• Hem
  • Sexualmoralism ...
artikel

Sexualmoralism – en politisk utmaning

Sexualitet är en källa till livsglädje och lust. Ja, för visst är det så för många människor. Men det är verkligen ingen självklarhet för alla. Det finns till och med de som vill förvägra andra människor deras rätt till lust och sexualitet. Därför är frågor om sex och sexualitet i allra högsta grad politiska. Kärlek är en viktig drivkraft för såväl en personlig som samhällelig utveckling. Min utgångspunkt är att kärlek och sexualitet mellan människor av samma kön är lika mycket värd som kärlek och sexualitet mellan människor av olika kön. Alla skall kunna leva ett värdigt liv, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet.

Att kvinnor och män både vill ha och har sex är frågor som är kontroversiella ända upp på FN-nivå. Där sitter katolska kyrkans representanter och blockerar beslut om spridning av kondomer som skulle kunna hejda spridningen av HIV i tredje världen, eftersom kyrkan inte vill ”uppmuntra” utomäktenskapligt sex. Kondomer som är ett av de få medlen som finns för att lindra en av världens mest allvarliga epidemier stoppas alltså av sexualmoralism, till priset av miljontals liv.

Över USA drar en konservativ religiös våg fram med katastrofala följder för främst unga kvinnor. I skolorna ska nu avhållsamhet fram till äktenskapet predikas, och ingen undervisning ska ges om preventivmedel. Samtidigt har aborträtten begränsats så kraftigt att det i flera delstater idag är omöjligt att genomföra en abort. Resultatet syns redan i ett ökat antal tonårsgraviditeter.

Moralism, kvinnoförakt och homofobi genomsyrar också det svenska samhället. I svenska domstolar fortsätter advokater och domare att avhandla kvinnors klädsel, utseende och beteende före en våldtäkt. Förtrycket av homo-, bisexuella och transpersoner syns bl.a. i form av trakasserier, våld och diskriminering. Homosexuella misshandlas och trakasseras av den enda anledningen att de har sex med personer av samma kön. Vi lever i ett samhälle där många, inte ens för sina närmaste, har talat om att de lever med en partner av samma kön.

Det finns även diskriminering i lagstiftningen. Bristerna består till stora delar av att lagar och praxis inte är anpassade till den verklighet som råder och att de i många fall missgynnar personer på grund av deras könstillhörighet eller sexuella läggning.

Självklart kan vi inte acceptera att hot, våld och diskriminering mot homo-, bisexuella och transpersoner ska behöva vara vardagliga företeelser i Sverige. FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna betonar alla människors lika värde och likhet inför lagen och den måste efterlevas.

Polisen är en yrkesgrupp som är mycket viktig när det gäller att motverka brott mot HBT-personer. De måste också på ett riktigt sätt ta hand om brottsoffer ur den här gruppen, och genomföra utredningar av brott som begåtts på grund av en persons sexuella läggning eller könsidentitet. För att bli bättre på det skulle polisen behöva ett tätare samarbete med organisationer för homo- och bisexuella eller transpersoner. En sådan samverkan skulle både öka polisens kunskaper och höja förtroendet för polisväsendet inom en brottsutsatt grupp, där många drar sig för att anmäla brott eftersom de känner oro för vilket bemötande de skulle få hos polisen.

Det behövs en sexualpolitik som utmanar moralism, och arbetar för ett sexuellt likaberättigande. Det är en viktig uppgift för oss politiker både i Sverige och i världen.

Elise Norberg
Landstingspolitiker
Vänsterpartiet

Kopiera länk