Skip to main content

Debate: Keep Sweden’s doors open to hope and humanity

This is a debate article in arabic from four representatives from Vänsterpartiet Örebro, to summarize our migration politics.

لتبقي أبواب السويد مشرعةً للأمل!

بعد محاولات حثيثة من قبل جميع الأحزاب في المملكة السويدية، لتحييد الخلافات السياسية جانباً، والعمل على إيجاد صيغة تعاون مشتركة لتجاوز أزمة كورونا، التي جمّدت العديد من الّسجالات عالمياً، عاد التباين في وجهات النظر ليطفو على السطح، مع عودة النقاشات حول ملف الهجرة، ومحاولات تحالف الأحزاب اليمينية فرض هيمنته على قرار الحكومة، ضارباً بعرض الحائط، السّمعة التي عملت المملكة على بنائها على مدى عقود طويلة من الزمان، كواحدة من أبرز الدول المدافعة عن حقوق الإنسان.

ففي الآونة الأخيرة تحوّل الجدل حول قوانين اللجوء والهجرة، إلى ما يشبه حلبة منافسة سياسية من قبل حزب اليمين المتطرف والأحزاب البرجوازية، التي راحت تبذل مجهوداً كبيراً بغية فرض قوانين قاسية، وشروط أشد علي اللاجئين.

وذهبت هذه الأحزاب بطروحاتها إلى حد المطالبة بتحديد سقف لعدد اللاجئين سنوياً، ضمن ما يسمّى بمفهوم المحاصصة، كما دارت معظم المفاوضات والنقاشات مع الأحزاب الحاكمة، حول هذا الموضوع؛ هذه المناورات السياسية التي ما زالت مستمرة حتى الآن..

يأتي كلّ هذا بالتزامن مع تصاعد مطّرد للخطاب العنصري، ولغة الكراهية، التي بتنا نلحظها في أنحاء متفرقة من العالم.

في غمرة هذه الأحداث، يسعى حزبنا حزب اليسار للتأكيد على كوننا جزء من المعارضة، التي ترفض مثل هذا الخطاب، وهذا النوع من التوجهات السياسية، وهو ما يتعارض مع مبادئ حزب اليسار المبنية على التضامن و الإنسانية، كما نؤكّد على أنّ حق اللجوء هو حق من حقوق الإنسان المصانة، وأنّ هذا الحق منصوصٌ عليه من قبل الاتفاقيات الأمم المتحدة لحقوق الإنسان.

هذه القوانين تعرّف اللاجئ على أنّه كلّ شخص فرَّ من بلده، جرّاء تعرّضه لنوع من الانتهاكات الخطيرة، التي أثّرت على حقوقه كإنسان، أو حتى وقوعه فريسةً للاضطهاد، أياً كان نوعه.

ففي هذه الحالة وحدها، تكون المخاطر التي تتهدد سلامته وحياته قد بلغت مبلغها، لدرجة اضطرّته إلى أن يختار المغادرة وطلب السلامة خارج بلاده، كون حكومة بلده غير قادرة أو غير راغبة في توفير الحماية له.

وعلى الرغم من أن جميع تشريعات حقوق الإنسان تضمن الحقّ للاجئ الحق بالتمتع بالحماية الدولية، إلا أننا نلمس في الآونة الأخيرة توجّهاً مغايراً، من خلال فرض قوانين مجحفة بخصوص الهجرة، وتعقيد عملية لمّ شمل العائلات اللاجئة لبقية شمل افرادها، نظراً للقوانين المستحدثة بهذا الخصوص.

ننطلق في مطالبنا هذه، من كون السويد تملك جميع الإمكانية لتقديم المساعدة، ومدّ يد العون، كي تكون ملاذاً للهاربين من القمع و الظلم من كلّ أصقاع الأرض.

كلّ يوم نطالع في الصحف أرقاماً، نحتسي فناجين قهوتنا ونحن نمرّ بعيوننا فوق أخبار موت أطفال ونساء وشيوخ، في حروب كان يمكن إخراجهم من أتونها، وفي الصفحة المقابلة، على الصحيفة نفسها، نقرأ أخبار نقاشات حزاب اليمين المتطرف و الأحزاب والبورجوازية في كلّ أنحاء العالم، وهي تجهد نفسها، في سنّ قرارات، تشرّع موتهم، من خلال إغلاق الحدود في وجوههم.

يحزّ في قلوبنا أن نشهد على شاشات التلفزة والإعلام أطفالاً يموتون غرقاً، فيما يسعى أهاليهم إنقاذهم من الموت،عن طريق الهجرة بطرق غير مشروعة.

لا نريد أن نرى فتيات قاصرات يتم تزوجيهن، لأنهم ولدوا وحكم عليهن أن يبقين في مخيمات اللجوء، ولا أن يموت شباب باحثين عن الأمان علي حدود أوربا برصاص شرطة الحدود.

لا نريد أن نرى طفولة يتمّ اغتيالها كلّ يوم، واستغلال جوع الأطفال من أجل تسليحهم، كي يموتوا في حربٍ عانوا تبعاتها منذ شهقاتهم الأولى، فيما أمهاتهم تذوّقن كلّ أشكال الضيم، دون أن تكون لديهن فرصة للنجاة بأرواحهن وبأجنّتهن.

و من أجل كل ذلك لن نقبل نحن حزب اليسار بمثل تلك الاقتراحات المثيرة للاشمئزاز، حزب اليسار يريد سياسة مبنية على التضامن والانسانية، تضمن لكل إنسان فرصة للجوء و بطرق شرعية، فالحفاظ على حقوق الإنسان، هو أحد أهم المبادئ التي أسّس عليها المجتمع السويدي، دعونا نضمن للناس حق الحياة أولاً، قبل أن نمضي في المطالبة ببقية الحقوق!

Noor Martini, كاتبة، صحفية (V)

Faisa Maxamed, عضو مجلس بلدية اوروبرو(V)

Murad Artin,برلماني سابق و عضو مجلس بلدية اوروبر (V)

Martha Wicklund, ئيسة اعضاء حزب اليسار في مجلس بلدية اوروبرو (V)

Låt Katitzi komma hem!

När jag läste Katarina Taikons böcker om Katitzi för mina barn var det svårt att ta in hur illa romer har behandlats under så lång tid. I boken ber Katitzi sin pappa om att få gå i skolan, men när de sitter hos rektorn på den lokala skolan så säger han bara nej, utan vidare förklaring. Katitzi och hennes familj blir bortkörda och tvingas flytta till en ny stad. Hon växer upp med känslan av att aldrig vara välkommen och kan endast förlita sig på andra romer. Romer har alltid varit beredda att flytta, inte för att de gillat livsstilen men för att de hela tiden blev bortkörda. Att bära sitt livs besparingar i guldsmycken runt halsen eller insydda i kläderna var ett sätt att säkerställa att besparingarna fanns nära till hands om de återigen blev bortjagade från sin boplats. I boken drömmer Katitzi om en fast bostad, ett hus som de kan stanna i, men hon inser snart att hennes folk inte har den lyxen.

Romer är idag erkända som ett svenskt minoritetsfolk, men trots att det finns en nationell strategi för romsk inkludering så lever gamla traditioner till viss del kvar. Det är bra att det finns en nationell strategi, men det kräver också att kommuner ser till att den efterlevs i verksamheterna, annars blir det bara fina ord på papper.

Den nationella strategin har tre övergripande mål: Att stänga välfärdsgapet mellan romer och andra grupper, att häva romers maktunderläge och att reparera romers tillit till majoritetssamhället och överbrygga förtroendeklyftan. Att reparera en tillit till ett samhälle som under så lång tid stängt dem ute kräver tid och ansträngning. Det behövs förebilder för barnen, personer som de kan känna igen sig i och som kan hjälpa dem att förstå hur viktig skolan är. Det behövs en länk mellan familjer och de lokala myndigheterna i Örebro.

Vi har gjort vissa framsteg men aldrig nått ända fram. I Örebro startades Brobyggarna, en verksamhet som skulle länka samman romska familjer med olika kommunala verksamheter i Örebro, främst skolan. Under två års tid satsade kommunen på att bland annat utbilda brobyggare och trots att projektet hade en bristfällig samordning under det första året så gav det mig ett visst hopp. När brobyggarna var färdigutbildade och redo att ta tag i saker på riktigt valde styret att lägga ner verksamheten. De utbildade brobyggarna spreds ut i kommunens organisation och deras långa utbildning och kunskap gick förlorad.

I kommunen startades för några år sedan ett dialogforum för svenska minoriteter där den romska gruppen finns representerad. Forumet ger romer en plattform för att höras och det höjer ambitionsnivån i kommunen. Men en plattform att höras betyder inte speciellt mycket om det inte kan leda till konkret förändring.

En klok romsk kvinna berättade en gång för mig att i den romska gruppen så finns alla de skyddsnät som vi har i samhället. De har tvingats ta fram sina egna skyddsnät och förlita sig på varandra när samhället inte kunnat erbjuda skydd. I majoritetssamhället så baseras allt på att så många som möjligt arbetar och betalar skatt, dessa pengar betalar i sin tur för omvårdnad och stöd till de som behöver det. Att skapa den tillit som gör att romer törs lita på att samhällets skyddsnät även är till för dem är nu vår uppgift. Jag tror att en del i det är att skapa utrymme i det offentliga rummet. Att ge Katarina Taikon, en av våra stora författare, en möjlighet att synas genom att avbilda henne i centrala Örebro. Det är dags att ge Katitzi det hem som hon drömde om som barn.

Martha Wicklund, oppositionsråd Vänsterpartiet Örebro

Vägen framåt är ett hållbart samhälle

Under de senaste månaderna har vi sett hur Sverige, och de flesta av jordens länder, ställt om för att skydda befolkningens hälsa. Vi har minskat vårt resande, ändrat våra köpvanor och flera industrier har ändrat inriktning, Detta har också gjort att de globala koldioxidutsläppen minskat. Forskare beräknar att årets utsläpp kan bli 7 % lägre än 2019 och lika stor minskning måste ske varje år fram till 2030.

Utsläppen och måste minska, eftersom ett förändrat klimat riskerar vår hälsa. I Örebro kan vi kan få fler värmeböljor som den 2018, värmeböljor som precis som Covid19 riskerar livet på de äldsta och mest sjuka. Varmare och fuktigare klimat ger mer fästingar och skadedjur, och därmed fler sjuka i TBE och andra sjukdomar. Vi måste kraftigt minska på flyg och bilåkandet, allt annat vore ett svek mot de 7000 svenskar som dör av luftföroreningar varje år.

I till exempel Frankrike har regeringen efter Corona inlett en storsatsning på cykel med bidrag till cykelreparationer, fler cykelparkeringar, cykelkurser och nya cykelvägar, vilket borde vara ett föredöme även för Örebro kommun. Cykel bör få en framskjuten plats i trafikplaneringen. Våra cykelbanor ska vara välskötta och separerade från bil- och gångtrafik, liksom ordentligt snöröjda. Det ska vara möjligt att ta med cykeln på tåget och bussen, för att underlätta både pendling och turism.

Vänsterpartiet vill att staten ger ett långsiktigt stöd och tar ett större ansvar för taxorna i kollektivtrafiken. Vår vision är en avgiftsfri kollektivtrafik. Ett första steg vore att införa avgiftsfri buss för äldre, liksom för personer med barnvagn, rullstol eller rollator. Vänsterpartiet vill att 3-timmarsregeln för bussbiljetter ska återinföras och gälla alla i kommunen. Vi går inte med på att s-kd-c styret i regionen vill lägga ner busslinjer på landsbygd. Istället vi vill se lösningar med anropstrafik på linjer med få resande. Bra kollektivtrafiken är en förutsättning för att alla ska kunna ta bussen oavsett inkomst, och för att utsläppen ska minska.

I och med Coronautbrottet är det betydligt mindre trafik på järnvägen och nu är ett utmärkt läge att satsa på upprustning och underhåll av järnvägsbanorna i landet. Vänsterpartiet vill satsa 1,5 miljarder kronor under 2020 för att passa på att göra viktigt järnvägsunderhåll.

Även lokalt ser vi att det minskade flygande stärker motivationen att stoppa kommunens ägande i Örebro flygplats. Kommunledningen i Västerås har beslutat att lägga ner sin lokala flygplats, då pengarna behövs i välfärden.

Vi vet att kampen för klimatet kräver insatser på många områden. Satsningar på cykel, buss och tåg kommer vara avgörande för både människans och jordens välbefinnande. Vägen framåt efter Coronakrisen måste vara att bygga ett hållbart samhälle som fungerar för alla och som ger arbetstillfällen utan att överskrida naturens gränser.

Linn Josefsson, Samhällsbyggnadspolitisk talesperson, Vänsterpartiet Örebro

Anna Danielsson, Klimat- & miljögruppen, Vänsterpartiet Örebro

Lars-Göran Hildor, Klimat- & miljögruppen, Vänsterpartiet Örebro

Annette Dolk, Klimat- & miljögruppen, Vänsterpartiet Örebro

Jämlik skola skapar jämlikt samhälle

Den svenska skolan blir allt mer ojämlik. De senaste 20 åren har skolbarnens familjebakgrund fått allt större betydelse för deras skolresultat. Det fastställs i utredningen En mer likvärdig skola som nyligen lämnats till regeringen. Mycket i utredningen talar om en verklighet som vi i Vänsterpartiet försökt motverka i många år. Däremot går förslagen inte tillräckligt långt för att komma åt problemen.

Skillnaderna mellan olika barns skolresultat blir allt större. Bakgrunden är en utökad skolsegregation skapad delvis av boendesegregation, men framförallt av det fria skolvalet i kombination med friskolereformen. Vi ser samma tecken i Örebro där resultaten från olika skolor kan skilja sig stort.

Det är ett allvarligt samhällsproblem att vi lämnar stora grupper av barn på det här sättet. Det kompensatoriska uppdraget är centralt i skolan och alla barns rätt till en likvärdig skolgång är viktig för hela samhället. Men sedan skolväsendet marknadsanpassades på 90-talet har likvärdigheten sjunkit och resultaten också, enligt både denna och tidigare utredningar och forskning.

Utredningen vill nu att det ställs krav på huvudmännen, det vill säga kommunen eller den som driver friskolan att skapa allsidig social sammansättning av elever och föreslår därför att friskolornas kösystem slopas och att ett centralt statligt skolvalssystem införs. Det är en bra intention att komma åt det som bland annat resulterat i att friskolor sällan tar emot nyanlända elever eller elever från socioekonomiskt utsatta områden.

Men varför är det så viktigt med ett skolval? Det viktigaste är ju alla barns rätt att veta att den skola som ligger nära hemmet är bra, det vill säga det gemensamma samhälleliga ansvaret att se till att alla barn får en likvärdig skolgång. Ingen förälder ska behöva leva med oron kring om de valt rätt skola åt sitt barn. Det är ett alldeles för stort ansvar att lägga på en enskild familj.

Alla förslag inom skolan borde ägnas åt att säkerställa att alla skolor kan uppfylla det kompensatoriska arbetet med att alla elever ska klara av grundskolan. Det kräver också att vi slopar rätten för friskolekoncerner att ta ut vinster från de skattemedel som borde gå till utbildning. Alla de pengarna skulle istället ingå i den gemensamma satsningen på skolan. Vi behöver nämligen alla medel som finns för att se till att alla skolor är bra. Det skulle förmodligen också få konsekvensen att alla oseriösa utbildningsföretag lämnar branschen.

Men friskolorna protesterar nu såklart. De är inte intresserade av att ta emot vilka barn som helst och det säger ju en hel del om varför vi borde ändra skolsystemet i grunden. Förbjud vinstuttag från skolan, fokusera på att alla barn ska få en likvärdig skola, helst nära hemmet eller där det går att skapa socialt allsidigt sammansatta skolklasser så som utredningen förespråkar. Skolor där barn möts över olika gränser har nämligen visat sig vara de som förbereder barnen bäst på det samhälle vi har och det samhälle vi behöver i framtiden.

Jämlika samhällen är tryggare och bättre. Så låt oss börja bygga ett sånt samhälle i skolan.

Cecilia Lönn Elgstrand

Skolpolitisk talesperson, Vänsterpartiet Örebro

Privat välfärd sviker i tuffa tider

Vi vill inte gärna vara de som slår oss för bröstet och säger: ”Vad var det vi sa!” Men det är dags att vi sätter ner foten mot de förödande marknadsexperiment som fått härja fritt i välfärden. Vi ser nu hur denna privatiseringscirkus påverkar människors vardag, ekonomi och säkerhet. I värsta fall kan den spela en avgörande roll mellan liv och död.

Under årens lopp har grundläggande samhällsfunktioner allt mer hamnat i händerna på privata aktörer. Att privata företag, vars primära uppgift är att gå med vinst, ansvarar för att ta hand om äldre, bedriva sjukvård eller undervisning är ett scenario som de flesta har vant sig vid. Ibland har det gått bra, men när det inte gjort det har kommunen fått kliva in som den vuxna i rummet. Privata hemtjänstföretag har gått i konkurs och från en dag till en annan lämnat de äldre i en utsatt och potentiellt farlig situation. Kommunala skolor har tvingats ta in för många elever på grund av att en privat skola har lagt ner och därmed tvingat kommunen att plocka upp bitarna. Privata skönhetskliniker fortsätter att utföra skönhetsoperationer som både förbrukar sjukvårdsmaterial som den offentliga vården just nu skriker efter samtidigt som vi vet att kirurgiska ingrepp innebär en ökad risk som i sin tur kan belasta vår ansträngda sjukvård ytterligare.

Privata aktörer i välfärden kommer alltid att sätta vinsten först, det är företagets främsta syfte. Ett företag som producerar spik kan investera i snabbare maskiner och gå med vinst på det viset. När företaget istället ska producera välfärd kan vinst främst göras genom att skära ner på personal eller att sänka kvalitén i verksamheten.

Vi har länge varnat för riskerna och det är nu, mitt under pågående kris, som vi ser förödelsen som privatiseringsexperimenten inom välfärden skapar. Det är många med oss som börjat inse att denna privatiseringskarusell hör hemma på den nyliberala soptippen. Enligt undersökningar vill 64 procent av svenskarna se ett återförstatligande av apoteken. Marknadsexperimentet med privata apotek har misslyckats, det är dags att vi säkerställer att sjuka människor kan få sin medicin när den behövs och där den behövs. Det blev inga fler apotek på landsbygden som utlovat. Istället fokuserar många apotek på försäljning av smink och godis medan livsviktig medicin är en beställningsvara då det inte är lönsamt att lagerhålla den.

Välfärden ska vara ett skyddsnät som ser till att vi alla får den vård, utbildning och stöd som vi behöver oavsett plånbok, bakgrund eller livssituation. Vi måste nu se till att stärka välfärden så att vi står bättre rustade i framtiden. Vi har ingenting emot privata företag, de är superviktiga för vårt samhälle. De bidrar genom att ge oss god mat, välfungerande bilar och fina frisyrer för att bara nämna några få saker. Men de hör inte hemma inom äldreomsorgen, sjukvården eller skolan. Låt detta bli en påminnelse. För när samhället går igenom tuffa tider så har vi inte råd att förlita oss på privata aktörer.

Martha Wicklund

Oppositionsråd Vänsterpartiet Örebro

Ur askan kan en ny och rättvis välfärd blomstra!

För första gången i modern tid blir det inget demonstrationståg på första maj, åtminstone inte i den bemärkelse vi är vana vid. Det är med viss sorg jag inser att jag inte kommer gå i demonstrationståget, sida vid sida med kamrater från livets alla skeden och från världens alla hörn. Demonstrationsrätten är oerhört viktig, men vi sätter folkhälsan först och väljer därför ett digitalt 1 maj. Det finns dock krafter som vill begränsa demonstrationsrätten av helt andra skäl. Vi har redan sett hur kommuner ledda av rasistiska partier har gjort kraftiga begränsningar i människors rätt att klä sig eller uttrycka sig. Slöjförbud har införts, konst har plockats ner, tjänstemän med ”fel” åsikt har bytts ut. Grundläggande fri- och rättigheter är hotade och skapar otrygghet i samhället.

Vi i Vänsterpartiet är övertygade om att samhället blir mycket bättre när människors grundläggande behov tillgodoses. Utan en trygg anställning och rimliga levnadsförhållanden så är det inte bara svårare att hantera motgångar, det hindrar även människor från att engagera sig för sina medmänniskor eller något de brinner för. I år firar vi första maj under parollen ”Trygga jobb – råd att bo”. Coronakrisen har tvingat många företag till konkurs. Tusentals har förlorat sina jobb och vi kommer märka av effekterna under lång tid framöver. De stödpaket som har tagits fram till många företag är bra, men mer behöver göras för att underlätta för den enskilda människan. I dessa tider är det extra tydligt att värna om våra sociala skyddsnät och att vi har en stark arbetsförmedling som förmedlar jobb istället för att agera kontrollant.

Högern och borgerligheten pratar gärna om att skapa trygghet medan politiken de driver gör det exakt motsatta, genom försvagad anställningstrygghet, slopad värnskatt och nedmontering av Arbetsförmedlingen. Mitt under brinnande coronakris väljer dessutom C, KD, SD, M och L att stoppa regeringens förslag om att stärka skyddsombudens roll, ett förslag som skulle kunna förhindra arbetsplatsolyckor och missförhållanden inom exempelvis äldreomsorgen.

Vi tycker även att det är viktigt att den kommunala allmännyttan Örebrobostäder är just en allmännytta. Allt fler allmännyttiga bolag drivs idag som rena företag och ÖBO går tyvärr åt samma håll. Det är därför viktigt att stoppa den skadliga utvecklingen mot marknadshyror som nu äger rum. I samband med renoveringar höjs hyrorna till oskäligt höga nivåer. Resultatet blir ett mer segregerat Örebro och den sociala och ekonomiska problematik det för med sig.

Coronapandemin visar tydligt hur farlig nedmonteringen av välfärden är. Men trots att vi har en lång väg framför oss så är jag övertygad om att vi är många som har insett vikten av en välfärd som sätter folkets bästa först, inte kapitalet. Våra förslag om 6 timmars arbetsdag och höjda lägstalöner är bara ett axplock av de satsningar vi driver för att göra Örebro kommun till Sveriges bästa arbetsgivare. Ni som kämpar i välfärden ska vara stolta, men ni behöver bättre förutsättningar genom högre löner och fler kollegor.

För när vi reser oss ur denna kris så kan vi tillsammans förändra välfärden till det bättre. Ur askan kan en ny och rättvis välfärd blomstra! Jag kommer göra allt i min makt för det ska bli verklighet så att vi kan få ett Örebro för alla, inte bara några få.

Martha Wicklund,

Oppositionsråd Vänsterpartiet Örebro

Avkriminalisera eget bruk av narkotika

Varje år dör cirka 600 personer i Sverige till följd av narkotikamissbruk. Vi tillhör de länder i Europa som har högst narkotikarelaterad dödlighet, siffrorna har stigit kontinuerligt sedan 70-talet. Det finns stora brister i svensk narkotikapolitik – vi måste nu se till att hitta lösningar som fungerar, och framförallt lyssna på vad forskningen, vården och polisen har att säga. Vi måste diskutera Sveriges misslyckade narkotikapolitik, erkänna dess brister och ta till oss av metoder som fungerar.

Först och främst – för Vänsterpartiet är det viktigt att ha sunda, problematiserande och progressiva samtal kring den svenska narkotikapolitiken. Vi vill att Sverige, likt Norge, avkriminaliserar användandet av narkotika. Missbrukare ska erbjudas vård istället för att straffas. Hårdare straff och mer övervakning kan möjligtvis flytta problemen men inte få bukt med dem. För att undvika missförstånd och felaktiga tolkningar så vill jag klargöra några saker. Tillgången till droger måste begränsas och det preventiva arbetet stärkas. Tillverkning, försäljning och innehav av narkotika ska vara fortsatt olagligt. Däremot anser vi att eget bruk av narkotika ska avkriminaliseras, något som både Norge och Portugal har gjort med goda resultat. Det blev ingen ökad användning av narkotika som många var rädda för. Förutom uppenbara fördelar med frigörandet av polisiära resurser så har det även medfört en positiv utveckling i form av vilja att söka och ta emot vård, minskat stigma och en ökad förståelse gällande missbruk.

Sedan 1988, när nuvarande lagstiftning infördes, har vi haft en hög drogrelaterad dödlighet i Sverige. Vi har lagt mer resurser på att sätta dit droganvändare än att sätta dit försäljare. Den svenska narkotikapolisen anser att det är kontraproduktivt att ge missbrukare böter och en prick i registret. Kriminaliseringen minskar inte missbruket – tvärtom så riskerar det att förhindra uppsökandet av vård och håller unga kvar i kriminella kretsar och mönster. Kriminalisering skapar utanförskap som i sin tur försvårar för en missbrukare att söka vård eller vara delaktig i samhället. Narkotikapolisen vill därför se en översyn av den nuvarande narkotikalagstiftningen, något som Vänsterpartiet välkomnar. Polisen lägger idag enorma resurser på att jaga, gripa, testa och lagföra människor som använder olagliga droger. När den svenska narkotikapolisen själva anser att detta har liten effekt kan vi inte se det som annat än slöseri med resurser. Låt istället polisen lägga sina resurser där de gör mest nytta.

Vore det inte bättre att en ungdom på väg in i ett missbruk ges de bästa möjligheterna att söka hjälp istället för att i första hand betraktas och behandlas som kriminell och riskera att fortsätta på den kriminella banan? Målet borde i första hand vara att hjälpa människor som vill komma ur ett missbruk. Vi i Vänsterpartiet tycker inte det är rimligt att cirka 600 personer ska behöva dö årligen för att Sverige fortsatt ska kunna driva frågan om ett narkotikafritt Sverige. Istället för hårdare tag, mer övervakning och ökad stigmatisering så vill vi se en övergång till skademinskning. Gör som i Norge och avkriminalisera användandet av narkotika – det skulle ge oss ett mer välmående och öppet samhälle.

Martha Wicklund, oppositionsråd Vänsterpartiet Örebro

Upprepade felaktigheter från styret skapar misstro

I ett pressmeddelande från Örebro kommun den 2 mars och i en artikel i Nerikes Allehanda den 3 mars kunde vi läsa att en enig Kulturnämnd stod bakom en höjning av avgifterna till Kulturskolan med 30%. Det stämmer inte. Vänsterpartiet var ett av flera partier som yrkade avslag på ärendet som innehöll avgiftshöjningen till Kulturskolan. Kulturnämnden var inte enig som Lennart Bondesson (KD) påstod. Bondesson hade möjlighet att rätta sitt misstag i en senare artikel men valde att säga att ingen hade brutit ut ärendet och röstat avslag till just det, han menade alltså att det han sagt trots allt var sant. Vänsterpartiet vill att kulturen ska vara tillgänglig för alla, inte bara de med tjock plånbok.

Den 2 januari skrev John Johannson på sociala medier att beslutet om att höja hyrorna på kommunens vård- och omsorgsboenden ”togs i så gott som total enighet”. Detta upprepades även i ett insändarsvar i NA den 5 mars signerat S, C och KD där de svarar en orolig medborgare som frågar sig om hen törs bli gammal i Örebro. Även här försöker styret hamra in budskapet om att beslutet om att höja hyrorna ska ha tagits i enighet. Det stämmer inte. Vänsterpartiet hade ett eget förslag som inte skulle slå lika hårt mot de mest ekonomisk utsatta och som inte skulle vältra över kostnader på staten i form av ökat försörjningsstöd.

I slutet av 2019 fattades beslut om att lägga ner Varberga bibliotek. Ärendet bestod av bristfällig information och kryptiska formuleringar. Enligt handlingarna skulle man avstå från att tillsätta en tjänst vid biblioteket ”vilket skulle kunna påverka öppettiderna”. I detta fall är innebär de ändrade öppettiderna en nedläggning. Även där doldes ett viktigt beslut i ett större ärende, liksom ärendet om kulturskolan. Dessutom hävdar de att det endast rör sig om en tillfällig stängning. Styret väljer att linda in sanningen i ett desperat försök till skadereduktion för det sviktande väljarstödet.

Det är mänskligt att fela. Men när representanter från styrande partier gång på gång drabbas av tillfällig minnesförlust, slarviga reportrar eller tjänstemän som skriver rena fel i pressmeddelande så börjar ett mönster att framträda. Den konspiratoriskt sinnade kan fråga sig om det pågår ett medvetet försök att missleda allmänheten.

Att information som kommer från Örebro kommun är tillförlitlig, granskas för faktafel och alltid är korrekt är extra viktigt i dessa tider. Att hålla sig till fakta och rätta uppenbara fel är ett minimikrav som alla bör ställa på folkvalda politiker. Ett misslyckande att uppfylla minimikravet leder till politikerförakt, misstro till myndigheter, ger Örebro kommun dåligt rykte och utgör ett hot mot demokratin. Det florerar många osanningar och halvsanningar inom politiken idag, dessa osanningar kan snabbt spridas bortom vår kontroll i sociala medier. Det ställer höga krav på oss folkvalda politiker, vi måste alla göra vårt yttersta för att inte späda på politikerföraktet ytterligare. Med detta vill jag uppmana S, C och KD: Försök inte att dra med er Vänsterpartiet i fallet. Försök inte låtsas som att era nedskärningar i välfärden har stöd av Vänsterpartiet. Vänsterpartiet är ett växande parti av en anledning – vi är ett parti som människor kan lita på. För om vi politiker inte håller en högre standard och håller sanningen som främsta ledstjärna, hur ska vi då kunna leda kommunen? Vänsterpartiet kommer alltid att stå upp för sanningen. Vi fattar våra beslut baserat på fakta och med örebroarnas bästa i åtanke. Vår politik kräver varken omskrivningar eller att vi slirar på sanningen – vi är stolta över vår politik.

Martha Wicklund,

Oppositionsråd Vänsterpartiet Örebro