• Hem
  • Murads Artin in...
artikel

Murads Artin inledningen inför konferensen

Världen består av ungefär 190 länder och fler blir de varenda gång ett inbördeskrig utbryter. Inbördeskrig som kanske egentligen är krig mellan nationer.
Hej och hjärtligt välkomna till Örebro och den internationella konferensen.

Under två dagar ska vi nu diskutera förslaget till internationellt program. Ett förslag som har tagits fram av en grupp utsedd av partistyrelsen.

Förslaget till internationellt program har behandlats av verkställande utskottet och varit ute på remiss i partiet. Ett stort antal remissvar har inkommit. Efter att ha bearbetat remissvaren i partistyrelsen har vi nu samlats för att fortsätta diskussionen för att få ett så bra program som någonsin går. Partistyrelsen kommer, som brukligt, sedan att anta programmet vid ett kommande partistyrelsemöte.

Hur ser då den värld ut som vi nu ska diskutera och ta ställning till? Vad är det egentligen som sker och vart är världen på väg? Vi öppnar tidningarna på morgonen och lyssnar på radio eller tittar på TV. Nyheterna om katastroferna sköljer över oss. Men sällan får vi höra bakgrunden till varför det blev en katastrof. Det finns alltid någon som redigerar, som väljer ut vilka nyheter som skall presenteras för oss som en nyhet. Någon som bestämmer vad som är väsentligt och vad som är oväsentligt.

När talibanerna tagit makten i Afghanistan och terroriserade befolkningen med sina sharialagar, fick afghanerna bära hundhuvudet för terrorattacken mot Twin Towers i New York. Det som världen fruktade skedde, USA-administrationen attackerade Afghanistan som hämnd för att få bort talibanstyret – för att hjälpa kvinnorna och göra dem jämställda var en annan av orsakerna, sa man. Nästa land på USA-administrationens lista var Irak. Under täckmantel av gömda vapen och möjlighet att tillverka kärnvapen och för att planera terrorism och gömma terrorister anföll så USA Irak i ett fullständigt folkrättsvidrigt krig.

Det var t.ex. först långt efter USA hade attackerat Irak som det kröp fram att det var USA, England och Frankrike som försett Saddam Hussein med vapen. Det var då som USA-administrationens dubbelspel avslöjades. Ungefär samtidigt informerades världen om att det var USA-administrationen som sett till att talibanerna kommit till makten och också försett dem med vapen.

När Turkiets EU-medlemskap diskuteras visas en leende Romani Prodi upp i medierna och han säger att Turkiet har gjort stora framsteg när det gäller mänskliga rättigheter. Vilka är då de stora framstegen? Jo, man har ändrat sin lagstiftning. Och det är förstås bra, men har det hänt något i verkligheten? Tortyrstatistiken är fortfarande lika hög. Situationen för människor i Turkiet har inte förändrats. Fortfarande genomförs mödomskontroller på sjukhusen, fortfarande mördas kvinnor av s.k. hedersskäl, fortfarande torteras kvinnor och män i fängelser, fortfarande diskrimineras kurderna och förnekas sina minoritetsrättigheter.

Vi får inte heller veta att USA-administrationen upprättar en militärbas nära den bolivianska gränsen i Paraguay eller att USA-administrationen och några av Bolivias grannländer sedan 2003 har planer på ingripande i Bolivia och att man planerar att ingripa någon gång mellan december 2005 och januari 2006.

Det berättas inte om detta för att den rika västvärlden, däribland Sverige, först och främst ser till sina handelsintressen. Kina är den nya stora marknaden som alla vill vara med på. Dit åker storkapitalet och frotterar sig för att få så förmånliga erbjudanden som möjligt. Få bryr sig om att Kina har dödsstraff och kränker de mänskliga rättigheterna. När Kina avrättar sina medborgare säljer kinesiska staten organen på de avrättade till västerländska läkare som står där med sina kylväskor.

Konkurrens om diamanter, mineral, olja eller råvaror mellan stater eller företag varit en viktig orsak till flera pågående eller nyligen avslutade krig, t.ex. i Demokratiska Republiken Kongo och Sudan. I det senare fallet har svenska intressen varit involverade genom oljeutvinning som bedrivs av Lundin Petroleum. Det är en verksamhet som bidrog till att förlänga och förvärra pågående krig och till folkfördrivning genom nedbränning av byar. Det är viktigt att ha dessa fakta i minnet när ledande politiker i Sverige och andra västländer i högtidliga ordalag talar om vikten att förebygga uppkomsten av flyktingströmmar och när de som flyr från dessa konflikter nekas skydd i Sverige.

Aldrig mera krig sa man 1918 när miljontals kvinnor, män och barn hade dödats. Arbetare hade ställts mot arbetare, så liksom i nutidens krig. Få anade att det 20 år senare skulle inträffa ett ännu värre krig. Ett krig som avslutades med att världens första atombomber fälldes över Hiroshima och Nagasaki.

Idag pågår en stor mängd krig världen över. Krig som driver människor att fly från politiskt förtryck, krig och våld. Den direkta orsaken till att nio av tio fördrivna människor tvingats fly är politiskt förtryck och väpnade konflikter. Dessa konflikter utkämpas till största delen med vapen som tillverkats i de rika industriländerna. Vapenhandeln har där generat stora vinster för vapenindustrin samtidigt som den orsakar död, förstörelse och massflykt. Även Sverige bidrar mycket aktivt till att människor tvingas fly genom att exportera vapen till länder som kränker grundläggande mänskliga rättigheter och till länder som för krig. Kortsiktiga vinstintressen och politiska fördelar styr merparten av den internationella vapenhandeln. G8-länderna tillåter företagen att engagera sig i hemlig, svagt reglerad internationell handel i vapen, teknologi och utbildning. Under åberopande av ”affärshemligheter” hindras meningsfull information till lagstiftare, media och allmänhet och undermineras parlamentarisk insyn och offentligt ansvarsutkrävande för handeln.

Kamrater

Världen över visar regeringar brist på ledarskap och respekt för de mänskliga rättigheterna. Vi vill ha en värld fri från förtyck och kränkningar av mänskliga rättigheter. Istället bidrar omvärldens ointresse och handlingsförlamning till att hundratusentals människor mördas, torteras, kränks, försvinner och förnekas yttrande- och pressfrihet.

2004 hölls människor fängslade utan rättegång i 42 länder
– i 28 länder begick väpnade grupper människorättskränkningar,
– i 15 länder tog väpnade grupper gisslan,
– i 26 länder verkställdes avrättningar,
– i 59 länder dömdes människor till döden,
– i 79 länder förekom inskränkningar av mötes-, förenings-, yttrande- och pressfriheten,
– i 11 länder förekom ”försvinnanden”,
– i 104 länder förekom tortyr eller misshandel,
– i 35 länder hölls bekräftade eller troliga samvetsfångar fängslade.

Kamrater

Brott mot folkrätten begås av supermakter och regionala stormakter. USA, den dominerande stormakten i världen har begått folkrättsbrott i Irak, Afghanistan. Marocko begår folkrättsbrott i Västsahara. Etiopien angrep Eritrea för några år sedan. Det var också ett folkrättsbrott. I båda länderna begås grova och omfattande brott mot mänskliga rättigheter. I Ryssland begås MR-brott i Tjetjenien.

Staten Israel begår det ena folkrättsbrottet efter det andra. Själva ockupationen är som sådan ett folkrättsbrott. Man mördar palestinska ledare, man bygger murar på gränsen till de ockuperade palestinska områdena och förvandlar dem till ghetton. Man bestjäl palestinierna på deras egendom. Man lägger beslag på naturtillgångar, som exempelvis vatten nödvändigt för jordbruk- och boskapsskötsel i de palestinska områdena. Man tillämpar kollektiva bestraffningsmetoder och tortyr. Man raserar bebyggelse i Gaza. Resultatet har blivit många dödsoffer och hundratals ödelagda palestinska hem. Den israeliska staten struntar blankt i alla de resolutioner som FN antagit. Den israeliska staten under Ariel Sharons ledning uppvisar inget annat än arrogans.
Inför alla dessa förbrytelser mot det palestinska folket står omvärlden handfallen och overksam. Och man har gjort det länge, så länge att det palestinska folkets desperation inför omvärldens likgiltighet resulterat i terrorhandlingar och självmordsbombardemang.

När det väl gått så långt i overksamhet och glömska när det gäller den israeliska statens förbrytelser, vilka sträckt sig över flera decennier, står omvärlden än mer oförmögen till handling inför vad som sker, nu senast när det gäller de omfattande husrivningarna i Gaza.
Det uttalas fördömanden från enskilda stater och av EU. Men åtgärderna förblir ytterst sparsamma.

I Rwanda och Sudan har människor utsatts för folkmord. Under första världskriget mördades 1.5 miljoner armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och greker i ett folkmord som utfördes av ottomanska riket. Länder världen över fördömer folkmorden, men det är inte tillräckligt. T.ex. måste Turkiet öppna sina arkiv och tillåta oberoende och internationell forskning för att vi ska få svar på frågan varför. Utan att leta efter svaret på frågan varför lär vi inte från historien och samma misstag kan göras om och om igen, som i Rwanda och Sudan. På samma sätt måste Sverige öppna sina arkiv för att vi ska få veta vad som hände när samlingsregeringen utlämnade tretusen ryska krigsfångar till Ryssland, trots att man visste att de gick en säker död till mötes.

Kamrater

Oavsett vilket socialt system vi haft i historien har kvinnorna haft en underordnad ställning och de har varit och är förtryckta inom alla klasser och sociala skikt. Och förtrycket har ofta varit grovt, brutalt och i många fall bestialiskt. Situationen är inte annorlunda idag.

I krigstid har det alltid begåtts brutala brott mot kvinnors mänskliga rättigheter. I kriget i det forna Jugoslavien användes systematisk våldtäkt som ett sätt att förstöra infrastrukturen. I krigets Rwanda våldtogs alla av kvinnokön, oavsett ålder. Kvinnor har alltid utsatts för våldtäkt i krig men det är först med kriget i forna Jugoslavien som det fördes upp på den allmänna dagordningen genom journalisternas rapportering från kriget. Uttrycket ”ett öde värre än döden” härstammar från tillfällen då soldaterna inte fått betalt i reda pengar utan istället fått två dagar på sig att ta för sig av kvinnor och plundra. Ibland gick höga befäl före och tog livet av kvinnorna eftersom man ansåg att det var ”ett öde värre än döden” att släppa soldaterna lösa. Det borde tillhöra historien men det gör det inte – det är högaktuellt än idag.

Det är ett kvinnoförtryck som har samma aktualitet idag som det hade på 1600- och 1700-talen. Idag när vi har den internationella domstolen får vi verkligen hoppas att domstolen lägger yttersta vikt på att beivra just de brotten mot de mänskliga rättigheterna för att vi ska få ett slut på denna del av soldaternas betalning. Det är ännu inte riktigt fastslaget – inte ens i Sverige – att våldtäkter som utförs av poliser och andra representanter för statsmakten skall anses som skäl för asyl.

De mänskliga rättigheterna måste alltid aktas, respekteras och aktivt försvaras. Det råder idag ingen tvekan om att kvinnors rättigheter ingår i begreppet mänskliga rättigheter. Kvinnor är jämbördiga med män och har okränkbara rättigheter. Trots detta pågår ett krig mot kvinnor, så vardagligt, att det röner lite uppmärksamhet. Antingen ett öppet krig som i några länder eller med ett tyst medgivande som i Sverige.

Kamrater

Vi är en rörelse mot den nyliberala världsordning som dagligen skördar offer. Irakiska offer för USA: s krig där arbetare ställs mot arbetare. Palestinska offer för Israeliska kulor. Indiska offer i textilfabriker där slavarbetare tillverkar kläder åt västeuropéer. Vi är samma rörelse som ledde Vietnam till seger mot USA för precis 30 år sedan, samma som befriade Sydafrika och som drev igenom den allmänna rösträtten i Sverige.

I vår globaliserade värld har vi väldigt goda förutsättning för internationalism och transnationell mobilisering. I förra sekelskiftet hade vi också en period av globalisering och det var då som arbetarrörelsen växte sig som starkast. Vi kan göra det igen!

Kampen för socialismen måste föras i global skala och genom transnationell organisering. Vi måste arbeta tillsammans med – och solidarisera oss med – arbetarrörelsen och fackföreningsrörelsen världen över. Allt ifrån Asien och Latinamerika till USA.

När tiotusentals aktivister på World social forum eller vid EU:s toppmöten kräver fred, rättvisa och demokrati, när vi samlas i land efter land för att demonstrera mot USA:s krigföring i IRAK, då hörs våra röster ända in i vita huset. Vi är en rörelse för demokrati. En rörelse för fred. En rörelse för rättvisa.

Kamrater

Det är med mycket av detta och mer därtill i åtanke som vi nu ska börja vår internationella konferens här i Örebro. Vi är inte ensamma. På andra håll i världen finns det andra som arbetar för samma mål som vi. Här skall vi lämna vårt bidrag i kampen för en demokratisk, jämlik och solidarisk värld.

Återigen, hjärtligt välkomna till Örebro.

Kopiera länk