I snart två månader har kriget mellan Israel och Hamas pågått. I två månader har bomber fallit över människor som varken kan söka skydd eller fly. Det råder akut brist på mat, vatten, mediciner, bränsle och humanitärt bistånd. Hemska bilder från Gaza, en plats som av många kallas för världens största fängelse, sprids nu runt om i världen.

Det är lätt att känna sig hjälplös inför den humanitära katastrof som vi nu bevittnar. Men vi i Vänsterpartiet ser hur handlingar, även om de kan tyckas vara små, kan göra skillnad. Idag, den 29 november, är det Internationella solidaritetsdagen med det palestinska folket. Och vi är många som står upp mot det urskillningslösa dödandet av civila. När Sveriges högernationalistiska regering duckar i debatten så höjer vi våra röster tillsammans på gator och torg. Vi var tvåhundra personer i Örebro när vi samlades för en första gemensam manifestation för eldupphör. När vi sågs den tolfte november för att marschera för fred, i protest mot Israels krigsbrott, var vi tre gånger så många. Det finns en enorm styrka i att människor i hela Sverige går ut och tar ställning. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

I kommunfullmäktige har vi hindrats från att ställa en enkel fråga om vad Örebro kommun kan göra för att stötta de drabbade. Skälet från de styrande var att det är en internationell fråga som inte har med invånarna i Örebro kommun att göra. Men i Örebro kommun så bor åtskilliga palestinier som har familj eller vänner i Gaza eller andra områden som nu drabbas.

När FN röstade för att kräva omedelbart eldupphör i kriget mellan Israel och Hamas lade Sveriges regering ner sin röst. Därefter har det varit tyst. Tystnaden har bara brutits för att muttra om proportionerliga svar, och rätten att försvara sig. Ett försvar som innebär bomber över sjukhus, över flyktingläger – som innebär tusentals döda barn är inte proportionerligt, det är ett krigsbrott.

Att fördöma Hamas och det vidriga terrorattentat som skedde den sjunde oktober är självklart, att fördöma Israel för de kollektiva bestraffningar som varenda man, kvinna och barn som bor i fängelset Gaza utsätts för ska vara precis lika självklart.

Att i nuläget ta bort biståndet till Palestina som de borgerliga partierna föreslår, vore direkt kontraproduktivt. Det svenska biståndet går till demokratiutveckling och till krafter som bekämpar både terror och våld. Biståndet går till att stärka kvinnors rättigheter, ungdomsprojekt, till organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter och som stärker oberoende media och journalistik. Att strypa biståndet är förödande för det palestinska folket. Vänsterpartiet vill i stället att Sverige ökar biståndet till Palestina för att rädda liv, bidra till fred och försvaga extremisternas position.

Den enda långsiktiga lösningen är respekt för folkrätten, att Israels ockupation av Palestina upphör och att grogrunden för terrororganisationen Hamas slås undan. Det är sedan länge uttalat av FN och här har omvärlden ett ansvar att kräva att Israel lämnar Palestina och sluta kränka folkrätten. Omvärlden har ett ansvar och måste sluta blunda.

Att ta ställning är en självklarhet för det handlar om något av det finaste vi har – Solidaritet. Att vi visar regeringen att de flesta av oss stödjer FN:s krav på eldupphör, att det är vårt krav med, är en solidarisk handling. Tillsammans kan små handlingar göra stor skillnad. Dela demonstrationer för Palestina på era sociala medier, donera och sprid insamlingar från Palestinagrupperna, Rädda Barnen, Läkare utan gränser och alla andra som gör vad de kan för att rädda liv i ett fruktansvärt krig. Hjälp till att affischera och dela ut flygblad inför aktioner för fred, kom och stå med oss i protest mot bomberna och dödandet av civila. Solidaritet kan ta många former och det är vår styrka i kampen mot orättvisor.

Nadja Awad (V), riksdagsledamot

Jessica Carlqvist (V), regionråd

Martha Wicklund (V), kommunalråd

Jesper Levin (V), ordförande

Det är hög tid att prioritera förskolan och ta itu med det växande problemet med för stora barngrupper. Förskolepedagoger, barnskötare och föräldrar har larmat om situationen i 10 år, men deras rop på hjälp verkar falla på döva öron. Två tredjedelar av förskolorna i Örebro kommun har barngrupper som är för stora, det är en fråga som vi politiker måste ta på allvar.

Förskolan är en avgörande plats där våra yngsta får möjlighet att utforska världen, utveckla färdigheter och förbereda sig för framtiden. Men det finns ett problem som inte längre kan ignoreras: barngruppernas storlek. Skolverkets riktlinjer säger att småbarnsavdelningar (1-3 år) bör ha 6-12 barn, och storbarnsavdelningar (4-15 år) bör ha 9-15 barn. Riktlinjerna bygger på forskning och visar att mindre barngrupper bland annat gynnar barns lärande och sänker ljudnivån. Tyvärr överskrids dessa riktlinjer i genomsnitt nationellt och även så i Örebro kommun. Vänsterpartiet har därför, på nationell nivå, föreslagit att regeringen ska reglera hur stora barngrupperna får vara. Detta har gjorts i Norge med ökad personaltäthet som effekt.

Barngrupperna växer ständigt, administrativa uppgifter tar över, och det pedagogiska uppdraget blir lidande. År av nedskärningar i skola och förskola har lämnat synliga konsekvenser, och ändå väljer regeringen och SD att inte tillräckligt finansiera välfärden och därmed även förskolan. I Örebro fortsätter styrande partier (S, M, C) att göra nedskärningar, trots den kritiska situationen.

Vänsterpartiet har länge strävat efter att minska barngrupperna i sina budgetförslag och fredat välfärden från ytterligare nedskärningar, inklusive förskolan. I Vänsterpartiets nationella skuggbudget för 2023 satsar vi över 28 miljarder på välfärden och prioriterar förskola och skola. När Örebro kommuns budget för 2024 reviderades valde Vänsterpartiet att skjuta till ytterligare 50 miljoner kronor i en permanent satsning till grundskolan och förskolan i Örebro kommun. Med det årligt återkommande tillägget satsar Vänsterpartiet i Örebro kommun ca 118 miljoner mer än vad styrande partier S, M och C lägger på samma område.

Forskning visar att mindre barngrupper i förskolan leder till många fördelar för barnens utveckling. Varje barn får mer individuell uppmärksamhet och stöd när antalet barn per pedagog minskar. Det gynnar barn med särskilda behov och främjar kreativitet och nyfikenhet. En stark start i livet minskar behovet av specialundervisning och stöd senare i skolan och i livet.

Även föräldrarna förtjänar att kunna lita på att förskolan skapar en trygg och givande miljö för sina barn. Minskade barngrupper skulle säkerställa att förskolan kan uppfylla sitt uppdrag att främja barns utveckling och lärande. Det skulle också minska stressen för pedagoger och barnskötare, som ofta känner sig överbelastade och går på knäna.

Det är en utmaning att finansiera minskade barngrupper, som beror på åratal av styrets nerskärningar, men det är en investering i barnens framtid och det går att genomföra med rätt prioriteringar.

Att ge barn en trygg och bra start i livet bidrar i förlängningen till minskad kriminalitet genom att erbjuda barn en mer meningsfull, trygg och positiv miljö. Om regeringspartierna och SD vill komma till bukt med gängkriminalitet på riktigt borde de fokusera mindre på att kunna sätta 13-åringar i fängelse på livstid och satsa på det förebyggande arbete som vi alla vet gör skillnad. Det är dags att prioritera barnens framtid och skapa en starkare och tryggare generation, något som i förlängningen innebär ett starkare och tryggare samhälle.

För Vänsterpartiet

Birgitta Karlsson Feldgrill, ledamot i Förskolenämnden

Elin Terenius, ersättare i Förskolenämnden

Elisabeth Nilesol, talesperson för utbildning och jämställdhet

Nadja Awad, riksdagsledamot

För många örebroare innebär sommaren en tid av andrum. Den innebär att hinna tillbringa tid med nära och kära, att förkovra sig i intressen eller att läsa den där boken som allt för länge har samlat damm i bokhyllan. För många örebroare innebär sommaren också en chans till nya yrkesmöjligheter. Både studerande och arbetslösa har en chans att komma närmare arbetsmarknaden via sommarjobb eller semestervikariat. Kontrasterna mellan de som har och inte har är stora – de som har jobb eller inte har jobb, de som upplever glädje och tillhörighet eller sorg och utanförskap, de som är friska eller de som kämpar mot sjukdom. Det finns också stora ekonomiska kontraster – kommunalråd i Örebro med en månadslön på 66 900 kronor kontra en kommunanställd lokalvårdare med en knapp tredjedel av detta i månadslön.

Det är oerhört viktigt att vi politiker är medvetna om dessa skillnader och har en tydlig förankring i verkligheten. För att jag som heltidspolitiker ska kunna göra ett bra jobb så tror jag det är av största vikt att jag också känner till den verklighet som de flesta vanliga örebroare lever i. Jag har under sommaren därför passat på att jobba lite inom mitt gamla yrke inom kriminalvården. För att kunna företräda folket så vill jag också vara en del av folket. Vi politiker har ett stort ansvar att se till att våra beslut grundas på verklighetsförankring, erfarenhet och forskning. Att yrkespolitiker tappar kontakten med det ”vanliga yrkeslivet” är oerhört farligt, och tyvärr alldeles för vanligt. Vänsterpartiet vill att de som fattar beslut som påverkar ditt liv ska stå stadigt på jorden, vi vill se mer ”vanligt folk” i politiken!

För att lyfta ett exempel ur kriminalvården så ropar många just nu efter tuffare tag, längre straff och mera övervakning. Att vi behöver bli bättre gällande sexual- och våldsbrott är jag helt enig om, men vi behöver angripa roten av problemet. Detta gör vi först och främst genom ett jämlikt samhälle med en stark välfärd. Ofta är det samma krafter som ropar efter hårdare tag som genom sin politik bidrar till ökade klasskillnader, segregation och en allt mer urholkad välfärd. Ekvationen går inte ihop. De kommer med enkla och kortsiktiga svar på komplexa problem. Vi behöver inte fler politiker som är på jakt efter att plocka billiga politiska poäng och sko sig på skattepengar, vi behöver fler ansvarstagande politiker som kan se helheten och fatta beslut som bidrar till ett hållbart samhälle där vi lyfter varandra.

Detta är också en av anledningarna till att Vänsterpartiet vill se sänkta politikerarvoden och att avlönade politiker inom Vänsterpartiet betalar partiskatt. Folkets företrädare ska inte leva på en nivå som skiljer sig alltför mycket från folket. Vi tycker också det är viktigt med rotation inom politiken. Med höga löner finns också risken att människor stannar kvar i politiken av fel anledning.

Genom politiker som befinner sig närmare verkligheten och vanligt folk, som inte tjänar tre eller fyra gånger så mycket som medellönen och som inte heller stannar inom politiken hela sitt yrkesverksamma liv så tror jag att vi kan bedriva en smartare och bättre politik. Vänsterpartiet tror på ett samhälle med politiker som har medborgarnas bästa i åtanke, det skulle ge oss alla ett rikare liv på flera olika sätt.

Martha Wicklund,

Kommunalråd Vänsterpartiet Örebro

Gunnel har efter en tids sjukdom lämnat oss och hon lämnar ett stort tomrum efter sig. Gunnel var en person som alltid stod rakryggad upp för alla människors lika värde och som arbetade hårt för det oavsett om det var genom kyrkan eller genom sitt politiska arbete. Gunnel arbetade många år inom Kriminalvården och det var fantastiskt att se den oerhörda respekt som Gunnel hade bland de intagna. Det var så att hon hela tiden visade en så stor omsorg utan att för den delen vara naiv, den rakheten skapade en trygghet som gjorde henne enormt uppskattad. Men även innan tiden inom Kriminalvården så var det många som uppskattades hennes insatser. Hon har ett långt arbetsliv inom vården bakom sig, ett arbetsliv som var kantat av både fina stunder och riktigt hårt jobb. Hon var alltid så uppskattad! Det var något med Gunnel som inte går att sätta fingret på, hon var finurlig och hade alltid glimten i ögat. Gunnel gjorde sådant som andra människor bara drömmer om, hon åkte bland annat till Indien. Hon levde för sina olika resor och fortsatte att resa även efter hon fått veta att hon var sjuk. Det var sådan hon var Gunnel. Hon var en riktig livsnjutare som fortsatte att jobba även efter att hon gått i pension för att hon då fick chansen att göra de där resorna som hon uppskattade så mycket.

Gunnel var även aktiv inom kyrkan. Hennes tro var väldigt viktig för henne och det var även den som gjorde att hon var vänsterpartist. För det var som hon alltid sa – att om du följde det som Jesus sa så gick det inte att vara annat än socialist. Det var inte alltid som andra i kyrkan höll med henne men hon stod upp för det hon trodde och hon gjorde det med respekt för sina medmänniskor. Hennes engagemang i kyrkan gjorde även att hon kom i kontakt med unga ensamkommande. För henne var det självklart att hjälpa till där hon behövdes. Inom Vänsterpartiet så deltog hon ända in i slutet. Trots att hon hade fått sin cancerdiagnos så var det självklart för henne att hon ville fortsätta att sitta i en nämnd. Hon tog sitt åtagande på stort allvar och var med på möten fastän hon till slut hade svårt att ta sig dit. Hennes politiska övertygelse pratade hon gärna om och hon fick många kryss i det senaste valet, det säger en hel del om hur omtyckt hon var. Människor lyssnade på Gunnel.

Det som var framstående hos Gunnel var hur genuin, storhjärtad hon var. Hon hade en glödande personlighet, ett stort nätverk och många människor omkring sig som uppskattade henne. Världen har blivit en mycket bättre plats tack vare henne. Tack Gunnel för att du lyste upp vår tillvaro med ditt jävlaranamma (förlåt Gunnel för svordomen), om det är någon människa på denna jord som har kommit till himmelen så är det just du!

Vänsterpartiets lokalförening i Örebro