Skip to main content

Öppna inte fattigstugan igen

Skrivet av cle2194 den . Postad i Debattartiklar, Välfärd.

För flera år sedan deltog jag i en debatt med dåvarande centerpartistiskt kommunalråd Rasmus Persson. Debatten handlade människor i ekonomiskt utsatt läge och att privatpersoner kunde ge bort en matkasse till någon behövande genom olika Facebook-grupper. Jag minns att Rasmus var oerhört positiv till initiativet och det faktum att civila samhället kunde hjälpa människor i nöd. Själv var jag förskräckt över detta uppenbara misslyckande från vårt samhälle. Att tvingas att stå med mössan i hand i slutet av månaden när inkomsten inte räcker till mat och grundläggande behov är ett tecken på att det sociala skyddsnätet inte fungerar. Att en borgare inte vill se att Alliansens politik har bidragit till att det behövs ett system där civila samhället delar ut matkassar kanske inte är så konstigt, frågan är hur länge vi kan låta denna blindhet pågå.

Häromdagen så läste jag en artikel i NA där Svenska kyrkan nu har höjt budgeten för matkassar till behövande. Matcentralen som ansvarar för att dela ut matkassarna har sett att behovet har ökat kraftigt. När jag debatterade frågan var det en tämligen ny fråga, men under åren så har behovet inte bara cementerats utan även ökat. Jag tycker självklart att det är fint att det finns organisationer som väljer att kliva in och hjälpa dessa utsatta människor. Samtidigt så kliver de in i ett hålrum, de kliver in där det kommunala stödet saknas.

Varje vecka stöttar Matcentralen 600 personer och av dessa är 400 barn. Det är många barnfamiljer som inte har råd att sätta mat på bordet en hel månad. Den 28 januari förra året fattades ett beslut i kommunfullmäktige om att sänka försörjningsstödet till barnfamiljer med 400 kr därför att det var en extraslant som Örebro kommun hade men som övriga landet inte ansåg var ”nödvändig”. Istället för att se det som något positivt för utsatta örebroare så ansågs det som överflödiga pengar. Vänsterpartiet slogs för att den här extraslanten skulle vara kvar då vi vet att den kan vara avgörande, men tyvärr så fick vi inte gehör för detta. Gång på gång ser vi miljoner som läggs på bidrag till rika människor i form av rot eller rut, eller varför inte de senaste 6 miljarderna som lades på att sänka skatten för alla de som tjänar 50 000 kr och uppåt i månaden. Gång på gång har både blå och röda regeringar genomfört skattesänkningar och nu får vi resultatet, det är dessa barnfamiljer som betalar priset.

I Astrid Lindgrens bok om Emil i Lönneberga kommer jag ihåg att jag hörde ordet ”Fattigstuga” första gången. För mig var det ett främmande ord som jag inte riktigt förstod och beskrivningen av att äldre människor som var fattiga förpassades till en dragig stuga där de svalt och frös var verkligen en saga som ju aldrig kunde vara baserat på verkligheten. Men sanningen är ju den att det var så Sverige såg ut förr i tiden, och det var tack vare uppbyggnaden av socialtjänst, pensioner och äldreomsorg som vi kunde passera dessa fruktansvärda öden till historien.

Sociala skyddsnät kräver politiker som värnar dem. Vi i Vänsterpartiet kommer alltid att kämpa för ett socialt skyddsnät som faktiskt fångar upp alla de människor som behöver det. Vi tror på en verklig solidaritet som bygger på att de människor som har störst behov får den hjälp och det stöd de behöver utan att behöva stå med mössan i hand. Låt oss nu en gång för alla passera fattigstugan till det förflutna och se till att skapa ett samhälle där alla har råd med mat även i slutet av månaden.

Nu är det dags att sluta slänga bidrag på de rika som har råd att betala för sin bartender eller poolbygge och istället lägga dem där de verkligen behövs, till lönehöjningar inom äldreomsorgen eller en höjd pension. Vi måste se till att varje skattekrona går dit där den behövs och att vi tillsammans återskapar ett skyddsnät som fungerar.

Martha Wicklund,

Oppositionsråd Vänsterpartiet Örebro

”Vi står inte bakom LAS-uppgörelsen”

Skrivet av cle2194 den . Postad i Debattartiklar, LAS.

”Solidaritet är att vi ställer upp för varandra och ställer krav på varandra även om vi inte gillar varandra särskilt mycket eller ens förstår varandra.” Frances Tuuloskorpi fackligt aktiv i fyra decennier, som sagt detta, menar att solidaritet är nödvändigt. Solidaritetstanken är grunden i fackföreningsrörelsen. Den har lett till att anställda i Sverige, tack vare att man ställt upp för varandra, har kunnat få bättre villkor i sitt arbete. Men samtidigt är det inte bara gruppen som tjänar på solidaritet utan även jag som enskild individ.

Därför är det sorgligt när IF Metall och Kommunal bortser från solidaritet och vänder ryggen till gemenskapen i LO genom att agera enskild för att vara nöjd över smulor. Ett beslut som påverkar alla arbetare i hela Sverige.

”Vi som förbund måste på allvar fundera på LO:s framtida roll som samordnare när IF Metall och Kommunal uppenbart skiter i allt som vi är överens om inom LO familjen dagen efter vi fattar beslut. Vi är förbannade över att sammanhållningen inom LO inte var starkare och att man inte kunde hitta en lösning som hela LO kunde acceptera” – Transport.

”Den grundläggande frågan är vad enhälliga beslut i LO egentligen är värda?” – Valle Karlsson, förbundsordförande Seko.

”Jag ser allvarligt på att vi i LO-familjen inte förmår att vara bättre samordnade än så här. Det finns en uppenbar risk att när enskilda förbund väljer att agera helt efter sitt egenintresse, i frågor som berör oss alla, så blir vi alla svagare och LO förlorar legitimitet, vilket i längden kan bli förödande” – Mikael Johansson, förbundsordförande Målarna.

”Jag har tagit emot beskedet om LAS-uppgörelsen med bestörtning och stor besvikelse. Saklig grund för uppsägning och turordningsreglerna var mina röda linjer i förhandlingarna. Det var de viktigaste skälen till att jag sa nej till uppgörelsen. Det skulle förändra maktbalansen på svensk arbetsmarknad till löntagarnas stora nackdel” – Magnus Pettersson, förbundsordförande Fastighets.

”Det vilar nu ett stort ansvar på IF Metall och Kommunals axlar. De må ha tagit ett beslut utefter vad de tror är bäst för sina medlemmar, men det påverkar alla arbetare i hela Sverige” – Urban Petterson, Elektrikernas ordförande.

”Kommunal och IF Metall stänker nu vigvatten på en överenskommelse som får konsekvenser för andra branscher än bara deras egna. Jag är besviken över att sammanhållningen inom LO inte var starkare och att man inte kunde hitta en kompromiss som hela LO kunde acceptera” – Johan Lindholm, förbundsordförande Byggnads.

Den 16 oktober beslutade en enig LO styrelse att säga nej till Svenskt Näringslivs slutbud i fråga om den förhandling om trygghet och omställning som pågått sedan LO och förbunden begärde förhandlingar 2017. Beslutet bekräftades av ett lika enigt representantskap den 20 oktober.

Kort därefter öppnade IF Metalls förbundsledning den stängda dörren och nu senast så har även kommunal valt att strunta i beslutet som fattades inom LO-familjen. Nu har vi alltså de två största förbunden inom LO tagit sig rätten att på egen hand förhandla fram ett avtal med PTK och Svenskt Näringsliv som får konsekvenser på hela arbetsmarknaden.

”En bred, balanserad och efterlängtad reformering av arbetsmarknaden”, säger Svenskt Näringslivs vice vd Mattias Dahl om den nya överenskommelsen. Annie Lööf säger att det är historiskt och drar liknelser till Saltsjöbadsavtalet, hon tackar särskild IF Metall och Kommunal.

”Efter 40 år tar vi nu äntligen avgörande kliv mot en modern arbetsmarknad. Förändringarna kommer göra att företag får ökad flexibilitet genom förändringar i saklig grund och betydande undantag från turordningsregler för alla företag, även medelstora”, säger Lööf i ett pressmeddelande.

Modern arbetsmarknad, alltså rädda och tysta arbetsplatser, där företagen nu kan säga upp anställda med ”samarbetsproblem” – exempelvis de som ställer krav på t ex arbetsmiljöarbetet. Eller modern arbetsmarknad där turordningsregeln urholkas genom fler undantag, där unga och starka prioriteras över de sjuka, äldre och eller mindre starka. Eller är det bara helt enkelt en modern arbetsmarknad som det var för 100 år sedan då makten ensidig fanns hos arbetsköparen?

Vad har man då vunnit för att vända ryggen till gemenskapen i LO och urholkat tryggheten för löntagaren? Jo, man har fått minska tiden för visstid från 24 månader till 12 månader – hur det nu kommer att minska antalet visstider kan vi inte svara på – och att man erhåller skattefinansierad kompetensutveckling, som man egentligen redan har möjlighet till genom vuxenutbildningen, Komvux, yrkeshögskolan, samt universitet.

Sammanfattningsvis har vi lika lite förståelse för då den enskilde medlemmen accepterar att jobba på sämre villkor eller till lägre lön än det vi har lovat varandra som vi har till när förbundsledningen bryter sitt löfte till övriga LO-förbund. Vi som medlemmar står inte bakom denna urholkning av anställningstryggheten och en framtid där arbetsköparna bestämmer på rädda och tysta arbetsplatser. Vi som medlemmar i IF Metall och Kommunal står inte bakom våra respektive förbundslednings val att acceptera överenskommelsen med Svenskt Näringsliv och PTK.

Enade vi stå – söndrade vi falla. Det är det enda sättet att över tid nå framgång som arbetare.

Erfan Kakani, IF Metall Sundsvall

Mia Christensson, Kommunal Svedala

Håkan Svensson, Kommunal Aneby

Helen Lindblom, IF Metall Mälardalen

Birgitta Karlsson-Feldgrill, Kommunal Örebro

Anna Lilja, Kommunal Karlskoga

Dags att sluta se elever som kunder och skolan som en marknad

Skrivet av cle2194 den . Postad i Debattartiklar, Marknadsskolan.

Barn och deras utveckling är inte en vara på en marknad. Ändå är det till stor del så den svenska skolan hanteras idag. Om alla partier som ofta säger att de vill värna om alla barns rätt till en bra utbildning menar allvar med det de säger måste marknadstänket och vinstjakten avskaffas.

Allt fler uppmärksammar idag den absurda situationen som vinsterna i välfärden ställer till med och vill ändra på det. Men vinsterna är bara ett av alla problem med marknadsskolan. Införandet av elevpengen skapade helt nya drivkrafter i skolan som bland annat skapat större klasser och större betygsglapp.

Dagens skolsystem gör att barn till högutbildade eller höginkomsttagare går i vissa skolor och övriga i andra. Det här skapar ett sorgligt samhälle där barn från olika delar av samhället aldrig möts. Dessutom visar forskning att det är negativt för kunskapsinhämtningen, främst hos de som har lite svårare att klara skolan. Det är också tydligt att elever med särskilda behov inte är attraktiva på denna marknad eftersom de kräver extra resurser. Ska dessa elever verkligen lämnas efter?

Alla inom skolvärlden vet att faktorer som familjebakgrund påverkar vilket slags stöd ett barn kommer behöva i skolan – ändå tas inte hänsyn till det fullt ut när friskolor får i princip lika mycket skattemedel för sin undervisning som de kommunala skolorna. Samtidigt finns siffror som talar om att friskolor har lägre lärartäthet, större klasser och satsar mindre på tex skolbibliotek, elevhälsa och på bra skollokaler, idrottssalar och skolgårdar än de kommunala. Naturligtvis för att kunna ta ut vinst så som ett aktiebolag har till syfte. Samtidigt måste kommunerna alltid stå redo att ta emot alla barn om de vill sluta i sin friskola – eller om den lägger ner, ett ansvar som inte alls krävs av de fristående aktörerna.

Att ett företag drivs för att göra vinst är egentligen inget konstigt – det konstiga här kommer av att det handlar om utbildning. Vinsterna som betalas ut från skolkoncernerna är skattemedel som skulle ha gått till utbildning – och som borde fördelats för att alla barn ska få möjlighet till just precis det stöd de behöver för att klara av utbildningen.

Mellan 2016-2019 handlade det om 2 miljarder kronor i vinst för skolkoncernen Academedia, som äger flera skolor i Örebro, samt 700 miljoner kronor för Engelska skolan.  (källa: SVT Agenda 6/12 2020). Sverige är unikt i världen att tillåta att skolor startas för att plocka ut vinster av skattemedel utan begränsningar.

Marknadstänket har dessutom spillt över på de kommunala skolorna som nu får liknande krav att minimera kostnader och jämförs med friskolor som ju inte alls tar samma ansvar för alla barns skolgång. Ord som ”profilering” och ”varumärkesbyggande” är ord som numera kommer upp i skolsammanhang när det i själva verket bara borde handla om kraftiga åtgärder för att se till att alla barn klarar skolan.

Marknadstänket gör att det inte finns kraft och medel att satsa där det behövs som mest.

Det är dags att sluta se elever som kunder och skolan som en marknad. Den som menar allvar med att alla barn ska ha rätt till en god utbildning borde därför börja med att avskaffa marknadsskolan.

Cecilia Lönn Elgstrand (V)
Skolpolitisk talesperson

Fotnot: På tisdag den 12 januari kl. 18:00 sänds ett panelsamtal för att diskutera Marknadsskolans baksida med bla Marcus Larsson på tankesmedjan Balans, Cecilia Lönn Elgstrand och Martha Wicklund. Läs mer och se sändningen på vår hemsida orebro.vansterpartiet.se/live

Satsa på förskola och elevhälsa för att fånga upp utsatta barn

Skrivet av cle2194 den . Postad i Barn, Debattartiklar.

År 2020 kommer gå till historien som ett år fyllt av motgångar och utmaningar. I dessa tider av isolering så vet vi att våldet i hemmen har ökat. Vi vet att utsattheten har ökat och i denna utsatthet så finns de värnlösa barnen – barn som innan pandemin hade en chans att bli sedda och fångas upp av pedagoger på förskolan, skolan eller fritids. Pandemin innebär att barn som redan far illa tvingas tillbringa mer tid hemma med föräldrar som kanske har det svårt ekonomiskt på grund av ökad arbetslöshet, eller där en förälder har börjat dricka mer. När det dessutom är jul, en storhelg som i vanliga fall innebär en högre utsatthet, så riskerar barn som redan far illa att drabbas ännu hårdare.

Det finns forskning som visar att barn som försummas, som inte blir sedda och som bevittnar våld, påverkas fysiskt. När tryggheten saknas, när trösten inte kommer så hamnar barnet i en latent form av stress som forskningen visat påverkar hjärnans utveckling. Att vi som samhälle ser till att ha skyddsnät som fångar upp barnen tidigt är därför så viktigt. Lika viktigt är det att vi har utbildad personal på förskolor som ser barnen, som har tid att se barnen och vet hur de kan stärka barnen i deras utveckling. Det är grundläggande att pedagogerna har möjlighet att se alla barn, att barngrupperna i förskolan inte är för stora så att personalen hinner med.

Många tycks vara överens om hur avgörande förskolan kan vara för barnens utveckling och att verksamheten är i stort behov av mer resurser. Trots detta fortsätter enorma summor av skattemedel att slösas bort på vinster i marknadsskolor. Om Vänsterpartiet får bestämma kommer våra gemensamma skattepengar alltid att gå till förskoleverksamhet före de privata företagens vinster.

Pressen som barn upplever ökar. När barnen börjar gymnasiet så förväntas de veta vad de vill göra med sina liv. Ungdomar som i vanliga fall har kunnat umgås med jämnåriga kamrater, vem minns inte hur viktigt det var i tonåren, har blivit tvungna att isolera sig hemma. Innan pandemin lamslog världen så kunde vi se hur unga gymnasieelever har haft ökande problem med psykisk ohälsa, där elevhälsan kanske bara funnits tillgänglig en eller ett par gånger i veckan. Vi i Vänsterpartiet tycker att satsningar på elevhälsan måste göras för att förebygga, stötta och hjälpa unga med psykisk ohälsa. Det fanns ett tydligt behov redan innan pandemin slog till, allt pekar nu på att behovet kommer att öka. Elevhälsan måste få mer resurser för att bli mer tillgänglig, vi vill även att det ska finnas en tydlig transkompetens för att bäst fånga upp de unga som har det extra tufft.

Trots att Barnkonventionen har blivit lag så ser vi tydligt hur barns bästa och barns rättigheter fortsätter att förbises. När föräldrar utvisas på vaga grunder så är det barnen som drabbas hårdast. Gång på gång ser vi hur barnen är de som betalar det högsta priset för problem relaterade till deras föräldrar eller vårdnadshavare. För oss vänsterpartister så är barnens välmående något som vi värderar och prioriterar högt. Alla barn har rätt till en trygg uppväxt, en bra utbildning och en meningsfull framtid. Detta ska gälla oavsett vilka dina föräldrar är eller vilka förhållanden du kommer ifrån. I Vänsterpartiets Örebro avsätter vi tillräckliga resurser för att fånga upp och hjälpa alla barn som far illa. Vi kommer att kämpa för detta, inte bara som politiker och vänsterpartister, men som medmänniskor.

Martha Wicklund,

Oppositionsråd Vänsterpartiet Örebro

Vi fortsätter att kämpa för ett bättre samhälle

Skrivet av cle2194 den . Postad i Debattartiklar, Migration.

Debattklimatet i Sverige blir allt kallare och hårdare. Människor som flyr andra länder för sina liv behandlas av vissa som lyckosökare som kommer för att utnyttja det svenska samhället. Svårigheterna för flyktingar och migranter att påbörja ett liv i Sverige blir allt fler och chansen att få stanna i Sverige blir allt mindre. Vi har gått från ett land som bryr sig om sin näste till att sparka ut människor utan hänsyn till dennes situation. Allt färre reagerar när människor utvisas till osäkra länder där de riskerar att utsättas för förföljelse, våld eller i värsta fall döden. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har tidigare kritiserat Sverige för att utvisa människor till länder där de riskerar livet.

Sveriges migrationslagar blir allt tuffare och färre människor med skyddsbehov får stanna. Människor som flyr hit kommer ofta från en instabil tillvaro med krig, förföljelse och våld. Normalisering av rasism, populism och främlingsfientlighet innebär att de möter en annan instabil tillvaro i Sverige, något som vi alla förlorar på.

I Örebro ska tvåbarnsmamman Zozan utvisas utan hon själv känner till eller får veta grunderna till beslutet, att försöka överklaga ett sådant beslut blir näst intill en omöjlighet och kan inte ses som rättssäkert.

Gymnasieeleven Shamiram som rotat sig i Sverige efter 5 år i landet ska utvisas till Egypten tillsammans med sin familj, trots att hon aldrig har satt sin fot där. Att barnkonventionen inte väger tyngre i dessa beslut är inget annat än ett svek mot alla de barn som får sina liv slagna i spillror.

Abdolah flydde till Sverige efter att ha fängslats och utsatts för fruktansvärda övergrepp i sitt hemland Afghanistan. Här har han levt som öppet homosexuell och dessutom har han uppmärksammats för sitt arbete där han har föreläst om hur det är att vara ung, kär och homosexuell i Afghanistan. Nu har han fått besked om utvisning trots att det innebär en direkt fara för hans liv.

Det finns stater som är medlemmar i EU som för en människofientlig politik. Många av partierna i Sveriges riksdag arbetar hårt för att försvåra för människor att komma till Sverige, flera av dem driver aktivt frågan om att stoppa möjligheten till familjeåterförening. I kommunfullmäktige i Örebro sitter partier som talar för assimilering och klumpar ihop invandrargrupper som ”jävla islamister”.

Vi är vänsterpartister för att vi tror på solidaritet och en bättre värld. Som priviligierade människor förskonade från krig, förföljelse och extrem fattigdom så har vi de bästa förutsättningarna att hjälpa människor som saknar dessa privilegier. Sverige är ett fantastiskt land som på många sätt lyckats väldigt bra tack vare alla människor som kommit hit och valt att bidra till vårt samhälle. Under många år har vi tagit emot människor på flykt för att erbjuda – inte bara ett tillfälligt skydd från en direkt fara – men även ett hem, en trygghet och en framtid. De människor som valt att göra Sverige till sitt hem har bidragit till att bygga upp Sverige, de har bidragit till att skapa en kulturell rikedom med en hel palett full av mat, musik och kultur! Vi har haft det oerhört bra här tack vare alla dessa människor. Idag ser vi att andra partier försöker driva Sverige i en mer egoistisk, inhuman och individualistisk riktning.

Det är dags att vi som tror på ett bättre samhälle ställer oss upp och säger STOPP!

Vi kommer fortsätta kämpa för Zozan, Shamiram, Abdolah och så många fler!

Martha Wicklund, oppositionsråd, Vänsterpartiet Örebro

Sjukvård och välfärd ska betalas via skattsedeln

Skrivet av cle2194 den . Postad i Debattartiklar, Funktionsrättsdagen.

Idag är det Internationella funktionsrättsdagen, en dag som uppmärksammar att människor med funktionsnedsättning måste få vara fullt delaktiga i samhällslivet på lika villkor som andra. Alla människor har resurser, förmågor och erfarenheter som är viktiga för samhället. Därför måste också samhället utformas på ett sådant sätt att alla kan medverka i utvecklingen och vara delaktiga i samhället.

Kommunen har ett ansvar att se till medborgarnas bästa, vi i Vänsterpartiet ser dock att den rådande politiken stänger ute människor som lever med funktionsnedsättning. Som arbetsgivare måste Örebro kommun också bli bättre på att ta tillvara på de kompetenser som människor med funktionsvariation eller funktionsnedsättning har. Vi har bland annat lyft upp förslag om att anställa mer teckenspråkig personal och vill även se fler människor med funktionsvariation på chefspositioner. Tyvärr ser vi både i Örebro kommun och i regionen en utveckling åt fel håll.

Nu är det snart ett år sedan som styrande partier S, Kd och C tog bort högkostnadsskyddet inom färdtjänsten. Varje resa till affären, apoteket eller till en vän kostar 80 kr bara i transportkostnad. Samma partier införde också abonnemangsavgifter för de som behöver hjälpmedel, och det är samma avgiftsnivå oavsett hur länge någon haft hjälpmedel. Även de som aldrig skrivit på något avtal tvingas betala, alternativet är betalningsanmärkning och Kronofogden. Detta tillvägagångssätt har kritiserats hårt av både privatpersoner, människorättsorganisationer och jurister. Det är ett dubbelt slag mot alla som behöver särskilt stöd för att ha möjlighet att delta i samhället fullt ut. Med styrets politik får denna grupp, som ofta har små ekonomiska resurser, två kostnadshöjningar som riskerar att stänga dem ute.

Vi har alla har behov av social kontakt, och den som behöver färdtjänst för att få det behovet uppfyllt, ska inte straffas genom att tvingas betala dubbelt så mycket som den som kan åka linjebuss. Tillgång till bra hjälpmedel är för många med funktionsnedsättning nödvändigt för att klara det dagliga livet och underlätta ett aktivt deltagande i samhället. För oss i Vänsterpartiet är det en självklarhet att hjälpmedel ska vara avgiftsfria. Det skall inte vara så, i välfärdsstaten Sverige 2020, att plånboken får styra över möjligheten att kunna uppfylla grundläggande behov. Alla människor med funktionsvariationer skall kunna garanteras samma trygga levnadsstandard oavsett socioekonomisk bakgrund.

Resultatet av de höjda avgifterna är att de som behöver färdtjänst kanske inte längre har råd att hälsa på en nära vän, eller att personer som behöver hörapparat, istället för att få stöd från regionens skattefinansierade verksamheter, vänder sig till privata säljare på nätet. När de höjda avgifterna uppmärksammades av media svarade kommunens personal att de som inte har råd att betala drar snyfthistorier, ett olyckligt uttalande som vittnar om hur ansvariga förminskar problemet. För en person med små ekonomiska marginaler kan höjda avgifter vara helt avgörande för den psykiska hälsan och möjligheten att uppfylla sina basala mänskliga rättigheter. För Vänsterpartiet handlar det om rättvisa och lika behandling. I ett solidariskt samhälle är det en självklarhet att ta ansvar för varandra och att de med mindre resurser skall kunna känna sig trygga. Istället för att avgiftsbelägga hjälpmedel anser vi i Vänsterpartiet att sjukvården och välfärden ska betalas via skatten. Det är också en viktig rättvisefråga att färdtjänsten ska likställas med övrig kollektivtrafik och att en resa med färdtjänsten ska kosta lika mycket som en bussbiljett.

I Vänsterpartiets budget för Region Örebro län respektive Örebro kommun har vi visat hur vi kan göra detta utan att människor som lever med funktionshinder drabbas. Det är ett steg på vägen mot ett samhälle där alla kan delta och känna sig trygga.

 

Linn Josefsson,

Ledamot, Programnämnd samhällsbyggnad

 

Jihad Menhem,

Regionråd, Vänsterpartiet region Örebro län

 

Lasse S Lorentzon,

Styrelsemedlem

 

Martha Wicklund,

Oppositionsråd, Vänsterpartiet Örebro

 

Inför nollgräns för mäns våld mot kvinnor

Skrivet av cle2194 den . Postad i Debattartiklar, Kvinnor.

Idag är det den internationella dagen för bekämpning av våld mot kvinnor. Mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem som årligen skördar många liv. Under 2019 så dödades 16 kvinnor av en man som de hade en pågående eller avslutad relation med. En tredjedel av världens alla kvinnor har någon gång varit utsatt för våld av något slag. Stanna upp och tänk efter vad det betyder. Om du ser dig omkring så har en av tre kvinnor i din omgivning varit utsatt för våld. Det är en otäck tanke, men det är viktigt att vi alla känner till hur verkligheten ser ut för en kvinna år 2020. Det är först när vi är medvetna om problemet, inser hur det formar och begränsar våra liv samt tar det på allvar som vi kan göra något åt saken.

Endast 25% av alla våldsbrott mot kvinnor anmäls, av dem är det ett fåtal som landar i en fällande dom. Det behövs mer kunskap och mer resurser för kvinnofridsbrott hos poliser, åklagare och domstolar. Vänsterpartiet vill därför att staten ska lägga 50 miljoner kronor till på att stärka rättskedjan.

Idag har det tillkommit nya sätt för män att utöva våld. Tjejer formas in i roller som går ut på att vara män till lags. Tjänster som ”sugardejting” eller ”Onlyfans” är relativt nya fenomen som riskerar att lura in unga i sexindustrin, en industri som allt mer normaliserar sexuellt våld mot kvinnor. Det är vansinne att det finns en industri, en ny sorts gig-baserad prostitution, där företagen som agerar hallick tjänar enorma summor på helt laglig väg. Denna industri är både lättillgänglig och bidrar till att normalisera synen på kvinnokroppen som en produkt som männen har fri tillgång till så länge de är villiga att betala för sig – och betalar gör de. Det är ett så pass nytt sätt att våldföra sig på kvinnor att lagen inte hängt med. Vänsterpartiet vill att de som köper sig rätten till våldtäkt inte ska komma undan med böter, fängelsestraff ska utdömas för alla torskar.

Kvinnors utsatthet för våld hänger ihop med kvinnors utsatthet på andra områden. För många kvinnor är det svårt att lämna en våldsam relation, och det blir ännu svårare om det inte går att hitta ny bostad snabbt, och om ens eget jobb är ett lågavlönat deltidsjobb. Kvinnor med missbruksproblem är extra utsatta.

När Coronapandemin dessutom har haft har stor inverkan på möjligheten att fånga upp våldet så lever kvinnor än mer farligt. När allt fler personer isoleras i hemmet, inte deltar på aktiviteter eller inte träffas i fikarummet faller de naturliga kanalerna bort som annars kan fånga upp att något är fel. Det blir också svårare för de organisationer som stöttar våldsutsatta kvinnor att ha tillräckligt med personal. Då samhällets stöd varit bristfälligt har organisationer som Kvinnohuset varit beroende av volontärer, Coronapandemin innebär att volontärer i riskgrupp inte längre ställa upp. Vänsterpartiet vill att organisationer som Kvinnohuset, Centrum mot våld i nära relationer och Tjejjouren får ett ökat och långsiktigt stöd.

Jämställdhet mellan könen är något vi måste fortsätta kämpa för, vi är inte där på långa vägar. Jämställdhet uppnås inte genom att de flesta säger sig vilja ha ett jämställt samhälle, det måste till förebyggande insatser och konkreta åtgärder. Även ekonomiskt oberoende anges som en åtgärd som minskar våldet mot kvinnor. Att högerextrema partier avfärdar förebyggande jämställdhetsinsatser som trams eller onödiga är återigen en del i att backa tillbaka Sverige till en tid då kvinnor sågs som ett bihang till mannen, att återgå till det är inget alternativ.

Våldets omfattande påverkan på Sveriges kvinnor ska upphöra! Sverige har länge haft en nollvision gällande antal dödsfall i trafiken, vi tycker att det är dags att införa en nollvision gällande mäns dödliga våld mot kvinnor. Mäns våld mot kvinnor ska upphöra och vi kommer aldrig sluta kämpa för det!

 

Vänsterpartister i Örebro län

Martha Wicklund

Anna Olowsson

Lena Rosborg

Anna Lilja

Annette Dolk

Elisabeth Nilesol

Birgitta Karlsson- Feldgrill

Clara Ericson

Annika Finnström

Maria Nyberg

Cecilia Lönn Elgstrand

Nadia Abdellah

Dövas dag – Gör Örebro tillgängligt även för döva

Skrivet av cle2194 den . Postad i Debattartiklar.

Trots att döva har samma lagstadgade rättigheter till utbildning som hörande är det få döva som faktiskt har chansen att följa sina drömmar och fritt välja utbildning så som hörande kan göra. I de fall då de har rätt utbildning har döva sällan chansen att få arbeta med det de har utbildat sig till, de sållas ut i ansökningsprocesser eller väljs bort till förmån för hörande personer. För Vänsterpartiet är det en självklarhet att hela samhället ska vara tillgängligt även för den döva gruppen. Örebro kommun ska vara Europas teckenspråkiga huvudstad, något som måste speglas även i handling. Trots att vi har en handlingsplan för det teckenspråkiga arbetet så har kommunen idag få anställda som har teckenspråk som sitt modersmål. Vänsterpartiet vill därför att kommunen ska anställa fler teckenspråkiga personer. I dag formuleras många platsannonser på ett sätt som gör att döva inte ens kan söka. Vi vill därför se införandet av anonyma jobbansökningar så att döva ska kunna delta på rättvisa grunder. När döva inte har samma möjligheter till utbildning och arbete som hörande så riskerar de att tvingas in i utbildningar och yrken de egentligen inte vill ha – något som varken arbetsgivare, samhälle eller de döva tjänar på.

Många drömmer om att bli tolkar med inriktning mot det svenska teckenspråket men lönepolitiken och den låga statusen samt kraftigt begränsade möjligheter till vidareutveckling har fått många att välja bort yrket. Tolkverksamheterna prioriteras idag lågt medan andra yrkesgrupper inom kommunens verksamhet har ett helt annat löneläge och status. För att få mer rättvisa löner i kommunen vill Vänsterpartiet minska löneglappet mellan de som tjänar mest och de som tjänar minst. Möjligheter till vidareutbildning med en positiv löneutveckling inom yrket är grundläggande krav för att kommunen ska vara en attraktiv arbetsgivare även för döva och teckenspråkiga. Det finns rapporter om ett minskat söktryck vid landets teckentolksutbildningar. Vi riskerar att hamna i ett läge där allt färre vill utbilda sig till teckentolkar, något som i sin tur drabbar den döva gruppen i kommunen. Vi ser detta scenario som mycket oroväckande då många döva i högre grad riskerar att hamna i utanförskap och isolering.

Idag, den 27 september, är det dövas dag och vi kan konstatera att Örebro kommun har en lång väg att gå för att kunna leva upp till namnet Europas teckenspråkiga huvudstad. Vi vill se ett större engagemang bland ledande politiker i kommunen för att säkerställa att döva har samma rättigheter och möjligheter att delta i samhället som hörande. Vi vill också se att det tillförs dedikerade medel i styrande partiers budget för att säkerställa dövas rättigheter. Det krävs bred politisk vilja, men framförallt handling. Trots att det finns ett arbete, genom exempelvis kommunens dialogforum för svenska minoriteter där svenskt teckenspråk ingår, så går arbetet för att säkerställa dövas rättigheter och möjligheter döva för långsamt. Det är nu 10 år sedan Örebro utnämnde sig till Europas teckenspråkiga huvudstad. Trots det har antalet insatser och förändringar för att förbättra situationen för den döva gruppen varit få.

Vänsterpartiet har viljan och förslagen men det krävs en bredare politisk uppslutning för att få saker att hända. På så vis kan vi säkerställa att döva ges samma rättigheter och möjligheter som hörande, både på pappret och i praktiken. På så vis ser vi till att Örebro blir en kommun för alla och att vi med stolthet kan leva upp till namnet Europas teckenspråkiga huvudstad. 

Martha Wicklund, oppositionsråd Vänsterpartiet Örebro

Lasse S Lorentzon, ledamot i överförmyndarnämnden, Vänsterpartiet Örebro