Invånarna i Örebro kommun förtjänar en polis som behandlar alla likadant. Oavsett om de är supportrar på match, ungdomar som strosar genom Krämaren eller studenter sittandes i Kulturkvarteret.

I en av polisens egna rapporter, släppt 2020, noteras att betvingande användande av skjutvapen – där polis använder vapen för att avbryta våldsamt uppträdande – ökat flera gånger om de senaste tio åren.

Då är min fråga; vilka är det som anses vara våldsamma?

Är det tvåbarnspappan som skjuts ihjäl av polisen i centrala Örebro? Är det personer som lider av psykisk ohälsa, och som i en pressad situation uppmanar polisen att skjuta dem, likt det skott mot benet som avlossades mot en man förra året i Fjuguesta?

Är det våld att neka en polis? I en omtalad incident från 2017 beslagtar polisen en arbetsmobil från en journalist där en film av ett pågående fall finns. Ärendet kritiserades och polisen anmäler sig själva men beslutet försvarades internt med att polisen hade rätt att göra så, även om det samtidigt var felaktigt per polisens egna ord. Skulle polisen kunna ha dragit sina vapen för journalisten var ‘våldsam’? Om jag filmar polisen, gör jag då motstånd och på sätt förtjänar att ha ett vapen riktat mot mig? Ytterligare framgår det att få poliser åtalas samt att åklagare noterar att bevisbördan är en hög tröskel att passera. Alla är lika inför lagen, åtminstone på papper.

I Sverige har polisen och militären våldsmonopol, vilket innebär att de bär vapen och har rätt att använda dem. Detta monopol är ett som måste brukas med yttersta ansvar; att brista i det ansvaret är att förlora samhällets förtroende. Det är inte nog att ha en fyndig kommunikationsslogan eller fotogeniska stopp med Instagram-stories där söta förskolebarn pratar med uniformerade poliser.

Vad gör polisen för att förvalta sitt våldsmonopol och behålla folkets förtroende?

Sebastian Lindblad, medlem i Vänsterpartiet Örebro