Skip to main content

Debate: Keep Sweden’s doors open to hope and humanity

This is a debate article in arabic from four representatives from Vänsterpartiet Örebro, to summarize our migration politics.

لتبقي أبواب السويد مشرعةً للأمل!

بعد محاولات حثيثة من قبل جميع الأحزاب في المملكة السويدية، لتحييد الخلافات السياسية جانباً، والعمل على إيجاد صيغة تعاون مشتركة لتجاوز أزمة كورونا، التي جمّدت العديد من الّسجالات عالمياً، عاد التباين في وجهات النظر ليطفو على السطح، مع عودة النقاشات حول ملف الهجرة، ومحاولات تحالف الأحزاب اليمينية فرض هيمنته على قرار الحكومة، ضارباً بعرض الحائط، السّمعة التي عملت المملكة على بنائها على مدى عقود طويلة من الزمان، كواحدة من أبرز الدول المدافعة عن حقوق الإنسان.

ففي الآونة الأخيرة تحوّل الجدل حول قوانين اللجوء والهجرة، إلى ما يشبه حلبة منافسة سياسية من قبل حزب اليمين المتطرف والأحزاب البرجوازية، التي راحت تبذل مجهوداً كبيراً بغية فرض قوانين قاسية، وشروط أشد علي اللاجئين.

وذهبت هذه الأحزاب بطروحاتها إلى حد المطالبة بتحديد سقف لعدد اللاجئين سنوياً، ضمن ما يسمّى بمفهوم المحاصصة، كما دارت معظم المفاوضات والنقاشات مع الأحزاب الحاكمة، حول هذا الموضوع؛ هذه المناورات السياسية التي ما زالت مستمرة حتى الآن..

يأتي كلّ هذا بالتزامن مع تصاعد مطّرد للخطاب العنصري، ولغة الكراهية، التي بتنا نلحظها في أنحاء متفرقة من العالم.

في غمرة هذه الأحداث، يسعى حزبنا حزب اليسار للتأكيد على كوننا جزء من المعارضة، التي ترفض مثل هذا الخطاب، وهذا النوع من التوجهات السياسية، وهو ما يتعارض مع مبادئ حزب اليسار المبنية على التضامن و الإنسانية، كما نؤكّد على أنّ حق اللجوء هو حق من حقوق الإنسان المصانة، وأنّ هذا الحق منصوصٌ عليه من قبل الاتفاقيات الأمم المتحدة لحقوق الإنسان.

هذه القوانين تعرّف اللاجئ على أنّه كلّ شخص فرَّ من بلده، جرّاء تعرّضه لنوع من الانتهاكات الخطيرة، التي أثّرت على حقوقه كإنسان، أو حتى وقوعه فريسةً للاضطهاد، أياً كان نوعه.

ففي هذه الحالة وحدها، تكون المخاطر التي تتهدد سلامته وحياته قد بلغت مبلغها، لدرجة اضطرّته إلى أن يختار المغادرة وطلب السلامة خارج بلاده، كون حكومة بلده غير قادرة أو غير راغبة في توفير الحماية له.

وعلى الرغم من أن جميع تشريعات حقوق الإنسان تضمن الحقّ للاجئ الحق بالتمتع بالحماية الدولية، إلا أننا نلمس في الآونة الأخيرة توجّهاً مغايراً، من خلال فرض قوانين مجحفة بخصوص الهجرة، وتعقيد عملية لمّ شمل العائلات اللاجئة لبقية شمل افرادها، نظراً للقوانين المستحدثة بهذا الخصوص.

ننطلق في مطالبنا هذه، من كون السويد تملك جميع الإمكانية لتقديم المساعدة، ومدّ يد العون، كي تكون ملاذاً للهاربين من القمع و الظلم من كلّ أصقاع الأرض.

كلّ يوم نطالع في الصحف أرقاماً، نحتسي فناجين قهوتنا ونحن نمرّ بعيوننا فوق أخبار موت أطفال ونساء وشيوخ، في حروب كان يمكن إخراجهم من أتونها، وفي الصفحة المقابلة، على الصحيفة نفسها، نقرأ أخبار نقاشات حزاب اليمين المتطرف و الأحزاب والبورجوازية في كلّ أنحاء العالم، وهي تجهد نفسها، في سنّ قرارات، تشرّع موتهم، من خلال إغلاق الحدود في وجوههم.

يحزّ في قلوبنا أن نشهد على شاشات التلفزة والإعلام أطفالاً يموتون غرقاً، فيما يسعى أهاليهم إنقاذهم من الموت،عن طريق الهجرة بطرق غير مشروعة.

لا نريد أن نرى فتيات قاصرات يتم تزوجيهن، لأنهم ولدوا وحكم عليهن أن يبقين في مخيمات اللجوء، ولا أن يموت شباب باحثين عن الأمان علي حدود أوربا برصاص شرطة الحدود.

لا نريد أن نرى طفولة يتمّ اغتيالها كلّ يوم، واستغلال جوع الأطفال من أجل تسليحهم، كي يموتوا في حربٍ عانوا تبعاتها منذ شهقاتهم الأولى، فيما أمهاتهم تذوّقن كلّ أشكال الضيم، دون أن تكون لديهن فرصة للنجاة بأرواحهن وبأجنّتهن.

و من أجل كل ذلك لن نقبل نحن حزب اليسار بمثل تلك الاقتراحات المثيرة للاشمئزاز، حزب اليسار يريد سياسة مبنية على التضامن والانسانية، تضمن لكل إنسان فرصة للجوء و بطرق شرعية، فالحفاظ على حقوق الإنسان، هو أحد أهم المبادئ التي أسّس عليها المجتمع السويدي، دعونا نضمن للناس حق الحياة أولاً، قبل أن نمضي في المطالبة ببقية الحقوق!

Noor Martini, كاتبة، صحفية (V)

Faisa Maxamed, عضو مجلس بلدية اوروبرو(V)

Murad Artin,برلماني سابق و عضو مجلس بلدية اوروبر (V)

Martha Wicklund, ئيسة اعضاء حزب اليسار في مجلس بلدية اوروبرو (V)

Låt Katitzi komma hem!

När jag läste Katarina Taikons böcker om Katitzi för mina barn var det svårt att ta in hur illa romer har behandlats under så lång tid. I boken ber Katitzi sin pappa om att få gå i skolan, men när de sitter hos rektorn på den lokala skolan så säger han bara nej, utan vidare förklaring. Katitzi och hennes familj blir bortkörda och tvingas flytta till en ny stad. Hon växer upp med känslan av att aldrig vara välkommen och kan endast förlita sig på andra romer. Romer har alltid varit beredda att flytta, inte för att de gillat livsstilen men för att de hela tiden blev bortkörda. Att bära sitt livs besparingar i guldsmycken runt halsen eller insydda i kläderna var ett sätt att säkerställa att besparingarna fanns nära till hands om de återigen blev bortjagade från sin boplats. I boken drömmer Katitzi om en fast bostad, ett hus som de kan stanna i, men hon inser snart att hennes folk inte har den lyxen.

Romer är idag erkända som ett svenskt minoritetsfolk, men trots att det finns en nationell strategi för romsk inkludering så lever gamla traditioner till viss del kvar. Det är bra att det finns en nationell strategi, men det kräver också att kommuner ser till att den efterlevs i verksamheterna, annars blir det bara fina ord på papper.

Den nationella strategin har tre övergripande mål: Att stänga välfärdsgapet mellan romer och andra grupper, att häva romers maktunderläge och att reparera romers tillit till majoritetssamhället och överbrygga förtroendeklyftan. Att reparera en tillit till ett samhälle som under så lång tid stängt dem ute kräver tid och ansträngning. Det behövs förebilder för barnen, personer som de kan känna igen sig i och som kan hjälpa dem att förstå hur viktig skolan är. Det behövs en länk mellan familjer och de lokala myndigheterna i Örebro.

Vi har gjort vissa framsteg men aldrig nått ända fram. I Örebro startades Brobyggarna, en verksamhet som skulle länka samman romska familjer med olika kommunala verksamheter i Örebro, främst skolan. Under två års tid satsade kommunen på att bland annat utbilda brobyggare och trots att projektet hade en bristfällig samordning under det första året så gav det mig ett visst hopp. När brobyggarna var färdigutbildade och redo att ta tag i saker på riktigt valde styret att lägga ner verksamheten. De utbildade brobyggarna spreds ut i kommunens organisation och deras långa utbildning och kunskap gick förlorad.

I kommunen startades för några år sedan ett dialogforum för svenska minoriteter där den romska gruppen finns representerad. Forumet ger romer en plattform för att höras och det höjer ambitionsnivån i kommunen. Men en plattform att höras betyder inte speciellt mycket om det inte kan leda till konkret förändring.

En klok romsk kvinna berättade en gång för mig att i den romska gruppen så finns alla de skyddsnät som vi har i samhället. De har tvingats ta fram sina egna skyddsnät och förlita sig på varandra när samhället inte kunnat erbjuda skydd. I majoritetssamhället så baseras allt på att så många som möjligt arbetar och betalar skatt, dessa pengar betalar i sin tur för omvårdnad och stöd till de som behöver det. Att skapa den tillit som gör att romer törs lita på att samhällets skyddsnät även är till för dem är nu vår uppgift. Jag tror att en del i det är att skapa utrymme i det offentliga rummet. Att ge Katarina Taikon, en av våra stora författare, en möjlighet att synas genom att avbilda henne i centrala Örebro. Det är dags att ge Katitzi det hem som hon drömde om som barn.

Martha Wicklund, oppositionsråd Vänsterpartiet Örebro