Författare: cle2194

10 miljoner till låglönesatsning

Skrivet av cle2194 den 20 augusti, 2020. Postad i Pressmeddelande.

Kommunledningen har tillsammans med Vänsterpartiet kommit överens om att avsätta 10 miljoner kronor årligen till en låglönesatsning. Satsningen innebär att åtta yrkesgrupper i kommunen kommer att omfattas av en höjning av lönen.

– För mig är det viktigt att medarbetarna i Örebro kommun har bra arbetsvillkor och rimliga löner. Därför gläder det mig att vi nu kan göra en särskild satsning på de yrkesroller som är lägre avlönade och som varje dag bidrar i våra verksamheter med sin kompetens och sitt engagemang, säger Kenneth Handberg (S) kommunstyrelsens ordförande.

Utifrån en analys av önskad lönestruktur med grund i Örebro kommuns arbetsgivarpolitiska lönestrategi för 2019–2021, har följande yrkesgrupper identifierats som aktuella:

Undersköterska
Personlig assistent
Barnskötare
Elevassistent
Fritidsledare
Fritidsassistent
Boendestödjare
Fordon och maskinförare

– Välfärden är samhällets ryggrad, utan den stannar Sverige. Under coronapandemin har allt fler insett vikten av att satsa på personalen inom vår välfärd. Det handlar till stor del om samhällsbärande yrken som är värda mycket mer än applåder. Därför gläder det mig som vänsterpartist att vi äntligen har fått igenom den här viktiga satsningen. För oss är det en viktig jämställdhetsfråga att yrken som främst är kvinnodominerade får en skälig lön, säger Martha Wicklund (V) kommunalråd.

Höjningen av lönen gäller månadsavlönade medarbetare som har en anställning i kommunen den 1 september 2020.

– Arbetet mot ett jämställt samhälle kan inte stanna av, det känns bra att vi i Örebro kommun tar steg mot vidare jämställdhetssatsningar. Med en rättvisare lönesättning kan vi bidra till att fler känner sig trygga i sin vardag, säger Per-Åke Sörman (C) vice ordförande kommunstyrelsen.

Låglönesatsningen görs utöver ordinarie lönerevision och innebär en generell höjning för samtliga medarbetare som omfattas.

– Det är viktigt att Örebro kommun är en attraktiv arbetsgivare med bra arbetsvillkor och skäliga löner. Den här generella lönehöjningen är en del av kommunledningen valtekniska samarbete med Vänsterpartiet, säger Marlene Jörhag (KD) kommunalråd.

Öbo ska vara en allmännytta

Skrivet av cle2194 den 18 augusti, 2020. Postad i Allmännytta, Debattartiklar.

Under lång tid har vi sett en oroväckande utveckling på bostadsmarknaden i Örebro. Hyrorna stiger, men inte i takt med inkomsterna. Renoveringar följt av stora hyreshöjningar gör att människor inte har råd att flytta tillbaka när renoveringen är klar. Människor som befinner sig på den lägre delen av inkomstskalan har snart inte någonstans att ta vägen.

Vi i Vänsterpartiet vill nu slå vakt om det kommunala fastighetsbolaget Örebrobostäder som är en viktig del av boendesituationen i Örebro. De har gjort, och gör till stor del, otroligt viktiga insatser för en social bostadspolitik. Men när marknaden och privata hyresvärdar går åt ett håll för att maximera vinsten kan våra allmännyttiga bolag agera som motvikt istället för att följa efter. Öbo kan öka jämlikheten i Örebro genom att i högre grad bidra till att minska både bostadsbrist och segregation. För vad händer när det allmännyttiga Öbo allt mer följer i de privata bostadsföretagens fotspår? Var ska den ensamstående mamman eller pensionären bo när inte ens allmännyttan kan erbjuda bostad till en rimlig kostnad? I många fall är det billigare att köpa en bostad, men för det krävs att du har pengar på banken eller möjlighet att ta lån. För människor i låglöneyrken så är det i stort sett en omöjlig ekvation att spara ihop till den handpenning som krävs, har du dessutom en otrygg anställning så är dina chanser att få ett lån beviljat mycket små. För dessa personer, och de är många, så är det återstående alternativet att hyra sin bostad. Med dagens hyresutveckling blir det en kostsam affär i det långa loppet. Det är dyrt att vara fattig i Örebro 2020.

Vänsterpartiet lämnade på senaste kommunfullmäktige in ett förslag om hur Öbo kan blir mer allmännyttigt och mindre affärsmässigt. Vi tycker att Öbo har anpassat sig för mycket till en bostadspolitik som inte fokuserar på hyresgästernas bästa. Ofta möts de höga hyrorna och hyreshöjningarna med omfattande rabatter som förvisso är bra för hyresgästen på kort sikt, men på längre sikt innebär det att betydligt högre hyresnivåer etableras. Istället bör Öbo sätta hyror som är rimliga och som hyresgästerna kan klara både på kort och lång sikt. Rabatter bör vara ett rent undantag.

Under lång tid har Öbo gjort stora överskott genom bland annat utförsäljningar, något som har rättfärdigats med att pengarna behövs till framtida investeringar. Det är nu dags att pengarna kommer hyresgästerna till nytta. För att kunna sätta lägre hyror istället för att använda invecklade rabattsystem så föreslår vi att vinstkravet inom Öbo tas bort. Kommunen kräver idag att Öbo gör en vinst på drygt 85 miljoner varje år. Vinsten ska förvisso gå till framtida investeringar så som renoveringar och nybyggnationer, men Öbo kan istället låna pengar för att göra nödvändiga investeringar. Det skulle bli billigare för Öbo då avkastningskravet kostar mer än vad ett lån skulle göra. I förlängningen skulle det innebära att Öbo kan sätta mer rimliga hyresnivåer för sina hyresgäster.

Dessa förslag är bara några i en rad av åtgärder som vi kommer att presentera framöver. Vi vill att alla ska ha råd att bo i Vänsterpartiets Örebro och det kräver en stark allmännytta!

Martha Wicklund, oppositionsråd Vänsterpartiet Örebro

Det offentliga måste vara bäst på trygga arbetsplatser

Skrivet av cle2194 den 18 augusti, 2020. Postad i Debattartiklar, Jobb, LAS.

I den offentliga verksamheten som drivs med skattepengar så är politiken den yttersta ansvariga. Det är av den anledningen av yttersta vikt att det offentliga som arbetsköpare ständigt ligger steget före. Steget före med bra arbetsvillkor och trygga anställningar på arbetsplatser i kommuner och regioner. Det är personalen som dagligen finns ute i verksamheterna som alltid i alla lägen är experterna på arbetsmiljö och de arbetsuppgifter som utförs. När det måste göras förändringar och omorganisationer är det dem vi ska lyssna på först.

För att få starka engagerade personalgrupper som kan vara bollplank till arbetsköparna så är rätten att organisera sig är grundläggande. Det gäller inte bara för offentliga arbetsköpare utan även för privata. De attacker på arbetsrätten som nu sker med försämringar av till exempel Lagen om anställningsskydd (LAS), kommer att sätta förutsättningarna för att organisera sig på skam. Inskränkningar i strejkrätten, förändring av hur man utser skyddsombud och generösa tolkningar av semesterlagen i våra regioner är några exempel på attacker på arbetsrätten och när lagar och avtal på arbetsmarknaden åsidosätts.

Försämringen av LAS ställer till det och flyttar tryggheten på arbetsplatserna tillbaka hundra år i tiden. När man får möjlighet att som arbetsköpare godtyckligt göra sig av med personal för att man inte behöver ange sakliga skäl så händer det något, något dåligt. Anställda som är rädda för att förlora jobbet kommer inte att vilja eller våga engagera sig på arbetsplatsen. De lagar och avtal, som är bra för våra arbetstagare, är inget som kommit eller uppstått av sig självt. Det vi uppnått i Sverige är resultatet av en engagerad och orädd arbetarklass som trots att det inte varit tillåtet ändå ställt krav på bättre villkor.

Tillkämpandet av rätten att få organisera sig fackligt samt att arbetarklassen också organiserade sig politiskt, har varit det som byggt det trygga Sverige vi så gärna pratar om. Vi skapade en svensk modell som så många säger sig värna om. Vilket land i världen som valt en annan väg har haft en bättre utveckling, där fördelningen av samhällets resurser varit rättvisare än i Sverige? En viktig fråga som man måste ställa sig när vi väljer väg framåt.

Satsningar på den gemensamma välfärden genom skattefinansiering har varit det som gjort att många andra länder blickat på just oss. Det ska vi värna om och det är vi som väljer väg vid valurnan vart fjärde år. Just nu kan vi konstatera att det finns en majoritet i Sveriges riksdag för att montera ner det vi gemensamt åstadkommit.

Rätten att organisera sig för att kunna förbättra bra lagar för arbetarklassen måste vi fortsätta kämpa för. Vi måste också gemensamt engagera oss för bra avtal på arbetsmarknaden. Det har varit den bästa vägen för Sverige och kommer att fortsätta vara det. Det är därför vi väljer att engagera oss fackligt på våra arbetsplatser! Det är därför vi väljer att engagera oss politiskt i Vänsterpartiet! Gör det du också!

Stefan Nilsson, Medlem i Transport

Marie Krantz, Medlem i Kommunal

Sunil Jayasooriya, Medlem i Livs

Lisa Nätterdal, Medlem i Handels

Joel Nilesol, Medlem i Vision

Martha Wicklund, Medlem i SEKO

Stärk och säkra urfolkets rättigheter!

Skrivet av cle2194 den 13 augusti, 2020. Postad i Debattartiklar, Urfolkens dag.

Samerna är Sveriges ursprungsbefolkning och den 9 augusti är det varje år Urfolkens dag, en dag som Vänsterpartiet vill uppmärksamma i hela landet. Vi vill även återigen påminna om historian, som vi aldrig får glömma, och vi vill också ännu en gång framföra de för oss självklara och rättvisa åtgärder som behövs för att stärka och säkra samernas rättigheter.

Historiskt i Sverige, liksom i flertalet andra länder, har ursprungsbefolkningens territorium både koloniserats och exploaterats. Koloniseringen har skett med olika metoder, vissa brutalt våldsamma och andra relativt fredliga. Resultatet har dock varit liknande – ursprungsbefolkningens territorium och rättigheter har konfiskerats och kränkts. Språk, levnadssätt och kultur har förbjudits och naturresurser har plundrats, utan kompensation eller omtanke för den känsliga naturen i urfolkens territorium. Även det moderna samhällets ständiga krav på moderniseringar, effektiviseringar, ökad produktion, omsättning, vinst och rikedom har skövlat marker i ursprungsbefolkningens territorier.

Internationellt håller Sverige fanan högt och ger sken av att de mänskliga rättigheterna efterlevs, trots att urfolkets rättigheter fortfarande åsidosätts. ILO 169, som behandlar urfolkens rättigheter, antogs av internationella samfund 1989. Men trots att över 30 år passerat har Sverige fortfarande inte ratificerat ILO-konventionen. Inte heller lever Sverige upp till urfolksdeklarationen som FN antog för 13 år sedan, 2007, som bland annat fastslår ursprungsbefolkningens rätt till självbestämmande. I deklarationen bekräftar medlemsstaterna att de ska respektera, främja och ”på intet sätt begränsa urfolkens rättigheter, och att upprätthålla principerna i FN:s deklaration om urfolkens rättigheter som antogs av generalförsamlingen den 13 september 2007”. Genom att samer idag tvingas driva rättsprocesser mot staten, men också mellan samiska grupper, för att få rätt till det som FN genom ILO 169 och urfolksdeklarationen slagit fast att världens alla ursprungsbefolkningar har rätt till, fortsätter Sverige förtrycka vår ursprungsbefolkning.

Vänsterpartiet är tydliga med att Sverige behöver en annan politik för vår ursprungsbefolkning. En vänsterpolitik som säkrar urbefolkningens rätt till land, vatten, språk, kultur och levnadssätt. En vänsterpolitik som driver igenom ILO 169:s ratificering och förändrar rennäringslagstiftningen till en inkluderande lagstiftning för alla samers lika rätt – det är dags för Sverige att göra rätt!

Martha Wicklund (V), Oppositionsråd Örebro kommun
Daniel Johansson (V), Distriktsstyrelseordförande Västerbotten

Bekämpa rasismen på alla plan

Skrivet av cle2194 den 13 augusti, 2020. Postad i Debattartiklar, Rasism.

Vår värld lider så mycket på grund av förtryck och orättvisor. Människor med en annan etnicitet eller religion möter rasism och främlingsfientlighet i sin vardag. Vi ser hur det påverkar vårt samhälle, vi ser hur rasism förekommer i alla former och hur klyftorna ökar mellan människor. Med växande klyftor ökar också behovet av att hitta syndabockar.

Jag minns hur vuxna män i uniform misshandlade en mörkhyad 12-årig pojke i Kista galleria i Stockholm för att han ansågs vara för högljudd.

Jag minns hur mörkhyade människor mötts av misstro inom vården med följd att livshotande sjukdomstillstånd avfärdats av vårdpersonal som kulturell svimning.

Jag minns hur en partiledare publicerade en bild på sig själv i jaktkläder tillsammans med texten ”stärk gränsen” i samband med att en flykting skjutits till döds av gränspolisen i Grekland.

Jag minns alla snack jag har haft med mina barn på kvällarna. Inte heller barnen är förskonade från rasismen och jag försöker dagligen utrusta dem med kunskap och styrka så att de lättare kan bemöta den.

Jag minns alla de gånger jag själv har utsatts för rasism för att jag är kvinna, svart och beslöjad. Rasism och främlingsfientlighet skapar rädda människor och samhällen, jag hör och ser dagligen hur denna förändring sker.

Nu räcker det. Jag och mitt parti står alltid redo att kämpa mot orättvisor och rasism oavsett om det är på skolgården, i fikarummet eller i kommunfullmäktige. Vi vill se ett annat samhälle, ett rättvist samhälle med utrymme för alla typer av människor. Ett samhälle med plats för alla skapas genom att se till att var och en får välja hur hen vill leva sitt liv och med vilka ord hen vill beskriva sig. I ett sådant samhälle fokuserar vi på det vi har gemensamt istället för på det som skiljer oss åt.

I den politiska debatten hörs ofta sägas att vi måste våga prata om de verkliga problemen, att den misslyckade invandringspolitiken inte får döljas. Visst innebär det problem när människor tvingas fly från krig och förföljelse. Men problemet är inte flyktingarna, utan bristen på likvärdig utbildning, arbeten och bostäder. Problemet är inte invandrarna, utan hur samhället ser på dem som lämnat allt för att komma till Sverige för att söka skydd. Lösningen är inte att stängas ute – lösningen är att bygga ett Sverige för alla oavsett bakgrund med en stark välfärd och omfördelning av makt och resurser som förutsättning.

Vänsterpartiet är det politiska alternativ som kan kanalisera människors känsla av maktlöshet till en konstruktiv kamp för förändring av samhället. Vi kämpar för konkreta förbättringar av människors livssituation. Det handlar om att bedriva en kraftfull politik för att utjämna klassklyftorna och för alla människors rätt till arbete, bostad och utbildning. Det handlar också om att bekämpa rasism och diskriminering. En antirasistisk politik är en politik för solidaritet och rättvisa.

Den rasistiska rörelsen upprätthåller en manlig överordning, den är ett direkt hot mot kvinnors rättigheter. Kampen mot rasism och högerextremism hör därför nära samman med den feministiska kampen. Vi kommer att fortsätta med motstånd från en stark vänster som samlas i en bred folklig allians för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet. Vi i Vänsterpartiet kommer att fortsätta kämpa för ett samhälle för alla.

Faisa Maxamed, kommunfullmäktigeledamot, Vänsterpartiet Örebro

Oetiska, omoraliska och olagliga abonnemangsavgifter för personliga hjälpmedel

Skrivet av cle2194 den 13 augusti, 2020. Postad i Debattartiklar, Funktionshinder.

I samband med Regionfullmäktige i november 2019 beslöt majoriteten (S, C och KD) i region Örebro län att avgiftsbelägga personliga hjälpmedel som de sjuka, de äldre och de med olika former av funktionsnedsättning har är i behov av för att kunna förbättra Region Örebro läns urusla ekonomi.

Detta innebär att just de tre i samhället minst bemedlade grupperna bland annat ska finansiera skenande utgifterna som utbyggnationerna på sjukhusområdet och lönerna. De facto var det ett beslut som direkt drabbade de tre ekonomiskt sett mest utsatta grupperna. 65 kronor per månad låter lite, men sett till ett längre tidsförlopp, blir det en tung utgiftspost som dessutom baseras på ofrivilliga abonnemang. Flera företagsledare har blivit dömda för att på tvivelaktiga grunder ha tvingat på folk ofrivilliga abonnemang. Nu körde Regionfullmäktige med exakt samma tjuvknep som direkt ifrågasattes av drygt 300 medborgare som valt att bestrida detta. Trots att Region Örebro län knappast skulle klara sig i en eventuell domstolsförhandling (som dessutom kommer att kosta mycket mer än vad det smakar) så är de villiga att ta striden mot dessa oskyldiga och hårt drabbade medborgare som känner sig utpekade på flera sätt.

”Du som är funktionsnedsatt”, ”Du som är sjuk”, ”Du som är äldre” – ”Skyll Dig själv!” var Regionens indirekta budskap till alla drabbade. Ingen av de drabbade har bett om att bli gammal, sjuk eller födda med funktionsvariationer, ingen av dem har heller bett om att bli beroende av de olika personliga hjälpmedlen för att på ett någorlunda sätt kunna fungera.

Det är varken etiskt eller moraliskt rätt av Regionen att göra så. I synnerhet nu när det handlar om att de hjälpmedel som brukarna fick till låns, plötsligt och utan någons medgivande omvandlades till abonnemang. Av de olika låneförbindelserna som påskrivits så framgick det absolut inte att det skulle kosta. Nu drabbades de retroaktivt av dessa kostnader. Flera av de som redan avlidit har fått krav på att betala abonnemang och flera av brukarna har fått felaktiga beskrivningar på hjälpmedlen de påståtts lånat. Detta tyder på att Region Örebro inte har någon koll på vad som lånats ut och vilka som inte ens lever. Dessutom har flera framstående jurister yttrat att det är olagliga förfarandesätt att retroaktivt ändra låneförbindelserna till abonnemangsform. Det finns skrivet på olika ställen i lagen och författningssamlingarna.

Det som verkligen förvånar är att Regionens styre med framförallt Socialdemokraterna i spetsen både står för och fortfarande anser att det är ett berättigat beslut! Det handlar till en stor del om prestige och regionstyret vill framstå som ofelbara. Det är faktiskt mänskligt att fela, men det vore än mer mänskligt att rätta till de felaktiga besluten. Därför bör regionråden med Andreas Svahn och Karin Sundin i spetsen göra en gemensam sak av att lägga fram det felaktiga beslutet i syftet att riva det i samband med Regionfullmäktiges sammanträde den 17:e juni 2020! Detta skulle definitivt vara den billigaste lösningen för regionens del, de skulle slippa onödiga utgifter för domstolsförhandling med allt vad det innebär. De skulle dessutom göra en god gärning genom att göra livet lite enklare för de medborgare som i många andra avseenden redan har det tufft.

Lasse S Lorentzon, ersättare i överförmyndarnämnden, Vänsterpartiet Örebro och grundare av Facebookgruppen ”Protest mot Region Örebro!”

Debate: Keep Sweden’s doors open to hope and humanity

Skrivet av cle2194 den 4 augusti, 2020. Postad i Aktuellt, Debattartiklar, Flyktingpolitik, Minoriteter, Rasism.

This is a debate article in arabic from four representatives from Vänsterpartiet Örebro, to summarize our migration politics.

لتبقي أبواب السويد مشرعةً للأمل!

بعد محاولات حثيثة من قبل جميع الأحزاب في المملكة السويدية، لتحييد الخلافات السياسية جانباً، والعمل على إيجاد صيغة تعاون مشتركة لتجاوز أزمة كورونا، التي جمّدت العديد من الّسجالات عالمياً، عاد التباين في وجهات النظر ليطفو على السطح، مع عودة النقاشات حول ملف الهجرة، ومحاولات تحالف الأحزاب اليمينية فرض هيمنته على قرار الحكومة، ضارباً بعرض الحائط، السّمعة التي عملت المملكة على بنائها على مدى عقود طويلة من الزمان، كواحدة من أبرز الدول المدافعة عن حقوق الإنسان.

ففي الآونة الأخيرة تحوّل الجدل حول قوانين اللجوء والهجرة، إلى ما يشبه حلبة منافسة سياسية من قبل حزب اليمين المتطرف والأحزاب البرجوازية، التي راحت تبذل مجهوداً كبيراً بغية فرض قوانين قاسية، وشروط أشد علي اللاجئين.

وذهبت هذه الأحزاب بطروحاتها إلى حد المطالبة بتحديد سقف لعدد اللاجئين سنوياً، ضمن ما يسمّى بمفهوم المحاصصة، كما دارت معظم المفاوضات والنقاشات مع الأحزاب الحاكمة، حول هذا الموضوع؛ هذه المناورات السياسية التي ما زالت مستمرة حتى الآن..

يأتي كلّ هذا بالتزامن مع تصاعد مطّرد للخطاب العنصري، ولغة الكراهية، التي بتنا نلحظها في أنحاء متفرقة من العالم.

في غمرة هذه الأحداث، يسعى حزبنا حزب اليسار للتأكيد على كوننا جزء من المعارضة، التي ترفض مثل هذا الخطاب، وهذا النوع من التوجهات السياسية، وهو ما يتعارض مع مبادئ حزب اليسار المبنية على التضامن و الإنسانية، كما نؤكّد على أنّ حق اللجوء هو حق من حقوق الإنسان المصانة، وأنّ هذا الحق منصوصٌ عليه من قبل الاتفاقيات الأمم المتحدة لحقوق الإنسان.

هذه القوانين تعرّف اللاجئ على أنّه كلّ شخص فرَّ من بلده، جرّاء تعرّضه لنوع من الانتهاكات الخطيرة، التي أثّرت على حقوقه كإنسان، أو حتى وقوعه فريسةً للاضطهاد، أياً كان نوعه.

ففي هذه الحالة وحدها، تكون المخاطر التي تتهدد سلامته وحياته قد بلغت مبلغها، لدرجة اضطرّته إلى أن يختار المغادرة وطلب السلامة خارج بلاده، كون حكومة بلده غير قادرة أو غير راغبة في توفير الحماية له.

وعلى الرغم من أن جميع تشريعات حقوق الإنسان تضمن الحقّ للاجئ الحق بالتمتع بالحماية الدولية، إلا أننا نلمس في الآونة الأخيرة توجّهاً مغايراً، من خلال فرض قوانين مجحفة بخصوص الهجرة، وتعقيد عملية لمّ شمل العائلات اللاجئة لبقية شمل افرادها، نظراً للقوانين المستحدثة بهذا الخصوص.

ننطلق في مطالبنا هذه، من كون السويد تملك جميع الإمكانية لتقديم المساعدة، ومدّ يد العون، كي تكون ملاذاً للهاربين من القمع و الظلم من كلّ أصقاع الأرض.

كلّ يوم نطالع في الصحف أرقاماً، نحتسي فناجين قهوتنا ونحن نمرّ بعيوننا فوق أخبار موت أطفال ونساء وشيوخ، في حروب كان يمكن إخراجهم من أتونها، وفي الصفحة المقابلة، على الصحيفة نفسها، نقرأ أخبار نقاشات حزاب اليمين المتطرف و الأحزاب والبورجوازية في كلّ أنحاء العالم، وهي تجهد نفسها، في سنّ قرارات، تشرّع موتهم، من خلال إغلاق الحدود في وجوههم.

يحزّ في قلوبنا أن نشهد على شاشات التلفزة والإعلام أطفالاً يموتون غرقاً، فيما يسعى أهاليهم إنقاذهم من الموت،عن طريق الهجرة بطرق غير مشروعة.

لا نريد أن نرى فتيات قاصرات يتم تزوجيهن، لأنهم ولدوا وحكم عليهن أن يبقين في مخيمات اللجوء، ولا أن يموت شباب باحثين عن الأمان علي حدود أوربا برصاص شرطة الحدود.

لا نريد أن نرى طفولة يتمّ اغتيالها كلّ يوم، واستغلال جوع الأطفال من أجل تسليحهم، كي يموتوا في حربٍ عانوا تبعاتها منذ شهقاتهم الأولى، فيما أمهاتهم تذوّقن كلّ أشكال الضيم، دون أن تكون لديهن فرصة للنجاة بأرواحهن وبأجنّتهن.

و من أجل كل ذلك لن نقبل نحن حزب اليسار بمثل تلك الاقتراحات المثيرة للاشمئزاز، حزب اليسار يريد سياسة مبنية على التضامن والانسانية، تضمن لكل إنسان فرصة للجوء و بطرق شرعية، فالحفاظ على حقوق الإنسان، هو أحد أهم المبادئ التي أسّس عليها المجتمع السويدي، دعونا نضمن للناس حق الحياة أولاً، قبل أن نمضي في المطالبة ببقية الحقوق!

Noor Martini, كاتبة، صحفية (V)

Faisa Maxamed, عضو مجلس بلدية اوروبرو(V)

Murad Artin,برلماني سابق و عضو مجلس بلدية اوروبر (V)

Martha Wicklund, ئيسة اعضاء حزب اليسار في مجلس بلدية اوروبرو (V)

Låt Katitzi komma hem!

Skrivet av cle2194 den 30 juli, 2020. Postad i Debattartiklar, Minoriteter.

När jag läste Katarina Taikons böcker om Katitzi för mina barn var det svårt att ta in hur illa romer har behandlats under så lång tid. I boken ber Katitzi sin pappa om att få gå i skolan, men när de sitter hos rektorn på den lokala skolan så säger han bara nej, utan vidare förklaring. Katitzi och hennes familj blir bortkörda och tvingas flytta till en ny stad. Hon växer upp med känslan av att aldrig vara välkommen och kan endast förlita sig på andra romer. Romer har alltid varit beredda att flytta, inte för att de gillat livsstilen men för att de hela tiden blev bortkörda. Att bära sitt livs besparingar i guldsmycken runt halsen eller insydda i kläderna var ett sätt att säkerställa att besparingarna fanns nära till hands om de återigen blev bortjagade från sin boplats. I boken drömmer Katitzi om en fast bostad, ett hus som de kan stanna i, men hon inser snart att hennes folk inte har den lyxen.

Romer är idag erkända som ett svenskt minoritetsfolk, men trots att det finns en nationell strategi för romsk inkludering så lever gamla traditioner till viss del kvar. Det är bra att det finns en nationell strategi, men det kräver också att kommuner ser till att den efterlevs i verksamheterna, annars blir det bara fina ord på papper.

Den nationella strategin har tre övergripande mål: Att stänga välfärdsgapet mellan romer och andra grupper, att häva romers maktunderläge och att reparera romers tillit till majoritetssamhället och överbrygga förtroendeklyftan. Att reparera en tillit till ett samhälle som under så lång tid stängt dem ute kräver tid och ansträngning. Det behövs förebilder för barnen, personer som de kan känna igen sig i och som kan hjälpa dem att förstå hur viktig skolan är. Det behövs en länk mellan familjer och de lokala myndigheterna i Örebro.

Vi har gjort vissa framsteg men aldrig nått ända fram. I Örebro startades Brobyggarna, en verksamhet som skulle länka samman romska familjer med olika kommunala verksamheter i Örebro, främst skolan. Under två års tid satsade kommunen på att bland annat utbilda brobyggare och trots att projektet hade en bristfällig samordning under det första året så gav det mig ett visst hopp. När brobyggarna var färdigutbildade och redo att ta tag i saker på riktigt valde styret att lägga ner verksamheten. De utbildade brobyggarna spreds ut i kommunens organisation och deras långa utbildning och kunskap gick förlorad.

I kommunen startades för några år sedan ett dialogforum för svenska minoriteter där den romska gruppen finns representerad. Forumet ger romer en plattform för att höras och det höjer ambitionsnivån i kommunen. Men en plattform att höras betyder inte speciellt mycket om det inte kan leda till konkret förändring.

En klok romsk kvinna berättade en gång för mig att i den romska gruppen så finns alla de skyddsnät som vi har i samhället. De har tvingats ta fram sina egna skyddsnät och förlita sig på varandra när samhället inte kunnat erbjuda skydd. I majoritetssamhället så baseras allt på att så många som möjligt arbetar och betalar skatt, dessa pengar betalar i sin tur för omvårdnad och stöd till de som behöver det. Att skapa den tillit som gör att romer törs lita på att samhällets skyddsnät även är till för dem är nu vår uppgift. Jag tror att en del i det är att skapa utrymme i det offentliga rummet. Att ge Katarina Taikon, en av våra stora författare, en möjlighet att synas genom att avbilda henne i centrala Örebro. Det är dags att ge Katitzi det hem som hon drömde om som barn.

Martha Wicklund, oppositionsråd Vänsterpartiet Örebro