Arbetarrörelsens internationella högtidsdag har växt fram tack vare generationer av arbetare som kämpat för människors grundläggande rättigheter. Rättigheter som exempelvis handlar om drägliga arbetstider, rätten till betald semester och om en lön som går att leva på.

I år samlas vi under parollen allas välfärd – något som borde vara en självklarhet för alla. Vår gemensamma välfärd ska finnas till för dig när du behöver den. Rätten till en likvärdig välfärd ska vara densamma oavsett plånbok, bakgrund, ursprung eller livssituation.

Allas välfärd borde också vara en självklarhet för alla politiska partier men så är det tyvärr inte. När i stort sett alla partier har varit drivande i att underfinansiera, urholka och privatisera välfärden har Vänsterpartiet gått i täten för att stoppa utförsäljning, privatisering och marknadsanpassning av vår välfärd. Och trots liten draghjälp från politiskt håll börjar folket inse att marknaden inte kommer lösa välfärdskrisen.

Nu är det upp till de politiska partierna som säger sig värna om välfärden att göra just detta. På statlig nivå var det Socialdemokraterna som möjliggjorde utförsäljningen av skolor med resultatet att skolpengen som ska gå till utbildning istället hamnat i riskkapitalisters fickor. Högerpartierna har ivrigt hejat på och ökat takten på denna riktning så fort de fått möjlighet.

På lokal nivå gjorde vi allt i vår makt för att stoppa privatiseringen av äldreomsorgen där återigen Socialdemokraterna gick borgarnas ärende och införde Lagen Om Valfrihet (LOV). LOV är det privatiseringssystem som gjort att äldreomsorgen drabbades av ett underskott i hundramiljonersklassen och ligger till grund för flera av de stora vårdskandaler som skakat Örebro den senaste tiden. Det är därför en glad överraskning när Socialdemokraterna i Örebro kommun nu tydligt har ändrat ståndpunkt och istället vill stoppa det enorma läckaget av skattemedel till privata aktörer!

Nu behöver de partier som tror på välfärdslandet Sverige släppa prestigen och inse att marknaden inte kommer laga välfärden – inte idag, inte imorgon, inte någonsin.

Vi står nu inför ett vägskäl där vi ska välja hur framtidens välfärd ska se ut och vem som ska ha tillgång till den.

Jag vet vad jag väljer, jag väljer alltid allas välfärd – vad väljer du?

Martha Wicklund

Kommunalråd, Vänsterpartiet Örebro kommun

När den industriella revolutionen tog fart i Sverige under andra halvan av 1800-talet låg arbetarnas liv i industrimagnaternas händer. Arbetet var tungt och farofyllt, arbetstiden lång och någon fritid existerade inte. På den tiden var medellivslängden cirka 44 år. När arbetarna insåg att industrimagnaterna faktiskt var helt beroende av deras värdefulla arbete började de organisera sig och gå samman – de började ställa krav på bättre arbetsvillkor. Successivt har arbetstiden minskat, säkerheten förbättrats och rätten till semester tillsammans med andra viktiga reformer har drivits igenom. Som en del av de förbättrade villkoren insåg även arbetarna att de behövde ställa krav på politiken. Under åren drevs viktiga frågor igenom, till exempel reformer som säkerställde ordentliga hem till människor och rätten till fritid och rekreation.

Rätten till ett bra och meningsfullt liv, inte bara möjligheten att överleva, tog åratal av kamp från arbetarrörelsen. Idag ser vi ett Sverige där dessa rättigheter alltmer luckras upp. Vi har sett hur arbetarnas villkor har fått underkasta sig bolagens vinster, vi har sett enorma skattesänkningar och bidrag till de rika, och vi har sett hur de med störst behov är de som får betala. Bostäderna i miljonprogrammet som såg till att alla människor skulle ha fungerande hem med rinnande vatten och toaletter står idag och förfaller. Det har införts allt fler osäkra anställningsformer så som visstidsanställning och gig-jobb där arbetare måste jaga allt snabbare för att få tillvaron att gå ihop. Vi får allt fler rapporter om barnfamiljer som tvingas förlita sig på välgörenhetsorganisationers matkassar när de inte har råd att sätta mat på bordet till sina barn.

De senaste decennierna har Sverige legat högt upp på listan gällande snabbast ökande klyftor i världen. Skillnaden mellan rik och fattig blir allt större. När Coronapandemin slog till under förra året blev urholkningen och underfinansieringen av välfärden smärtsamt tydlig. Under lång tid har färre slantar gått till den viktiga vården, skolan och omsorgen. Istället har de omfördelats och hamnat i fickorna på den ekonomiska eliten i Sverige. När välfärden utsattes för den enorma påfrestning som pandemin innebär, så kan vi tydligt se hålen som uppstått av denna orättvisa omfördelning.

Vi vill vara tydliga med att vi är stolta och oerhört tacksamma för den enorma insats som personalen inom sjukvården, skolan och omsorgen har gjort. Den uthållighet, kämpaglöd och förmåga som alla fina yrkesmänniskor i välfärden har uppvisat är en avgörande orsak till att fler människor inte har dött. Men drar vi en parallell mellan arbetares situation när arbetarrörelsen en gång startade så ser vi en tillbakagång. Semestertimmar dras in då det saknas vikarier, fler jobbar övertid och fler människor blir sjuka av sina jobb när kraven, arbetsmiljön och villkoren blir allt mer omänskliga.

Idag firar vi arbetarnas dag, men vi har en lång väg att gå. Låt oss på riktigt se till att alla människor har råd att leva – inte bara överleva. Låt oss ha schyssta arbetsvillkor och möjlighet till ett värdigt, meningsfullt och friskt liv. Vi måste återigen slåss för att omfördela Sveriges gemensamma rikedomar. Det är dags att sluta se på när de extremt rika fortsätter att plundra välfärden på bekostnad av vanliga hårt arbetande människor. Det har aldrig funnits så mycket pengar som idag, samtidigt blir det allt svårare att få stöd och hjälp för de som behöver det allra mest. Sveriges arbetare har fått stå tillbaka tillräckligt nu samtidigt som utdelningarna till aktieägarna fortsätter att öka. Det är dags att de rika börjar bidra till återuppbyggnaden av ett av världens mest jämlika länder. Det är dags att återta välfärden och våra gemensamma skyddsnät, det är dags för ett mera rättvist och solidariskt Sverige. Det börjar med dig och mig, tillsammans kan vi skapa en förändring som gynnar majoriteten – inte bara några få.

Martha Wicklund, kommunalråd Vänsterpartiet Örebro

Linn Josefsson, ordförande Vänsterpartiet Örebro

För första gången i modern tid blir det inget demonstrationståg på första maj, åtminstone inte i den bemärkelse vi är vana vid. Det är med viss sorg jag inser att jag inte kommer gå i demonstrationståget, sida vid sida med kamrater från livets alla skeden och från världens alla hörn. Demonstrationsrätten är oerhört viktig, men vi sätter folkhälsan först och väljer därför ett digitalt 1 maj. Det finns dock krafter som vill begränsa demonstrationsrätten av helt andra skäl. Vi har redan sett hur kommuner ledda av rasistiska partier har gjort kraftiga begränsningar i människors rätt att klä sig eller uttrycka sig. Slöjförbud har införts, konst har plockats ner, tjänstemän med ”fel” åsikt har bytts ut. Grundläggande fri- och rättigheter är hotade och skapar otrygghet i samhället.

Vi i Vänsterpartiet är övertygade om att samhället blir mycket bättre när människors grundläggande behov tillgodoses. Utan en trygg anställning och rimliga levnadsförhållanden så är det inte bara svårare att hantera motgångar, det hindrar även människor från att engagera sig för sina medmänniskor eller något de brinner för. I år firar vi första maj under parollen ”Trygga jobb – råd att bo”. Coronakrisen har tvingat många företag till konkurs. Tusentals har förlorat sina jobb och vi kommer märka av effekterna under lång tid framöver. De stödpaket som har tagits fram till många företag är bra, men mer behöver göras för att underlätta för den enskilda människan. I dessa tider är det extra tydligt att värna om våra sociala skyddsnät och att vi har en stark arbetsförmedling som förmedlar jobb istället för att agera kontrollant.

Högern och borgerligheten pratar gärna om att skapa trygghet medan politiken de driver gör det exakt motsatta, genom försvagad anställningstrygghet, slopad värnskatt och nedmontering av Arbetsförmedlingen. Mitt under brinnande coronakris väljer dessutom C, KD, SD, M och L att stoppa regeringens förslag om att stärka skyddsombudens roll, ett förslag som skulle kunna förhindra arbetsplatsolyckor och missförhållanden inom exempelvis äldreomsorgen.

Vi tycker även att det är viktigt att den kommunala allmännyttan Örebrobostäder är just en allmännytta. Allt fler allmännyttiga bolag drivs idag som rena företag och ÖBO går tyvärr åt samma håll. Det är därför viktigt att stoppa den skadliga utvecklingen mot marknadshyror som nu äger rum. I samband med renoveringar höjs hyrorna till oskäligt höga nivåer. Resultatet blir ett mer segregerat Örebro och den sociala och ekonomiska problematik det för med sig.

Coronapandemin visar tydligt hur farlig nedmonteringen av välfärden är. Men trots att vi har en lång väg framför oss så är jag övertygad om att vi är många som har insett vikten av en välfärd som sätter folkets bästa först, inte kapitalet. Våra förslag om 6 timmars arbetsdag och höjda lägstalöner är bara ett axplock av de satsningar vi driver för att göra Örebro kommun till Sveriges bästa arbetsgivare. Ni som kämpar i välfärden ska vara stolta, men ni behöver bättre förutsättningar genom högre löner och fler kollegor.

För när vi reser oss ur denna kris så kan vi tillsammans förändra välfärden till det bättre. Ur askan kan en ny och rättvis välfärd blomstra! Jag kommer göra allt i min makt för det ska bli verklighet så att vi kan få ett Örebro för alla, inte bara några få.

Martha Wicklund,

Oppositionsråd Vänsterpartiet Örebro