”Spara inte på de svagas bekostnad”

Barn, äldre och personer med funktionsvariationer ska inte behöva lida för att de styrande i Örebro inte skött ekonomin. Vi ifrågasätter skarpt den styrande minoritetens beslut att låta andra svaga grupper stå för underskottet inom skolan.

Häromveckan stod det klart att de styrandes budget inte kommer att gå ihop sig och att enorma besparingar inom skolan är att vänta. Neddragningar som drabbar barn, elever och deras framtid. Och som tveklöst får konsekvenser för personalen inom skolan.

Det är bra att styrande partier nu tänkt om och väljer att skjuta till resurser för att mildra underskottet. Det är klokt att lyfta blicken, vissa områden går helt enkelt inte att motivera sådana nedskärningar på då det drabbar svaga grupper och får konsekvenser även på längre sikt.

Vi är dock väldigt kritiska till att de nu beslutat att fem miljoner av besparingarna ska göras inom området social välfärd. Ett område där många av kommunens mest utsatta grupper finns och där stora underskott, till stor del på grund av privatiseringar, redan tynger verksamheterna. Att lägga ytterligare besparingar inom social välfärd vore ett svek mot personalen som kämpar för att effektivisera och bedriva en bra verksamhet. Det vore också ett svek gentemot de människor som i slutänden påverkas; fattiga, äldre och personer med funktionsvariationer.

Vi har redan hört företrädare för de styrande som sagt att deras budget, det vill säga prioriteringar, nog sett annorlunda ut om de haft klart för sig hur den ekonomiska situationen såg ut innan budgeten klubbades. Vi menar att det nu finns en möjlighet att göra de omprioriteringar som behövs för att säkra en trygg välfärd.

Vi i Vänsterpartiet kommer att presentera ett förslag där de nödvändiga besparingarna kan hämtas hem utan att drabba samhällets svagaste grupper. Vi hoppas att styret är kloka nog att ta till sig av det.

Martha Wicklund

Flera grupper i Örebro saknar bostad. När kylan nu fått grepp ökar desperationen. Det är hög tid att kommunen tar sitt ansvar för dessa medborgare.

Fattigdom, våld, missbruk, krig och sjukdom. De personliga berättelserna bakom hemlösheten har en stor bredd, men alla bottnar de i olika typer av tragedier och utsatthet. Under vintern blir situationen en kamp på liv eller död. För att undslippa den bitande kylan tvingas människor in i kriminalitet och prostitution. Det är dags att vi stoppar den här utvecklingen och tar situationen på allvar. Varje människoöde som lämnas vind för våg är ett för mycket.

Civilsamhällets hjälporganisationer, stiftelser och andra gör en fantastisk insats och har tagit dessa människor till sig och försökt hjälpa dem så gott det går. Nu är det upp till kommunen att ge dem förutsättningar att fortsätta sitt viktiga arbete.

För alla svenska Örebroare finns härbärgen som sällan är fullbelagda. Här finns anledning att se till att alla i behov är medvetna om att det finns en plats där de har möjlighet att vila, utan att bli utsatta. För andra grupper är situationen än svårare. Människor från EU-länder som Bulgarien och Rumänien söker sig fortfarande bort från misär och fattigdom i sina hemländer, till Sverige med hopp om ett bättre liv. Det handlar i många fall om människor som inte ses som medborgare i sina egna hemländer, och som rent juridiskt inte räknas som EU-medborgare i kontakten med Sveriges myndigheter. Genom samverkan med Stadsmissionen kan flera av dem erbjudas boende för en vecka i taget. Men efterfrågan på platser är vissa veckor dubbelt så hög som tillgängligheten.

Vi ser också en annan utsatt grupp, de som kommit hit som ensamkommande ungdomar, som av olika skäl förlorar sin bostad i Örebro när de fyllt 18 år och skrivits upp i ålder. Den senaste tiden har det framkommit att flera av dessa unga sugs upp i kriminalitet och prostitution när desperationen efter pengar och bostad ökar.

Att desperationen växer när termometern visar på minus är högst rimligt. Det handlar om en mänsklig rättighet, att vem du än är så ska du ha en trygg och varm plats att tillbringa natten på; ett hem. Ingen ska behöva känna sig tvungen att langa, sälja sin kropp eller sova i en bil för att överleva. Varken den här natten eller nästa. Vi i Vänsterpartiet vill säkerställa att kommunen gör satsningar för att dessa människor får bostad, stöd och sina mänskliga rättigheter tillgodosedda. Varför inte nyttja tomma betalda lokaler, som gamla kvinnohuset?

De organisationer som redan i dag gör en viktig insats behöver få mer resurser. Hos dem finns ovärderlig kunskap och en etablerad kontakt. Vi vill ge dem möjlighet att utveckla verksamheten och hjälpa människor på längre sikt, att hjälpa dem ut ur fattigdomen som tvingat dem till ett liv på gatan. Vi vill även ge socialtjänsten större möjlighet till uppsökande socialt arbete. För en hållbar och långsiktig lösning behöver vi även satsa på fler och billigare bostäder i blandade områden och utökad välfärd. På så vis kan vi skona människor och samhälle från ökad utsatthet, kriminalitet och prostitution. Och på så vis skapar vi plats och möjligheter för alla i Örebro.

Martha Wicklund, oppositionsråd
Vänsterpartiet Örebro

Styrande partier i Örebro (S, C och Kd) vill spara 100 miljoner kronor på barn och utbildning i Örebro och risken är nu stor att barn och elever hamnar i kläm.

Vi behöver minska barngruppstorlekarna i förskolan och ge pedagogerna bättre möjligheter att bedriva en bra och utvecklande verksamhet i förskolan. Och vi behöver se till att alla elever i skolan får kunskaper och möjligheter till en god framtid. Då krävs att det finns resurser och att det satsas mer än idag, inte mindre.

Barn- och utbildningsområdet kommer få 2 procent effektiviseringsuppdrag jämfört med övriga nämnder som har 1 procent. Det är allvarligt menar vi i Vänsterpartiet. Det är oerhört att det nu ska skäras ner på det område som behöver investeringar istället för besparingar.

Ansvariga politiker har inte haft koll, framförhållning eller planering nog för att ta emot de ökade barnkullarna i kommunen, eller i vilken grad anslagen måste öka.

Besparingar av detta slag kommer drabba alla barn och elever, och även pedagogernas arbetsmiljö. Dessutom är risken stor att det är de barn och elever som behöver störst stöd som drabbas värst.

Programdirektören uttryckte häromdagen i media att besparingen bara skulle göras på det som är ”grädde på moset”. Under mina fyra år som fritidspolitiker inom skolområdet i Örebro har jag aldrig stött på något som skulle kunna räknas som ”grädde” eller som något som lätt går att skära ner utan att det blir konsekvenser. Detsamma vittnar många om i facebook-upproret #vartfanärgrädden där pedagoger och vårdnadshavare protesterar emot besparingen.

Och visst måste vi protestera emot en nedskärning som drabbar vår framtid. Barn och elever är värda våra investeringar, inte besparingar.

Cecilia Lönn Elgstrand
Skolpolitisk talesperson Vänsterpartiet Örebro