”Är friskolorna överkompenserade?” frågas det i en rapport från Friskolornas riksförbund. Nej, lyder rapportens föga överraskande svar. Men dessutom, antyder rapporten, är det tvärtom: de kommunala skolornas elever får större resurser.

Och det är ju faktiskt sant, trots att skolpengen, dvs den resurs som går direkt till undervisningen, per elev räknat, är densamma oavsett skolans huvudman. Friskolornas elever, oräknat de ideellt drivna, får ju avstå en del resurser för att ägarna ska få någon vinst.

Rapporten presenterades vid ett seminarium på Jensens grundskola 15.2. Där hävdas att friskolor får en mindre skolpeng än de kommunala skolorna (NA 16.2). Den skillnad i resurstilldelning, som det hänvisas till i rapporten grundar sig i att kommunen gör vissa avsättningar innan skolpengen räknas fram (hanteringen av förändrat elevantal i kommunen, antagningsenhet, förvaltning, skolskjuts, mottagningsenhet för immigrantbarn etc.), vilket också påpekas i rapporten.

Huruvida man anser dessa avdrag berättigade eller ej framgår inte av rapporten, trots att man säger sig vilja ha svar på den frågan. Man har inte heller visat att friskolorna har utgifter som de inte kompenseras för.

Det är ju också lite svårt att veta så länge offentlighetsprincipen inte gäller för friskolor. Istället för att göra alla de komplicerade beräkningar, som ligger till grund för de påståenden som görs i rapporten, vilka är svåra att granska eftersom de inte redovisas fullt ut, hade ett enklare tillvägagångssätt varit att ta fram alla avsättningar kommunen gör och granska dem. Då hade man också kunnat få svar på frågan om kommunerna använder pengarna på ett rättvist och effektivt sätt. En annan fråga rapporten säger sig vilja ha svar på.

Rapportförfattaren Mikaela Valtersson hävdar ändå i ett pressmeddelande att ”Detta strider mot lagens krav på likvärdiga förutsättningar.” (NA 16.2). Detta utan att det går att finna någon grund för påståendet i rapporten. Det huvudsakliga resultatet av undersökningen tycks vara att kommunernas ekonomihantering är ogenomskinlig och därmed svåra att granska. Av det kan man inte dra slutsatsen att friskolorna är missgynnade och rapporten utmynnar inte heller i något krav på överföring av pengar trots att man hävdar att friskolorna får mindre skolpeng och att att kommunens avsättningar är lagstridiga.

Men det är väl inte överdrivet provokativt att anta att friskolornas rapport är ett försök att ”mota Olle i grind”. Nyligen har ju nämligen en statlig utredning tillsatts just i syftet att utreda om friskolorna är överkompenserade. Något som Riksrevisionen för övrigt redan slagit fast.

För Vänsterpartiet

Christer Håkansson, ledamot i Grundskolenämnden

Lars-Göran Hildor, ledamot i Gymnasie- och arbetsmarknadsnämnden

Jan Pargell, medlem och aktiv i Vänsterpartiets välfärdsgrupp

Den senaste tiden har världen bevittnat fruktansvärda brott mot mänskligheten utförda av staten Israel mot det palestinska folket. Den flera decennier långa konflikten har eskalerat efter dådet utfört av Hamas den 7 oktober där Israel har svarat med en oproportionerlig våldsvåg utan like, där över 26 400 civila människor, varav över 13 000 barn, har dödats. Ingen form av terror kan rättfärdiga detta urskillningslösa dödande.

Redan den 29 december 2023 inlämnade Sydafrika en anmälan om folkmord begånget av Israel mot det palestinska folket till Internationella domstolen i Haag. Den 26 januari 2024 meddelade domstolen ett tillfälligt utslag där Israel uppmanades att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra ytterligare folkmord.

Rapporter från Human Rights Watch och Amnesty International bekräftar upprepade överträdelser av internationell rätt begångna av Israel, inklusive strypning av tillgång till livsnödvändigheter som vatten, mat, läkemedel och bränsle, samt motarbetande av hjälpinsatser till den palestinska befolkningen. Läkare utan gränser har krävt omedelbart eldupphör i Gaza efter att israeliska styrkor har attackerat civilbefolkningen som helt saknar skydd.

I Hållbarhetsprogrammet, som politiken beslutat om, slås det fast att respekt för mänskliga rättigheter är av central betydelse. En sådan formulering förpliktigar att vi följer det och betyder att Örebro kommun behöver föregå med gott exempel. Vi kan inte passivt stå vid sidan om medan sådana brott begås.

Vi i Vänsterpartiet hade självklart helst sett att vår regering aktivt verkat för att påverka och stå upp för mänskliga rättigheter och folkrätten men i och med deras passivitet och öronbedövande tystnad får vi på kommunnivå göra det vi kan.

För att visa vår solidaritet och följa våra egna principer för mänskliga rättigheter och rättvisa, föreslår Vänsterpartiet att Örebro kommuns ledning uppdrar åt förvaltningarna att inleda en bojkott av israeliska varor och tjänster. Detta är ett steg mot att agera med de medel vi har i detta extraordinära läge.

Detta är ett steg mot att visa vårt stöd för det palestinska folket och vår övertygelse om mänskliga rättigheter och rättvisa för alla.

För Vänsterpartiet Örebro

Martha Wicklund, kommunalråd

Cristian Rehn Janowizc, ledamot kommunfullmäktige

Linn Josefsson, ledamot kommunfullmäktige

Sunil Jayasooriya, ledamot kommunfullmäktige

Jaber Fawaz, ledamot kommunfullmäktige

Peter Ekström, ersättare kommunfullmäktige

Christina Hermansson Plaçon, ersättare kommunfullmäktige

Andreas Mäkelä, ersättare kommunfullmäktige

Jesper Levin, ordförande

Historiskt höga matpriser och en skenande inflation har tvingat många familjer att söka hjälp hos matcentralen för att kunna sätta mat på bordet. Allt fler hjälporganisationer vittnar om att behovet av hjälp och stöd har ökat lavinartat. Sociala och ekonomiska trygghetssystem som tidigare har varit en ledstjärna och en stolt tradition i Sverige monteras nu ner, bit för bit. Detta håller nu på att raseras av Sverigedemokraterna och regeringen som prioriterar sänkt skatt för de rikaste och RUT-avdrag framför sänkta matpriser, höjda pensioner och högre löner inom välfärdsyrken.

På gymnasie- och arbetsmarknadsnämndens sammanträde i december beslutade majoriteten (S, M och C) att ta bort den sista delen av den så kallade Örebronormen som riktade sig till människor i ekonomisk utsatthet. Beslutet innebär bland annat att bistånd om ca 300 kr extra i månaden för barn upp till 3 år försvinner och att bistånd för tandvård dras in. För barn på HVB-hem kommer det inte längre löna sig att sommarjobba då de enligt den nya modellen kommer att tjäna för mycket för att kunna ta del av andra bistånd.

Motiveringen från styrande partier är att biståndet ska vara mer likvärdigt och i högre grad spegla rikssnittet. Men när denna så kallade likvärdighet innebär en klar försämring för de som behöver det mest ifrågasätter vi rimligheten i beslutet. När styret väljer att ta bort de återstående delarna av Örebronormen kommer Örebros fattiga barn inte bara bli fattigare – de kommer även att bli fler. Tajmingen är katastrofal. I en tid med rekordhög inflation och rekordhöga kostnader för hyra och mat så har antalet barn som lever i fattigdom i kommunen ökat. Med Örebros högerstyre så ser vi inga tendenser att stoppa och vända denna ökning.

Studier visar hur fattigdom påverkar den psykiska hälsan för både barn och vuxna mycket negativt. Några hundralappar extra för de mest utsatta kan ha större effekt än vissa mediciner, till exempel mot ångest och depressionssjukdomar. Psykisk ohälsa kostar därför, inte minst ett fruktansvärt lidande för de drabbade, men dessutom enorma resurser för samhället. En försämrad ekonomisk situation för människor riskerar därför att leda till betydande negativa ekonomiska konsekvenser för samhället och kommunen.

Vad ”tjänar” då kommunen på detta kan man undra? Faktum är att summan som kommunen sparar på denna nedskärning är ytterst liten i paritet till den funktion som den fyller för de som behöver den allra mest. Genom att ta bort Örebronormen så räknar kommunen med att spara ca 350 000 kr per år.

I början av 2020 valde dåvarande styre (S, C och KD) att ta bort Örebronormen inom socialtjänsten – ett extra tillägg på 400 kr som fanns för barnfamiljer som får försörjningsstöd. ”Uppfriskande” var ett av orden som kom från Moderaterna när frågan då debatterades i kommunfullmäktige. Moderaterna sitter nu med och styr i Örebro kommun och får fortsätta med uppfriskande högerpolitik, det vill säga: fortsätta att öka klyftorna mellan rik och fattig.

Vi vill istället minska de växande klyftorna i samhället, något som är fullt möjligt genom omfördelning och rätt prioriteringar. I vår värld så är det aldrig rätt prioritering att bidra till ökad barnfattigdom.

Lars-Göran Hildor (V), ledamot i Gymnasie- och arbetsmarknadsnämnden

1 procentsregeln har kommit upp till debatt både inom regionen och några av länets kommuner. I denna debatt finns en del felaktigheter och missförstånd. Det känns angeläget att försöka reda ut saken.

1. 1 procentsregeln är ingen regel men en rekommendation som staten, regioner och kommunerna frivilligt kan ansluta sig till. Den går ut på att vid offentligt byggande, när till exempel en kommun bygger en ny skola, ska 1 procent av byggkostnaderna läggas på konstnärlig gestaltning. Staten, nästan alla regioner och över 40 procent av landets kommuner har anslutit sig till 1 procentsregeln.

2. Det finns ingen fast finansiering av 1 procentsregeln. Denna resurs uppstår förstnär man beslutar om att bygga något. Det är en investeringskostnad som nästan alltid utgörs av lånade pengar. Om man avstår från att använda 1 procentsregeln så blir bygget en smula billigare men det uppstår inga pengar som kan användas till något annat. Inte ens den nya byggnadens hyresnivå påverkas eftersom hyrorna sätts utifrån marknadsprinciper.

3. 1 procentsregeln  är antagligen den främsta konstnärsfackliga bedriften som har åstadkommits. Den innebär riktiga pengar för riktigt arbete. Något som är mycket viktigt för bildkonstnärer som dels ofta lever på existensminimum och dels ibland beskylls för att vara parasiter. 1 procentsregeln , som fler kommuner borde ansluta sig till, är en hörnsten i svensk kulturpolitik. Vänsterpartiet vill värna om 1 procentsregeln  och utveckla den.

4. I debatten gällande Örebro kommun har framförts att det skulle finnas mycket pengar att spara på konst. Siffran 10 miljoner kr per år har nämnts. Det är ett belopp som man knappt kommer i närheten av även om man lägger ihop kostnaden för Örebro konsthall, inköp av så kallad stafflikonst, OpenArt och något slags snittvärde för 1 procent gestaltningar. Siffran 10 miljoner har dessutom använts så att man kan tro att det är beloppet som kommunala tjänstemän handlar tavlor för varje år. Så är alltså inte fallet. Att vilja slopa 1 procentsregeln är ren symbolpolitik som egentligen inte alls handlar om att spara pengar.

5. 1 procentsregeln innebär en möjlighet att varje generation kan göra sitt avtryck i historien genom konstverk som avspeglar just vår tid.

6. Inbakat i diskussionen finns också synpunkter på vilken konst som är bra och vilken som är dålig. Här är det naturligtvis omöjligt att tillfredsställa alla. Det har dessutom visat sig många gånger att konst som först inte uppskattas så småningom blir folkkär och en del av stadsbilden som få skulle vilja vara utan.

Vänsterpartiet skulle dock vilja att örebroarna fick större insyn i processen runt den offentliga konsten. Vi vill att örebroarna ska få möjlighet att vara med och bestämma var konst ska placeras och vilka ämnen som ska tas upp. Vårt eget förslag har sedan länge varit att få till ett minnesmärke över författaren Katarina Taikon.

Lina Johansson (V), ledamot i Kultur- och fritidsnämnden

Peter Ekström (V), ersättare i Kultur- och fritidsnämnden

Folkbildningen är en hörnsten i att göra Sverige framgångsrikt, demokratiskt och relativt jämställt. Folkbildningen består av ett väldigt varierat och stort utbud av kurser, föreläsningar, studiecirklar och andra kulturarrangemang. Förra året deltog 330000 personer i Örebro län i folkbildningens verksamheter. Det är verkligen en folkrörelse.

Mycket viktiga delar är naturligtvis att komplettera grundskola och gymnasieskola och att ge nya svenskar språkkunskaper och en ingång i det svenska samhället. Men utbudet består av både högt och lågt. Så ska det vara. Man kan inte göra som den sovjetiske diktatorn Stalin trodde. Han kallade till sig den sovjetiska filmindustrins chef och frågade:

– Hur många filmer gjordes i Sovjetunionen förra året?
– Trettio, stammade chefen fram.
– Och hur många av dem var succéer?
– Fem…
– Utmärkt, sa då Stalin, nästa år gör vi fem filmer.

För att den svenska folkbildningen ska ha den fantastiska funktion som den haft i decennier så kan man inte tänka att endast ha kvar det bästa. Själva bredden är en förutsättning för att folkbildningen ska fungera.

Nu är folkbildningen hotad. Inte av ett försiktigt osthyvelssparande utan av ett mördande yxhugg. Det finns drastiska sparförslag på samhällets alla nivåer. Pådrivande kraft är den yttersta högern. Den vill krascha folkbildningen. Inte främst för att spara pengar utan för att folkbildningen representerar demokrati, jämlikhet och möjligheten att delta i samhällsutvecklingen. Det gillar de inte. På riksplanet hänger de övriga Tidöpartierna på, att spara pengar på kulturen brukar ju inte skapa så stora reaktioner bland de tunga lobbygrupperna.

Lite siffror för att förstå dumheten i just detta sparande (neddragning):

Rotbidraget kostade staten (oss alla) 11,8 miljarder 2022, medan Rutbidraget (ska vi kalla det ”höginkomsttagare orkar inte städa poolen bidraget”) kostade oss alla (staten) 7,4 miljarder samma år (källa LO). Lägg därtill avskaffad förmögenhetsskatt, fastighetsskatt, värnskatt och hur många jobbskatteavdrag som helst. Plussa på med de många miljarder bankerna tar i vinster varje år så är det knappt man kan stå upp.

Vi vet att siffror kan bli tradiga men när studieförbunden fick knappt 1,86 miljarder kronor i statsbidrag år 2022 (jämför bankernas vinster) så blir det plötsligt glasklart att det inte handlar om penningbrist! Det är ren ideologi, högern vill försvaga och dra undan mattan för den lilla människan. Högern vill dräpa hela arbetarrörelsen, och folkbildningen är bara en i raden av åtgärder (se Timbros Kommandohöjderna, endast en enkel googling bort).

De går nu emot tanken om armlängds avstånd mellan politiker och utövare. Så här säger länsbildningskonsulent Cecilia Lönn Elgstrand:

– Förslaget är tyvärr ett steg på en väg bort från det tillitsbaserade systemet vi har idag och den armlängds avstånd som politiker bör ha till beslut som rör kultur och människors möjligheter att mötas och bilda sig.

Folkbildningen har oändligt med exempel där människor beskriver hur deras deltagande i en studiecirkel, eller folkhögskolekurs fick dem att växa, få självförtroende, kunskap och möjligheter att påverka sitt eget liv. Samtidigt ser vi vilken samhällsnytta och tillväxt folkbildningen bidrar till på strukturell nivå med till exempel ökad kunskaps- och bildningsnivå, integration, levande landsbygd, ökad folkhälsa, mötesplatser och social samvaro, kulturliv i hela landet, höjd bildningsnivå och vägar till arbete.

Nedskärningarna skapar klyftor och minskar tillgängligheten till kunskap och bildning i hela landet. Vänsterpartiet vill bevara och utveckla folkbildningen och sätta stopp för dessa dumheter.

Peter Ekström (V), ledamot i Kultur- och fritidsnämnden

Andreas Mäkelä (V), ersättare i Kultur- och fritidsnämnden