Under de senaste åren har situationen för många människor i Sverige blivit allt svårare. Priserna på mat, hyra och el skjuter i höjden, samtidigt som kraven på effektivitet inom de flesta yrken ständigt ökar. Arbetssituationen har blivit nästintill ohållbar: Personalen förväntas springa snabbare, färre ska hinna med alltmer, och samtidigt höjs pensionsåldern om och om igen. Men vem ska egentligen orka med alla dessa höga krav? Vem i hemtjänsten ska hinna sitta ner med din mamma när hon är ledsen eller orolig? Vem på förskolan ska hinna se din son när han sitter tyst i ett hörn, ensam med sina tankar?
Det var över 100 år sedan som arbetarrörelsen lyckades driva igenom 8-timmarsdagen. Precis som idag varnades det då för att reformen skulle hota ekonomin och konkurrenskraften. Men så blev det inte. Tvärtom lade det grunden för en mera hållbar arbetsmarknad och en starkare ekonomi. Idag ser vi exempel från våra grannländer, som Island. Där har stora försök med 4-dagars arbetsvecka visat på minskad stress, bättre hälsa och ökad produktivitet – utan att ekonomin drabbats.
Vi står också inför en demografisk utmaning där den äldre befolkningen ökar medan andelen i arbetsför ålder som finansierar omsorgen minskar. Arbetslösheten är hög, och många unga har svårt att komma in på och etablera sig på arbetsmarknaden. Det är dags att ompröva hur vi organiserar arbetet. En förkortad arbetstid skulle inte bara ge en bättre balans mellan arbete och fritid, utan också möjliggöra mer effektiva scheman. På sjukhus där man testat sänkt arbetstid har man till och med kunnat utföra fler operationer per dag – ett bevis på att kortare arbetstid inte nödvändigtvis betyder lägre produktivitet.
Att korta arbetstiden skulle vara ett steg in i framtiden – en framtid där fler orkar med ett helt yrkesliv för att sedan kunna njuta av en välförtjänt pension. När tekniken utvecklas och produktiviteten ökar borde också människor få del av vinsterna – i form av mer tid, bättre hälsa och högre livskvalitet. I stället för att springa fortare, slita hårdare och jobba längre kan vi i stället jobba smartare. Att alla måste jobba åtta timmar om dagen är ingen naturlag, vi kan ändra på normen om vi vill. Vi kan skapa ett samhälle där människor mår bättre, är mer engagerade och kan bidra med sin fulla kapacitet – både på jobbet och i livet som pågår utanför.
Vi vet att samhället kan organiseras annorlunda – frågan är inte om vi har råd att korta arbetstiden, utan om vi har råd att låta bli. Ett samhälle där människor får mer tid att leva, orka och finnas för varandra är också ett starkare, tryggare och mer hoppfullt samhälle för oss alla.
Vänsterpartiets kommunfullmäktigegrupp
Martha Wicklund
Cristian Rehn Janowicz
Sunil Jayasooriya
Elisabeth Nilesol
Peter Ekström
Stefan Nilsson
Lars Skoghäll