Skip to main content

Författare: cle2194

Inför nollgräns för mäns våld mot kvinnor

Idag är det den internationella dagen för bekämpning av våld mot kvinnor. Mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem som årligen skördar många liv. Under 2019 så dödades 16 kvinnor av en man som de hade en pågående eller avslutad relation med. En tredjedel av världens alla kvinnor har någon gång varit utsatt för våld av något slag. Stanna upp och tänk efter vad det betyder. Om du ser dig omkring så har en av tre kvinnor i din omgivning varit utsatt för våld. Det är en otäck tanke, men det är viktigt att vi alla känner till hur verkligheten ser ut för en kvinna år 2020. Det är först när vi är medvetna om problemet, inser hur det formar och begränsar våra liv samt tar det på allvar som vi kan göra något åt saken.

Endast 25% av alla våldsbrott mot kvinnor anmäls, av dem är det ett fåtal som landar i en fällande dom. Det behövs mer kunskap och mer resurser för kvinnofridsbrott hos poliser, åklagare och domstolar. Vänsterpartiet vill därför att staten ska lägga 50 miljoner kronor till på att stärka rättskedjan.

Idag har det tillkommit nya sätt för män att utöva våld. Tjejer formas in i roller som går ut på att vara män till lags. Tjänster som ”sugardejting” eller ”Onlyfans” är relativt nya fenomen som riskerar att lura in unga i sexindustrin, en industri som allt mer normaliserar sexuellt våld mot kvinnor. Det är vansinne att det finns en industri, en ny sorts gig-baserad prostitution, där företagen som agerar hallick tjänar enorma summor på helt laglig väg. Denna industri är både lättillgänglig och bidrar till att normalisera synen på kvinnokroppen som en produkt som männen har fri tillgång till så länge de är villiga att betala för sig – och betalar gör de. Det är ett så pass nytt sätt att våldföra sig på kvinnor att lagen inte hängt med. Vänsterpartiet vill att de som köper sig rätten till våldtäkt inte ska komma undan med böter, fängelsestraff ska utdömas för alla torskar.

Kvinnors utsatthet för våld hänger ihop med kvinnors utsatthet på andra områden. För många kvinnor är det svårt att lämna en våldsam relation, och det blir ännu svårare om det inte går att hitta ny bostad snabbt, och om ens eget jobb är ett lågavlönat deltidsjobb. Kvinnor med missbruksproblem är extra utsatta.

När Coronapandemin dessutom har haft har stor inverkan på möjligheten att fånga upp våldet så lever kvinnor än mer farligt. När allt fler personer isoleras i hemmet, inte deltar på aktiviteter eller inte träffas i fikarummet faller de naturliga kanalerna bort som annars kan fånga upp att något är fel. Det blir också svårare för de organisationer som stöttar våldsutsatta kvinnor att ha tillräckligt med personal. Då samhällets stöd varit bristfälligt har organisationer som Kvinnohuset varit beroende av volontärer, Coronapandemin innebär att volontärer i riskgrupp inte längre ställa upp. Vänsterpartiet vill att organisationer som Kvinnohuset, Centrum mot våld i nära relationer och Tjejjouren får ett ökat och långsiktigt stöd.

Jämställdhet mellan könen är något vi måste fortsätta kämpa för, vi är inte där på långa vägar. Jämställdhet uppnås inte genom att de flesta säger sig vilja ha ett jämställt samhälle, det måste till förebyggande insatser och konkreta åtgärder. Även ekonomiskt oberoende anges som en åtgärd som minskar våldet mot kvinnor. Att högerextrema partier avfärdar förebyggande jämställdhetsinsatser som trams eller onödiga är återigen en del i att backa tillbaka Sverige till en tid då kvinnor sågs som ett bihang till mannen, att återgå till det är inget alternativ.

Våldets omfattande påverkan på Sveriges kvinnor ska upphöra! Sverige har länge haft en nollvision gällande antal dödsfall i trafiken, vi tycker att det är dags att införa en nollvision gällande mäns dödliga våld mot kvinnor. Mäns våld mot kvinnor ska upphöra och vi kommer aldrig sluta kämpa för det!

 

Vänsterpartister i Örebro län

Martha Wicklund

Anna Olowsson

Lena Rosborg

Anna Lilja

Annette Dolk

Elisabeth Nilesol

Birgitta Karlsson- Feldgrill

Clara Ericson

Annika Finnström

Maria Nyberg

Cecilia Lönn Elgstrand

Nadia Abdellah

Minska klyftorna för att få bukt med kriminaliteten

Nyligen drabbades Örebro av ytterligare en skottlossning och vi nåddes ännu en gång av rubriker om gängkriminalitet och knarkuppgörelser. Politiker från alla tog återigen tillfället i akt att överrösta varandra med förslag på hårdare straff, fler poliser, övervakning och visitationszoner. Jag fördömer såklart dessa brott å det grövsta, det dödliga våldet måste upphöra. Vänsterpartiet vill dock, till skillnad mot övriga partier, gå till botten med de problem som göder kriminalitet och våld. Att minska de ökande klyftorna i samhället är nyckeln.

Jag skulle vilja backa bandet. För 20–25 år sedan så var dessa rubriker inte lika vanliga. Nej, jag tänker inte börja tala om att det var bättre förr. Men vi ser tydligt hur klyftorna i samhället har ökat jämfört med 20 år sedan, den rådande politiken både nationellt och lokalt visar få tendenser på att hejda denna ökning. Under de senaste decennierna så har de stora politiska satsningarna handlat om att ta bort skatter och gynna de rika, samtidigt som de som befinner sig på andra sidan av skalan har fått det mycket tuffare. Försäkringskassan tvingas jaga de sjuka när sjukskrivningarna ska minska, människor i ekonomiskt trångmål får lägga enormt mycket tid på skriftliga redogörelser för att få tillgång till försörjningsstöd och lönerna i Sverige inte har följt med i kostnadsökningarna. Med andra ord så har det blivit än svårare för de som redan har det svårt.

När klyftorna i samhället ökar så ökar även kriminaliteten. Länder med utbredd fattigdom har även en högre kriminalitet. Fattigdom och växande klyftor är därför något som styrande partier i Örebro borde prioritera högre. Det förvånar mig att styret så lättvindigt stämmer in i kören som skriker om hårdare tag. Det kanske kan släcka en brand, men det tar inte bort bränslet som bränderna uppstår ur. Vore det inte mer intressant att ta sig an roten till problemet? För om vi vill göra något åt kriminaliteten på riktigt så måste vi ta oss an hela kedjan av problem.

Vi måste säkerställa att det finns pengar till förskolorna så att de kan fånga upp barnen som har det svårt och hjälpa föräldrarna. Barnen måste få stöd och hjälp som de behöver för att kunna utvecklas och växa upp till medborgare som känner sig delaktiga i samhället. Skolorna måste ha ett elevhälsoteam som stöttar upp elever, lärare som har tid att höra och se eleverna, fritidspedagoger som kan finnas där på riktigt. Alla delar skapar ett skyddsnät och bidrar till att bygga trygga barn.

Vi måste se till att ha en arbetsförmedling med resurser för att på riktigt stötta arbetssökande. Anser politikerna att Arbetsförmedlingen behöver bli mer effektiv, se då till att arbeta med det istället för att slå sönder verksamheten och förvänta er att det ska leda till något positivt. Polisen och rättsväsendet är viktiga delar av ett fungerande samhälle, även de skulle få bättre förutsättningar att göra ett bra jobb om antalet brott minskade kraftigt. Återigen handlar det om att ta bort bränslet om vi vill ha verklig förändring.

I andra änden så är våra fängelser fullare än någonsin. Men sen då, vad kommer härnäst? Jo, människor trycks in i fängelser runt om i landet där de intagna idag sover på madrasser på golvet för att fängelserna är överfulla. Vi har en Kriminalvård som inte får de extraresurser de behöver för att arbeta med internerna. Vi skapar en plats där människor, istället för att rehabiliteras och komma ut med bättre förutsättningar, förvaras under månader och år. De har inte en chans att komma ”Bättre ut” för att använda Kriminalvårdens eget motto. Istället gör vi så att dessa människor har sämre förutsättningar för ett liv bortom kriminalitet. Min fråga blir då: Vad är meningen med att döma någon till fängelse? Att hålla en farlig människa bort från gatan kan vara nödvändigt men om hen i slutändan kommer ut som en farligare person, vad har vi då uppnått?

Vi behöver sluta sänka skatterna för de rika och börja satsa pengarna där de behövs. Vi behöver stärka välfärden för att se till att alla pedagoger, fritidsassistenter, barnskötare och kuratorer kan få göra sitt arbete. Vi måste se till att Kriminalvården får mer utrymme att rehabilitera kriminella istället för att endast vara fängelsevakter. Vi måste skapa ett mer jämlikt samhälle, för vi vet att det är först då som vi på riktigt kan ta itu med kriminaliteten. Dags att sluta lappa och laga – dags att stärka välfärden för att få bukt med kriminaliteten på riktigt.

 

Martha Wicklund,

Oppositionsråd Vänsterpartiet Örebro

 

Föreningen BK EttFyra får Vänsterpartiets pris för Humanism och Solidaritet 2020

Vänsterpartiet i Örebro har under många år delat ut ett Priset för Humanism och Solidaritet, för att synliggöra och hylla personer och organisationer som gjort insatser för humanism och solidaritet. Pristagaren ska ha en lokal bas eller en lokal profil i Örebro, men kan ha sin verksamhet i Örebro eller någon annanstans i världen. Tidigare pristagare är bland annat Örebro Rättighetscenter, Förskoleupproret Föreningen Hitta Hem och Time for Ghana. Priset är, förutom äran, ett bidrag på 5000 kr.

I år delas priset ut till Vivalla-föreningen BK EttFyra, för sin verksamhet som idrottsförening och för sitt arbete med sociala frågor och integration. Klubben, som startade 2014 i Vivalla, har mottot Kärlek och respekt och har som syfte att erbjuda bra fritidsaktiviteter för unga pojkar och flickor i Vivalla. Det började som ett pojklag men sedan 2018 finns det även flicklag och föreningen har idag cirka 150 medlemmar födda mellan 2002 och 2010.

Klubben arbetar på ett bra sätt aktivt med värdegrundsfrågor, både på och utanför planen. Det sker ett medvetet arbete för att öka föräldrars engagemang i ungdomarnas fritid och för att få till en samverkan med andra aktörer som har en liknande värdegrund. Sedan hösten 2019 erbjuder klubben läxhjälp.

BK Ettfyra är ett exempel på ett väldigt lyckat integrationsarbete och vi är glada att kunna stötta deras verksamhet.

Priset delas ut på Folkets Hus i Vivalla tisdag den 29 september kl. 18.30.

Dövas dag – Gör Örebro tillgängligt även för döva

Trots att döva har samma lagstadgade rättigheter till utbildning som hörande är det få döva som faktiskt har chansen att följa sina drömmar och fritt välja utbildning så som hörande kan göra. I de fall då de har rätt utbildning har döva sällan chansen att få arbeta med det de har utbildat sig till, de sållas ut i ansökningsprocesser eller väljs bort till förmån för hörande personer. För Vänsterpartiet är det en självklarhet att hela samhället ska vara tillgängligt även för den döva gruppen. Örebro kommun ska vara Europas teckenspråkiga huvudstad, något som måste speglas även i handling. Trots att vi har en handlingsplan för det teckenspråkiga arbetet så har kommunen idag få anställda som har teckenspråk som sitt modersmål. Vänsterpartiet vill därför att kommunen ska anställa fler teckenspråkiga personer. I dag formuleras många platsannonser på ett sätt som gör att döva inte ens kan söka. Vi vill därför se införandet av anonyma jobbansökningar så att döva ska kunna delta på rättvisa grunder. När döva inte har samma möjligheter till utbildning och arbete som hörande så riskerar de att tvingas in i utbildningar och yrken de egentligen inte vill ha – något som varken arbetsgivare, samhälle eller de döva tjänar på.

Många drömmer om att bli tolkar med inriktning mot det svenska teckenspråket men lönepolitiken och den låga statusen samt kraftigt begränsade möjligheter till vidareutveckling har fått många att välja bort yrket. Tolkverksamheterna prioriteras idag lågt medan andra yrkesgrupper inom kommunens verksamhet har ett helt annat löneläge och status. För att få mer rättvisa löner i kommunen vill Vänsterpartiet minska löneglappet mellan de som tjänar mest och de som tjänar minst. Möjligheter till vidareutbildning med en positiv löneutveckling inom yrket är grundläggande krav för att kommunen ska vara en attraktiv arbetsgivare även för döva och teckenspråkiga. Det finns rapporter om ett minskat söktryck vid landets teckentolksutbildningar. Vi riskerar att hamna i ett läge där allt färre vill utbilda sig till teckentolkar, något som i sin tur drabbar den döva gruppen i kommunen. Vi ser detta scenario som mycket oroväckande då många döva i högre grad riskerar att hamna i utanförskap och isolering.

Idag, den 27 september, är det dövas dag och vi kan konstatera att Örebro kommun har en lång väg att gå för att kunna leva upp till namnet Europas teckenspråkiga huvudstad. Vi vill se ett större engagemang bland ledande politiker i kommunen för att säkerställa att döva har samma rättigheter och möjligheter att delta i samhället som hörande. Vi vill också se att det tillförs dedikerade medel i styrande partiers budget för att säkerställa dövas rättigheter. Det krävs bred politisk vilja, men framförallt handling. Trots att det finns ett arbete, genom exempelvis kommunens dialogforum för svenska minoriteter där svenskt teckenspråk ingår, så går arbetet för att säkerställa dövas rättigheter och möjligheter döva för långsamt. Det är nu 10 år sedan Örebro utnämnde sig till Europas teckenspråkiga huvudstad. Trots det har antalet insatser och förändringar för att förbättra situationen för den döva gruppen varit få.

Vänsterpartiet har viljan och förslagen men det krävs en bredare politisk uppslutning för att få saker att hända. På så vis kan vi säkerställa att döva ges samma rättigheter och möjligheter som hörande, både på pappret och i praktiken. På så vis ser vi till att Örebro blir en kommun för alla och att vi med stolthet kan leva upp till namnet Europas teckenspråkiga huvudstad. 

Martha Wicklund, oppositionsråd Vänsterpartiet Örebro

Lasse S Lorentzon, ledamot i överförmyndarnämnden, Vänsterpartiet Örebro

Satsa på Kvinnerstagymnasiet istället för att avveckla det

På Gymnasienämnden den 21 september fattades beslut om att succesivt flytta Naturbruksprogrammet, från Kvinnerstagymnasiet till Karolinska skolan i centrala
Örebro. Det kommer göras i olika steg och tidigare har de teoretiska ämnena flyttats över. Skolan, som är kommunens enda gymnasium med inriktning mot natur- och skogsbruk och djurhantering, har under flera år tappat elever och lokalerna är i väldigt dåligt skick. Men istället för att satsa och att rusta upp lokalerna för att höja attraktiviteten, väljer man att succesivt montera ner.

– Jag tycker att det är fel väg att gå och jag tror inte att fler kommer att välja de här utbildningarna, bara för att de ligger under Karolinska skolan. Många som väljer de här inriktningarna idag gör det för att det är någonting annat än vad skolorna inne i stan kan erbjuda, säger Pär Ljungvall, ledamot i Gymnasienämnden.

Vi i Vänsterpartiet har helt andra ambitioner för Kvinnerstaområdet och där har gymnasieskolans utveckling en central roll. Partiet har under flera år drivit frågan om att
etablera ett nytt klimat- och miljöjobbscenter i området. Syftet ska vara att etablera samarbeten mellan till exempel gymnasieskolan, kommunens vuxenutbildningar, universitetet, Grythyttan och näringslivet, för att stärka de gröna näringarna och på så sätt skapa både arbetstillfällen och ett mer hållbart samhälle.

– Det här är framtidsyrken i ett framtidsområde och vi vill se att Kvinnerstaskolan utvecklas för att möta upp för dessa, inte avvecklas som idag. Vi ser att skolan kan vara drivande i en växande sektor av nya och gröna jobb. Görs det här på rätt sätt tror jag också att attraktiviteten till skolan skulle öka ordentlig, säger Cecilia Lönn Elgstrand, skolpolitisk talesperson.

Centret ska ligga i framkant inom flera olika delar av de gröna näringarna. Förutom att utbilda inom traditionella och viktiga näringar för Sverige och Örebro, som jordbruk och
skogsbruk, kan satsningar på nya grödor och produkter göras i framtidens Kvinnerstaområde. Med ett förändrat klimat kommer också krav ställas på att hantera nya klimatanpassade grödor och ett större fokus på självförsörjning av livsmedel.

– Vi tror att det är fel väg att tona ner de viktiga utbildningarna vid
Kvinnerstagymnasiet. Vi ser en enorm potential i området och tror snarare tvärt
om, att många skulle vilja utbilda sig till de här viktiga jobben. Men då krävs det
också att kommunen och andra delar av samhället visar att det här är de
framtidsyrken vi vet att de är, säger Pär och Cecilia.

Så får vi Sveriges bästa utbildning – för alla barn

En ny skoltermin har precis dragit igång. För några det allra första året i skolans värld. Men som skolan är utformad i dag är det tyvärr fakta att alla barn inte får samma möjligheter. Det handlar både om barnets egen familjebild, men också om var i landet eller på vilken skola som barnet ska gå som riskerar att påverka vilken kvalitet på utbildning som hen får. Så får det inte vara menar jag och Vänsterpartiet. En bra utbildning är en mänsklig rättighet.

Den svenska skolan dras isär och elever med olika bakgrund och studieförutsättningar samlas på olika skolor. En förklaring är det fria skolvalet. Vänsterpartiet vill inte att elever och föräldrar ska tvingas välja mellan ”bättre” och ”sämre” skolor. Alla ska kunna lita på att skolan närmast hemmet är en bra skola med förutsättningar att ge eleverna den kunskap de har rätt till.

En jämlik skola är bra för alla. När elever med olika bakgrund möts förbättras inte bara resultaten utan också sammanhållningen. För att kunna kompensera för elevers olika bakgrund och behov måste skolans resurser användas rätt och i tid. Vi vill att det ska finnas tillräckliga resurser för särskilt stöd redan i förskolan och under de första åren i grundskolan. Vänsterpartiet vill att staten tar tillbaka huvudansvaret för skolorna från kommunerna. På så sätt kan pengar fördelas mer anpassat efter skolornas och elevernas behov.

Modellen där en viss summa pengar följer med varje elev (skolpeng) måste avskaffas då den skapar incitament för stora klasser. Klasstorlek och lärartäthet har betydelse för elevers kunskapsinlärning. Tydligast är det för elever som går de första åren i grundskolan, samt elever som inte får så mycket stöd i sina studier hemifrån.

Vi anser att skolarbetet i första hand ska göras i skolan eftersom hemläxor riskerar att förstärka både klass- och könsskillnader. Vänsterpartiet är inte principiellt emot läxor men i den mån läxor ges ska det finnas tillgång till avgiftsfri lärarledd hjälp i skolan av en behörig lärare

Lärarnas arbetsvillkor måste förbättras. Administration måste minska och det behövs fler kollegor som har annan kompetens än att vara just lärare, exempelvis satsningar på elevhälsan.

Eftersom förutsättningarna ser så olika ut i olika kommuner kan också engagemang och satsningar på skolan skilja sig åt. Men alla barn, oavsett var de växer upp, är värda en undervisning av högsta kvalitet. Därför behöver staten ta ett ekonomiskt ansvar för skolan för att se till att resurserna fördelas efter behov och så att den blir likvärdig över landet.

Det är tydligt att det behövs en satsning på skolan med ökade medel. Men för att skapa en likvärdig skola behöver skolan också befrias från affärsverksamhet och särskiljande skolval. Skattepengar avsedda för utbildning ska gå till elever och personal – inte till skolföretagens vinster.

På detta sätt kan vi se till att skapa en bra utbildning för alla.

Cecilia Lönn Elgstrand, Skolpolitisk talesperson Vänsterpartiet Örebro

V kräver amnesti för ensamkommande flyktingbarn

Corona-pandemin har satt fingret på väldigt många brister och utmaningar i samhället. Få kommer ha gått igenom krisen helt oberörda, medan andra kommer att drabbas enormt hårt. Och det är alltid de mest utsatta som drabbas allra hårdast och det kan vi i Vänsterpartiet inte gå med på.

Redan innan pandemin slog till har vårt allt hårdare och mer inhumana flyktingmottagande gjort att människor som flytt för sina liv, tvingas tillbaka till de hemska situationer de flydde ifrån. Men en grupp flyktingar är extra utsatta och Corona-krisen drabbar dem fruktansvärt hårt. Många av de ensamkommande ungdomar som flytt hit senaste åren lever med ett konstant och skräckinjagande hot och ultimatum, som ingen av deras jämnåriga kompisar som är födda i Sverige tvinga leva och växa upp med.

Klara skolan och få ett jobb, eller riskera en fruktansvärd framtid! Så krasst är det tyvärr. För alla de ungdomar som fått en liten respit under den så kallade gymnasielagen, MÅSTE klara skolan, och de MÅSTE få ett jobb snabbt efter avklarade studier. Annars blir de skickade till länder de kanske aldrig satt sin fot i, där de riskerar misshandel, tortyr, avrättningar eller att bli tvångsrekryterade till terrororganisationer. Alltså precis det som de flydde ifrån.

Och i och med Corona-pandemin har arbetslösheten skjutit i höjden vilket gör att möjligheterna för de ensamkommande flyktingbarnen att få ett jobb efter gymnasiet blivit mycket sämre. Det har skapat en orimlig situation för dem som vi måste ändra på. Många av de här ungdomarna har bott i Sverige under större delen av sina liv. Det är ”våra” ungdomar. Deras framtid är här och de står redo att bli en del av samhället, vidareutbilda sig, börja arbeta inom sektorer som skriker efter arbetskraft och betala skatt som alla andra. Ändå kämpar samhället emot dem och lägger ner stor möda och enorma ekonomiska resurser på att få ut dem ur landet! Det är dags att vi i Sverige vaknar upp och börjar ta sitt ansvar för vår egen befolkning.

Förr kunde vi vara stolta över vårt humanistiska flyktingmottagande och Sverige är för många ett stort föredöme. Flyktingar och deras barn har också gjort Sverige starkt, innovationsrikt och framgångsrikt. Utan dem hade till exempel vården och omsorgen inte haft en chans att klara av utmaningarna under Corona-pandemin på det sätt vi gör just nu. Tusentals invandrare går varje dag till sina arbeten i välfärden, så att många andra har kunnat distansera sig ifrån varandra och arbeta hemifrån.

Nu är det dags för majoritetssamhället i Sverige att ge något tillbaka. Nu är det dags att visa den humanitet och solidaritet som en gång byggde Sverige. Därför kräver vi amnesti för alla ensamkommande flyktingbarn.

Martha Wicklund, (V) oppositionsråd
Tahera Jafari, (V) adjungerad till styrelsen

Stå upp för hbtq-personers rättigheter i Polen!

För att stå upp mot det eskalerande hatet mot hbtq-personer i Polen har polska aktivister bett svenska kommuner om hjälp. Därför vill vi att Örebro kommun uppmanar sin polska vänort Lodz att riva upp den hbtq-fientliga deklaration som staden antagit.

Sedan några år tillbaka pågår en omfattande kampanj mot hbtq-personers rättigheter i Polen. Kampanjen leds främst av regeringspartiet Lag och rättvisa (PiS) och den regeringsnära, ultrakonservativa organisationen Ordo Iuris.

Över hundra PiS-dominerade kommuner och regioner, motsvarande en tredjedel av hela Polen, har antagit olika former av hbtq-fientliga deklarationer. Det handlar dels om deklarationer som tar avstånd från “hbtq-ideologi” eller “hbtq-propaganda”. Andra lokala parlament har antagit “familjekontrakt” av hbtq- och kvinnofientlig karaktär, som formulerats av Ordo Iuris.

Som en reaktion mot detta har tre hbtq-aktivister gjort en “Hatets atlas” – en karta över de områden som antagit de hbtq-fientliga deklarationerna. Aktivisterna samlade helt enkelt in offentlig data över de hbtq-fientliga regionerna och markerade på en digital karta var dessa områden ligger. För detta har de nu stämts för ärekränkning av fem av regionerna, med hjälp av Ordo Iuris. Enligt den första stämningsansökan ska aktivisterna, om de döms, betala närmare 50 000 kronor i skadestånd till “familjevänliga” organisationer i den aktuella regionen. Som straff vill Ordo Iuris också att aktivisterna avkrävs offentliga ursäkter i såväl polsk media som i EU-parlamentet.

Några av de stämda aktivisterna bjöds in till EU-parlamentet i november förra året, inför att parlamentet skulle anta en resolution där de polska “hbtq-fria zonerna” fördömdes. För att visa sitt stöd föreslog aktivisterna att utländska städer och kommuner som har polska vänorter skriver ett öppet brev till vänorterna och ber dem riva upp eller inte anta de hbtq-fientliga deklarationerna.

Örebros polska vänort Lodz är en av de städer som har antagit denna hbtq-fientliga deklaration, något som vi i Vänsterpartiet starkt fördömer. För att visa att Örebro kommun står upp för alla människors lika värde föreslår vi att Örebro kommun skriftligen uppmanar Lodz att riva upp den deklaration som är en uppenbar kränkning av hbtq-personers rättigheter. Det skulle sända en stark signal, inte bara till de styrande i Lodz, utan till alla polacker, medborgare såväl som politiker, som kämpar för lika rättigheter.

Kampen för människors grundläggande rättigheter måste föras på alla fronter. Vi måste tala med våra familjer och våra vänner. Vi måste stå upp i parlament, på gator och torg. Vi måste stötta varandra mellan lands- och kommungränser. Örebro, kom med i kampen och visa var ni står!

Malin Björk (V)

EU-parlamentariker och hbtq-politisk talesperson

Vice ordförande i EU-parlamentets hbtq-grupp

Martha Wicklund (V)

Oppositionsråd, Örebro kommun

Linn Josefsson (V)

Ordförande, Vänsterpartiet Örebro

Jihad Menhem (V)

Regionråd, Region Örebro län