Att kunna äta sig mätt, att ha ett hem eller att ha råd att hämta ut sina mediciner. Dessa tre grundläggande saker borde vara en självklarhet för alla i Sverige 2025. Men för en snabbt växande del av befolkningen ser verkligheten annorlunda ut.

Sverige har idag en regering som passivt tittar på när köerna till Röda korset och Stadsmissionen fylls av föräldrar som inte längre har råd med mat till sina barn. Som rycker på axlarna när vräkningarna ökar och fler och fler hamnar hos Kronofogden för att de inte längre kan betala sina räkningar. Ovanpå detta väljer regeringen att höja kostnaden för att hämta ut mediciner på apoteket. På detta sparar de 2 miljarder per år samtidigt som de har sänkt skatter för de allra rikaste med 70 miljarder på bara två år.

Högerregeringen och Sverigedemokraterna har medvetet valt att lägga hela bördan på låg- och medelinkomsttagare som blir rånade av banker och matjättar, samtidigt som de unnat sig själva och andra höginkomsttagare extra tillskott i plånboken.

Det borde vara en självklar prioritering för varje regering i Sverige att se till att alla invånare åtminstone har råd att tillgodose de här helt grundläggande behoven. Det är mer tydligt än någonsin att vi måste fördela samhällets resurser för att skapa välfärd för hela befolkningen.

Särskilt viktigt blir det när landet drabbas av kriser, som den vi genomgår precis nu med lågkonjunktur, hög arbetslöshet och priser som rusat i höjden. Att dela rättvist på bördorna och skydda dem som har de minsta marginalerna är vad varje anständigt samhälle gör i svåra tider.

När vi i Vänsterpartiet får välja använder vi statens budget för att minska klyftor och orättvisor istället för att gynna de redan priviligierade. Vi avskaffar det orättvisa karensavdraget, höjer pensionerna och förbättrar sjukförsäkringen. Inom regioner och kommuner stärker vi den krisande vården, motverkar skadliga privatiseringar och säkerställer billigare glasögon till barn. Vi höjer de lägsta lönerna, stoppar utförsäljningar av allmännyttan och påbörjar införandet av sex timmars arbetsdag.

För varje dag som regeringen och SD fortsätter att göra livet svårare för de mest utsatta så växer motståndet sig starkare. Allt fler börjar inse att det inte kommer att gynna den stora massan när ett fåtal miljardärer blir ännu rikare. Allt fler ser genom hyckleriet när Sveriges utrikesminister reser till Israel för att gå på museum och träffa israeliska soldater samtidigt som Israels folkmord pågår mitt framför våra ögon.

Tidöpartiernas ovilja och oförmåga att lösa vår tids utmaningar, orättvisor och problem har skapat både oro och ilska men också kampvilja. Denna kampvilja visar sig i den växande folkrörelse som står upp mot orättvisor i Örebro, Sverige och världen. Tillsammans sätter vi press på matjättarna så att inga barn ska behöva lägga sig hungriga. Vi synliggör, motverkar och står upp mot rasismen som har tagit sig ända in i regeringen. Vi använder våra röster och vårt inflytande för att stoppa det pågående folkmordet i Gaza. Tillsammans har vi makten att förändra.

Idag på internationella arbetarrörelsens högtidsdag samlas vi för att höja våra röster mot orättvisorna. Vi samlas för att visa att en annan väg är möjlig. På denna väg är det inte låg- och medelinkomsttagare som betalar för bankernas kriser, matjättarnas övervinster eller skolbolagens aktieutdelningar.

På vägen vi väljer har alla människor råd med mat, mediciner och hyra. På denna väg finns vanligt folk och det är deras tid nu.

Vi ses på 1 maj!

För Vänsterpartiet,

Nadja Awad, riksdagsledamot

Johan Stolpen, regionråd

Martha Wicklund, kommunalråd

Jesper Levin, ordförande

Olof Palme, Sveriges statsminister under 1970- och 80-talet, var en stark röst för global rättvisa och en orubblig förespråkare för befrielserörelser. Hans tydliga fördömanden av apartheidregimen i Sydafrika och Israels ockupation av Palestina gjorde Sverige till en moralisk röst i internationell politik. I dag har dock Sverige, liksom stora delar av västvärlden, övergett dessa principer och rört sig mot nyliberal pragmatism och hyperindividualism. Skillnaden är slående: Palmes politik prioriterade rättvisa framför geopolitiska intressen. I kontrast har dagens svenska utrikespolitik skiftat mot en nyliberal pragmatism, vilket exemplifieras av Sveriges senaste erkännande av Israel som en strategisk allierad och militär handelspartner, trots Israels fortsatta brott mot internationell rätt.

Att Sveriges utrikesminister, Maria Malmer Stenergard, dessutom genomför sitt första statsbesök i Israel den 26 mars 2025, samtidigt som Israel fortsätter att begå krigsbrott och döda civila urskillningslöst, är ett svek mot Sveriges solidariska historia.

Tidigare var internationell solidaritet en självklarhet i svensk politik. I dag domineras debatten av nationella intressen och ekonomisk tillväxt, vilket normaliserar tystnad inför folkrättsbrott. Fry och Tlostanova (2020) menar i Democracy and Crisis att demokratiska institutioner blivit självbevarande och prioriterar stabilitet framför förändring. Detta syns i västvärldens passivitet inför folkmordet i Gaza. Hur påverkar denna tystnad den allmänna opinionen? Urholkar bristen på moraliskt ledarskap vår empatiska förmåga och vilja att agera i det bortom vår absoluta geografiska närhet?

På Palmes tid gav medier stöd åt befrielserörelser och stöttade motståndarrörelser som Nelsons Mandelas ANC moraliskt och ekonomiskt. I dag framställs palestinskt motstånd enkom som terrorism, medan israeliskt statsvåld rättfärdigas som självförsvar. FN, UNHCR, Röda Korset, Amnesty International och Läkare utan gränser är eniga: krigsbrott och folkmord pågår i Gaza. Ändå menar Sverige och stora delar av västvärlden att situationen är ”komplex” och drar in ekonomiskt stöd till UNRWA, vilket beröms av Israels utrikesminister idag.

McKersie (2021) visar i The 1960s Civil Rights Movement and Black Lives Matter hur medierepresentation ofta avgör om en rörelse ses som legitim eller ett hot. Precis som medborgarrättsrörelsen demoniserades i sina tidiga år, kriminaliseras idag palestinsk aktivism. Samtidigt förstärker nyliberal ideologi den politiska apatin genom att premiera individuell framgång framför kollektiv och solidarisk kamp. När utrikesministern i sittande regering dessutom investerar i företag som gynnas av deras egna politiska beslut, kan man ifrågasätta en hel del, i andra länder kallar man detta korruption, vad kallas det i Sverige?

Shafiei (2021) menar i Sky’s the Limit att utopiskt tänkande inte handlar om naiv idealism, utan om att skapa ramar för förändring. Precis som kampen mot apartheid och kolonialism måste Palestinarörelsen fortsätta att utmana västvärldens medverkan i förtryck. Genom att avslöja nyliberal individualismens misslyckanden och betona kollektiv handling kan vi motverka politisk likgiltighet. Att förespråka framtidstro och föreställa sig rättvisa är inte en passiv handling – det är en strategi för överlevnad och förändring. Historien kommer att döma oss, för vårt agerande eller vår tystnad.

Sandra Altebo Nyathi (V)

John Johansson (S), skriver i sin debattartikel (29/1) om Vänsterpartiets förslag om bojkotter av illegalt krigförande länder såsom Israel och Ryssland. Han hävdar bland annat att detta strider mot gällande lagstiftning. Flera av hans påståenden är dock felaktiga och missvisande men tycks också bortse från det åtagande vi har för våra medmänniskor att stå upp för allas lika värde.

John Johansson hänvisar till en förvaltningsrättsdom om ett liknande Vänsterpartistiskt förslag i Göteborg som han menar klargjorde det rättsliga läget, men vi bör vara försiktiga med att dra alltför stora slutsatser från denna dom.

Förvaltningsrätten är första instans och har inte någon prejudikatbildande funktion för att vägleda rättstillämpningen, vilket innebär att reglerna oavsett domen fortfarande kan betyda något annat och tolkas annorlunda i högre instans som är prejudikatbildande. Därmed går det inte att säga att rättsläget är helt klargjort på ett sätt som skulle förhindra någon kommun att agera och ställa krav på sina inköp för att främja mänskliga rättigheter.

Trots det Johansson skriver är det viktigt att komma ihåg att det är Socialdemokraterna i Göteborg tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet som valde att driva ett liknande förslag som vi nu föreslår i Örebro. Det förvånar oss att Johansson går fram så hårt mot sina egna partikamrater för ett förslag som handlar om att inga inköp ska göras från länder som illegalt ockuperar andra länders mark såsom Ryssland och Israel. Dessvärre visar det tydligt att Vänsterpartiet behövs för att Sverige och svenska kommuner ska stå upp för alla likas värde och särskilt för människor som utsätts för vidriga krigsförbrytelser i både Ukraina och Palestina. Det är vidare oklart vilka sanktioner som Johansson syftar på när han skriver om att kommuner som vidtar åtgärder för att inte handla med illegalt krigförande länder skulle kunna drabbas av. Låt det oss säga att det rent av är fallet att han skulle ha rätt i någon del i detta resonemang om eventuella sanktioner – det vi frågar oss är om det ändå inte krävs att vi agerar när vi ser sådant mänskligt lidande som nu? Socialdemokrater stod stolt upp mot apartheidregimen i Sydafrika men det verkar som att den andan försvunnit nu och det är i stället endast Vänsterpartiet som står upp för internationell solidaritet idag.

Johansson nämner också att åklagare i Göteborg valde att inleda en förundersökning om tjänstefel. Det är viktigt att påpeka att åklagarens krav för att starta en förundersökning är lågt och att det inte går att dra sådana slutsatar på en inledd förundersökning som Johansson gör. Givetvis är det bra att granskning sker av politikers agerande men fokuset bör nu vara på hur vi agerar för att hjälpa människor som drabbas av krigsbrott. En av sakerna som står oss till buds i Örebro är att anta generella regler om att inte göra några inköp från stater som för illegala krig och begår krigsbrott. Det som Vänsterpartiet föreslår är att Sverige ska agera.

Slutligen vill vi understryka att vi kan ha olika åsikter om vilka åtgärder som är rätt för att skapa fred och frihet, men vi kan nog alla vara eniga om att politisk vilja och mod har större chans att göra nytta än att fastna i byråkratiska detaljer.

Artemis Lumarker, jurist och distriktsordförande för Vänsterpartiet Uppsala län

Martha Wicklund, kommunalråd Vänsterpartiet Örebro

Vi vill se en fredlig värld som respekterar alla människors rätt till liv och trygghet. För att uppnå det måste svenska kommuner bojkotta stater som illegalt ockuperar andras mark såsom Israel och Ryssland. Det pågående folkmordet i Gaza måste upphöra och beslutsfattare måste göra allt i sin makt för att stoppa det urskillningslösa dödandet. Vänsterpartiet har på flera håll i landet föreslagit att kommuner ska sluta handla varor och tjänster från stater som utövar våld och ockuperar andra länder. Vänsterpartiet Örebro har därför lämnat in ett förslag om att Örebro kommun ska stå upp för allas lika värde och upphöra med inköp från Israel.

Vänsterpartiets förslag har ännu inte behandlats men John Johansson (S), kommunstyrelsens ordförande i Örebro, påstår att ett sådant beslut inte kan fattas. Han hänvisar till att liknande beslut som tagits gentemot Ryssland varit möjliga på grund av EU-beslut. Men något sådant EU-beslut krävs inte enligt kommunallagen för att Örebro kommun ska visa att ukrainska och palestinska familjer är lika värda.

Det finns därför en möjlighet för Örebro kommun att agera. Det är sant att kommuners beslutsmöjligheter inte är obegränsade men kommunallagen ger ändå oss visst handlingsutrymme. Örebro kommun kan besluta om och styra sina inköp. Det borde vara självklart för Johansson och hans samarbetspartners Moderaterna och Centerpartiet att göra allt de kan för att stoppa det fruktansvärda lidande som pågår dag efter dag. Men uppenbarligen inte.

På Vänsterpartiets initiativ tog Göteborgs kommun nyligen beslut om att bojkotta Israel. Tyvärr hann beslutet aldrig verkställas innan Liberalerna och deras vänner Sverigedemokraterna genom förvaltningsrätten ansträngde sig för att häva det. Trots att förvaltningsrättens dom hävde bojkottsbeslutet vidhåller Johanssons partikollega Johan Attenius (S), kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, att det är en kommunal angelägenhet vilka länder kommuner gör inköp från. Kanske borde Johansson ta ett samtal med sin partikollega om varför två socialdemokratiska kommunstyrelseordföranden kan dra helt olika slutsatser i samma fråga. Det ligger nära till hands att anta att Johanssons inställning hade sett annorlunda ut om de inte styrt tillsammans med Moderaterna i Örebro.
Vi i Vänsterpartiet anser att kommuner måste ha rätten att ställa hårdare etiska krav vid inköp och upphandling. Det är helt enkelt inte rimligt att örebroarnas eller göteborgarnas skattepengar ska gå till stater som ockuperar andra länder. Kommuner måste i högre grad få styra över sina skattefinansierade inköp. Domen i Göteborg ändrar ingenting då den inte är prejudicerande och dess domskäl är så innehållsfattiga att Göteborgs kommuns argument för kommunal kompetens inte bemöts.

När Sveriges högernationalistiska regering gör skrämmande lite för att sätta press på Netanyahu och vägrar att ta avstånd från Israels olagliga ockupation och folkmord av palestinier krävs det att kommuner och regioner agerar på de sätt som går. Örebro kommun ställer som regel krav i de upphandlingar och avtal som kommunen ingår. Det kan handla om miljömässiga, sociala eller etiska krav. Men att ställa upphandlingskrav på att länder inte ska bedriva olagliga ockupationskrig tycks inte finnas med på listan än så länge för S i Örebro och deras samarbetspartners M och C.

Artemis Lumarker
jurist och distriktsordförande för Vänsterpartiet Uppsala län

Martha Wicklund
kommunalråd Vänsterpartiet Örebro

Svar till John Johansson (S) NA 13 (https://www.na.se/2024-11-13/obo-maste-klara-utmaningarna/) och 14 nov (https://www.na.se/2024-11-14/ett-bolag-till-allman-nytta/)

Kommunstyrelsens ordförande John Johansson (S) skriver i Nerikes Allehanda om turerna kring Öbos utförsäljningar. I sina svar till avsändaren Gusten samt till Hyresgästföreningen argumenterar John Johansson för att försäljningar av Öbos bostadsbestånd är ett måste för att kunna genomföra nödvändiga renoveringar. Vänsterpartiet, Hyresgästföreningen och ett snabbt växande antal privatpersoner håller dock inte med Johansson om att försäljning av allmännyttiga lägenheter är den enda vägen för att klara renoveringsbehovet.

De pågående försäljningarna har redan skapat stor ilska och oro bland Öbos hyresgäster. Av de 122 lägenheter som är föremål för försäljning har Öbo hittat köpare till 63 av dem. Försäljningen av de resterande 59 lägenheterna har nu tillfälligt stoppats av Öbo. De boende i de kvarvarande 59 lägenheterna tvingas nu leva i ovisshet om när deras lägenhet ska säljas och om de kommer att ha råd att bo kvar när en ny hyresvärd tar över. Är detta vad Johansson menar när han skriver att ”allmännyttan är ett avgörande verktyg för att ge människor tillgång till ett tryggt boende med vettig standard och rimliga hyror”?

Det blir aningen motsägelsefullt när Johansson å ena sidan hävdar att Öbo är ett av Sveriges starkaste allmännyttiga bolag när han samtidigt skriver att Öbos ekonomi har urholkats och på så vis tvingat fram försäljningar. Nuvarande styre (S, M och C) såväl som tidigare styre (S, KD och C) har gjort ett aktivt val att ta ut vinst ur Öbo under många års tid. Vi menar att detta överskott istället skulle ha gått tillbaka till bolaget för att möjliggöra för kommande renoveringsbehov. Nu tvingas Öbos hyresgäster att betala för välfärden två gånger när deras hyra går till kommunens kassa.

Precis som Hyresgästföreningen har föreslagit så ser vi att det skulle gå att sprida ut de nödvändiga renoveringarna över längre tid och på så vis undvika både utförsäljningar eller hyreshöjningar. Dessa argument har Johansson gång på gång ignorerat. Istället så framställer Johansson det som att försäljningar för att finansiera renoveringar är det enda alternativet.

John Johansson skriver om hur han önskar att han kunde resa tillbaka i tiden för att säkra upp finansieringen av kommande renoveringar. Vi törs nog gissa redan nu att framtidens socialdemokrater kommer att önska att de kunde resa tillbaka i tiden för att stoppa Socialdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet från att sälja ut allmännyttan i Örebro.

För Vänsterpartiet

Martha Wicklund, kommunalråd

Under min uppväxt var våldet en ständig skugga. Som barn såg jag hur allt kunde förvandlas till en mardröm på ett ögonblick. Jag vet hur det känns att inte kunna känna sig trygg, ens hemma. Den erfarenheten formade mig och lade grunden för min kamp. 

Mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem som sträcker sig långt bortom rubrikerna om dödligt våld. Det påverkar generationer, barn som växer upp i våldsamma miljöer bär ofta med sig sår som aldrig riktigt läker. Jag vet det, för jag har varit där. Men jag och vi i Vänsterpartiet vägrar att acceptera att detta ska vara normen. 

Våldet är inte en individuell tragedi, det är ett politiskt misslyckande. Trots att det var tredje vecka dödas en kvinna i Sverige av en man hon har eller har haft en relation med, trots att kvinnojourerna larmar om överfulla skyddade boenden och trots att vi har lagar som borde skydda, händer det alldeles för lite. Jag ser det som min plikt, inte bara som politiker utan också som mamma till tre barn, att kämpa för ett samhälle där de kan växa upp utan rädsla. 

Vänsterpartiet har lagt fram flera konkreta förslag, som att inrätta en specialiserad mottagning för våldsutsatta kvinnor i Örebro län. Där ska kvinnor och deras barn kunna få både medicinsk och psykosocial hjälp under ett och samma tak. Vänsterpartiet vill också säkerställa långsiktig finansiering till kvinnojourerna och stärka förebyggande arbete, som utbildningar för att förändra destruktiva maskulinitetsnormer. 

När jag och andra vänsterpartister har möjlighet så är vi med och kvinnostrejkar på fredagar på Stortorget i Örebro. Kvinnostrejk har pågått i tre och ett halvt år nu. Deras outtröttliga engagemang inspirerar, men det är en skam att det krävs en sådan insats. Är det verkligen acceptabelt att kvinnor fortfarande ska behöva strejka, demonstrera och ropa för att få sina grundläggande rättigheter tillgodosedda? 

Det är barnens framtid som driver mig. De förtjänar att växa upp i en värld där deras värde inte ifrågasätts och där deras trygghet inte är förhandlingsbar. Men den världen kräver att vi tar ansvar nu. Den kräver att vi ser mäns våld mot kvinnor för vad det är – ett uttryck för patriarkatets makt och en systematisk kränkning av mänskliga rättigheter. 

På den internationella dagen mot mäns våld mot kvinnor den 25 november är det dags att ställa en enkel men avgörande fråga: Hur många fler liv ska förloras innan vi agerar? Vänsterpartiet vill att alla barn ska få växa upp i ett samhälle där våldet har ersatts av respekt, jämlikhet och jämställdhet. Det är dags att agera. För varje vecka som kvinnostrejken fortsätter, för varje liv som går förlorat, är det vårt samhälle som sviker. Vi har inte råd att vänta längre. 

Elisabeth Nilesol
Jämställdhetspolitisk talesperson för Vänsterpartiet Örebro 

Sedan många år tillbaka har vi i Vänsterpartiet drivit frågan om att seniorer ska få köpa lunch i skolmatsalar. Vårt förslag blir nu verklighet.

Från och med den 14 oktober kan personer som är 65 år eller äldre köpa lunch på fyra av kommunens skolor; Odenskolan, Vintrosa skola, Västra Engelbrektsskolan och Tullängsgymnasiet.

Vi drev först frågan i ansvarig nämnd. När vi inte fick något gehör lämnade vi 2019 in en motion till kommunfullmäktige där vi föreslog att Örebro kommun skulle se över möjligheten för seniorer att få köpa lunch i skolmatsalar. Motverkande av ofrivillig ensamhet och näringsrik mat till ett rimligt pris är några av fördelarna, även om vi anser att priset bör subventioneras så att även de mest ekonomiskt utsatta har råd. Det finns också andra fördelar så som social samvaro och att gamla och unga möts.

Vi tycker det är bra att styrande partier S, M och C nu äntligen har tagit till sig av vårt förslag. Det viktiga är att satsningen genomförs och kommer seniorer i kommunen till nytta. Vi anser dock att det är både ohederligt, missvisande och felaktigt att styrande partier genomför vårt förslag men väljer att kalla det för sitt eget förslag. När motionen nu, cirka fem år efter den lämnades in, behandlas i kommunfullmäktige besvaras den som ”tillgodosedd”. Det hade varit klädsamt att ge erkännande för ett bra förslag som även styrande partier kan stå bakom. Vår motion borde helt enkelt ha besvarats med ”bifall” vilket betyder att förslaget har blivit godkänt.

En uppmaning till Socialdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet: sänk priset på skollunchen för seniorer och ge erkännande för det förslag som ni har genomfört så har vi kommit en god bit på vägen.

Vänsterpartiets kommunfullmäktigegrupp,

Martha Wicklund

Cristian Rehn Janowicz

Linn Josefsson

Sunil Jayasooriya

Elisabeth Nilesol

Peter Ekström

Christina Hermansson Plaçon

Andreas Mäkelä

Svar till Andreas Getzman, NA 16 oktober

https://etidning.na.se/p/na/2024-10-16/a/en-idrottspolitisk-debatt-som-inte-blev-nagon-debatt/2013/1679575/57755061

Jag var en av de politiker som var med på den idrottspolitiska debatt som Andreas hänvisar till. Jag kan förstå frustrationen hos många av de personer som var på plats, många som lägger mycket ideell tid och kraft för att se till att föreningar i Örebro kommun kan fortsätta att växa och blomstra.

Jag beklagar att Andreas inte uppfattade den kritik som jag kom med. För jag och Vänsterpartiet är förbannade över hur vi nu ser hur stora förändringar i hanteringen av föreningsbidrag och anläggningskostnader kommer att slå hårt mot idrottsföreningarna i kommunen. Föreningar vars bidrag kraftigt sänks samtidigt som anläggningskostnaden ibland tredubblas. Jag anser det helt oacceptabelt att förändringen av busslinjerna nu går från 12 till 7 i antal. Vad kommer detta att innebära för barn och ungdomars möjligheter att ta sig till sin idrottsanläggning?

Vi vet att idrottsutövande i tidig ålder skapar sunda livsmönster som håller i sig även i vuxen ålder. Vi vet att barn, idag, i högre grad är stillasittande vilket leder till sämre fysisk och psykisk hälsa. Vi vet att idrottsutövande är en viktig skyddsfaktor som kan hjälpa till att fånga upp barn på glid och ge barnen positiva förebilder. Listan över fördelar för barn och unga som engagerar sig i idrotten är som vi båda vet lång.

Sanningen är ju likväl att Andreas har rätt. Vi i politiken måste våga vara modiga och sticka ut hakan. Vi måste våga stå upp för barnen och för ungdomarna. Vi måste våga satsa på viktiga verksamheter så som idrottsföreningar. För vi vet att det är nu som vi bygger framtidens samhälle och där måste föreningslivet vara en levande mylla där barnen kan få näring och växa sig starka. Det är dags att satsa på denna viktiga verksamhet nu, innan föreningar börjar lägga ner för att de inte längre orkar slåss med minskande stöd från kommunen. Vi i Vänsterpartiet kommer att fortsätta vara en röst för ett starkt föreningsliv där alla kan känna sig hemma och där alla får vara med, oavsett bakgrund eller inkomst. Det är vårt löfte till alla er örebroare.

Martha Wicklund,

Kommunalråd Vänsterpartiet Örebro