Skip to main content

Sjukvård och välfärd ska betalas via skattsedeln

Idag är det Internationella funktionsrättsdagen, en dag som uppmärksammar att människor med funktionsnedsättning måste få vara fullt delaktiga i samhällslivet på lika villkor som andra. Alla människor har resurser, förmågor och erfarenheter som är viktiga för samhället. Därför måste också samhället utformas på ett sådant sätt att alla kan medverka i utvecklingen och vara delaktiga i samhället.

Kommunen har ett ansvar att se till medborgarnas bästa, vi i Vänsterpartiet ser dock att den rådande politiken stänger ute människor som lever med funktionsnedsättning. Som arbetsgivare måste Örebro kommun också bli bättre på att ta tillvara på de kompetenser som människor med funktionsvariation eller funktionsnedsättning har. Vi har bland annat lyft upp förslag om att anställa mer teckenspråkig personal och vill även se fler människor med funktionsvariation på chefspositioner. Tyvärr ser vi både i Örebro kommun och i regionen en utveckling åt fel håll.

Nu är det snart ett år sedan som styrande partier S, Kd och C tog bort högkostnadsskyddet inom färdtjänsten. Varje resa till affären, apoteket eller till en vän kostar 80 kr bara i transportkostnad. Samma partier införde också abonnemangsavgifter för de som behöver hjälpmedel, och det är samma avgiftsnivå oavsett hur länge någon haft hjälpmedel. Även de som aldrig skrivit på något avtal tvingas betala, alternativet är betalningsanmärkning och Kronofogden. Detta tillvägagångssätt har kritiserats hårt av både privatpersoner, människorättsorganisationer och jurister. Det är ett dubbelt slag mot alla som behöver särskilt stöd för att ha möjlighet att delta i samhället fullt ut. Med styrets politik får denna grupp, som ofta har små ekonomiska resurser, två kostnadshöjningar som riskerar att stänga dem ute.

Vi har alla har behov av social kontakt, och den som behöver färdtjänst för att få det behovet uppfyllt, ska inte straffas genom att tvingas betala dubbelt så mycket som den som kan åka linjebuss. Tillgång till bra hjälpmedel är för många med funktionsnedsättning nödvändigt för att klara det dagliga livet och underlätta ett aktivt deltagande i samhället. För oss i Vänsterpartiet är det en självklarhet att hjälpmedel ska vara avgiftsfria. Det skall inte vara så, i välfärdsstaten Sverige 2020, att plånboken får styra över möjligheten att kunna uppfylla grundläggande behov. Alla människor med funktionsvariationer skall kunna garanteras samma trygga levnadsstandard oavsett socioekonomisk bakgrund.

Resultatet av de höjda avgifterna är att de som behöver färdtjänst kanske inte längre har råd att hälsa på en nära vän, eller att personer som behöver hörapparat, istället för att få stöd från regionens skattefinansierade verksamheter, vänder sig till privata säljare på nätet. När de höjda avgifterna uppmärksammades av media svarade kommunens personal att de som inte har råd att betala drar snyfthistorier, ett olyckligt uttalande som vittnar om hur ansvariga förminskar problemet. För en person med små ekonomiska marginaler kan höjda avgifter vara helt avgörande för den psykiska hälsan och möjligheten att uppfylla sina basala mänskliga rättigheter. För Vänsterpartiet handlar det om rättvisa och lika behandling. I ett solidariskt samhälle är det en självklarhet att ta ansvar för varandra och att de med mindre resurser skall kunna känna sig trygga. Istället för att avgiftsbelägga hjälpmedel anser vi i Vänsterpartiet att sjukvården och välfärden ska betalas via skatten. Det är också en viktig rättvisefråga att färdtjänsten ska likställas med övrig kollektivtrafik och att en resa med färdtjänsten ska kosta lika mycket som en bussbiljett.

I Vänsterpartiets budget för Region Örebro län respektive Örebro kommun har vi visat hur vi kan göra detta utan att människor som lever med funktionshinder drabbas. Det är ett steg på vägen mot ett samhälle där alla kan delta och känna sig trygga.

 

Linn Josefsson,

Ledamot, Programnämnd samhällsbyggnad

 

Jihad Menhem,

Regionråd, Vänsterpartiet region Örebro län

 

Lasse S Lorentzon,

Styrelsemedlem

 

Martha Wicklund,

Oppositionsråd, Vänsterpartiet Örebro

 

Inför nollgräns för mäns våld mot kvinnor

Idag är det den internationella dagen för bekämpning av våld mot kvinnor. Mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem som årligen skördar många liv. Under 2019 så dödades 16 kvinnor av en man som de hade en pågående eller avslutad relation med. En tredjedel av världens alla kvinnor har någon gång varit utsatt för våld av något slag. Stanna upp och tänk efter vad det betyder. Om du ser dig omkring så har en av tre kvinnor i din omgivning varit utsatt för våld. Det är en otäck tanke, men det är viktigt att vi alla känner till hur verkligheten ser ut för en kvinna år 2020. Det är först när vi är medvetna om problemet, inser hur det formar och begränsar våra liv samt tar det på allvar som vi kan göra något åt saken.

Endast 25% av alla våldsbrott mot kvinnor anmäls, av dem är det ett fåtal som landar i en fällande dom. Det behövs mer kunskap och mer resurser för kvinnofridsbrott hos poliser, åklagare och domstolar. Vänsterpartiet vill därför att staten ska lägga 50 miljoner kronor till på att stärka rättskedjan.

Idag har det tillkommit nya sätt för män att utöva våld. Tjejer formas in i roller som går ut på att vara män till lags. Tjänster som ”sugardejting” eller ”Onlyfans” är relativt nya fenomen som riskerar att lura in unga i sexindustrin, en industri som allt mer normaliserar sexuellt våld mot kvinnor. Det är vansinne att det finns en industri, en ny sorts gig-baserad prostitution, där företagen som agerar hallick tjänar enorma summor på helt laglig väg. Denna industri är både lättillgänglig och bidrar till att normalisera synen på kvinnokroppen som en produkt som männen har fri tillgång till så länge de är villiga att betala för sig – och betalar gör de. Det är ett så pass nytt sätt att våldföra sig på kvinnor att lagen inte hängt med. Vänsterpartiet vill att de som köper sig rätten till våldtäkt inte ska komma undan med böter, fängelsestraff ska utdömas för alla torskar.

Kvinnors utsatthet för våld hänger ihop med kvinnors utsatthet på andra områden. För många kvinnor är det svårt att lämna en våldsam relation, och det blir ännu svårare om det inte går att hitta ny bostad snabbt, och om ens eget jobb är ett lågavlönat deltidsjobb. Kvinnor med missbruksproblem är extra utsatta.

När Coronapandemin dessutom har haft har stor inverkan på möjligheten att fånga upp våldet så lever kvinnor än mer farligt. När allt fler personer isoleras i hemmet, inte deltar på aktiviteter eller inte träffas i fikarummet faller de naturliga kanalerna bort som annars kan fånga upp att något är fel. Det blir också svårare för de organisationer som stöttar våldsutsatta kvinnor att ha tillräckligt med personal. Då samhällets stöd varit bristfälligt har organisationer som Kvinnohuset varit beroende av volontärer, Coronapandemin innebär att volontärer i riskgrupp inte längre ställa upp. Vänsterpartiet vill att organisationer som Kvinnohuset, Centrum mot våld i nära relationer och Tjejjouren får ett ökat och långsiktigt stöd.

Jämställdhet mellan könen är något vi måste fortsätta kämpa för, vi är inte där på långa vägar. Jämställdhet uppnås inte genom att de flesta säger sig vilja ha ett jämställt samhälle, det måste till förebyggande insatser och konkreta åtgärder. Även ekonomiskt oberoende anges som en åtgärd som minskar våldet mot kvinnor. Att högerextrema partier avfärdar förebyggande jämställdhetsinsatser som trams eller onödiga är återigen en del i att backa tillbaka Sverige till en tid då kvinnor sågs som ett bihang till mannen, att återgå till det är inget alternativ.

Våldets omfattande påverkan på Sveriges kvinnor ska upphöra! Sverige har länge haft en nollvision gällande antal dödsfall i trafiken, vi tycker att det är dags att införa en nollvision gällande mäns dödliga våld mot kvinnor. Mäns våld mot kvinnor ska upphöra och vi kommer aldrig sluta kämpa för det!

 

Vänsterpartister i Örebro län

Martha Wicklund

Anna Olowsson

Lena Rosborg

Anna Lilja

Annette Dolk

Elisabeth Nilesol

Birgitta Karlsson- Feldgrill

Clara Ericson

Annika Finnström

Maria Nyberg

Cecilia Lönn Elgstrand

Nadia Abdellah

Dövas dag – Gör Örebro tillgängligt även för döva

Trots att döva har samma lagstadgade rättigheter till utbildning som hörande är det få döva som faktiskt har chansen att följa sina drömmar och fritt välja utbildning så som hörande kan göra. I de fall då de har rätt utbildning har döva sällan chansen att få arbeta med det de har utbildat sig till, de sållas ut i ansökningsprocesser eller väljs bort till förmån för hörande personer. För Vänsterpartiet är det en självklarhet att hela samhället ska vara tillgängligt även för den döva gruppen. Örebro kommun ska vara Europas teckenspråkiga huvudstad, något som måste speglas även i handling. Trots att vi har en handlingsplan för det teckenspråkiga arbetet så har kommunen idag få anställda som har teckenspråk som sitt modersmål. Vänsterpartiet vill därför att kommunen ska anställa fler teckenspråkiga personer. I dag formuleras många platsannonser på ett sätt som gör att döva inte ens kan söka. Vi vill därför se införandet av anonyma jobbansökningar så att döva ska kunna delta på rättvisa grunder. När döva inte har samma möjligheter till utbildning och arbete som hörande så riskerar de att tvingas in i utbildningar och yrken de egentligen inte vill ha – något som varken arbetsgivare, samhälle eller de döva tjänar på.

Många drömmer om att bli tolkar med inriktning mot det svenska teckenspråket men lönepolitiken och den låga statusen samt kraftigt begränsade möjligheter till vidareutveckling har fått många att välja bort yrket. Tolkverksamheterna prioriteras idag lågt medan andra yrkesgrupper inom kommunens verksamhet har ett helt annat löneläge och status. För att få mer rättvisa löner i kommunen vill Vänsterpartiet minska löneglappet mellan de som tjänar mest och de som tjänar minst. Möjligheter till vidareutbildning med en positiv löneutveckling inom yrket är grundläggande krav för att kommunen ska vara en attraktiv arbetsgivare även för döva och teckenspråkiga. Det finns rapporter om ett minskat söktryck vid landets teckentolksutbildningar. Vi riskerar att hamna i ett läge där allt färre vill utbilda sig till teckentolkar, något som i sin tur drabbar den döva gruppen i kommunen. Vi ser detta scenario som mycket oroväckande då många döva i högre grad riskerar att hamna i utanförskap och isolering.

Idag, den 27 september, är det dövas dag och vi kan konstatera att Örebro kommun har en lång väg att gå för att kunna leva upp till namnet Europas teckenspråkiga huvudstad. Vi vill se ett större engagemang bland ledande politiker i kommunen för att säkerställa att döva har samma rättigheter och möjligheter att delta i samhället som hörande. Vi vill också se att det tillförs dedikerade medel i styrande partiers budget för att säkerställa dövas rättigheter. Det krävs bred politisk vilja, men framförallt handling. Trots att det finns ett arbete, genom exempelvis kommunens dialogforum för svenska minoriteter där svenskt teckenspråk ingår, så går arbetet för att säkerställa dövas rättigheter och möjligheter döva för långsamt. Det är nu 10 år sedan Örebro utnämnde sig till Europas teckenspråkiga huvudstad. Trots det har antalet insatser och förändringar för att förbättra situationen för den döva gruppen varit få.

Vänsterpartiet har viljan och förslagen men det krävs en bredare politisk uppslutning för att få saker att hända. På så vis kan vi säkerställa att döva ges samma rättigheter och möjligheter som hörande, både på pappret och i praktiken. På så vis ser vi till att Örebro blir en kommun för alla och att vi med stolthet kan leva upp till namnet Europas teckenspråkiga huvudstad. 

Martha Wicklund, oppositionsråd Vänsterpartiet Örebro

Lasse S Lorentzon, ledamot i överförmyndarnämnden, Vänsterpartiet Örebro

Så får vi Sveriges bästa utbildning – för alla barn

En ny skoltermin har precis dragit igång. För några det allra första året i skolans värld. Men som skolan är utformad i dag är det tyvärr fakta att alla barn inte får samma möjligheter. Det handlar både om barnets egen familjebild, men också om var i landet eller på vilken skola som barnet ska gå som riskerar att påverka vilken kvalitet på utbildning som hen får. Så får det inte vara menar jag och Vänsterpartiet. En bra utbildning är en mänsklig rättighet.

Den svenska skolan dras isär och elever med olika bakgrund och studieförutsättningar samlas på olika skolor. En förklaring är det fria skolvalet. Vänsterpartiet vill inte att elever och föräldrar ska tvingas välja mellan ”bättre” och ”sämre” skolor. Alla ska kunna lita på att skolan närmast hemmet är en bra skola med förutsättningar att ge eleverna den kunskap de har rätt till.

En jämlik skola är bra för alla. När elever med olika bakgrund möts förbättras inte bara resultaten utan också sammanhållningen. För att kunna kompensera för elevers olika bakgrund och behov måste skolans resurser användas rätt och i tid. Vi vill att det ska finnas tillräckliga resurser för särskilt stöd redan i förskolan och under de första åren i grundskolan. Vänsterpartiet vill att staten tar tillbaka huvudansvaret för skolorna från kommunerna. På så sätt kan pengar fördelas mer anpassat efter skolornas och elevernas behov.

Modellen där en viss summa pengar följer med varje elev (skolpeng) måste avskaffas då den skapar incitament för stora klasser. Klasstorlek och lärartäthet har betydelse för elevers kunskapsinlärning. Tydligast är det för elever som går de första åren i grundskolan, samt elever som inte får så mycket stöd i sina studier hemifrån.

Vi anser att skolarbetet i första hand ska göras i skolan eftersom hemläxor riskerar att förstärka både klass- och könsskillnader. Vänsterpartiet är inte principiellt emot läxor men i den mån läxor ges ska det finnas tillgång till avgiftsfri lärarledd hjälp i skolan av en behörig lärare

Lärarnas arbetsvillkor måste förbättras. Administration måste minska och det behövs fler kollegor som har annan kompetens än att vara just lärare, exempelvis satsningar på elevhälsan.

Eftersom förutsättningarna ser så olika ut i olika kommuner kan också engagemang och satsningar på skolan skilja sig åt. Men alla barn, oavsett var de växer upp, är värda en undervisning av högsta kvalitet. Därför behöver staten ta ett ekonomiskt ansvar för skolan för att se till att resurserna fördelas efter behov och så att den blir likvärdig över landet.

Det är tydligt att det behövs en satsning på skolan med ökade medel. Men för att skapa en likvärdig skola behöver skolan också befrias från affärsverksamhet och särskiljande skolval. Skattepengar avsedda för utbildning ska gå till elever och personal – inte till skolföretagens vinster.

På detta sätt kan vi se till att skapa en bra utbildning för alla.

Cecilia Lönn Elgstrand, Skolpolitisk talesperson Vänsterpartiet Örebro

V kräver amnesti för ensamkommande flyktingbarn

Corona-pandemin har satt fingret på väldigt många brister och utmaningar i samhället. Få kommer ha gått igenom krisen helt oberörda, medan andra kommer att drabbas enormt hårt. Och det är alltid de mest utsatta som drabbas allra hårdast och det kan vi i Vänsterpartiet inte gå med på.

Redan innan pandemin slog till har vårt allt hårdare och mer inhumana flyktingmottagande gjort att människor som flytt för sina liv, tvingas tillbaka till de hemska situationer de flydde ifrån. Men en grupp flyktingar är extra utsatta och Corona-krisen drabbar dem fruktansvärt hårt. Många av de ensamkommande ungdomar som flytt hit senaste åren lever med ett konstant och skräckinjagande hot och ultimatum, som ingen av deras jämnåriga kompisar som är födda i Sverige tvinga leva och växa upp med.

Klara skolan och få ett jobb, eller riskera en fruktansvärd framtid! Så krasst är det tyvärr. För alla de ungdomar som fått en liten respit under den så kallade gymnasielagen, MÅSTE klara skolan, och de MÅSTE få ett jobb snabbt efter avklarade studier. Annars blir de skickade till länder de kanske aldrig satt sin fot i, där de riskerar misshandel, tortyr, avrättningar eller att bli tvångsrekryterade till terrororganisationer. Alltså precis det som de flydde ifrån.

Och i och med Corona-pandemin har arbetslösheten skjutit i höjden vilket gör att möjligheterna för de ensamkommande flyktingbarnen att få ett jobb efter gymnasiet blivit mycket sämre. Det har skapat en orimlig situation för dem som vi måste ändra på. Många av de här ungdomarna har bott i Sverige under större delen av sina liv. Det är ”våra” ungdomar. Deras framtid är här och de står redo att bli en del av samhället, vidareutbilda sig, börja arbeta inom sektorer som skriker efter arbetskraft och betala skatt som alla andra. Ändå kämpar samhället emot dem och lägger ner stor möda och enorma ekonomiska resurser på att få ut dem ur landet! Det är dags att vi i Sverige vaknar upp och börjar ta sitt ansvar för vår egen befolkning.

Förr kunde vi vara stolta över vårt humanistiska flyktingmottagande och Sverige är för många ett stort föredöme. Flyktingar och deras barn har också gjort Sverige starkt, innovationsrikt och framgångsrikt. Utan dem hade till exempel vården och omsorgen inte haft en chans att klara av utmaningarna under Corona-pandemin på det sätt vi gör just nu. Tusentals invandrare går varje dag till sina arbeten i välfärden, så att många andra har kunnat distansera sig ifrån varandra och arbeta hemifrån.

Nu är det dags för majoritetssamhället i Sverige att ge något tillbaka. Nu är det dags att visa den humanitet och solidaritet som en gång byggde Sverige. Därför kräver vi amnesti för alla ensamkommande flyktingbarn.

Martha Wicklund, (V) oppositionsråd
Tahera Jafari, (V) adjungerad till styrelsen

Stå upp för hbtq-personers rättigheter i Polen!

För att stå upp mot det eskalerande hatet mot hbtq-personer i Polen har polska aktivister bett svenska kommuner om hjälp. Därför vill vi att Örebro kommun uppmanar sin polska vänort Lodz att riva upp den hbtq-fientliga deklaration som staden antagit.

Sedan några år tillbaka pågår en omfattande kampanj mot hbtq-personers rättigheter i Polen. Kampanjen leds främst av regeringspartiet Lag och rättvisa (PiS) och den regeringsnära, ultrakonservativa organisationen Ordo Iuris.

Över hundra PiS-dominerade kommuner och regioner, motsvarande en tredjedel av hela Polen, har antagit olika former av hbtq-fientliga deklarationer. Det handlar dels om deklarationer som tar avstånd från “hbtq-ideologi” eller “hbtq-propaganda”. Andra lokala parlament har antagit “familjekontrakt” av hbtq- och kvinnofientlig karaktär, som formulerats av Ordo Iuris.

Som en reaktion mot detta har tre hbtq-aktivister gjort en “Hatets atlas” – en karta över de områden som antagit de hbtq-fientliga deklarationerna. Aktivisterna samlade helt enkelt in offentlig data över de hbtq-fientliga regionerna och markerade på en digital karta var dessa områden ligger. För detta har de nu stämts för ärekränkning av fem av regionerna, med hjälp av Ordo Iuris. Enligt den första stämningsansökan ska aktivisterna, om de döms, betala närmare 50 000 kronor i skadestånd till “familjevänliga” organisationer i den aktuella regionen. Som straff vill Ordo Iuris också att aktivisterna avkrävs offentliga ursäkter i såväl polsk media som i EU-parlamentet.

Några av de stämda aktivisterna bjöds in till EU-parlamentet i november förra året, inför att parlamentet skulle anta en resolution där de polska “hbtq-fria zonerna” fördömdes. För att visa sitt stöd föreslog aktivisterna att utländska städer och kommuner som har polska vänorter skriver ett öppet brev till vänorterna och ber dem riva upp eller inte anta de hbtq-fientliga deklarationerna.

Örebros polska vänort Lodz är en av de städer som har antagit denna hbtq-fientliga deklaration, något som vi i Vänsterpartiet starkt fördömer. För att visa att Örebro kommun står upp för alla människors lika värde föreslår vi att Örebro kommun skriftligen uppmanar Lodz att riva upp den deklaration som är en uppenbar kränkning av hbtq-personers rättigheter. Det skulle sända en stark signal, inte bara till de styrande i Lodz, utan till alla polacker, medborgare såväl som politiker, som kämpar för lika rättigheter.

Kampen för människors grundläggande rättigheter måste föras på alla fronter. Vi måste tala med våra familjer och våra vänner. Vi måste stå upp i parlament, på gator och torg. Vi måste stötta varandra mellan lands- och kommungränser. Örebro, kom med i kampen och visa var ni står!

Malin Björk (V)

EU-parlamentariker och hbtq-politisk talesperson

Vice ordförande i EU-parlamentets hbtq-grupp

Martha Wicklund (V)

Oppositionsråd, Örebro kommun

Linn Josefsson (V)

Ordförande, Vänsterpartiet Örebro

Jihad Menhem (V)

Regionråd, Region Örebro län

Öbo ska vara en allmännytta

Under lång tid har vi sett en oroväckande utveckling på bostadsmarknaden i Örebro. Hyrorna stiger, men inte i takt med inkomsterna. Renoveringar följt av stora hyreshöjningar gör att människor inte har råd att flytta tillbaka när renoveringen är klar. Människor som befinner sig på den lägre delen av inkomstskalan har snart inte någonstans att ta vägen.

Vi i Vänsterpartiet vill nu slå vakt om det kommunala fastighetsbolaget Örebrobostäder som är en viktig del av boendesituationen i Örebro. De har gjort, och gör till stor del, otroligt viktiga insatser för en social bostadspolitik. Men när marknaden och privata hyresvärdar går åt ett håll för att maximera vinsten kan våra allmännyttiga bolag agera som motvikt istället för att följa efter. Öbo kan öka jämlikheten i Örebro genom att i högre grad bidra till att minska både bostadsbrist och segregation. För vad händer när det allmännyttiga Öbo allt mer följer i de privata bostadsföretagens fotspår? Var ska den ensamstående mamman eller pensionären bo när inte ens allmännyttan kan erbjuda bostad till en rimlig kostnad? I många fall är det billigare att köpa en bostad, men för det krävs att du har pengar på banken eller möjlighet att ta lån. För människor i låglöneyrken så är det i stort sett en omöjlig ekvation att spara ihop till den handpenning som krävs, har du dessutom en otrygg anställning så är dina chanser att få ett lån beviljat mycket små. För dessa personer, och de är många, så är det återstående alternativet att hyra sin bostad. Med dagens hyresutveckling blir det en kostsam affär i det långa loppet. Det är dyrt att vara fattig i Örebro 2020.

Vänsterpartiet lämnade på senaste kommunfullmäktige in ett förslag om hur Öbo kan blir mer allmännyttigt och mindre affärsmässigt. Vi tycker att Öbo har anpassat sig för mycket till en bostadspolitik som inte fokuserar på hyresgästernas bästa. Ofta möts de höga hyrorna och hyreshöjningarna med omfattande rabatter som förvisso är bra för hyresgästen på kort sikt, men på längre sikt innebär det att betydligt högre hyresnivåer etableras. Istället bör Öbo sätta hyror som är rimliga och som hyresgästerna kan klara både på kort och lång sikt. Rabatter bör vara ett rent undantag.

Under lång tid har Öbo gjort stora överskott genom bland annat utförsäljningar, något som har rättfärdigats med att pengarna behövs till framtida investeringar. Det är nu dags att pengarna kommer hyresgästerna till nytta. För att kunna sätta lägre hyror istället för att använda invecklade rabattsystem så föreslår vi att vinstkravet inom Öbo tas bort. Kommunen kräver idag att Öbo gör en vinst på drygt 85 miljoner varje år. Vinsten ska förvisso gå till framtida investeringar så som renoveringar och nybyggnationer, men Öbo kan istället låna pengar för att göra nödvändiga investeringar. Det skulle bli billigare för Öbo då avkastningskravet kostar mer än vad ett lån skulle göra. I förlängningen skulle det innebära att Öbo kan sätta mer rimliga hyresnivåer för sina hyresgäster.

Dessa förslag är bara några i en rad av åtgärder som vi kommer att presentera framöver. Vi vill att alla ska ha råd att bo i Vänsterpartiets Örebro och det kräver en stark allmännytta!

 Martha Wicklund, oppositionsråd Vänsterpartiet Örebro

Det offentliga måste vara bäst på trygga arbetsplatser

I den offentliga verksamheten som drivs med skattepengar så är politiken den yttersta ansvariga. Det är av den anledningen av yttersta vikt att det offentliga som arbetsköpare ständigt ligger steget före. Steget före med bra arbetsvillkor och trygga anställningar på arbetsplatser i kommuner och regioner. Det är personalen som dagligen finns ute i verksamheterna som alltid i alla lägen är experterna på arbetsmiljö och de arbetsuppgifter som utförs. När det måste göras förändringar och omorganisationer är det dem vi ska lyssna på först.

För att få starka engagerade personalgrupper som kan vara bollplank till arbetsköparna så är  rätten att organisera sig är grundläggande. Det gäller inte bara för offentliga arbetsköpare utan även för privata. De attacker på arbetsrätten som nu sker med försämringar av till exempel Lagen om anställningsskydd (LAS), kommer att sätta förutsättningarna för att organisera sig på skam. Inskränkningar i strejkrätten, förändring av hur man utser skyddsombud och generösa tolkningar av semesterlagen i våra regioner är några exempel på attacker på arbetsrätten och när lagar och avtal på arbetsmarknaden åsidosätts.

Försämringen av LAS ställer till det och flyttar tryggheten på arbetsplatserna tillbaka hundra år i tiden. När man får möjlighet att som arbetsköpare godtyckligt göra sig av med personal för att man inte behöver ange sakliga skäl så händer det något, något dåligt. Anställda som är rädda för att förlora jobbet kommer inte att vilja eller våga engagera sig på arbetsplatsen. De lagar och avtal, som är bra för våra arbetstagare, är inget som kommit eller uppstått av sig självt. Det vi uppnått i Sverige är resultatet av en engagerad och orädd arbetarklass som trots att det inte varit tillåtet ändå ställt krav på bättre villkor.

Tillkämpandet av rätten att få organisera sig fackligt samt att arbetarklassen också organiserade sig politiskt, har varit det som byggt det trygga Sverige vi så gärna pratar om. Vi skapade en svensk modell som så många säger sig värna om. Vilket land i världen som valt en annan väg har haft en bättre utveckling, där fördelningen av samhällets resurser varit rättvisare än i Sverige? En viktig fråga som man måste ställa sig när vi väljer väg framåt.

Satsningar på den gemensamma välfärden genom skattefinansiering har varit det som gjort att många andra länder blickat på just oss. Det ska vi värna om och det är vi som väljer väg vid valurnan vart fjärde år. Just nu kan vi konstatera att det finns en majoritet i Sveriges riksdag för att montera ner det vi gemensamt åstadkommit.

Rätten att organisera sig för att kunna förbättra bra lagar för arbetarklassen måste vi fortsätta kämpa för. Vi måste också gemensamt engagera oss för bra avtal på arbetsmarknaden. Det har varit den bästa vägen för Sverige och kommer att fortsätta vara det. Det är därför vi väljer att engagera oss fackligt på våra arbetsplatser! Det är därför vi väljer att engagera oss politiskt i Vänsterpartiet! Gör det du också!

Stefan Nilsson, Medlem i Transport

Marie Krantz, Medlem i Kommunal

Sunil Jayasooriya, Medlem i Livs

Lisa Nätterdal, Medlem i Handels

Joel Nilesol, Medlem i Vision

Martha Wicklund, Medlem i SEKO