Öppna inte fattigstugan igen
För flera år sedan deltog jag i en debatt med dåvarande centerpartistiskt kommunalråd Rasmus Persson. Debatten handlade människor i ekonomiskt utsatt läge och att privatpersoner kunde ge bort en matkasse till någon behövande genom olika Facebook-grupper. Jag minns att Rasmus var oerhört positiv till initiativet och det faktum att civila samhället kunde hjälpa människor i nöd. Själv var jag förskräckt över detta uppenbara misslyckande från vårt samhälle. Att tvingas att stå med mössan i hand i slutet av månaden när inkomsten inte räcker till mat och grundläggande behov är ett tecken på att det sociala skyddsnätet inte fungerar. Att en borgare inte vill se att Alliansens politik har bidragit till att det behövs ett system där civila samhället delar ut matkassar kanske inte är så konstigt, frågan är hur länge vi kan låta denna blindhet pågå.
Häromdagen så läste jag en artikel i NA där Svenska kyrkan nu har höjt budgeten för matkassar till behövande. Matcentralen som ansvarar för att dela ut matkassarna har sett att behovet har ökat kraftigt. När jag debatterade frågan var det en tämligen ny fråga, men under åren så har behovet inte bara cementerats utan även ökat. Jag tycker självklart att det är fint att det finns organisationer som väljer att kliva in och hjälpa dessa utsatta människor. Samtidigt så kliver de in i ett hålrum, de kliver in där det kommunala stödet saknas.
Varje vecka stöttar Matcentralen 600 personer och av dessa är 400 barn. Det är många barnfamiljer som inte har råd att sätta mat på bordet en hel månad. Den 28 januari förra året fattades ett beslut i kommunfullmäktige om att sänka försörjningsstödet till barnfamiljer med 400 kr därför att det var en extraslant som Örebro kommun hade men som övriga landet inte ansåg var ”nödvändig”. Istället för att se det som något positivt för utsatta örebroare så ansågs det som överflödiga pengar. Vänsterpartiet slogs för att den här extraslanten skulle vara kvar då vi vet att den kan vara avgörande, men tyvärr så fick vi inte gehör för detta. Gång på gång ser vi miljoner som läggs på bidrag till rika människor i form av rot eller rut, eller varför inte de senaste 6 miljarderna som lades på att sänka skatten för alla de som tjänar 50 000 kr och uppåt i månaden. Gång på gång har både blå och röda regeringar genomfört skattesänkningar och nu får vi resultatet, det är dessa barnfamiljer som betalar priset.
I Astrid Lindgrens bok om Emil i Lönneberga kommer jag ihåg att jag hörde ordet ”Fattigstuga” första gången. För mig var det ett främmande ord som jag inte riktigt förstod och beskrivningen av att äldre människor som var fattiga förpassades till en dragig stuga där de svalt och frös var verkligen en saga som ju aldrig kunde vara baserat på verkligheten. Men sanningen är ju den att det var så Sverige såg ut förr i tiden, och det var tack vare uppbyggnaden av socialtjänst, pensioner och äldreomsorg som vi kunde passera dessa fruktansvärda öden till historien.
Sociala skyddsnät kräver politiker som värnar dem. Vi i Vänsterpartiet kommer alltid att kämpa för ett socialt skyddsnät som faktiskt fångar upp alla de människor som behöver det. Vi tror på en verklig solidaritet som bygger på att de människor som har störst behov får den hjälp och det stöd de behöver utan att behöva stå med mössan i hand. Låt oss nu en gång för alla passera fattigstugan till det förflutna och se till att skapa ett samhälle där alla har råd med mat även i slutet av månaden.
Nu är det dags att sluta slänga bidrag på de rika som har råd att betala för sin bartender eller poolbygge och istället lägga dem där de verkligen behövs, till lönehöjningar inom äldreomsorgen eller en höjd pension. Vi måste se till att varje skattekrona går dit där den behövs och att vi tillsammans återskapar ett skyddsnät som fungerar.
Martha Wicklund,
Oppositionsråd Vänsterpartiet Örebro