Författare: cle2194

För Vänsterpartiet är det inget självändamål att ingå i en bred enhet med övriga oppositionspartier. Däremot kommer vi att göra allt i vår makt för att stoppa införandet av marknadshyror och mer privatiseringar inom vården och skolan. Att stå fast vid sina värderingar är inte ett tecken på isolering – det är ett tecken på principfasthet.

När Nooshi Dadgostar nu sträcker ut handen för att samla oppositionen handlar det om att förena de krafter som vill bygga ett tryggare och mer jämlikt Sverige. En opposition som prioriterar sjukvården framför skattesänkningar för de rikaste, klimatet framför kortsiktig vinst och arbete åt alla framför otrygga gigjobb.

Det är sant att Vänsterpartiet skiljer sig från många andra partier i synen på Nato. Det beror inte på att vi är ”opålitliga”, utan på att vi vägrar överge den självständiga fredspolitik som under generationer gjorde Sverige till ett respekterat land i världen. Att vilja stå utanför militära block betyder inte att man står på fel sida i historien – det betyder att man vill stå på fredens sida.

Vänsterpartiet har tydligt och konsekvent fördömt Rysslands brutala invasion av Ukraina. Vi har stått bakom Ukrainas rätt till självbestämmande och försvar, samtidigt som vi påmint att krig i längden bara kan lösas politiskt. Fred kräver både motstånd och diplomati – inte en endimensionell militär upprustning.

De enskilda händelser som lyfts fram om partiföreträdare som uttryckt sig olämpligt eller spridit antisemitiskt innehåll är djupt beklagliga. De har också fått ta konsekvenserna av sina ageranden. Vänsterpartiet har nolltolerans mot antisemitism, rasism och terrorhyllningar – punkt. Men att påstå att detta skulle prägla partiet som helhet är inget annat än felaktigt. Vi är och förblir ett av de mest konsekvent antirasistiska partierna i svensk politik, med en lång historia av kamp mot nazism och hatideologier.

Att stå upp för palestiniernas mänskliga rättigheter är inte att ursäkta antisemitism. Tvärtom är solidaritet med förtryckta folkgrupper en grundläggande del av Vänsterpartiets humanistiska värdegrund. Antirasism och internationell solidaritet hör ihop – de står inte i motsats till varandra.

När våra motståndare talar om trygghet men samtidigt river ned välfärden, privatiserar vården och låter skolor drivas som aktiebolag, är det Vänsterpartiet som påminner om vad verklig trygghet handlar om: att människor ska kunna lita på samhället. Att barn får den hjälp de behöver, att äldre får vård i tid, att man inte kastas ut i otrygga anställningar eller vräks från sitt hem.

Det är den tryggheten Nooshi Dadgostar talar om när hon vill samla oppositionen. Och det är en trygghet som börjar i välfärden – inte i militära allianser.

I tider av krig, klimatkris och växande ojämlikhet behövs fler som vågar stå upp för fred, solidaritet och rättvisa – inte färre.

Martha Wicklund

Kommunalråd, Vänsterpartiet Örebro

Det senaste decenniet så har debatten om kriminalitet nästan uteslutande handlat om hur vi kan sätta fler kriminella i fängelse, höja straffen och ha fler poliser på gatorna. Självklart är det viktigt att kriminella inte får fritt spelrum på våra gator utan att det finns ett tydligt rättssystem som tar hand om farliga element och därmed tryggar övriga invånare.

Men det som glöms bort i politikens vilja att bjuda över varandra i straff och antal poliser på gatan är vad det är som faktiskt fungerar. Hur ser vi till att barn inte hamnar i kriminalitet från första början? Hur ser vi till att dömda brottslingar kommer ut ur fängelset till en ordnad tillvaro så att de inte återfaller i kriminalitet? Om den enda lösningen på problemet med kriminalitet vore att sätta folk i fängelse så skulle länder som USA vara världens tryggaste och så är de inte.

Att på riktigt ta tag i problemen med kriminaliteten handlar om att skapa långsiktiga lösningar där en del i förskolans och skolans uppdrag bör vara att fånga upp barn, som befinner sig i farozonen, tidigt. Det är ett uppdrag som dessa verksamheter har haft. Men i takt med att lärare och personal förväntas göra mer administrativa uppgifter blir det mindre tid över till barn och elever. Det innebär att det behöver finnas en ordentlig elevhälsa som kan sättas in, extralärare som kan stötta barnet, socialtjänst som i samverkan med skolan kan kliva in och stötta upp. Allt detta kostar pengar men är värt varje krona eftersom det tryggar upp barn som annars riskerar att hamna i långvarig kriminalitet, psykisk ohälsa och missbruk.

Dessutom så saknar jag det som Sverige varit allra bäst på genom åren (och som Norge fortfarande gör med fina resultat), att ha en Kriminalvård värd namnet. Det handlar om att aktivt arbeta med de människor som döms till fängelse för att skapa de bästa förutsättningarna för dem att inte återfalla i kriminalitet. För att uppnå det så krävs det att fängelsedömda inte pressas in i överfulla fängelser och att dömda kan läsa upp sina betyg, arbeta med program för att ändra kriminella tankemönster, ta tag i missbruk och mycket mer.  När de väl kommer ut ska kommunens funktioner som socialtjänst, vuxenutbildning och andra viktiga stödinsatser vara tillgängliga. För det är bra för alla i samhället när en dömd person kan ta sig ur kriminaliteten och bli en positiv del av samhället igen.

Det är bra att Anders skriver om samverkan mellan polis och kommun, det är viktigt att det finns en nära samverkan som fungerar sömlöst men samtidigt så behöver vi dra ur sladden för kriminaliteten för annars kommer det inte spela någon roll hur många mullvadar vi slår i huvudet eftersom de bara kommer fortsätta ploppa upp. När ska vi göra det svåra jobbet som tar lång tid att bygga upp men som kommer att stoppa barnen från att rekryteras in i skiten? Så jag utmanar Anders Åhrlin och Moderaterna att lägga mer pengar på förebyggande arbete och rehabilitering. För när vi som samhälle tar tag i problemet på djupet, det är först då som vi kommer att se en riktigt förändring.

Martha Wicklund

Kommunalråd, Vänsterpartiet Örebro kommun

I Sverige idag tvingas barnfamiljer ta lån för att ha råd med mat. Ensamstående föräldrar måste välja mellan att betala hyran eller ge sina barn middag. Samtidigt redovisar matjättarna rekordvinster och firar sina framgångar på vår bekostnad.

Det är en skam. Det är ett svek. Och det är resultatet av en marknad som har havererat.

Tre jättar – ICA, Axfood och Coop – styr nästan hela livsmedelsmarknaden. Konkurrensen är så svag att de kan höja priserna hur mycket som helst utan att vi har någonstans att vända oss. Konkurrensverket har visat att en stor del av prisökningarna på varor som ägg, potatis och smör inte handlar om ökade kostnader, utan om att butikerna själva höjer priserna för att plocka ut ännu högre vinster. I rapporten Stigande matpriser – vart tar pengarna vägen? menar Konkurrensverket att matjättarna ”..kunnat öka vinstmarginalerna genom att tillämpa oligopolistiska prisstrategier mot konsumenterna.”

Det är vi – konsumenterna – som får betala priset. Inte bara i butiken, utan också i välfärden. När maten blir dyrare drabbar det skolor, äldreboenden och sjukhus som måste lägga mer av sina redan pressade budgetar på mat. Det är pengar som hade kunnat gå till fler kollegor, bättre arbetsmiljö och tryggare omsorg. En dubbelbestraffning för alla som arbetar i välfärden.

Regeringen och Sverigedemokraterna gör ingenting. När Ulf Kristersson får frågor om matpriserna svarar han att vi ska ”handla smartare”. Som om vi inte redan vänder på varje krona. Problemet är inte att folk handlar fel, problemet är att vi är fast i ett system där några få företag kan ta ut hur höga priser de vill. Det drabbar alla, men hårdast slår det mot landsbygden, mot låginkomsttagare och mot kommuner som försöker få välfärden att gå ihop.

Så här kan det inte få fortsätta. Vi behöver bryta matjättarnas makt och ta tillbaka kontrollen över matmarknaden. Därför föreslår Vänsterpartiet tre viktiga reformer som skulle skapa mer rättvisa och pressa tillbaka priserna.

För det första måste vi stoppa diskrimineringen som sker när grossisterna behandlar små mataffärer sämre än stora kedjor. Idag har butiker på landsbygden ofta högre priser bara för att de inte är knutna till någon av jättarna. Det gör det nästan omöjligt för nya aktörer att slå sig in och pressa priserna. Vi vill därför införa ett förbud mot att grossister ger olika villkor till olika butiker. Alla affärer, oavsett storlek eller plats, ska ha rätt till samma inköpspriser.

För det andra vill vi stärka Konkurrensverkets möjligheter att agera när marknaden inte fungerar. Myndigheten har i dag inte tillräckliga verktyg för att ingripa mot övervinster och dominans. Vi vill ge dem mer muskler så att de kan slå ner på överpriser och hindra att några få aktörer får makten över hela matkedjan.

För det tredje vill vi inrätta en särskild inspektionsmyndighet, en matprisinspektion, som ska granska priser, vinster och marginaler i hela livsmedelskedjan. Myndigheten ska kunna sätta ljus på prishöjningar som inte går att motivera och hjälpa nya aktörer att etablera sig på marknaden. Den ska också kunna stoppa kommuner som använder planmonopolet för att förhindra att nya affärer öppnar.

Vi vet att det här fungerar. Andra länder har agerat. I Norge lyckades en matkedja få ner inflationen genom prisstopp. Det är tydligt att det går, om viljan finns.

Och lokalt här i Örebro driver vi på för samma sak. Vi har idag inte den politiska majoriteten bakom oss, men vår vilja är kristallklar: varje barn i Örebros grundskolor ska börja dagen med en näringsrik, kostnadsfri frukost. Inte på försök eller som ett projekt, utan som en självklar start på dagen för alla våra barn. Mat är inte en lyx. Mat är en rättighet. En fungerande matmarknad är en trygghet och en förutsättning för en stark välfärd.

Vi vet vad vi väljer. Vi väljer att stå på konsumenternas, barnens och välfärdens sida, inte på matjättarnas.

För Vänsterpartiet
Jesper Levin, ordförande
Martha Wicklund, kommunalråd