• Hem
  • Revolutionär pr...
artikel

Revolutionär process hellre än revolution

Det är inte lite Henry Pettersson vill lägga mig till last. Enligt honom är jag skyldig till Moskvaprocesserna och till att jag varit med och avrättat Zinoviev, överlämnat svenska emigranter till Sovjetunionen för nackskott, ombesörjt utbildningen i Bad Doberan i DDR, haft samröre med Set Persson, legat bakom uppkomsten av Rfondazione Communista i Italien och till att Le Pen tagit över det franska kommunistpartiets väljare.
Inte visste jag att jag hade ett sådant inflytande på politiken – såväl på den nationella och internationella politiken – som på den historiska utvecklingen. Därtill långt innan min födelse!

Jag tror att om man skall vara hederlig som historieskrivare skall man först och främst döma dem som fattade besluten i det förgångna och döma dem efter de historiska omständigheter som rådde då. Först efter det att man gjort detta, kan man se om man kan hysa någon förståelse för delar av deras beslut, eller blott och bart avfärda dem som förbrytare. (Oftast visar det sig vara mer komplicerat än så.)?

Vad Henry Pettersson gör är vad en historiker aldrig får göra – att med facit i hand moralisera över människors handlande i det förflutna. Med moralistens handbok i näven framstår människor så lätt som dårar, uslingar, förbrytare och gangsters. Det är ett effektivt sätt att inte lära sig något av det förflutna.

Vad jag hade att ta ställning till sedan jag kom till Sverige, har varit vänsterpartiets aktuella program och stadgar samt kontrollera om det som sägs och skrivs om vänsterpartiet i media är sant eller falskt. Till en början var jag en smula förvånad över att mycket av det som skrevs och sades i media om partiet, häpnadsväckande ofta var struntprat tillkomet i politiskt syfte. Precis som den text som Henry Petterson lyckades åstadkomma.

Det finns en sak som Henry Petterson vill beskylla mig och mitt parti för som har ständig aktualitet. Han menar att det finns en ideologisk vinglighet i det att vänsterpartiet är både ”revolutionärt” och ”parlamentariskt”. En revolution är sällan en plötslig och mycket snabbt förändring av den historiska utvecklingen. Det finns några sådan händelser i historien, men de är få. Det är vanligare att genomgripande förändringar, revolutioner om man så vill, istället sker genom en lång, segsliten, hård men till det yttre inte alltid särskilt dramatisk kamp. Reformkamp, parlamentarisk kamp står inte motsättning till sådana revolutionära processer. Min uppfattning är att revolutionära processer är att föredra framför revolutioner av de som inträffade i Frankrike 1789, Ryssland 1917 och på andra ställen under 1900-talet. Dessa revolutioner var explosionsartade produkter av århundraden av socialt och politiskt förtryck och av världskrig. Följaktligen är kampen för demokrati och ekonomisk och social jämlikhet också en kamp för fred och freden i sin tur en förutsättning för social och demokratisk utveckling.

Murad Artin, Vänsterpartiet Örebro, Kommunalråd

Kopiera länk