Skip to main content

Författare: cle2194

Bort med delade turer inom omsorgen

Skrivet av cle2194 den . Postad i Debattartiklar.

Äldreomsorgen i Örebro befinner sig i ett akut läge. Korttidsplatserna räcker inte till. Verksamheter uppmanas till dubbelbeläggning och att hjälpa människor hem i stället för att ge dem en korttidsplats.

I ett pressat läge kan sådana åtgärder vara nödvändiga. Men de löser inte grundproblemet. Det är plåster på ett blödande sår när det egentligen behöver sys.

Det innebär att äldre som behöver mer stöd kan få vänta längre på rätt insats. Samtidigt arbetar personalen redan nära gränsen för vad som är rimligt. Varje dag pressar sig undersköterskor, sjuksköterskor och annan personal för att verksamheten ska fungera trots svåra förutsättningar.

För den som arbetar i äldreomsorgen är situationen inte ny. Personal har länge varnat för utvecklingen. Det är samma bild som vi i Vänsterpartiet har lyft under lång tid: för lite resurser och för lite tillit till personalens kunskap.

När verksamheter pressas att lösa allt inom allt snävare ramar går det till slut inte längre. Det är där vi befinner oss nu.

Samtidigt växer problemen. Sjuksköterskor vittnar om att patienter ibland skickas till kommunens hemsjukvård trots att de egentligen borde tas om hand av primärvården. Det betyder att kommunens personal får ett större ansvar – utan förutsättningarna.

Arbetsvillkoren är en annan avgörande del av problemet. Många i äldreomsorgen upplever liten möjlighet att påverka sina scheman. Arbete varannan helg är vanligt. Delade turer finns fortfarande kvar.

Att vi år 2026 fortfarande har delade turer i äldreomsorgen borde vara en väckarklocka. Det är sedan länge känt att delade turer är ett arbetsmiljöproblem. Många upplever också att återhämtningen mellan arbetspassen inte räcker till. Ska äldreomsorgen fungera långsiktigt måste människor orka med både jobbet och livet utanför arbetet.

Det är här politiken måste kliva fram. Ska vi fortsätta sätta plåster – eller våga sy såret?

Vi i Vänsterpartiet menar att äldreomsorgen måste utgå från människors behov, inte från vad som ser billigast ut på papperet.

Det innebär att personalen måste få större inflytande över hur arbetet organiseras och över sina scheman. Delade turer ska bort. Arbetstiderna måste bli mer hållbara så att människor får den återhämtning som krävs för att orka ett helt yrkesliv.

Vi behöver också arbetssätt där personal arbetar i team runt den äldre och där kontinuiteten blir bättre. Det gynnar både de äldre och personalen.

Socialdemokraterna har sagt att dagens system inte fungerar. Det välkomnar vi. Vi delar problembilden och viljan att göra äldreomsorgen bättre. Men om vi ska ta oss ur den här situationen räcker det inte att konstatera att något är fel. Då måste vi också våga förändra hur äldreomsorgen faktiskt styrs.

Samtidigt måste vi vara ärliga med att problemen inte bara finns i Örebro. Äldreomsorgen är idag pressad i stora delar av Sverige. Kommuner runt om i landet vittnar om samma sak: för få platser, för lite personal och en arbetsmiljö som gör det svårt att rekrytera och behålla erfaren personal.

Det är inte otur som tagit oss hit. Under många år har regeringen, med stöd av Sverigedemokraterna, låtit kommunerna ta ett allt större ansvar utan att resurserna har följt med i samma takt. Samtidigt ökar behoven i takt med att vi blir fler äldre som behöver stöd och omsorg. När kommunerna tvingas hantera detta inom allt snävare ekonomiska ramar får det konsekvenser i verksamheten – i form av stress, personalbrist och svåra prioriteringar.

Det betyder inte att vi kan skylla ifrån oss lokalt ansvar. Men vi måste vara ärliga med varför situationen ser ut som den gör. Oavsett så kan äldreomsorgen inte drivas med ständiga besparingar.

Vi i Vänsterpartiet är redo att ta de beslut som krävs. Och vi sträcker ut handen till andra partier som också inser att äldreomsorgen behöver mer än plåster. Den behöver politiska beslut som faktiskt syr ihop såret.

Jesper Levin (V)

Ledamot i Vård- och omsorgsnämnden

Nadja Awad (V)

Riksdagsledamot

Nej, lösningen är inte att utvisa fler

Skrivet av cle2194 den . Postad i Debattartiklar.

Svar på Anders Karlssons insändare ”Att lära sig språket och bidra är inte orimliga krav”, NA 20/3.

Anders lyfter värden som ömsesidighet, respekt för lagar och strävan att bli en del av det gemensamma samhället. Men hur kan dessa värden stå i motsättning till att Sverige tar emot människor som flyr från krig, svält och misär? Är det verkligen en motsättning, eller handlar det om att vi som samhälle måste hitta sätt att förena båda delarna?

När jag strax innan jul var i Brickebacken och talade med ungdomar, hamnade jag i ett samtal med en 13-årig kille. Han frågade vad Vänsterpartiet tyckte att vi skulle göra för att komma till bukt med kriminaliteten. Mitt svar blev en motfråga: Vad tror du skulle lösa problemet? Det första han sa var att utvisa fler. Det var hans lösning på kriminalitet i Sverige. Det här kom från en ung kille som själv har en annan etnisk bakgrund. Mitt hjärta sjönk, för det var ett tydligt tecken på i vilken riktning samtalet i Sverige har gått. Utgångspunkten verkar vara att inga etniska svenskar begår brott eller har behov av samhällets stöd.

Men vad gör det med oss som samhälle när svaret på alla problem är att utvisa människor? När en 13-årig kille, själv med annan etnisk bakgrund, tror att lösningen på kriminalitet är att utvisa fler, visar det hur djupt rotade myterna om ”vi och dom” har blivit. Det är inte en slump att detta är hans svar – det är resultatet av åratal av politisk retorik som pekar ut invandringen som orsaken till samhällets problem, istället för att adressera de verkliga strukturella orsakerna.

Anders skriver: ”Ett land kan inte fungera i längden om stora grupper förväntas försörjas av andra utan att själva bidra efter förmåga.” Myten om att människor kommer till Sverige för att ”lata sig” och ”snylta på svenska skattebetalare” är något som för tio år sedan sågs ner på, men som idag sprids av väletablerade partier som en sanning. Det här är samma myter som historiskt har spridits om vanliga arbetare och andra grupper i samhället. På 1930-talet var det arbetslösa och fattiga som beskrevs som ”samhällets belastning”. På 1980-talet var det flyktingar från Chile och Iran. Idag är det människor från Syrien, Afghanistan och Somalia. Varje gång har samma retorik använts: ”De tar våra resurser”. Men sanningen är att de flesta invandrare bidrar till samhället – genom skatter, arbete och kulturella bidrag.

Det är inte invandringen som har raserat välfärden. Siffrorna som fortsätter vara röda beror på att statskassan årligen dräneras på enorma mängder pengar genom skattesänkningar till de allra rikaste samtidigt som kommuner runtom i landet fortsätter att skära ner på välfärden. Ändå har fingret i stället pekats ut mot de invandrade, hårt arbetande skattebetalarna inom äldreomsorg, förskolor, sjukvård och andra delar av välfärden.

Vi politiker ska ta tag i samhällsutmaningar och hitta bra lösningar. Men när svaret på alla problem blir att misstänkliggöra och anklaga en hel grupp utan någon egentlig anledning, faller vårt samhällsbygge samman. Det är dags att se värdet av alla Sveriges invånare, oavsett hudfärg, bakgrund och tjocklek på plånbok.

Vill vi ha en fortsatt politisk diskussion om ”vi och dom”, eller vill vi ha en politik som finner lösningarna på de faktiska utmaningarna som finns i samhället? I stället för att utvisa människor, behöver vi investera i skolan, bostäder och arbetsmarknadsåtgärder som ger alla samma möjligheter att bli en konstruktiv kraft. Vi behöver en politik som ser människors potential, inte deras ursprung.

 

Martha Wicklund

Kommunalråd, Vänsterpartiet Örebro

 

 

Det är inte slagord att vilja att skolpeng går till skola

Skrivet av cle2194 den . Postad i Debattartiklar, Skola.

Svar på Jimmy Nordengren (C) ”Skoldebatten behöver mer än slagord”, NA 14/3

Skoldebatten behöver absolut mer än slagord. Där har Jimmy Nordengren (C) helt rätt. Problemet är bara att det som ofta avfärdas som slagord i själva verket är grundläggande fakta och sunt förnuft.

Den svenska skolan är i dag ett marknadsexperiment – ett av de mest långtgående i världen. Och det experimentet har en mycket tydlig konsekvens: pengar som är avsedda för undervisning plockas ut som vinst och hamnar i privata fickor.

Att våra gemensamma skattemedel avsedda för skolan berikar aktieägare, Vd:ar och skolföretag är ingen åsikt, det är så systemet är konstruerat. Vänsterpartiet är mycket tydliga med att vi inte vill ha detta system. Här borde högern vara lika tydlig och förklara för sina väljare varför det är så viktigt att skattemedel öronmärkta för undervisning även ska generera vinst åt företag.

Samtidigt vet vi att skolans utmaningar är stora. I Örebro kämpar skolor med en ansträngd ekonomi. Lärare går på knäna och drunknar i administration, klasserna är stora och många elever får inte det stöd de behöver i tid just för att de saknas resurser.

Det är Jimmy Nordengrens parti, Centerpartiet, som styr tillsammans med Moderaterna och Socialdemokraterna i Örebro kommun. Varför prioriterar ni då inte skolan i praktiken?

För om vi ska prata fakta, låt oss göra det fullt ut: Skolan är underfinansierad i relation till sitt uppdrag, lärarna får springa fortare med mindre resurser och elever som behöver stöd får inte alltid det stöd de har rätt till.

Och samtidigt tillåts skattemedel avsedda för undervisning att forsa ut ur systemet. Det är inte slagord att ifrågasätta eller berätta det för väljarna. Det är en fråga om prioritering. Vi prioriterar att pengarna ska gå till undervisningen före aktieägarna – högern prioriterar aktieägarnas rätt att tjäna pengar på skolan med vetskapen att det sker på elevernas och lärarnas bekostnad.

Tänk om de resurser som i dag blir vinst i stället hade stannat i klassrummen. Då hade vi kunnat anställa fler lärare, specialpedagoger och elevassistenter, minska klasstorlekar, stärka elevhälsan och ge varje elev bättre förutsättningar att klara skolan.

Självklart är skolans problem större än en enda fråga. Men att låtsas som att det inte är avgörande om vi tillåter vinstuttag ur skolan eller ej är faktiskt att förenkla på riktigt.

För varje krona som lämnar skolan är en krona mindre till eleverna.

Så ja, jag är den första att skriva under på att skoldebatten behöver mer än slagord.

Men den behöver också lite mindre ”låtsas-att-inte-se-elefanten-i-rummet” medan skololigarkerna fortsätter att leva lyxliv för skattebetalarnas pengar.

 

Elisabeth Nilesol

Skolpolitisk talesperson för Vänsterpartiet Örebro

Moderaterna vill chockhöja din hyra

Skrivet av cle2194 den . Postad i Debattartiklar.

Det kommunala bostadsbolaget Öbo höjde nyligen hyrorna med 4,6 %. För många hyresgäster innebär det ytterligare en belastning på den redan hårt ansträngda plånboken. Med Moderaternas politik skulle dock hyran kunna höjas ännu mer, med upp till 40%.

Moderaterna har nämligen under hösten tagit beslut om att de vill inför marknadshyra, även om de smusslar och kallar det trygghetshyra i stället.

I dag förhandlas hyrorna årligen på lokal nivå mellan hyresvärdar och hyresgäster, där hyresgästerna företräds av Hyresgästföreningen.

Moderaterna vill i stället att fastighetsägare helt fritt ska kunna sätta så hög hyra som möjligt när en ny hyresgäst flyttar in. Den hyras ska sedan automatiskt höjas, år efter år, utan hänsyn till hyresgästernas ekonomi eller hur hyresvärden sköter sig.

Inom Örebro tätort skulle det innebära att när du flyttar in i en lägenhet i så får du betala cirka 40% mer än idag i centrum och 30% mer i utkanten av stan. Även i orter som Odensbacken eller och Garphyttan skulle hyrorna bli 20-30 % högre om Moderaterna fick bestämma.

Med Moderaternas politik riskerar man en extrem hyreshöjning varje gång man flytta. Människor skulle i högre grad vara tvungna att stanna kvar i destruktiva förhållanden av ekonomiska skäl, unga skulle bo kvar hemma längre för att de helt enkelt inte har råd att flytta hemifrån och trångboddheten skulle fortsätta att öka lavinartat.

Denna politik skulle innebära att fler barnfamiljer blir skulle behöva bostadsbidrag, och människor som idag kan betala hyran med sin inkomst skulle tvingas att söka försörjningsstöd.

Idag finns det 3600 barn i Örebro som är trångbodda, något som påverkar deras möjligheter i skolan men även går ut över det sociala livet. ”Man kanske kommer att välja att bo lite mindre” var moderaternas bostadspolitiska talesperson Daniel Josefssons kommentar. Vi ställer oss frågande till vilka det är som Moderaterna menar ska välja att bo lite mindre – är det sjuåringen som nyss börjat skolan som ska dela rum med ytterligare ett syskon eller är det kanske mamman som sover på en madrass i köket varje natt för att tvårummaren redan är överfull?

 

Malcolm Momodou Jallow (V), bostadspolitisk talesperson och riksdagsledamot

Martha Wicklund (V), kommunalråd

Rätten till ett liv utan rädsla

Skrivet av cle2194 den . Postad i Debattartiklar.

Den 8 mars på internationella kvinnodagen samlas vi under parollen Rätten till ett liv utan rädsla. Det är ett löfte om att ingen ska behöva vara rädd i sitt eget hem. Att trygghet inte ska bero på tur, vilka kontakter du har eller hur mycket pengar du har på kontot. Trygghet ska vara en rättighet, inte ett privat projekt eller något kvinnor själva förväntas ordna.

Men i dag ser verkligheten annorlunda ut. Regeringens ensidiga fokus på straff räcker inte när skyddsnäten brister i praktiken. Mäns våld mot kvinnor är fortfarande ett av våra största samhällsproblem. Ändå driver högerregeringen en politik där man låtsas att trygghet främst kommer att lösas med hårdare straff. Det räcker inte.

För den som lever i en våldsam relation handlar frågan inte främst om straffskalor för en gärningsman. Åtgärder behöver vidtas innan den största skadan har inträffat. Det behöver finnas möjligheter till vägar ut för den utsatta redan innan ett grovt våldsbrott eller ytterligare ett kvinnomord begås av en våldsam man. Det handlar om huruvida det är praktiskt möjligt att lämna ett destruktivt förhållande. Förutom modet att lämna en våldsam partner så måste många andra delar finnas på plats för att göra det möjligt.

Det behöver finnas tillgång till en bostad med en rimlig hyra, att fortsatt säga nej till marknadshyror (eller trygghetshyror som Moderaterna ironiskt nog väljer att kalla det) inom allmännyttan är därför en avgörande del. Det måste finnas en lön eller inkomst som går att leva på och samtidigt försörja de barn som ofta följer med mamman. Vi kommer därför att fortsätta kämpa för höjda löner och bättre arbetsvillkor inom kvinnodominerade välfärdsyrken. Det behöver finnas resurser hos socialtjänst och kvinnojourer för att kunna erbjuda både akut skydd och långsiktigt stöd. Vi behöver ha en fungerande sjukvård som har kompetensen och resurserna att fånga upp, hjälpa och vårda personer som är utsatta. Vi behöver helt enkelt ha tillgång till trygghetssystem som fungerar och finns där när livet rasar samman. Vi måste ha anständiga pensioner och en fungerande sjukförsäkring. Det är just dom trygghetssystemen som högern steg för steg har monterat ner.

När hyresrätterna med rimliga hyror blir färre, när ekonomin pressas, matpriserna skenar och välfärden går på knäna blir det svårare att ta sig loss från våld. Då flyttas ansvaret från samhället till den som utsätts. Då blir trygghet något kvinnor förväntas ordna själva. Det är konsekvensen av regeringens politik. Vi ska själva buda om priset på våra hyresrätter där den med det högsta budet får lägenheten. Vi ska byta jobb om lönen som undersköterska är för låg, jaga extrapriser för att kunna sätta mat på bordet eller klä oss varmare när vi inte har råd att värma upp bostaden. Det är den typen av råd vi får av den SD-ledda högerregeringen medan de konkreta åtgärderna lyser med sin frånvaro.

Den som menar allvar med att bekämpa mäns våld mot kvinnor kan inte samtidigt skära ner på välfärden, låta bostadsbristen växa och lämna kvinnojourer att kämpa med osäker finansiering.

Det som krävs är maktskifte. Vänsterpartiet står för en ny politisk riktning med humanitet, solidaritet och jämställdhet som ledstjärna.

 

Nadja Awad (V), riksdagsledamot

Johan Stolpen (V), regionråd

Martha Wicklund (V), kommunalråd

Med Tidölaget avvecklas välfärden

Skrivet av cle2194 den . Postad i Debattartiklar, Välfärd.

I stort sett allt negativt i Sverige just nu är invandringens fel! Det är det mycket medvetna men väldigt felaktiga budskapet från Tidölaget. Utan invandrare stannar många funktioner i Sverige och idag utvisas väl fungerande, skötsamma och samhällsnyttiga människor på grund av synnerligen märklig lagstiftning.

Fokuseringen på invandrare drivs på och leds av Sverigedemokraterna. Men den politiken fungerar också mycket bra för regeringen, som inte vill ha fokus på vad man egentligen håller på med, nämligen avveckla välfärdsstaten.

1990 skrev dåvarande MUF-ordförande Ulf Kristersson i Svensk Tidskrift: ”Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten”.

Även om det inte av lättbegripliga skäl är den officiellt uttalade politiken av Tidölaget idag är det precis vad som håller på att hända. Offentligt finansierade verksamheter, som utgör grunden för välfärdsstaten, urholkas systematiskt. Tidögängets dröm är ett samhälle där allt sköts av privata intressen.

Det räcker med att titta på vård, skola och omsorg så märks den här medvetna politiken tydligt. Kraftigt minskat statligt stöd till kommuner och regioner resulterar i betydligt färre anställda inom vård och omsorg med längre vårdköer och mänskligt lidande som följd. Skattepengar som går till privata vinster i ett skolsystem som Sverige är ensamt om i världen.

Det är privata företag som ska ta över enligt Tidögängets politik. Men privata företag måste vara lönsamma, gå med vinst. Det är inget bra utgångsläge för verksamheter som ska vara tillgängliga för alla i en demokratiskt fungerande välfärdsstat.

En fungerande välfärdsstat kostar givetvis pengar som solidariskt betalas av alla i form av skatter. Var och en efter sin förmåga. Men skatter är ett rött skynke för Tidölaget som hellre ser avgifter och privata försäkringar.

Det som gjort Sverige till ett föredöme när det gäller levnadsstandard och demokrati är den solidariska välfärdspolitiken där alla bidrar till det alla behöver. Det handlar om skolan, omsorgen om äldre och svaga, vården, kommunikationer med mera. Det som alla behöver och har nytta av ska bekostas av alla genom skatter.

Men Tidögänget bedriver inte en politik som gynnar alla. Det konstiga om man ser på opinionssiffrorna är att väldigt många människor i det här landet stöttar en politik som missgynnar dem. Maten har blivit dyrare, livsviktig medicin för många dyrare, elen dyrare och allmänna kommunikationer fungerar sämre och olönsamma linjer dras in. Trygghetsförsäkringar som a-kassa och sjukpenning försämras. Dessutom byggs det väldigt få bostäder och i synnerhet hyresrätter. Bostadsbrist gynnar givetvis fastighetsägare och allmännyttan hakar på.

Istället skyms det som verkligen händer av fokuseringen på invandring och flyktingpolitik. En sannolikt mycket medveten strategi av Tidölaget.

Av det skälet är det viktigt att fokusera på en återställning av välfärdspolitiken, en politik som syftar till att göra livet drägligare för alla.

Sveriges genom tiderna svagaste regering? Är det så eller är det helt enkelt så att den helt följer den linje de tänkt sig? Den senare tanken är riktigt skrämmande om man ser på vad som händer idag.

Martha Wicklund

Kommunalråd, Vänsterpartiet Örebro

”Dålig affär för Örebro – Gustavsvik ska inte säljas ut”

Skrivet av cle2194 den . Postad i Gustavsvik, Pressmeddelande.

Idag meddelade den styrande majoriteten (S, M och C) att driften av Gustavsvik – ett av Örebros mest uppskattade besöksmål – ska lämnas över till privata aktörer. Actic tar över badverksamheten och First Camp får ansvaret för campingen. Kommunen behåller byggnaden, som står inför omfattande renoveringsbehov.

– Det här är en dålig affär både för kommunen och för örebroarna, säger Vänsterpartiets kommunalråd Martha Wicklund.

Kortsiktig intäkt – långsiktig kostnad

Affären ger kommunen 30 miljoner kronor per år, men innebär samtidigt att kommunen förlorar kontrollen över verksamheten och intäkterna från badet. Samtidigt står kommunen kvar med stora kostnader för framtida renoveringar. Hur kostnaderna ska delas mellan kommunen och Actic är ännu inte offentligt.

– Vi vet att badhusrenoveringar kostar enorma summor. När kommunen nu ger bort intäkterna men behåller utgifterna är det en kortsiktig och naiv lösning som riskerar att bli mycket dyr i längden, säger Martha Wicklund.

Historiska misstag upprepas

Vänsterpartiet lyfter även tidigare exempel på utförsäljningar som blivit dyra för örebroarna.

– Utförsäljningen av Åbyverket visar vad som händer när viktiga verksamheter släpps till privata aktörer. Nuvarande ägaren E.ON har tjänat långt mer än vad kommunen fick betalt – och örebroarna har fått betala priset, säger Wicklund.

Kommunal verksamhet ska inte drivas med vinstintresse

Vänsterpartiet menar att Gustavsvik är en verksamhet som bör vara tillgänglig för alla och som ska styras demokratiskt – inte med vinstkrav som största ledstjärna.

– Det här är klassisk högerpolitik: man säljer ut sådant som örebroarna äger tillsammans, ger bort kontrollen och låter kommunen stå kvar med kostnaderna. Vi vill att Gustavsvik ska utvecklas – men i kommunal regi, avslutar Martha Wicklund.

En skola som håller ihop – för alla barn

Skrivet av cle2194 den . Postad i Debattartiklar, Skola.

Varje morgon fylls våra skolor av barn som drar på sig ryggsäckar, rättar till mössor och kliver in i klassrum med bulliga bokstäver på väggarna. Här inne får de växa, lära sig och förstå både världen och sig själva. Det är här grunden läggs för framtiden – för jämlikhet, tillit människor emellan och för demokratin.

För att skolan ska kunna vara den platsen räcker det inte med fina formuleringar i pressmeddelanden. Det krävs resurser, tid och trygghet. Det krävs vuxna som hinner se varje elev, specialpedagoger som kan ge rätt stöd, bemannade skolbibliotek som är öppna och fritidsverksamhet som inte hotas av nedskärningar.

Vänsterpartiet vill bygga en jämlik skola, en skola som håller ihop Sverige. En skola där alla barn får samma chans, oavsett om de bor i innerstan eller på landsbygden. Vi vill se fler lärare, mindre klasser och en stark elevhälsa som finns där när livet gungar. Skolan ska vara en plats för kunskap och gemenskap, inte konkurrens och nedskärningar.

Vi tror på en gemensam skola där barn möts över gränser – mellan stadsdelar, bakgrunder och livsvillkor – och lär sig att världen är större än det egna klassrummet. En skola som rustar eleverna för framtiden, inte bara för nästa prov.

I verkligheten går regeringens skolpolitik i en annan riktning. Skolminister Simona Mohamsson är en pratminister. Det låter mycket, men händer lite. Hon talar gärna om rekordstora satsningar, men bakom rubrikerna finns mest luft. Enligt Sveriges Radio är en stor del av det som kallas skolbudget i själva verket pengar till att sänka maxtaxan i förskolan. Det är en reform vi i Vänsterpartiet inte är emot, eftersom den stärker hushållens ekonomi. Men att kalla det en satsning på skolan är att blanda ihop begreppen.

För skolorna runt om i landet innebär regeringens förslag nästan ingenting. I många kommuner täcker pengarna inte ens de ökade kostnaderna för lärarlöner, skolmat och elevhälsa. Följden blir fler elever per lärare, färre vuxna på rasterna och mindre tid för varje barn.

Sanningen är att regeringens faktiska tillskott till skolan är mycket begränsat. Av de 4,3 miljarder kronor som presenterats som skolsatsningar går drygt 1 miljard till att sänka maxtaxan i förskolan. Vänsterpartiet föreslår istället 7,1 miljarder kronor mer till skolan –pengar som går direkt till fler lärare, starkare elevhälsa och resurser som faktiskt når eleverna.

Vänsterpartiet vill ge skolan det den faktiskt behöver för att fungera. I vår budget får kommunerna ett rejält tillskott som gör verklig skillnad. Örebro kommun skulle få omkring 160 miljoner kronor i tillskott 2026. Det är pengar som kan gå till fler lärare, fler specialpedagoger och en arbetsmiljö där lärare hinner se varje barn utan att själva gå på knäna.

Vi behöver en regering som gör verkliga satsningar på skolan, inte en som siffertrixar och bluffar. Bara så kan vi bygga upp en skola där alla barn får lyckas.

Isabell Mixter (V), utbildningspolitisk talesperson, Vänsterpartiet

Elisabeth Nilesol (V), skolpolitisk talesperson, Vänsterpartiet Örebro

Lars-Göran Hildor (V), ledamot i Gymnasie- och arbetsmarknadsnämnden