Skip to main content

Dags för ett rättvist och solidariskt Sverige

När den industriella revolutionen tog fart i Sverige under andra halvan av 1800-talet låg arbetarnas liv i industrimagnaternas händer. Arbetet var tungt och farofyllt, arbetstiden lång och någon fritid existerade inte. På den tiden var medellivslängden cirka 44 år. När arbetarna insåg att industrimagnaterna faktiskt var helt beroende av deras värdefulla arbete började de organisera sig och gå samman – de började ställa krav på bättre arbetsvillkor. Successivt har arbetstiden minskat, säkerheten förbättrats och rätten till semester tillsammans med andra viktiga reformer har drivits igenom. Som en del av de förbättrade villkoren insåg även arbetarna att de behövde ställa krav på politiken. Under åren drevs viktiga frågor igenom, till exempel reformer som säkerställde ordentliga hem till människor och rätten till fritid och rekreation.

Rätten till ett bra och meningsfullt liv, inte bara möjligheten att överleva, tog åratal av kamp från arbetarrörelsen. Idag ser vi ett Sverige där dessa rättigheter alltmer luckras upp. Vi har sett hur arbetarnas villkor har fått underkasta sig bolagens vinster, vi har sett enorma skattesänkningar och bidrag till de rika, och vi har sett hur de med störst behov är de som får betala. Bostäderna i miljonprogrammet som såg till att alla människor skulle ha fungerande hem med rinnande vatten och toaletter står idag och förfaller. Det har införts allt fler osäkra anställningsformer så som visstidsanställning och gig-jobb där arbetare måste jaga allt snabbare för att få tillvaron att gå ihop. Vi får allt fler rapporter om barnfamiljer som tvingas förlita sig på välgörenhetsorganisationers matkassar när de inte har råd att sätta mat på bordet till sina barn.

De senaste decennierna har Sverige legat högt upp på listan gällande snabbast ökande klyftor i världen. Skillnaden mellan rik och fattig blir allt större. När Coronapandemin slog till under förra året blev urholkningen och underfinansieringen av välfärden smärtsamt tydlig. Under lång tid har färre slantar gått till den viktiga vården, skolan och omsorgen. Istället har de omfördelats och hamnat i fickorna på den ekonomiska eliten i Sverige. När välfärden utsattes för den enorma påfrestning som pandemin innebär, så kan vi tydligt se hålen som uppstått av denna orättvisa omfördelning.

Vi vill vara tydliga med att vi är stolta och oerhört tacksamma för den enorma insats som personalen inom sjukvården, skolan och omsorgen har gjort. Den uthållighet, kämpaglöd och förmåga som alla fina yrkesmänniskor i välfärden har uppvisat är en avgörande orsak till att fler människor inte har dött. Men drar vi en parallell mellan arbetares situation när arbetarrörelsen en gång startade så ser vi en tillbakagång. Semestertimmar dras in då det saknas vikarier, fler jobbar övertid och fler människor blir sjuka av sina jobb när kraven, arbetsmiljön och villkoren blir allt mer omänskliga.

Idag firar vi arbetarnas dag, men vi har en lång väg att gå. Låt oss på riktigt se till att alla människor har råd att leva – inte bara överleva. Låt oss ha schyssta arbetsvillkor och möjlighet till ett värdigt, meningsfullt och friskt liv. Vi måste återigen slåss för att omfördela Sveriges gemensamma rikedomar. Det är dags att sluta se på när de extremt rika fortsätter att plundra välfärden på bekostnad av vanliga hårt arbetande människor. Det har aldrig funnits så mycket pengar som idag, samtidigt blir det allt svårare att få stöd och hjälp för de som behöver det allra mest. Sveriges arbetare har fått stå tillbaka tillräckligt nu samtidigt som utdelningarna till aktieägarna fortsätter att öka. Det är dags att de rika börjar bidra till återuppbyggnaden av ett av världens mest jämlika länder. Det är dags att återta välfärden och våra gemensamma skyddsnät, det är dags för ett mera rättvist och solidariskt Sverige. Det börjar med dig och mig, tillsammans kan vi skapa en förändring som gynnar majoriteten – inte bara några få.

 

Martha Wicklund, kommunalråd Vänsterpartiet Örebro

Linn Josefsson, ordförande Vänsterpartiet Örebro

Arbetsrätten är värd att slåss för

Den svenska arbetsrätten spelar en betydande roll för hur vårt samhälle ser ut både idag och i framtiden. Vårt arbete, eller avsaknad av arbete, formar i hög grad våra liv – ofta mer än vad vi önskar eller tror. Bristande kontroll eller trygghet, ofrivilligt deltidsarbete, sänkt anställningsgrad genom så kallad hyvling eller trakasserier på arbetsplatsen är exempel på sådant som i högsta grad påverkar oss på individnivå. Just därför är arbetsrätten så viktig, både på samhälls- och individnivå.

Regeringens insats på området har istället varit att utifrån Januariavtalet med Centerpartiet och Liberalerna beställa en utredning om kraftiga försämringar för redan utsatta arbetande: Det skulle öppna för godtyckliga uppsägningar och minskat fackligt inflytande.

Vänsterpartiet och en samlad fackföreningsrörelse avvisade utredningens förslag med kraft. Istället har förhandlingar mellan fack och arbetsgivare resulterat i ett förslag som vissa av de fackliga organisationerna accepterar, medan de flesta LO-förbund inte gör det. Även om överenskommelsen, som nu ska hanteras av regeringen, är väsentligt bättre än utredningen, är det anmärkningsvärt och tragiskt att en socialdemokratiskt ledd regering deklarerade att man skulle gå vidare med förslagen även med LO:s nej, och på det här sättet har pressat LO-facken.

Att de marknadsfundamentalistiska partierna Centern och Liberalerna, det senare ett parti som med stor sannolikhet åker ur riksdagen vid kommande val, har getts ett stort inflytande över svensk arbetsrätt och arbetsmarknadspolitik är djupt oansvarigt och skadar Sverige.

För Vänsterpartiet är det viktigt att utgå från verkligheten. Under den pågående Coronapandemin har det blivit allt tydligare att det är de som sliter i det dolda som utgör basen som samhället vilar på. De arbetar ofta inom vården, är underbetalda och har dåliga arbetsvillkor. För att de som just nu håller vårt samhälle flytande ska ha en dräglig tillvaro så krävs en förbättrad arbetsrätt.

Vänsterpartiet vill förstärka och förbättra arbetsrätten – inte slå sönder den. I riksdagen har vi därför föreslagit en rad olika förändringar som skulle förbättra situationen för miljontals arbetare. Vi vill bland annat ta bort anställningsformen allmän visstidsanställning, skärpa gränsen för hur länge man kan vara visstidsanställd och få bort hyvling där arbetsgivare på lösa grunder drar ner sysselsättningsgraden för de anställda. Vi vet att otrygga anställningsförhållanden ökar risken att drabbas av skador och olyckor, gör det svårare att säga ifrån mot exempelvis sexuella trakasserier och undergräver kompetensutveckling. Istället måste vi bygga ett tryggare och mer produktivt arbetsliv.

På lokal nivå har Vänsterpartiet fått igenom höjd lön för cirka 4 000 medarbetare som tjänar allra minst. Vi har även sett till att ytterligare tusentals medarbetare inom förskola, äldreomsorg och funktionsstöd får ett skobidrag till att köpa arbetsskor. Resan mot en bättre arbetsrätt måste börja där – genom förbättrade villkor och förutsättningar för arbetarna. Under åratal har företagen ökat sina vinster medan arbetares villkor inte har utvecklats i samma takt. Det krävs en bättre och mera rättvis balans mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Vänsterpartiet kommer fortsätta att kämpa för jämlika löner och stärkta arbetsvillkor, men vi kan inte göra det på egen hand. Det är nu vi gemensamt måste se till att säkra kloka investeringar där det finns behov och möjlighet.

Tillsammans kan vi skapa den arbetsrätt som Sveriges arbetare förtjänar. Vi behöver schysta villkor och en arbetssituation som håller. Tillsammans kan vi se till att människor inte bara kan överleva, utan även leva fullt ut.

Ali Esbati (V), arbetsmarknadspolitisk talesperson

Martha Wicklund (V), kommunalråd

 

Fotnot:

Den 19 april kl. 18-19 anordnar Vänsterpartiet Örebro ett livesänt panelsamtal om LAS-försämringen. Medverkar gör Vänsterpartiets arbetsmarknadspolitiska talesperson Ali Esbati samt Emma Brodin, ordförande för Transportarbetareförbundet i Örebro. Samtalet leds av kommunalråd Martha Wicklund.

 

Stoppa hyreschocken – nej till marknadshyror

Snart kan marknadshyror bli verklighet i Sverige. Det skulle innebära kraftigt höjda hyror.

Marknadshyra innebär att gå från det system vi har idag, där Hyresgästföreningen och hyresvärden tillsammans förhandlar fram en rimlig hyra, till ett system där hyresvärden själv får bestämma vad din lägenhet ska kosta dig varje månad. 

Det är redan en verklighet i många länder runt om i världen, och vi vet vad de har medfört där. Hyrorna har blivit högre, hyresgästernas trygghet har blivit sämre, fler människor har blivit trångbodda och segregationen har blivit djupare. Forskningen visar också entydigt att marknadshyror kommer innebära högre hyror, på så mycket som 50 procent i storstäderna och upp till 30 procent eller mer i de mindre städerna. Det betyder att en hyresrätt här i Örebro som idag kostar 6 000 kronor i månaden i istället skulle kunna få en månadshyra på 7 800 kronor. 1 800 kronor mindre i månaden känns väl i plånboken för alla men speciellt för de som ändå har det svårt. Hur är det till exempel tänkt att pensionärer, som alltför ofta måste vända på slantarna redan nu, ska ha råd med en sådan hyreshöjning? Vill vi verkligen ha ett samhälle där endast människor med hög inkomst kan bo i vissa områden? Vi har redan idag stora problem med bostadssegregation i Örebro. Med marknadshyror skulle situationen förvärras och cementeras. Fattigdomen kommer att koncentreras till vissa stadsdelar med stora sociala utmaningar som följd. 

Det här är dock inte det enda problemet marknadshyror för med sig. En sådan chockhöjning av hyrorna skulle innebära att många fler behöver förlita sig på bostadsbidrag för att alls ha råd att bo, och undersökningar visar också att antalet hushåll med behov av ekonomiskt bistånd skulle öka markant. Allt detta måste finansieras av skattepengar. Det betyder att flera miljarder kronor skulle tas ur fickan på skattebetalarna för att istället bli till vinst för fastighetsägarna. Behöver de verkligen det bidraget, och är det inte extra orimligt att begära att svenska folket ska ge dem det nu, när vi fortfarande kämpar med en pandemi?  

Steget till en egen bostad skulle också bli betydligt längre för grupper som redan kan ha svårt att få en sådan; ungdomar, nyanlända, nyskilda med flera. Mer än 20 procent av Sveriges unga vuxna kan inte flytta hemifrån trots att de skulle vilja. Är det en utveckling vi vill uppmuntra?

Vi i Vänsterpartiet vill inte se marknadshyror i Sverige, och vi vet att vi har svenska folket med oss: I undersökningar är mellan 60 och 70 procent emot att de införs. Ändå kan marknadshyror snart bli en verklighet, om Socialdemokraterna och högerpartierna får bestämma. Det är dags att vi säger ifrån! 

Martha Wicklund, kommunalråd
Linn Josefsson, ordförande

Välfärden viktigare än någonsin när ungas psykiska ohälsa ökar

På Världshälsodagen den 7 april släpper WHO sin rapport om hur hälsotillståndet ser ut i världen. Men nyligen kom en annan rapport som visade en bild av den ökade utsatthet som drabbat barnen i samband med pandemins framfart.

I BRIS årsrapport står det tydligt att barns psykiska ohälsa har ökat markant under det senaste året. BRIS gjorde bedömningen att läget var så allvarligt att linjen för stödsamtal gjordes tillgänglig dygnet runt, något som kan vara helt avgörande för ett barn som befinner sig i en akut situation. Även Barnombudsmannen lyfter i sin årsrapport att pandemin har fått allvarliga konsekvenser för barn på kort och lång sikt, och understryker att faktorer som boendeort, socioekonomi, ålder, könsidentitet, etnicitet eller funktionsvariation inte ska påverka barns möjlighet att få sina rättigheter tillgodosedda.

När psykisk ohälsa bland barn och unga ökar ställer jag mig frågan; varför? Varför har utsattheten ökat? Varför mår barn och unga sämre? Den svenska coronastrategin har inneburit att, så långt det är möjligt, hålla igång viktiga verksamheter som riktar sig till barn. Detta för att deras vardag ska påverkas så lite som möjligt. Skolorna har i högsta möjliga mån hållits öppna, idrottsföreningar har fortsatt med verksamhet riktad till barn. Utan denna linje hade antalet barn som lider av psykisk ohälsa sett ännu värre ut. Men trots detta ser vi att många barn nu slutar idrotta och att allt fler skolelever lider av psykisk ohälsa.

BRIS rapport talar sitt tydliga språk; den visar på fler konflikter i hemmet, en ökad utsatthet för våld och ökad psykisk ohälsa. De naturliga kanaler som vanligtvis fångar upp barnen, som ser barnen, har inte fungerat som vanligt. Med många vikarier inom förskola och skola är det större risk att barn som far illa faller mellan stolarna. Dessutom påverkas många barn också av sina föräldrars pressade situation. När arbetslöshet, ekonomisk utsatthet, isolering och oro inför framtiden drabbar vuxna så påverkar det också deras barn.

Det är därför satsningar på välfärden nu är viktigare än någonsin. En stark välfärd skapar arbetstillfällen, tryggare barn och ett samhälle bättre rustat för kris. Varje slant som går till att förstärka skola, vård och omsorg är en så viktig investering för att säkerställa att barnen som nu drabbas hårt kan fångas upp och hjälpas. Att samhället finns där och fångar upp de barn som far illa betyder att vi har en chans att stoppa risken för ett långt, ibland livslångt, lidande. Vi har då chansen att på sikt få hälsosamma och välmående vuxna som i sin tur kommer finnas där för sina barn. Det skapar ett sunt och hållbart samhälle på lång sikt. Det är också en av de största anledningarna till att vi i Vänsterpartiet kämpar så hårt för att satsningarna på välfärden måste stärkas. Vi gör det i Örebro genom höjda löner till kommunens lägst betalda, till förstärkt elevhälsa och jämställdhetsarbete inom förskola och skola. På riksplanet föreslår vi nu tillsammans med M och KD en mångmiljardsatsning på äldreomsorgen för att minska andelen timanställda och tidsbegränsade anställningar.

Vi har inte råd att fortsätta slösa bort våra gemensamma skattepengar på vinster till stora välfärdsbolag, städhjälp till höginkomsttagare eller sänkt skatt till den lilla del av befolkningen som tjänar allra mest. För om vi vill ha ett samhälle som står emot kris och håller ihop så måste vi våga satsa på vår framtid – barnen.

Vänsterpartiet tror på en framtid för alla – inte bara några få.

Martha Wicklund

Kommunalråd, Vänsterpartiet Örebro

V vill ge miljarder till äldreomsorgen

Alldeles för många har dött i äldreomsorgen under Coronakrisen. Människor har ryckts från sina nära och kära. Enligt Coronakommissionen beror de höga dödstalen bland annat på strukturella brister inom äldrevården, där alldeles för många arbetar under otrygga anställningsförhållanden. Eftersom regeringen inte tagit sitt ansvar för situationen, vände vi i Vänsterpartiet oss till Kristdemokraterna och Moderaterna. Tillsammans föreslår vi en mångmiljardsatsning på äldreomsorgen.

För att skydda de äldre måste de som jobbar inom äldreomsorgen få bättre arbetsvillkor. Som Coronakommissionen pekar på är den höga andelen timanställningar och tidsbegränsade anställningar ett stort problem. Det leder till att varje äldre får träffa många olika personer och det gör det svårt att lära av varandra. Det skapar också en ekonomisk press på personalen att gå till jobbet trots symtom eftersom många timanställda inte får någon sjukpenning. Att Vänsterpartiet fått gehör för sitt förslag om att avskaffa karensdagen under pandemin har varit en oerhört viktig åtgärd för att minska smittspridning.

I Örebro kommun ökade andelen timanställda från 23 procent 2018 till 25 procent 2019 enligt statistik från SKR. Detta gäller de som jobbar med äldre och personer med funktionsnedsättning i kommunens regi. Vi vill att denna utveckling stoppas, fler behöver en tillsvidareanställning. Bland de privata utförarna saknas motsvarande statistik, men generellt gäller att situationen är ännu värre i den privatdrivna äldreomsorgen än i den kommunala. Vänsterpartiet kämpar för att alla som vill och kan ska ha rätt till heltid, men med möjlighet att jobba deltid.

Fler som jobbar inom omsorgen måste få trygga anställningar. Vänsterpartiet har kommit överens med KD och M om att avsätta 2 miljarder kronor per år för detta under perioden 2021 till 2023. Vår långsiktiga ambition är att andelen tidsbegränsade anställningar halveras, i huvudsak genom att omvandlas till tillsvidareanställningar på heltid. Färre timanställningar och ökad personalkontinuitet bidrar till ett starkare skydd för Sveriges äldre och en mera hållbar situation för personalen.

I tillägg till tryggare och bättre anställningsförhållanden behövs ökad medicinsk kompetens inom äldreomsorgen och ökade möjligheter till tryggt boende för äldre. Vår miljardsatsning leder även till fler läkare och sjuksköterskor i äldreomsorgen och ser till att fler äldre snabbare får tillgång till anpassade boenden.

Mer behöver göras framöver, men vårt förslag är en kraftfull början. Det är sammantaget mer än 12 miljarder kronor som ska bidra till att skydda Sveriges äldre.

 

Martha Wicklund

Kommunalråd, Vänsterpartiet Örebro

Låt inte kommersiella företag avgöra bostadsfrågan

I år kommer många örebroare nås av det dystra beskedet att lägenheten de bor i ska säljas. Öbo ska, på uppdrag av de styrande partierna S, C och Kd sälja ett antal av allmännyttans lägenheter.

Det är ännu oklart vilka lägenheter som kommer att säljas, hur många det rör sig om, eller vilken hyresvärd som blir köparen. Vi i Vänsterpartiet är oroliga för vad försäljningen kan innebära för de hyresgäster som bor där, och vi är rädda för att konkreta planer kommer att presenteras så pass sent att de boende inte hinner protestera.

Vi ser också utförsäljningen som det senaste beviset på att Öbo blir mer och mer som vilket annat vinstdrivande bostadsbolag som helst, istället för det allmännyttiga bolag det borde vara. Det gäller avkastningen på miljarder, och mångmiljon-utdelningar varje år till Örebro kommun. Det gäller omfattande renoveringar som vi sett i bland annat Varberga och Västhaga. För dessa renoveringar har mottot varit ”allt ska bli nytt” snarare än att genomföra nödvändigt underhåll. Detta används sedan som huvudargument för att kraftigt höja hyrorna. I flera av våra större områden har vi nu människor som inte längre kommer att ha råd att bo kvar.

På kommunfullmäktige efterfrågade vi att Socialdemokraterna ska ta ansvar för Öbos utveckling men svaren vi fick lämnade mycket att önska. Kenneth Handberg (S) hänvisar till att Öbo ska skötas på ”affärsmässiga principer”. Men sanningen är den att kravet på affärsmässiga principer inte är något hinder för att Öbo ska ta samhällsansvar. Det är ett dåligt argument då allmännyttans uppdrag innebär ett tydligt samhällsansvar. Det är styrande politiker som Kenneth Handberg (S), och Öbos ledning som väljer vad som ska innefattas i detta samhällsansvar. Öbo är ett välskött bolag som äger ett stort antal bostäder runt om i Örebro vilket ger en unik möjlighet att också värna örebroarna.

Samtidigt som Kenneth Handberg (S) beklagar sig över rikspolitiken så är hans partikamrater i regeringen upptagna med att införa marknadshyror i nybyggda bostäder, något som skulle slå hårt mot hyresgäster i Örebro kommun. För oss i Vänsterpartiet är det uppenbart att vi måste försvara de allmännyttiga bostadsbolagen både i kommunen och i riksdagen. Vi måste sätta stopp för de som vill göra bostaden till en fråga för kommersiella bolag, för oss i Vänsterpartiet så är alla människors rätt till ett hem en självklarhet.

Martha Wicklund

Oppositionsråd, Vänsterpartiet Örebro

Linn Josefsson

Samhällsbyggnadspolitisk talesperson, Vänsterpartiet Örebro

Fotnot: Den 22 februari kan alla örebroare ta del av ett panelsamtal med journalisten Kent Werne om utmaningarna för allmännyttan och vad Vänsterpartiet vill göra på lokal och nationell nivå. Mer information hittar ni på vår hemsida: orebro.vansterpartiet.se/LIVE

Stoppa övergreppen mot unga kvinnor

Nyligen var det 100 år sedan riksdagen fattade det avgörande beslutet om allmän och lika rösträtt, ett beslut som motarbetades av högern. Både högern och andra konservativa krafter har under historiens lopp motarbetat kvinnors rätt till sin egen åsikt och sin egen kropp. Mycket har hänt sedan det 100 år gamla riksdagsbeslutet, många framsteg har gjorts men vi lever fortfarande i ett patriarkalt samhälle.

Jag önskar verkligen att det här var en debatt som inte behövde skrivas, men verkligheten säger något annat. För även om vi har gjort framsteg så uppmärksammas jag dagligen om det existerande kvinnoförtrycket.

I dag är det den internationella dagen för nolltolerans mot kvinnlig könsstympning. Kvinnlig könsstympning innebär borttagande av hela eller delar av de kvinnliga könsorganen. Ingreppen görs generellt utan bedövning och innebär, förutom den direkta livsfaran som ingreppet innebär, även ett oerhört trauma som den drabbade får bära med sig hela livet. Inom region Örebro/Uppsala rapporterade Socialstyrelsen att de kommit i kontakt med 203 kvinnor som utsatts för könsstympning under 2018. Det finns dock ett mörkertal av kvinnor som lider i det tysta. Förutom det viktiga arbete som bland annat UNICEF bedriver för att stoppa kvinnlig könsstympning så behöver vi förstärka vården för de kvinnor som redan har utsatts för detta hemska ingrepp.

Vänsterpartiet motsätter sig all form av könsförtryck som utgår från hederstänkande. Utöver könsstympning av alla dess slag så gäller det bland annat tvångsgifte, barnäktenskap och mödomshinneoperationer. Det sistnämnda uppmärksammades nyligen av RFSU:s tidskrift Ottar där det framgick att en klinik i Stockholm utför så kallad ”reparation av mödomshinnan” trots att forskningen säger att mödomshinnan är en myt. Det är just dessa seglivade myter som vi behöver belysa. Kvinnor ska aldrig behöva lemlästa eller modifiera sin kropp för att patriarkala strukturer kräver det.

Forskning visar att ökad jämlikhet luckrar upp hederskulturen samtidigt som segregation snarare stärker hederskultur. En stor del av Vänsterpartiets politik går ut på just detta – att skapa ett samhälle där alla har samma möjligheter oavsett kön, sexualitet, funktionshinder, familjebakgrund och så vidare.

Det är kommunerna som har det yttersta ansvaret för att hjälpa och stötta våldsutsatta kvinnor. I Vänsterpartiets budget för Örebro kommun föreslog vi därför bland annat en särskild satsning på en förstärkt elevhälsa. För många unga flickor som lever i en hederskultur kan skolan vara en av de få kontakterna som finns med omvärlden, det är då extra viktigt att vi har en stark och tillgänglig elevhälsa på våra skolor. Vi behöver satsa på utbildning om hedersrelaterat våld i de yrkeskårer som möter människor som är utsatta och vi behöver stötta de unga flickor som lever i en hederskultur.

På statlig och regional nivå vill Vänsterpartiet se en rad olika åtgärder som riktar sig till kvinnor som riskerar att utsättas för könsstympning. Vi vill införa nationella riktlinjer för en tillgänglig vård i hela landet. Vi vill införa obligatorisk utbildning om könsstympning för personal inom hälso- och sjukvården, skolväsendet, socialtjänsten och skolhälsovården. Vi vill tillsätta verksamheter som har specialistkompetens om kvinnlig könsstympning med ett utvidgat ansvar för att kunna fungera som regionala eller nationella kunskapscentrum. Vi vill dessutom ge alla som utsatts för hedersrelaterade övergrepp rätt till traumabehandling och bearbetning.

Vi tror att det krävs ett långsiktigt arbete på både kommunal, regional, statlig och internationell nivå för att få bukt med detta hemska övergrepp mot unga flickor. Övergrepp av denna sort inte hör hemma i något samhälle och måste motarbetas på alla plan. Att erbjuda rätt sorts stöd till utsatta och tydligt visa att vi inte tolererar att övergreppen fortsätter är ett litet steg i rätt riktning.

 

Martha Wicklund

oppositionsråd Vänsterpartiet Örebro

Faisa Maxamed

kommunfullmäktigeledamot,

Vänsterpartiet

 

Förintelsens minnesdag påminner oss om att värna demokratin

I dag är det förintelsens minnesdag och vissa frågar sig varför en sådan dag behövs. För snart hundra år sen ledde Hitler ett misslyckat kuppförsök i München som resulterade i ett femårigt fängelsestraff. När Hitler väl frigavs så kom han ut med en ny och mer städad framtoning, en taktik som skulle visa sig vara mer lyckad, och hans parti fick ett stort uppsving vid kommande val. De såg till att förbjuda andra partier vilket innebar att Hitler blev den envåldshärskare och diktator som skulle göra sig skyldig till en av världshistoriens största humanitära katastrofer.

Vissa frågar sig varför detta är relevant idag. Både nu som då så ser vi hur skör demokratin är. Demokratin är ett system som i praktiken skulle kunna ”avsätta sig själv” om tillräckligt stöd finns. Demokratin är helt beroende av att alla människor ser till att göra välinformerade och genomtänkta val. Adolf Hitlers tid vid makten började inte med förintelse av ett folk – förintelsen möjliggjordes genom att för få stod upp och sa ifrån. Vi måste hela tiden minnas att Hitlers chans att ta sig till makten inte uppstod ur ett vakuum. Tyskland upplevde svåra tider med hög arbetslöshet och desperation bland folket. Hitler presenterade enkla svar på komplexa frågor – ett välbeprövat populistiskt grepp – och genom ett återkommande mantra skylla allt på judarna så fick han folket på sin sida. Judarna isolerades och pekades ut som den gemensamma syndabocken för allt som var fel i samhället.

Behöver jag säga att det går att dra liknelser till dagens Sverige? Vi ser idag en upptrappning av populistiska utspel från politiskt håll. Vi ser samma hårda retorik, generaliseringar och lögner om andra etniska grupper, kulturer och religioner. Vi ser det i kommentarsfält på nätet och vi ser det i Sveriges riksdag från väletablerade partier. Folkgrupperna som attackeras är främst medmänniskor som vi bor grannar med och som inte särskiljer sig särskilt mycket från någon annan svensk. Jag räds därför att samtalen om att vissa människor är bättre än andra nu har blivit rumsrena. Jag räds därför att vi inte är immuna från samma sorts politik som under andra världskriget ledde fram till att miljontals judar, romer, homosexuella, funktionsnedsatta och meningsmotståndare utrotades systematiskt. Jag räds därför att det finns människor som idag hävdar att dessa fruktansvärda handlingar aldrig har ägt rum. Idag finns fortfarande överlevare som har ägnat sitt liv åt att åka runt och berätta om allt vidrigt de blev utsatta för. Men en dag finns inte längre dessa vittnen kvar och då kommer det vara ännu lättare för förintelseförnekare och desinformatörer att avfärda dessa händelser. Det är vår uppgift att aldrig glömma.

För mig är denna fråga väldigt levande då jag kommer från en judisk släkt och fått höra berättelser om min morfars mor, som höggravid flydde genom Europa då kriget var på väg att bryta ut. Delar av min släkt utrotades under denna tid och till viss del så kommer jag aldrig få veta vad som hände eftersom de blev en del av den massindustri som utrotningen var. Det är därför som vi aldrig får sluta att berätta om de människor som kallblodigt och systematiskt mördades under förintelsen. Vi får aldrig glömma denna mörka tid i människans historia. Vi måste fortsätta minnas därför att vi aldrig ska ge likande politiker den kraften igen. Vi måste ta till oss fakta, se lösningar på komplexa problem och inte svälja de populistiska och lögnaktiga lösningar som i allt högre grad får fäste i vårt samhälle. Vi måste se propaganda och desinformation för vad det verkligen är. Vi måste alla stå upp för ett öppet samhälle som drivs av tron på min nästes välvilja, vi kan aldrig bygga ett starkt och fungerande samhälle med hat och egoism som grund.

Låt oss aldrig glömma, utan låt oss för all framtid värna vår sköra demokrati, på så vis kan medmänskligheten växa sig stark.

Martha Wicklund,

oppositionsråd Vänsterpartiet Örebro