I dag är det förintelsens minnesdag och vissa frågar sig varför en sådan dag behövs. För snart hundra år sen ledde Hitler ett misslyckat kuppförsök i München som resulterade i ett femårigt fängelsestraff. När Hitler väl frigavs så kom han ut med en ny och mer städad framtoning, en taktik som skulle visa sig vara mer lyckad, och hans parti fick ett stort uppsving vid kommande val. De såg till att förbjuda andra partier vilket innebar att Hitler blev den envåldshärskare och diktator som skulle göra sig skyldig till en av världshistoriens största humanitära katastrofer.

Vissa frågar sig varför detta är relevant idag. Både nu som då så ser vi hur skör demokratin är. Demokratin är ett system som i praktiken skulle kunna ”avsätta sig själv” om tillräckligt stöd finns. Demokratin är helt beroende av att alla människor ser till att göra välinformerade och genomtänkta val. Adolf Hitlers tid vid makten började inte med förintelse av ett folk – förintelsen möjliggjordes genom att för få stod upp och sa ifrån. Vi måste hela tiden minnas att Hitlers chans att ta sig till makten inte uppstod ur ett vakuum. Tyskland upplevde svåra tider med hög arbetslöshet och desperation bland folket. Hitler presenterade enkla svar på komplexa frågor – ett välbeprövat populistiskt grepp – och genom ett återkommande mantra skylla allt på judarna så fick han folket på sin sida. Judarna isolerades och pekades ut som den gemensamma syndabocken för allt som var fel i samhället.

Behöver jag säga att det går att dra liknelser till dagens Sverige? Vi ser idag en upptrappning av populistiska utspel från politiskt håll. Vi ser samma hårda retorik, generaliseringar och lögner om andra etniska grupper, kulturer och religioner. Vi ser det i kommentarsfält på nätet och vi ser det i Sveriges riksdag från väletablerade partier. Folkgrupperna som attackeras är främst medmänniskor som vi bor grannar med och som inte särskiljer sig särskilt mycket från någon annan svensk. Jag räds därför att samtalen om att vissa människor är bättre än andra nu har blivit rumsrena. Jag räds därför att vi inte är immuna från samma sorts politik som under andra världskriget ledde fram till att miljontals judar, romer, homosexuella, funktionsnedsatta och meningsmotståndare utrotades systematiskt. Jag räds därför att det finns människor som idag hävdar att dessa fruktansvärda handlingar aldrig har ägt rum. Idag finns fortfarande överlevare som har ägnat sitt liv åt att åka runt och berätta om allt vidrigt de blev utsatta för. Men en dag finns inte längre dessa vittnen kvar och då kommer det vara ännu lättare för förintelseförnekare och desinformatörer att avfärda dessa händelser. Det är vår uppgift att aldrig glömma.

För mig är denna fråga väldigt levande då jag kommer från en judisk släkt och fått höra berättelser om min morfars mor, som höggravid flydde genom Europa då kriget var på väg att bryta ut. Delar av min släkt utrotades under denna tid och till viss del så kommer jag aldrig få veta vad som hände eftersom de blev en del av den massindustri som utrotningen var. Det är därför som vi aldrig får sluta att berätta om de människor som kallblodigt och systematiskt mördades under förintelsen. Vi får aldrig glömma denna mörka tid i människans historia. Vi måste fortsätta minnas därför att vi aldrig ska ge likande politiker den kraften igen. Vi måste ta till oss fakta, se lösningar på komplexa problem och inte svälja de populistiska och lögnaktiga lösningar som i allt högre grad får fäste i vårt samhälle. Vi måste se propaganda och desinformation för vad det verkligen är. Vi måste alla stå upp för ett öppet samhälle som drivs av tron på min nästes välvilja, vi kan aldrig bygga ett starkt och fungerande samhälle med hat och egoism som grund.

Låt oss aldrig glömma, utan låt oss för all framtid värna vår sköra demokrati, på så vis kan medmänskligheten växa sig stark.

Martha Wicklund,

oppositionsråd Vänsterpartiet Örebro

Uppdaterades: 27 jan 2021