• Hem
  • Låt inte Örebro...
Övrigt

Låt inte Örebro växa på åkermark

Debattartikel publicerad i Nerikes Allehanda 19 november
För oss i Vänsterpartiet är det otroligt viktigt att vi vårdar och bevara den odlingsbara marken vi har i kommunen, i Sverige och i världen. Åkermark kan man inte tillverka. Det är en ändlig resurs som naturen har skapat under tusentals år. Genom generationer av människors hårda arbete blev jorden brukbar. Jorden är basen för våra livsmedel. Därför måste de åkrar med odlingsbar mark som breder ut sig i öppna landskap bevaras och respekteras.
I Sverige använder vi stål, betong och asfalt för att uppföra bostadsområden och hårdgöra mark. Vägar och järnvägar förändrar jorden och dess möjlighet att återhämta sig – eller att över huvud taget bli användbar till något annat. Trots att jordbruksmark enligt Miljöbalken klassas som nationellt intresse och endast får tas i anspråk för väsentliga samhällsintressen fortsätter man även i Örebro kommun att bebygga viktig och värdefull åkermark.
Sverige importerar idag mer än hälften av vår mat. Vad händer om konkurrensen om jordbruksmarken ökar ytterligare? I ett sådant läge blir Sveriges möjligheter till självförsörjning en akut fråga.
Svenska städer är relativt glest befolkade, men med den största andelen hårdgjord mark per invånare i Europa. I jämförelse med övriga europeiska länder har vi en större potential att kunna expandera städerna utan att behöva ta mer odlingsbar mark i anspråk. I den kommunala översiktsplanen bör de redan hårdgjorda ytorna prioriteras för bebyggelse.
Förtätning av staden ger fördelar vid planeringen av kollektivtrafiken och stimulerar ett levande stadsliv. Men endast 20 % av landets kommuner har en policy för skydd av produktiv jordbruksmark. Flertalet kommuner saknar kontinuerlig uppföljning av sin bebyggelse eller hur omfattande en framtida exploatering kommer att bli.
Framtida kriser, som naturkatastrofer, pandemier, längre elavbrott eller ett försämrat säkerhetspolitiskt läge, kan påverka livsmedelsproduktionen. De senaste decenniernas snabba omvandling av jordbruket med ökad specialisering, ökad råvaruproduktion, ny högteknologisk utrustning och informationsteknik har skapat nya sårbarheter.
Kan svenska lantbruk vid en internationell kris ställa om för att producera färdiga livsmedel till befolkningen utan importerade insatsvaror som diesel och handelsgödsel? Vad händer om krisen kommer snabbt och ingen tid finns för omställning? Finns det någon mat att hämta på gårdarna? Det blir många frågor.
Självfallet löser vi inte alla dessa problem på kommunal nivå, men just bevarandet av odlingsbar mark är något vi kan påverka. Vi hoppas därför att en inventering av den tillgängliga brukbara marken genomförs omgående och med stort allvar. Det är hög tid att ta ansvar för och prioritera vår framtida livsmedelsförsörjning i planeringen av samhällsbyggandet.

Jessica Carlqvist (V), samhällsbyggnadspolitisk talesperson
Hans Holberg (V), Byggnadsnämnden

Kopiera länk