Det finns tydliga systemfel i Örebros socialförvaltning. Hemtjänsten, hemsjukvården, socialpsykiatrin och individ- och familjeomsorgen brottas med utmaningar. När det ser likadant ut oavsett var man tittar handlar det inte om enstaka brister, utan om hur hela systemet fungerar.
Genomlysningen av hemtjänsten och hemsjukvården bekräftar det. Den visar en toppstyrd organisation där beslut tas långt från verksamheten, där ersättningsmodellen driver fel beteenden och där personalens kompetens inte tas tillvara. Det leder till både sämre arbetsmiljö och sämre omsorg.
När vi skrev om hemtjänsten i januari var det precis detta vi lyfte. En verksamhet som pressats så hårt att den till slut anmälde sig själv enligt lex Sarah. Svaret från Socialdemokraterna och de andra styrande beskrev vår kritik som att den främst handlade om ekonomiska prioriteringar. Det missar poängen. Våra förslag handlar om hur arbetet organiseras, hur styrningen fungerar och hur besluten påverkar det dagliga arbetet.
Sedan dess har utvecklingen snarare bekräftat bilden. Sjuksköterskor lämnar hemsjukvården eftersom arbetsbelastningen inte går att hantera. Inom socialpsykiatrin har fyra människor dött på två år efter allvarliga brister. Samtidigt visar granskningar att kommunen betalar ut stora summor felaktigt till externa aktörer.
Det här är olika verksamheter – men utvecklingen går åt samma håll. Personal slutar, chefer byts ut, kontinuiteten försvinner och kraven ökar. På sikt påverkar det både kvaliteten och möjligheten att jobba förebyggande.
Det är bra att kommunen nu ser över ersättningsmodellen och gör fler genomlysningar i andra verksamheter. Men det räcker inte att utreda. Det måste leda till verklig förändring.
En avgörande fråga är hur vi använder kompetensen i verksamheten. I dag är styrningen för toppstyrd, och personalen har för lite makt över sitt arbete. Ska vi få stabilitet behöver vi gå åt andra hållet – bygga på tillit, låta medarbetare planera sitt arbete och påverka sina scheman.
Vi vill avskaffa minutstyrningen, ge personalen makt över sitt arbete och skapa stabilitet för dom som behöver omsorgen. Vi vill förbättra arbetsmiljön och se till att det finns rimliga förutsättningar att göra sitt jobb. Och vi vill sänka arbetstiden så att fler orkar stanna kvar i yrket och fler ska känna att dom kan välja att arbeta inom omsorgen.
Socialdemokraterna pratar om ordning och kontroll. Men det är skillnad på att prata om problem och att lösa dom. När vi föreslår sänkt arbetstid röstar dom nej – för att kort därefter själva lyfta det som en lösning. Efter många år vid makten räcker det inte att vilja väl. Problemen är kända, men förändringarna har inte varit tillräckliga.
Vi behöver ta tillbaka kontrollen över välfärden. Se till att resurser används rätt, att personalen får rimliga villkor och att människor får den omsorg dom har rätt till. Det kräver beslut som förändrar verksamheten i praktiken, inte fler analyser.
Så länge S röstar nej till att sänka arbetstiden, så länge ersättningsmodeller som skapar stress blir kvar och så länge system som öppnar för fusk och vinstintressen lämnas orörda, kommer problemen att fortsätta. Det spelar ingen roll hur många gånger man säger att man vill något annat.
För den som vill se en ny riktning för Örebro och Sverige räcker det inte med att prata om problemen. Då krävs ett politiskt alternativ som gör det som krävs.
Det alternativet är Vänsterpartiet.
Jesper Levin
Toppkandidat i kommunvalet, Vänsterpartiet Örebro