I den offentliga verksamheten som drivs med skattepengar så är politiken den yttersta ansvariga. Det är av den anledningen av yttersta vikt att det offentliga som arbetsköpare ständigt ligger steget före. Steget före med bra arbetsvillkor och trygga anställningar på arbetsplatser i kommuner och regioner. Det är personalen som dagligen finns ute i verksamheterna som alltid i alla lägen är experterna på arbetsmiljö och de arbetsuppgifter som utförs. När det måste göras förändringar och omorganisationer är det dem vi ska lyssna på först.

För att få starka engagerade personalgrupper som kan vara bollplank till arbetsköparna så är  rätten att organisera sig är grundläggande. Det gäller inte bara för offentliga arbetsköpare utan även för privata. De attacker på arbetsrätten som nu sker med försämringar av till exempel Lagen om anställningsskydd (LAS), kommer att sätta förutsättningarna för att organisera sig på skam. Inskränkningar i strejkrätten, förändring av hur man utser skyddsombud och generösa tolkningar av semesterlagen i våra regioner är några exempel på attacker på arbetsrätten och när lagar och avtal på arbetsmarknaden åsidosätts.

Försämringen av LAS ställer till det och flyttar tryggheten på arbetsplatserna tillbaka hundra år i tiden. När man får möjlighet att som arbetsköpare godtyckligt göra sig av med personal för att man inte behöver ange sakliga skäl så händer det något, något dåligt. Anställda som är rädda för att förlora jobbet kommer inte att vilja eller våga engagera sig på arbetsplatsen. De lagar och avtal, som är bra för våra arbetstagare, är inget som kommit eller uppstått av sig självt. Det vi uppnått i Sverige är resultatet av en engagerad och orädd arbetarklass som trots att det inte varit tillåtet ändå ställt krav på bättre villkor.

Tillkämpandet av rätten att få organisera sig fackligt samt att arbetarklassen också organiserade sig politiskt, har varit det som byggt det trygga Sverige vi så gärna pratar om. Vi skapade en svensk modell som så många säger sig värna om. Vilket land i världen som valt en annan väg har haft en bättre utveckling, där fördelningen av samhällets resurser varit rättvisare än i Sverige? En viktig fråga som man måste ställa sig när vi väljer väg framåt.

Satsningar på den gemensamma välfärden genom skattefinansiering har varit det som gjort att många andra länder blickat på just oss. Det ska vi värna om och det är vi som väljer väg vid valurnan vart fjärde år. Just nu kan vi konstatera att det finns en majoritet i Sveriges riksdag för att montera ner det vi gemensamt åstadkommit.

Rätten att organisera sig för att kunna förbättra bra lagar för arbetarklassen måste vi fortsätta kämpa för. Vi måste också gemensamt engagera oss för bra avtal på arbetsmarknaden. Det har varit den bästa vägen för Sverige och kommer att fortsätta vara det. Det är därför vi väljer att engagera oss fackligt på våra arbetsplatser! Det är därför vi väljer att engagera oss politiskt i Vänsterpartiet! Gör det du också!

Stefan Nilsson, Medlem i Transport

Marie Krantz, Medlem i Kommunal

Sunil Jayasooriya, Medlem i Livs

Lisa Nätterdal, Medlem i Handels

Joel Nilesol, Medlem i Vision

Martha Wicklund, Medlem i SEKO

Uppdaterades: 18 aug 2020