Låt inte Sverige bli en bricka i Ryssland och USA:s maktspel
I en debattartikel i Nerikes Allehanda 3 mars hävdar Matilda Ekeblad och Amanda Lindgren från Moderata Ungdomsförbundet att Sverige måste gå med i Nato. Naturligtvis med hänvisning till Rysslands överfall på Ukraina. Den 4 mars fyller M:s riksdagsledamot Katarina Tolgfors på med likartad argumentation.
Om Sverige söker Nato-medlemskap i det här läget så skulle det spruta bensin på en redan brinnande brasa. Men även i ett längre perspektiv är det ett riktigt dåligt förslag.
Det finns flera skäl till det. Framför allt: Det skulle inte göra Sverige säkrare och det skulle inte göra Europa säkrare. Vi skulle löpa ännu större risk att få kärnvapen på vårt territorium med allt vad det innebär i ett upptrappat säkerhetspolitiskt läge. Samtidigt skulle det alliansfria Sveriges traditionella roll som medlare i internationella konflikter gå förlorad.
Tyvärr har Sverige redan tappat mycket av sin trovärdighet och möjlighet att verka för konfliktlösning och fred genom sitt medlemskap i Partnerskap för fred med gemensamma krigsövningar med Nato, och värdlandsavtalet, som tillåter Nato att använda svenska baser vid en konflikt och placera kärnvapen på svenskt territorium.
Den 1 mars tog EU-parlamentet en resolution om att Europas säkerhetsordning ska byggas kring Nato. I resolutionen uppmanas Sverige och Finland att gå med i Nato.
Att ansöka om medlemskap i Nato skulle i det här läget kunna ge Ryssland, som länge uttryckt rädsla för Natos expansion, motiv för ett angrepp. I stället bör vi säga upp värdlandsavtalet och lämna Partnerskap för fred för att återigen kunna bli en trovärdig röst för fred och förhandlingar.
Sverige ska i stället ha ett starkt defensivt försvar som bygger på allmän värnplikt, på ett försvar av folkrätt och konfliktlösning, en trovärdig alliansfrihet och ett undertecknande av FN:s förbud mot kärnvapen.
Och avgörande beslut, som värdlandsavtalet, måste alltid fattas i en demokratisk process av riksdagen, inte som skett – genom att smygas igenom utan en demokratisk debatt. Sverige har, som alla andra stater, rätt att själv bestämma sin politik, men vi måste också ta hänsyn till konsekvenserna av våra val.
Historiskt har Nato under de senaste tre decennierna engagerat sig militärt i de flesta stora konflikter på norra halvklotet: Balkankrigen, Afghanistan, Irak (formellt bara med utbildningsinsatser). Oftast med ganska tveksamt utfall.
Dessutom innefattar Nato en brokig samling stater. Sverige skulle till exempel bli skyldigt att bistå Erdogans Turkiet vid en konflikt.
Inte att förglömma, i det ledande Nato-landet USA kan Donald Trump mycket väl bli nästa president. Hur kul vore det att ha honom som försvarspolitiskt överhuvud?
Låt inte Sverige bli en bricka i ett utrikespolitiskt maktspel mellan stormakterna USA och Ryssland!
Martha Wicklund
Första namn på kommunlistan, Vänsterpartiet Örebro kommun
Jessica Carlqvist
Första namn på regionlistan, Vänsterpartiet Region Örebro län
Johan Stolpen
Första namn på riksdagslistan, Vänsterpartiet Örebro län