Skip to main content

Författare: cle2194

Det är inte slagord att vilja att skolpeng går till skola

Svar på Jimmy Nordengren (C) ”Skoldebatten behöver mer än slagord”, NA 14/3

Skoldebatten behöver absolut mer än slagord. Där har Jimmy Nordengren (C) helt rätt. Problemet är bara att det som ofta avfärdas som slagord i själva verket är grundläggande fakta och sunt förnuft.

Den svenska skolan är i dag ett marknadsexperiment – ett av de mest långtgående i världen. Och det experimentet har en mycket tydlig konsekvens: pengar som är avsedda för undervisning plockas ut som vinst och hamnar i privata fickor.

Att våra gemensamma skattemedel avsedda för skolan berikar aktieägare, Vd:ar och skolföretag är ingen åsikt, det är så systemet är konstruerat. Vänsterpartiet är mycket tydliga med att vi inte vill ha detta system. Här borde högern vara lika tydlig och förklara för sina väljare varför det är så viktigt att skattemedel öronmärkta för undervisning även ska generera vinst åt företag.

Samtidigt vet vi att skolans utmaningar är stora. I Örebro kämpar skolor med en ansträngd ekonomi. Lärare går på knäna och drunknar i administration, klasserna är stora och många elever får inte det stöd de behöver i tid just för att de saknas resurser.

Det är Jimmy Nordengrens parti, Centerpartiet, som styr tillsammans med Moderaterna och Socialdemokraterna i Örebro kommun. Varför prioriterar ni då inte skolan i praktiken?

För om vi ska prata fakta, låt oss göra det fullt ut: Skolan är underfinansierad i relation till sitt uppdrag, lärarna får springa fortare med mindre resurser och elever som behöver stöd får inte alltid det stöd de har rätt till.

Och samtidigt tillåts skattemedel avsedda för undervisning att forsa ut ur systemet. Det är inte slagord att ifrågasätta eller berätta det för väljarna. Det är en fråga om prioritering. Vi prioriterar att pengarna ska gå till undervisningen före aktieägarna – högern prioriterar aktieägarnas rätt att tjäna pengar på skolan med vetskapen att det sker på elevernas och lärarnas bekostnad.

Tänk om de resurser som i dag blir vinst i stället hade stannat i klassrummen. Då hade vi kunnat anställa fler lärare, specialpedagoger och elevassistenter, minska klasstorlekar, stärka elevhälsan och ge varje elev bättre förutsättningar att klara skolan.

Självklart är skolans problem större än en enda fråga. Men att låtsas som att det inte är avgörande om vi tillåter vinstuttag ur skolan eller ej är faktiskt att förenkla på riktigt.

För varje krona som lämnar skolan är en krona mindre till eleverna.

Så ja, jag är den första att skriva under på att skoldebatten behöver mer än slagord.

Men den behöver också lite mindre ”låtsas-att-inte-se-elefanten-i-rummet” medan skololigarkerna fortsätter att leva lyxliv för skattebetalarnas pengar.

 

Elisabeth Nilesol

Skolpolitisk talesperson för Vänsterpartiet Örebro

Moderaterna vill chockhöja din hyra

Det kommunala bostadsbolaget Öbo höjde nyligen hyrorna med 4,6 %. För många hyresgäster innebär det ytterligare en belastning på den redan hårt ansträngda plånboken. Med Moderaternas politik skulle dock hyran kunna höjas ännu mer, med upp till 40%.

Moderaterna har nämligen under hösten tagit beslut om att de vill inför marknadshyra, även om de smusslar och kallar det trygghetshyra i stället.

I dag förhandlas hyrorna årligen på lokal nivå mellan hyresvärdar och hyresgäster, där hyresgästerna företräds av Hyresgästföreningen.

Moderaterna vill i stället att fastighetsägare helt fritt ska kunna sätta så hög hyra som möjligt när en ny hyresgäst flyttar in. Den hyras ska sedan automatiskt höjas, år efter år, utan hänsyn till hyresgästernas ekonomi eller hur hyresvärden sköter sig.

Inom Örebro tätort skulle det innebära att när du flyttar in i en lägenhet i så får du betala cirka 40% mer än idag i centrum och 30% mer i utkanten av stan. Även i orter som Odensbacken eller och Garphyttan skulle hyrorna bli 20-30 % högre om Moderaterna fick bestämma.

Med Moderaternas politik riskerar man en extrem hyreshöjning varje gång man flytta. Människor skulle i högre grad vara tvungna att stanna kvar i destruktiva förhållanden av ekonomiska skäl, unga skulle bo kvar hemma längre för att de helt enkelt inte har råd att flytta hemifrån och trångboddheten skulle fortsätta att öka lavinartat.

Denna politik skulle innebära att fler barnfamiljer blir skulle behöva bostadsbidrag, och människor som idag kan betala hyran med sin inkomst skulle tvingas att söka försörjningsstöd.

Idag finns det 3600 barn i Örebro som är trångbodda, något som påverkar deras möjligheter i skolan men även går ut över det sociala livet. ”Man kanske kommer att välja att bo lite mindre” var moderaternas bostadspolitiska talesperson Daniel Josefssons kommentar. Vi ställer oss frågande till vilka det är som Moderaterna menar ska välja att bo lite mindre – är det sjuåringen som nyss börjat skolan som ska dela rum med ytterligare ett syskon eller är det kanske mamman som sover på en madrass i köket varje natt för att tvårummaren redan är överfull?

 

Malcolm Momodou Jallow (V), bostadspolitisk talesperson och riksdagsledamot

Martha Wicklund (V), kommunalråd

Rätten till ett liv utan rädsla

Den 8 mars på internationella kvinnodagen samlas vi under parollen Rätten till ett liv utan rädsla. Det är ett löfte om att ingen ska behöva vara rädd i sitt eget hem. Att trygghet inte ska bero på tur, vilka kontakter du har eller hur mycket pengar du har på kontot. Trygghet ska vara en rättighet, inte ett privat projekt eller något kvinnor själva förväntas ordna.

Men i dag ser verkligheten annorlunda ut. Regeringens ensidiga fokus på straff räcker inte när skyddsnäten brister i praktiken. Mäns våld mot kvinnor är fortfarande ett av våra största samhällsproblem. Ändå driver högerregeringen en politik där man låtsas att trygghet främst kommer att lösas med hårdare straff. Det räcker inte.

För den som lever i en våldsam relation handlar frågan inte främst om straffskalor för en gärningsman. Åtgärder behöver vidtas innan den största skadan har inträffat. Det behöver finnas möjligheter till vägar ut för den utsatta redan innan ett grovt våldsbrott eller ytterligare ett kvinnomord begås av en våldsam man. Det handlar om huruvida det är praktiskt möjligt att lämna ett destruktivt förhållande. Förutom modet att lämna en våldsam partner så måste många andra delar finnas på plats för att göra det möjligt.

Det behöver finnas tillgång till en bostad med en rimlig hyra, att fortsatt säga nej till marknadshyror (eller trygghetshyror som Moderaterna ironiskt nog väljer att kalla det) inom allmännyttan är därför en avgörande del. Det måste finnas en lön eller inkomst som går att leva på och samtidigt försörja de barn som ofta följer med mamman. Vi kommer därför att fortsätta kämpa för höjda löner och bättre arbetsvillkor inom kvinnodominerade välfärdsyrken. Det behöver finnas resurser hos socialtjänst och kvinnojourer för att kunna erbjuda både akut skydd och långsiktigt stöd. Vi behöver ha en fungerande sjukvård som har kompetensen och resurserna att fånga upp, hjälpa och vårda personer som är utsatta. Vi behöver helt enkelt ha tillgång till trygghetssystem som fungerar och finns där när livet rasar samman. Vi måste ha anständiga pensioner och en fungerande sjukförsäkring. Det är just dom trygghetssystemen som högern steg för steg har monterat ner.

När hyresrätterna med rimliga hyror blir färre, när ekonomin pressas, matpriserna skenar och välfärden går på knäna blir det svårare att ta sig loss från våld. Då flyttas ansvaret från samhället till den som utsätts. Då blir trygghet något kvinnor förväntas ordna själva. Det är konsekvensen av regeringens politik. Vi ska själva buda om priset på våra hyresrätter där den med det högsta budet får lägenheten. Vi ska byta jobb om lönen som undersköterska är för låg, jaga extrapriser för att kunna sätta mat på bordet eller klä oss varmare när vi inte har råd att värma upp bostaden. Det är den typen av råd vi får av den SD-ledda högerregeringen medan de konkreta åtgärderna lyser med sin frånvaro.

Den som menar allvar med att bekämpa mäns våld mot kvinnor kan inte samtidigt skära ner på välfärden, låta bostadsbristen växa och lämna kvinnojourer att kämpa med osäker finansiering.

Det som krävs är maktskifte. Vänsterpartiet står för en ny politisk riktning med humanitet, solidaritet och jämställdhet som ledstjärna.

 

Nadja Awad (V), riksdagsledamot

Johan Stolpen (V), regionråd

Martha Wicklund (V), kommunalråd

Med Tidölaget avvecklas välfärden

I stort sett allt negativt i Sverige just nu är invandringens fel! Det är det mycket medvetna men väldigt felaktiga budskapet från Tidölaget. Utan invandrare stannar många funktioner i Sverige och idag utvisas väl fungerande, skötsamma och samhällsnyttiga människor på grund av synnerligen märklig lagstiftning.

Fokuseringen på invandrare drivs på och leds av Sverigedemokraterna. Men den politiken fungerar också mycket bra för regeringen, som inte vill ha fokus på vad man egentligen håller på med, nämligen avveckla välfärdsstaten.

1990 skrev dåvarande MUF-ordförande Ulf Kristersson i Svensk Tidskrift: ”Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten”.

Även om det inte av lättbegripliga skäl är den officiellt uttalade politiken av Tidölaget idag är det precis vad som håller på att hända. Offentligt finansierade verksamheter, som utgör grunden för välfärdsstaten, urholkas systematiskt. Tidögängets dröm är ett samhälle där allt sköts av privata intressen.

Det räcker med att titta på vård, skola och omsorg så märks den här medvetna politiken tydligt. Kraftigt minskat statligt stöd till kommuner och regioner resulterar i betydligt färre anställda inom vård och omsorg med längre vårdköer och mänskligt lidande som följd. Skattepengar som går till privata vinster i ett skolsystem som Sverige är ensamt om i världen.

Det är privata företag som ska ta över enligt Tidögängets politik. Men privata företag måste vara lönsamma, gå med vinst. Det är inget bra utgångsläge för verksamheter som ska vara tillgängliga för alla i en demokratiskt fungerande välfärdsstat.

En fungerande välfärdsstat kostar givetvis pengar som solidariskt betalas av alla i form av skatter. Var och en efter sin förmåga. Men skatter är ett rött skynke för Tidölaget som hellre ser avgifter och privata försäkringar.

Det som gjort Sverige till ett föredöme när det gäller levnadsstandard och demokrati är den solidariska välfärdspolitiken där alla bidrar till det alla behöver. Det handlar om skolan, omsorgen om äldre och svaga, vården, kommunikationer med mera. Det som alla behöver och har nytta av ska bekostas av alla genom skatter.

Men Tidögänget bedriver inte en politik som gynnar alla. Det konstiga om man ser på opinionssiffrorna är att väldigt många människor i det här landet stöttar en politik som missgynnar dem. Maten har blivit dyrare, livsviktig medicin för många dyrare, elen dyrare och allmänna kommunikationer fungerar sämre och olönsamma linjer dras in. Trygghetsförsäkringar som a-kassa och sjukpenning försämras. Dessutom byggs det väldigt få bostäder och i synnerhet hyresrätter. Bostadsbrist gynnar givetvis fastighetsägare och allmännyttan hakar på.

Istället skyms det som verkligen händer av fokuseringen på invandring och flyktingpolitik. En sannolikt mycket medveten strategi av Tidölaget.

Av det skälet är det viktigt att fokusera på en återställning av välfärdspolitiken, en politik som syftar till att göra livet drägligare för alla.

Sveriges genom tiderna svagaste regering? Är det så eller är det helt enkelt så att den helt följer den linje de tänkt sig? Den senare tanken är riktigt skrämmande om man ser på vad som händer idag.

Martha Wicklund

Kommunalråd, Vänsterpartiet Örebro

”Dålig affär för Örebro – Gustavsvik ska inte säljas ut”

Idag meddelade den styrande majoriteten (S, M och C) att driften av Gustavsvik – ett av Örebros mest uppskattade besöksmål – ska lämnas över till privata aktörer. Actic tar över badverksamheten och First Camp får ansvaret för campingen. Kommunen behåller byggnaden, som står inför omfattande renoveringsbehov.

– Det här är en dålig affär både för kommunen och för örebroarna, säger Vänsterpartiets kommunalråd Martha Wicklund.

Kortsiktig intäkt – långsiktig kostnad

Affären ger kommunen 30 miljoner kronor per år, men innebär samtidigt att kommunen förlorar kontrollen över verksamheten och intäkterna från badet. Samtidigt står kommunen kvar med stora kostnader för framtida renoveringar. Hur kostnaderna ska delas mellan kommunen och Actic är ännu inte offentligt.

– Vi vet att badhusrenoveringar kostar enorma summor. När kommunen nu ger bort intäkterna men behåller utgifterna är det en kortsiktig och naiv lösning som riskerar att bli mycket dyr i längden, säger Martha Wicklund.

Historiska misstag upprepas

Vänsterpartiet lyfter även tidigare exempel på utförsäljningar som blivit dyra för örebroarna.

– Utförsäljningen av Åbyverket visar vad som händer när viktiga verksamheter släpps till privata aktörer. Nuvarande ägaren E.ON har tjänat långt mer än vad kommunen fick betalt – och örebroarna har fått betala priset, säger Wicklund.

Kommunal verksamhet ska inte drivas med vinstintresse

Vänsterpartiet menar att Gustavsvik är en verksamhet som bör vara tillgänglig för alla och som ska styras demokratiskt – inte med vinstkrav som största ledstjärna.

– Det här är klassisk högerpolitik: man säljer ut sådant som örebroarna äger tillsammans, ger bort kontrollen och låter kommunen stå kvar med kostnaderna. Vi vill att Gustavsvik ska utvecklas – men i kommunal regi, avslutar Martha Wicklund.

En skola som håller ihop – för alla barn

Varje morgon fylls våra skolor av barn som drar på sig ryggsäckar, rättar till mössor och kliver in i klassrum med bulliga bokstäver på väggarna. Här inne får de växa, lära sig och förstå både världen och sig själva. Det är här grunden läggs för framtiden – för jämlikhet, tillit människor emellan och för demokratin.

För att skolan ska kunna vara den platsen räcker det inte med fina formuleringar i pressmeddelanden. Det krävs resurser, tid och trygghet. Det krävs vuxna som hinner se varje elev, specialpedagoger som kan ge rätt stöd, bemannade skolbibliotek som är öppna och fritidsverksamhet som inte hotas av nedskärningar.

Vänsterpartiet vill bygga en jämlik skola, en skola som håller ihop Sverige. En skola där alla barn får samma chans, oavsett om de bor i innerstan eller på landsbygden. Vi vill se fler lärare, mindre klasser och en stark elevhälsa som finns där när livet gungar. Skolan ska vara en plats för kunskap och gemenskap, inte konkurrens och nedskärningar.

Vi tror på en gemensam skola där barn möts över gränser – mellan stadsdelar, bakgrunder och livsvillkor – och lär sig att världen är större än det egna klassrummet. En skola som rustar eleverna för framtiden, inte bara för nästa prov.

I verkligheten går regeringens skolpolitik i en annan riktning. Skolminister Simona Mohamsson är en pratminister. Det låter mycket, men händer lite. Hon talar gärna om rekordstora satsningar, men bakom rubrikerna finns mest luft. Enligt Sveriges Radio är en stor del av det som kallas skolbudget i själva verket pengar till att sänka maxtaxan i förskolan. Det är en reform vi i Vänsterpartiet inte är emot, eftersom den stärker hushållens ekonomi. Men att kalla det en satsning på skolan är att blanda ihop begreppen.

För skolorna runt om i landet innebär regeringens förslag nästan ingenting. I många kommuner täcker pengarna inte ens de ökade kostnaderna för lärarlöner, skolmat och elevhälsa. Följden blir fler elever per lärare, färre vuxna på rasterna och mindre tid för varje barn.

Sanningen är att regeringens faktiska tillskott till skolan är mycket begränsat. Av de 4,3 miljarder kronor som presenterats som skolsatsningar går drygt 1 miljard till att sänka maxtaxan i förskolan. Vänsterpartiet föreslår istället 7,1 miljarder kronor mer till skolan –pengar som går direkt till fler lärare, starkare elevhälsa och resurser som faktiskt når eleverna.

Vänsterpartiet vill ge skolan det den faktiskt behöver för att fungera. I vår budget får kommunerna ett rejält tillskott som gör verklig skillnad. Örebro kommun skulle få omkring 160 miljoner kronor i tillskott 2026. Det är pengar som kan gå till fler lärare, fler specialpedagoger och en arbetsmiljö där lärare hinner se varje barn utan att själva gå på knäna.

Vi behöver en regering som gör verkliga satsningar på skolan, inte en som siffertrixar och bluffar. Bara så kan vi bygga upp en skola där alla barn får lyckas.

Isabell Mixter (V), utbildningspolitisk talesperson, Vänsterpartiet

Elisabeth Nilesol (V), skolpolitisk talesperson, Vänsterpartiet Örebro

Lars-Göran Hildor (V), ledamot i Gymnasie- och arbetsmarknadsnämnden

En bra hemvård kräver att de anställda blir hörda

 

När du blir äldre ska du kunna känna trygghet. Trygghet i att hjälpen kommer i tid, att personalen känner dig och vet vad du behöver samt att det finns resurser när behoven förändras. Tyvärr är det inte så vår hemvård fungerar i dag – och det är politiska beslut som har lett oss hit. 
 
Vi i Vänsterpartiet har under lång tid kritiserat den ersättningsmodell som styr hemvården i Örebro. Den är byggd för att pressa kostnader, inte för att ge bästa möjliga vård. När vård räknas i minuter och ekonomiska procentsatser hamnar människan automatiskt i andra hand. Personal vittnar återkommande om en arbetsmiljö där de inte får gehör för sina erfarenheter och där deras yrkeskunskap ignoreras. Personalomsättningen är hög, kunskap försvinner och kontinuiteten för de äldre bryts och skapar en stor otrygghet. Chefer skyller på varandra, samarbete brister och styrningen är otydlig. Det är inte hållbart att fortsätta på detta sätt. Vi behöver en vård där samverkan med personalen är självklar. Där deras kunskap inte bara respekteras, utan aktivt används för att utveckla verksamheten. Det är genom att förbättra arbetsmiljön som vi också förbättrar vården. När personalen får vara med och forma arbetet blir vården tryggare för de äldre. 
 
Vänsterpartiet vill satsa på kvalitativ vård som utgår från människors behov. Regionen har visat att det går genom att avsätta 100 miljoner som går till att möta förändringen i befolkningen med fler äldre, exempelvis utveckling av primärvården. Det är sådana satsningar vi vill se mer av: förebyggande arbete som både stärker livskvaliteten och minskar belastningen på vården. 
Lagen om valfrihet (LOV) har gjort situationen värre. När privata, vinstdrivande aktörer får ersättning baserat på volymer och ”rätt” vårdtyngd lockas de att välja ut brukare som ger mest betalt för minst insats. Resurser som skulle gå till äldreomsorgen hamnar istället i företagens vinster och i kostsamma kontrollsystem. 
 
Vi vet att många örebroare är trötta på att skattepengar rinner iväg till vinstjakt istället för att ta hand om de människor som har behovet. Vårt mål är tydligt: avskaffa vinsterna i välfärden. Men på vägen dit kan vi börja med att ställa högre krav på privata utförare – krav på arbetsmiljö, löner och bemanning – så att de som inte vill sätta personal och brukare i första rummet helt enkelt inte kan vara med. Vi har konkreta lösningar. Resurser måste tillföras så att de motsvarar behoven. Det går inte att ständigt underfinansiera vården och tro att det ska kunna bli bra, det är enkel matematik. Kommunen ska ta vara på personalens kompetens och erfarenheter och ge dem inflytande över verksamheten. Vården ska utgå från individens behov och resurser ska tillföras där behoven är störst – inte där det ser mest kostnadseffektivt ut på papperet. 
 
Nationellt krävs beslut som avskaffar vinsterna i välfärden och låter resurserna stanna i vården. Äldrelyftet måste utvecklas så att det lönar sig att utbilda sig och höja sin kompetens. Dessutom måste kommunerna få de ekonomiska förutsättningar som krävs för att klara sitt uppdrag utan ständiga nedskärningar. Vänsterpartiet vill att varje skattekrona som avsätts till vården ska gå till just vård. Vi vill bygga en välfärd där personalen trivs, där deras kunskap är grunden för utvecklingen och där vården är trygg och tillgänglig för alla. 
 
Det kommer att ta tid att reparera det som har förstörts under årtionden av nedskärningar och privatiseringar – men det går. Om vi får förtroendet att styra kommer vi att sätta både personalen och vårdens kvalitet främst. För vi vet att när personalen mår bra, då mår vården bra – och då får de äldre i Örebro den trygghet dom förtjänar. 

Nadja Awad (V)
riksdagsledamot 

Jesper Levin (V)
ledamot i Vård- och omsorgsnämnden 

Cornelia Bacic (V)
ersättare i Vård- och omsorgsnämnden 

Inför tre-timmarsbiljett på stadsbussen!

Bra kollektivtrafik är en fråga om rättvisa. Alla ska kunna ta sig runt i staden, oavsett plånbok eller tillgång till bil. Det handlar om frihet, jämlikhet och klimatansvar.

I dag är det alltför många som tvingas välja bilen – inte för att de vill, utan för att kollektivtrafiken är för dyr eller för krånglig. Samtidigt vet vi att en stor del av Örebros utsläpp kommer från just bilresor. För att nå våra klimatmål måste det bli både enklare, billigare och självklart att resa kollektivt.

Men istället för att satsa framåt har regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna valt att skära ner. De har avvecklat miljardstödet till kommuner som vill utveckla sin kollektivtrafik – ett beslut som går rakt emot både klimatmålen och människors behov av tillgänglighet. Med Vänsterpartiets politik hade stödet i stället ökat, så att det hade blivit billigare och enklare att åka buss, inte krångligare och dyrare.

I regionen driver Vänsterpartiet på för lägre avgifter och för en kollektivtrafik som fungerar i hela länet – från stad till landsbygd. Vi vet att en väl fungerande kollektivtrafik håller ihop regionen, skapar liv på landsbygden och ger fler möjlighet att leva utan bil.

Men Örebro kommun kan också ta ett eget steg. Genom att införa en tre-timmarsbiljett inom stadstrafiken skulle fler kunna åka fram och tillbaka på samma biljett. Den som bara ska göra ett kort ärende skulle slippa köpa två enkelbiljetter. Pensionärer skulle kunna handla och träffa vänner, föräldralediga ta sig till BVC eller öppna förskolan, och studenter unna sig en biokväll eller fika på stan – utan att det kostar mer än nödvändigt.

En sådan reform handlar inte bara om pengar, utan om att skapa en mer levande, hållbar och rättvis stad. När fler bilresor ersätts med buss får vi renare luft, mindre buller och tryggare gator med färre fordon. Det är en vinst för alla – för miljön, för plånboken och för livskvaliteten.

3-timmarsbiljetten är en liten förändring som kan göra stor skillnad – för människor, för staden och för klimatet.

Linn Josefsson (V)
klimatpolitisk talesperson, Vänsterpartiet Örebro