorganiserar försvars- och säkerhetspolitik på ett tätare sätt än någonsin. EU:s ambition är att bli partner till supermakten, aldrig en utmanare. En alltmer isolerad politikerelit försöker nu rädda vad som räddas kan av försöken att bygga en europeisk stat.

Ännu verkar de inte riktigt ha förstått vad som hände i Frankrike och Holland, och ännu mindre vad som håller på at hända i allt fler medlemsländer. Människors tålamod med den nyliberala politikens effekter har uttömts, samtidigt som bristen på demokrati och folkligt deltagande står i skarp kontrast till högtidstalens fina ord. Demokrati är bra om folk bara har vett att göra som de blir tillsagda, tycks vara EU-ledarnas devis.

Nu tvingades till slut EU till en paus som också innebär att vi i Sverige inte kommer att fatta beslut om EU:s grundlag i riksdagen före nästa val. Det är utmärkt. Det innebär att EU-frågan måste diskuteras i valrörelsen och att partierna måste redovisa sin syn på EU:s framtid för väljarna. I den diskussionen står den radikala EU-kritiska rörelsen till vilken vänsterpartiet hör mycket stark.

I efterdyningarna till ett tv-program om riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS) blev det för ett tag uppenbart att vi har en lång väg att vandra innan vi lyckats uppnå något som liknar jämställdhet mellan könen. Ett olyckligt uttalande av ROKS ordförande medförde att mörkermän av båda könen lyckades få ROKS ordförande att framstå som det stora samhällsproblemet, inte mäns våld mot kvinnor.

En del lokalpolitiker frös bidragen till kvinnojourerna, andra ifrågasatte den satsning på kvinnojourernas verksamhet som vi i vänsterpartiet drev igenom i vårens budgetförhandlingar. Det var som om Sverige plötsligt blivit ett land där kvinnor aldrig utsätts för våld av män, aldrig tvingas fly efter trakasserier och slag, aldrig tvingas söka skyddad identitet för att undkomma män som försöker uttrycka makt genom våld.

Vårt arbete mot den samhällsordning som på område efter område förnekar kvinnor de rättigheter som män ser som självklara måste bli ännu starkare. Vi får inte backa i diskussionen eller börja be om ursäkt för vår feministiska politik. Sverige är fortfarande ett land där kvinnor får sämre sjukvård och billigare mediciner än män, där löneskillnaderna mellan män och kvinnor fortsätter att bygga på att kvinnors arbete är mindre värt än mäns, där kvinnor utför merparten av det obetalda arbetet vilket syns också i stora skillnader i pensionsinkomst mellan könen.

Nu har det under en tid varit lovligt att jaga feminister, tidigare har kommunister, socialister och vänstermänniskor varit byten för drev. Jag har själv erfarenhet av att bli utsatt för manipulationer och lögner av journalister som inte vill granska och blottlägga utan förvanska och skapa nyheter. Det enda sättet att bemöta detta är att fortsätta att argumentera i sak, at kräva att bli tagen på allvar, att kräva att motståndare argumenterar i sak i stället för att försöka avfärda med en logik tagen från McCarthys USA.

Och även om vänstern inte har svar på alla frågor och vi alla måste vara öppna för olika idéer och tankar som kan utveckla kampen för rättvisa och solidaritet så står vi politiskt starka. Vi ser förtrycket och underordningen som beror på klass, kön, etnicitet, funktionshinder, sexualitet – och vi har bestämt oss för att bekämpa detta förtryck. Målet är att frigöra människor från det slaveri det innebär att leva underordnad.

Arbetet är dock olika intensivt under olika perioder. Nu hoppas jag att alla läsare av dessa rader får tid till vila, lek, eftertanke och umgänge under den alltför korta sommaren. Nog hinner du läsa ”Damernas detektivbyrå” av Alexander McCall Smith och lyssna till Green Days ”American idiot”?

Lata hälsningar

Lasse Ohly

Kopiera länk