Författare: cle2194

John Johansson (S), skriver i sin debattartikel (29/1) om Vänsterpartiets förslag om bojkotter av illegalt krigförande länder såsom Israel och Ryssland. Han hävdar bland annat att detta strider mot gällande lagstiftning. Flera av hans påståenden är dock felaktiga och missvisande men tycks också bortse från det åtagande vi har för våra medmänniskor att stå upp för allas lika värde.

John Johansson hänvisar till en förvaltningsrättsdom om ett liknande Vänsterpartistiskt förslag i Göteborg som han menar klargjorde det rättsliga läget, men vi bör vara försiktiga med att dra alltför stora slutsatser från denna dom.

Förvaltningsrätten är första instans och har inte någon prejudikatbildande funktion för att vägleda rättstillämpningen, vilket innebär att reglerna oavsett domen fortfarande kan betyda något annat och tolkas annorlunda i högre instans som är prejudikatbildande. Därmed går det inte att säga att rättsläget är helt klargjort på ett sätt som skulle förhindra någon kommun att agera och ställa krav på sina inköp för att främja mänskliga rättigheter.

Trots det Johansson skriver är det viktigt att komma ihåg att det är Socialdemokraterna i Göteborg tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet som valde att driva ett liknande förslag som vi nu föreslår i Örebro. Det förvånar oss att Johansson går fram så hårt mot sina egna partikamrater för ett förslag som handlar om att inga inköp ska göras från länder som illegalt ockuperar andra länders mark såsom Ryssland och Israel. Dessvärre visar det tydligt att Vänsterpartiet behövs för att Sverige och svenska kommuner ska stå upp för alla likas värde och särskilt för människor som utsätts för vidriga krigsförbrytelser i både Ukraina och Palestina. Det är vidare oklart vilka sanktioner som Johansson syftar på när han skriver om att kommuner som vidtar åtgärder för att inte handla med illegalt krigförande länder skulle kunna drabbas av. Låt det oss säga att det rent av är fallet att han skulle ha rätt i någon del i detta resonemang om eventuella sanktioner – det vi frågar oss är om det ändå inte krävs att vi agerar när vi ser sådant mänskligt lidande som nu? Socialdemokrater stod stolt upp mot apartheidregimen i Sydafrika men det verkar som att den andan försvunnit nu och det är i stället endast Vänsterpartiet som står upp för internationell solidaritet idag.

Johansson nämner också att åklagare i Göteborg valde att inleda en förundersökning om tjänstefel. Det är viktigt att påpeka att åklagarens krav för att starta en förundersökning är lågt och att det inte går att dra sådana slutsatar på en inledd förundersökning som Johansson gör. Givetvis är det bra att granskning sker av politikers agerande men fokuset bör nu vara på hur vi agerar för att hjälpa människor som drabbas av krigsbrott. En av sakerna som står oss till buds i Örebro är att anta generella regler om att inte göra några inköp från stater som för illegala krig och begår krigsbrott. Det som Vänsterpartiet föreslår är att Sverige ska agera.

Slutligen vill vi understryka att vi kan ha olika åsikter om vilka åtgärder som är rätt för att skapa fred och frihet, men vi kan nog alla vara eniga om att politisk vilja och mod har större chans att göra nytta än att fastna i byråkratiska detaljer.

Artemis Lumarker, jurist och distriktsordförande för Vänsterpartiet Uppsala län

Martha Wicklund, kommunalråd Vänsterpartiet Örebro

Vi vill se en fredlig värld som respekterar alla människors rätt till liv och trygghet. För att uppnå det måste svenska kommuner bojkotta stater som illegalt ockuperar andras mark såsom Israel och Ryssland. Det pågående folkmordet i Gaza måste upphöra och beslutsfattare måste göra allt i sin makt för att stoppa det urskillningslösa dödandet. Vänsterpartiet har på flera håll i landet föreslagit att kommuner ska sluta handla varor och tjänster från stater som utövar våld och ockuperar andra länder. Vänsterpartiet Örebro har därför lämnat in ett förslag om att Örebro kommun ska stå upp för allas lika värde och upphöra med inköp från Israel.

Vänsterpartiets förslag har ännu inte behandlats men John Johansson (S), kommunstyrelsens ordförande i Örebro, påstår att ett sådant beslut inte kan fattas. Han hänvisar till att liknande beslut som tagits gentemot Ryssland varit möjliga på grund av EU-beslut. Men något sådant EU-beslut krävs inte enligt kommunallagen för att Örebro kommun ska visa att ukrainska och palestinska familjer är lika värda.

Det finns därför en möjlighet för Örebro kommun att agera. Det är sant att kommuners beslutsmöjligheter inte är obegränsade men kommunallagen ger ändå oss visst handlingsutrymme. Örebro kommun kan besluta om och styra sina inköp. Det borde vara självklart för Johansson och hans samarbetspartners Moderaterna och Centerpartiet att göra allt de kan för att stoppa det fruktansvärda lidande som pågår dag efter dag. Men uppenbarligen inte.

På Vänsterpartiets initiativ tog Göteborgs kommun nyligen beslut om att bojkotta Israel. Tyvärr hann beslutet aldrig verkställas innan Liberalerna och deras vänner Sverigedemokraterna genom förvaltningsrätten ansträngde sig för att häva det. Trots att förvaltningsrättens dom hävde bojkottsbeslutet vidhåller Johanssons partikollega Johan Attenius (S), kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, att det är en kommunal angelägenhet vilka länder kommuner gör inköp från. Kanske borde Johansson ta ett samtal med sin partikollega om varför två socialdemokratiska kommunstyrelseordföranden kan dra helt olika slutsatser i samma fråga. Det ligger nära till hands att anta att Johanssons inställning hade sett annorlunda ut om de inte styrt tillsammans med Moderaterna i Örebro.
Vi i Vänsterpartiet anser att kommuner måste ha rätten att ställa hårdare etiska krav vid inköp och upphandling. Det är helt enkelt inte rimligt att örebroarnas eller göteborgarnas skattepengar ska gå till stater som ockuperar andra länder. Kommuner måste i högre grad få styra över sina skattefinansierade inköp. Domen i Göteborg ändrar ingenting då den inte är prejudicerande och dess domskäl är så innehållsfattiga att Göteborgs kommuns argument för kommunal kompetens inte bemöts.

När Sveriges högernationalistiska regering gör skrämmande lite för att sätta press på Netanyahu och vägrar att ta avstånd från Israels olagliga ockupation och folkmord av palestinier krävs det att kommuner och regioner agerar på de sätt som går. Örebro kommun ställer som regel krav i de upphandlingar och avtal som kommunen ingår. Det kan handla om miljömässiga, sociala eller etiska krav. Men att ställa upphandlingskrav på att länder inte ska bedriva olagliga ockupationskrig tycks inte finnas med på listan än så länge för S i Örebro och deras samarbetspartners M och C.

Artemis Lumarker
jurist och distriktsordförande för Vänsterpartiet Uppsala län

Martha Wicklund
kommunalråd Vänsterpartiet Örebro

Svar till John Johansson (S) NA 13 (https://www.na.se/2024-11-13/obo-maste-klara-utmaningarna/) och 14 nov (https://www.na.se/2024-11-14/ett-bolag-till-allman-nytta/)

Kommunstyrelsens ordförande John Johansson (S) skriver i Nerikes Allehanda om turerna kring Öbos utförsäljningar. I sina svar till avsändaren Gusten samt till Hyresgästföreningen argumenterar John Johansson för att försäljningar av Öbos bostadsbestånd är ett måste för att kunna genomföra nödvändiga renoveringar. Vänsterpartiet, Hyresgästföreningen och ett snabbt växande antal privatpersoner håller dock inte med Johansson om att försäljning av allmännyttiga lägenheter är den enda vägen för att klara renoveringsbehovet.

De pågående försäljningarna har redan skapat stor ilska och oro bland Öbos hyresgäster. Av de 122 lägenheter som är föremål för försäljning har Öbo hittat köpare till 63 av dem. Försäljningen av de resterande 59 lägenheterna har nu tillfälligt stoppats av Öbo. De boende i de kvarvarande 59 lägenheterna tvingas nu leva i ovisshet om när deras lägenhet ska säljas och om de kommer att ha råd att bo kvar när en ny hyresvärd tar över. Är detta vad Johansson menar när han skriver att ”allmännyttan är ett avgörande verktyg för att ge människor tillgång till ett tryggt boende med vettig standard och rimliga hyror”?

Det blir aningen motsägelsefullt när Johansson å ena sidan hävdar att Öbo är ett av Sveriges starkaste allmännyttiga bolag när han samtidigt skriver att Öbos ekonomi har urholkats och på så vis tvingat fram försäljningar. Nuvarande styre (S, M och C) såväl som tidigare styre (S, KD och C) har gjort ett aktivt val att ta ut vinst ur Öbo under många års tid. Vi menar att detta överskott istället skulle ha gått tillbaka till bolaget för att möjliggöra för kommande renoveringsbehov. Nu tvingas Öbos hyresgäster att betala för välfärden två gånger när deras hyra går till kommunens kassa.

Precis som Hyresgästföreningen har föreslagit så ser vi att det skulle gå att sprida ut de nödvändiga renoveringarna över längre tid och på så vis undvika både utförsäljningar eller hyreshöjningar. Dessa argument har Johansson gång på gång ignorerat. Istället så framställer Johansson det som att försäljningar för att finansiera renoveringar är det enda alternativet.

John Johansson skriver om hur han önskar att han kunde resa tillbaka i tiden för att säkra upp finansieringen av kommande renoveringar. Vi törs nog gissa redan nu att framtidens socialdemokrater kommer att önska att de kunde resa tillbaka i tiden för att stoppa Socialdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet från att sälja ut allmännyttan i Örebro.

För Vänsterpartiet

Martha Wicklund, kommunalråd

Under min uppväxt var våldet en ständig skugga. Som barn såg jag hur allt kunde förvandlas till en mardröm på ett ögonblick. Jag vet hur det känns att inte kunna känna sig trygg, ens hemma. Den erfarenheten formade mig och lade grunden för min kamp. 

Mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem som sträcker sig långt bortom rubrikerna om dödligt våld. Det påverkar generationer, barn som växer upp i våldsamma miljöer bär ofta med sig sår som aldrig riktigt läker. Jag vet det, för jag har varit där. Men jag och vi i Vänsterpartiet vägrar att acceptera att detta ska vara normen. 

Våldet är inte en individuell tragedi, det är ett politiskt misslyckande. Trots att det var tredje vecka dödas en kvinna i Sverige av en man hon har eller har haft en relation med, trots att kvinnojourerna larmar om överfulla skyddade boenden och trots att vi har lagar som borde skydda, händer det alldeles för lite. Jag ser det som min plikt, inte bara som politiker utan också som mamma till tre barn, att kämpa för ett samhälle där de kan växa upp utan rädsla. 

Vänsterpartiet har lagt fram flera konkreta förslag, som att inrätta en specialiserad mottagning för våldsutsatta kvinnor i Örebro län. Där ska kvinnor och deras barn kunna få både medicinsk och psykosocial hjälp under ett och samma tak. Vänsterpartiet vill också säkerställa långsiktig finansiering till kvinnojourerna och stärka förebyggande arbete, som utbildningar för att förändra destruktiva maskulinitetsnormer. 

När jag och andra vänsterpartister har möjlighet så är vi med och kvinnostrejkar på fredagar på Stortorget i Örebro. Kvinnostrejk har pågått i tre och ett halvt år nu. Deras outtröttliga engagemang inspirerar, men det är en skam att det krävs en sådan insats. Är det verkligen acceptabelt att kvinnor fortfarande ska behöva strejka, demonstrera och ropa för att få sina grundläggande rättigheter tillgodosedda? 

Det är barnens framtid som driver mig. De förtjänar att växa upp i en värld där deras värde inte ifrågasätts och där deras trygghet inte är förhandlingsbar. Men den världen kräver att vi tar ansvar nu. Den kräver att vi ser mäns våld mot kvinnor för vad det är – ett uttryck för patriarkatets makt och en systematisk kränkning av mänskliga rättigheter. 

På den internationella dagen mot mäns våld mot kvinnor den 25 november är det dags att ställa en enkel men avgörande fråga: Hur många fler liv ska förloras innan vi agerar? Vänsterpartiet vill att alla barn ska få växa upp i ett samhälle där våldet har ersatts av respekt, jämlikhet och jämställdhet. Det är dags att agera. För varje vecka som kvinnostrejken fortsätter, för varje liv som går förlorat, är det vårt samhälle som sviker. Vi har inte råd att vänta längre. 

Elisabeth Nilesol
Jämställdhetspolitisk talesperson för Vänsterpartiet Örebro 

Sedan många år tillbaka har vi i Vänsterpartiet drivit frågan om att seniorer ska få köpa lunch i skolmatsalar. Vårt förslag blir nu verklighet.

Från och med den 14 oktober kan personer som är 65 år eller äldre köpa lunch på fyra av kommunens skolor; Odenskolan, Vintrosa skola, Västra Engelbrektsskolan och Tullängsgymnasiet.

Vi drev först frågan i ansvarig nämnd. När vi inte fick något gehör lämnade vi 2019 in en motion till kommunfullmäktige där vi föreslog att Örebro kommun skulle se över möjligheten för seniorer att få köpa lunch i skolmatsalar. Motverkande av ofrivillig ensamhet och näringsrik mat till ett rimligt pris är några av fördelarna, även om vi anser att priset bör subventioneras så att även de mest ekonomiskt utsatta har råd. Det finns också andra fördelar så som social samvaro och att gamla och unga möts.

Vi tycker det är bra att styrande partier S, M och C nu äntligen har tagit till sig av vårt förslag. Det viktiga är att satsningen genomförs och kommer seniorer i kommunen till nytta. Vi anser dock att det är både ohederligt, missvisande och felaktigt att styrande partier genomför vårt förslag men väljer att kalla det för sitt eget förslag. När motionen nu, cirka fem år efter den lämnades in, behandlas i kommunfullmäktige besvaras den som ”tillgodosedd”. Det hade varit klädsamt att ge erkännande för ett bra förslag som även styrande partier kan stå bakom. Vår motion borde helt enkelt ha besvarats med ”bifall” vilket betyder att förslaget har blivit godkänt.

En uppmaning till Socialdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet: sänk priset på skollunchen för seniorer och ge erkännande för det förslag som ni har genomfört så har vi kommit en god bit på vägen.

Vänsterpartiets kommunfullmäktigegrupp,

Martha Wicklund

Cristian Rehn Janowicz

Linn Josefsson

Sunil Jayasooriya

Elisabeth Nilesol

Peter Ekström

Christina Hermansson Plaçon

Andreas Mäkelä