Mäns våld mot kvinnor är inte en tragedi – det är ett politiskt misslyckande

Under min uppväxt var våldet en ständig skugga. Som barn såg jag hur allt kunde förvandlas till en mardröm på ett ögonblick. Jag vet hur det känns att inte kunna känna sig trygg, ens hemma. Den erfarenheten formade mig och lade grunden för min kamp.
Mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem som sträcker sig långt bortom rubrikerna om dödligt våld. Det påverkar generationer, barn som växer upp i våldsamma miljöer bär ofta med sig sår som aldrig riktigt läker. Jag vet det, för jag har varit där. Men jag och vi i Vänsterpartiet vägrar att acceptera att detta ska vara normen.
Våldet är inte en individuell tragedi, det är ett politiskt misslyckande. Trots att det var tredje vecka dödas en kvinna i Sverige av en man hon har eller har haft en relation med, trots att kvinnojourerna larmar om överfulla skyddade boenden och trots att vi har lagar som borde skydda, händer det alldeles för lite. Jag ser det som min plikt, inte bara som politiker utan också som mamma till tre barn, att kämpa för ett samhälle där de kan växa upp utan rädsla.
Vänsterpartiet har lagt fram flera konkreta förslag, som att inrätta en specialiserad mottagning för våldsutsatta kvinnor i Örebro län. Där ska kvinnor och deras barn kunna få både medicinsk och psykosocial hjälp under ett och samma tak. Vänsterpartiet vill också säkerställa långsiktig finansiering till kvinnojourerna och stärka förebyggande arbete, som utbildningar för att förändra destruktiva maskulinitetsnormer.
När jag och andra vänsterpartister har möjlighet så är vi med och kvinnostrejkar på fredagar på Stortorget i Örebro. Kvinnostrejk har pågått i tre och ett halvt år nu. Deras outtröttliga engagemang inspirerar, men det är en skam att det krävs en sådan insats. Är det verkligen acceptabelt att kvinnor fortfarande ska behöva strejka, demonstrera och ropa för att få sina grundläggande rättigheter tillgodosedda?
Det är barnens framtid som driver mig. De förtjänar att växa upp i en värld där deras värde inte ifrågasätts och där deras trygghet inte är förhandlingsbar. Men den världen kräver att vi tar ansvar nu. Den kräver att vi ser mäns våld mot kvinnor för vad det är – ett uttryck för patriarkatets makt och en systematisk kränkning av mänskliga rättigheter.
På den internationella dagen mot mäns våld mot kvinnor den 25 november är det dags att ställa en enkel men avgörande fråga: Hur många fler liv ska förloras innan vi agerar? Vänsterpartiet vill att alla barn ska få växa upp i ett samhälle där våldet har ersatts av respekt, jämlikhet och jämställdhet. Det är dags att agera. För varje vecka som kvinnostrejken fortsätter, för varje liv som går förlorat, är det vårt samhälle som sviker. Vi har inte råd att vänta längre.
Elisabeth Nilesol
Jämställdhetspolitisk talesperson för Vänsterpartiet Örebro