Skip to main content

Författare: cle2194

Höj blicken och säkra livsmedlen

Skrivet av cle2194 den . Postad i Debattartiklar.

Åkermark kan man inte tillverka. Det är en ändlig resurs som naturen har skapat under tusentals år. Genom generationer av människors hårda arbete blev jorden brukbar. Jorden är basen för våra livsmedel. Därför måste de åkrar med odlingsbar mark som breder ut sig i öppna landskap bevaras och respekteras.

Vi i Vänsterpartiet har länge drivit frågorna om vikten av självförsörjning av livsmedel och att bevara den odlingsbara marken vi har i Örebro, både kommun och i länet. Vi har under en längre tid krävt att omfattningen och kvaliteten på odlingsbar mark ska kartläggas, så att planeringsprocessen underlättas. Vi väntar fortfarande på att det arbetet ska göras.

Samtidigt är det viktigt att bostäder byggs åt alla invånare, och att företag kan utvecklas på ett hållbart sätt. De här olika perspektiven krockar ibland. Vid flera tillfällen på sistone har planerade bostäder behövt stoppats eftersom det skulle tagit viktig åkermark i anspråk. Nu senast har exploateringen vid Törsjö-området satt fokus på problemen med att bygga på odlingsbar mark. I det fallet handlar det om utbyggd kapacitet för logistikverksamheten och potentiella arbetstillfällen, vilket också är viktigt att understödja.

Vi behöver helt enkelt hitta lösningar som fungerar för alla olika intressen. Därför tror vi att vi måste börja höja blicken och se hela länet som både arbetsmarknad och bostadsmarknad. Kommunerna måste kunna samarbeta mer, istället för att bara se till sina egna intressen och se andra kommuner som konkurrenter av arbetstillfällen och skatteintäkter. Kanske finns det andra platser i länet som lämpar sig bättre för vissa etableringar. Kanske finns det andra platser där vi bygga bostäder, utan att förstöra livsviktig åkermark. Det ska inte spela någon roll om du arbetar i Hallsberg och bor i Örebro eller Nora. Att kunna vara flexibel och kunna röra på sig för att söka sig till försörjning, utbildningar eller nära och kära, har alltid varit Sveriges styrka. Det måste vi verkligen främja!

Men då krävs det samarbete på riktigt och då kan inte marknadskrafterna få avgöra allt. Som till exempel hur kollektivtrafiken ska gå på landsbygden eller mellan länets kommuner. Idag ser vi att man bygger ut kollektivtrafiken på vissa ställen, samtidigt som busslinjer läggs ner på landsbygden, vilket är otroligt olyckligt. Kollektivtrafiken är avgörande för att hela länet ska kunna utvecklas, och vi måste börja se den som en samhällsservice som bara ska fungera överallt, och inte som en produkt där ”kundunderlag” får avgöra.

Vi behöver se över hela kollektivtrafiksystemet i länet, både hur det ska fungera, vilka trafikslag vi bör satsa på, men också hur vi ska finansiera kollektivtrafiken i framtiden. Därför har vi i Vänsterpartiet i Örebro län satt igång ett arbete med att ta fram ett eget kollektivtrafikprogram. Ett program som ska hålla ihop i hela länet och inte bara ser till enskilda kommuner. Ibland ser man inte skogen för alla träden, brukar man säga. Det gäller absolut kring kollektivtrafiken, så det är dags att höja blicken.

Linn Josefsson (V), ledamot programnämnd Samhällsbyggnad Örebro kommun
Jessica Carlqvist (V), ledamot Samhällsbyggnadsnämnden Region Örebro län
Kenneth Lantz (V), Regional tillväxtnämnd, Region Örebro län

Pressmeddelande: Örebro kommun når inte klimatmålen – utlys klimatnödläge!

Skrivet av cle2194 den . Postad i Klimatnödläge, Pressmeddelande.

Örebro kommun har misslyckats med att uppnå de egna klimatmålen. För att växla upp klimatarbetet har Vänsterpartiet föreslagit att kommunen ska utlysa klimatnödläge. Idag togs motionen som lämnades in i september 2019 upp på Kommunfullmäktige. Vänsterpartiets kommunalråd Martha Wicklund menar att vi kan dra lärdomar från hur Örebro kommun har hanterat Coronapandemin.

– Under Coronapandemin har vi sett bevis på att vi tillsammans som en kommun kan få till snabba och effektiva förändringar för att hantera en pågående kris eller ett nödläge. Kommunen har också lyckats förmedla allvaret i situationen och visat på vad som krävs för att både hantera och komma ur krisen. Under Corona var viss nedstängning nödvändig, klimatkrisen kräver istället en rejäl omställning. Coronakrisen har visat hur starka vi är när vi jobbar tillsammans mot samma mål, säger Martha Wicklund.

Vänsterpartiet, majoriteten av den samlade forskningen och en växande del av det svenska folket anser att vi befinner oss i ett klimatnödläge. Vi behöver ta till kraftfulla åtgärder på alla samhällsnivåer om vi ska klara av klimatmålen på kort och lång sikt.

– Örebro kommun kan inte lösa världens problem, men förändringen måste ske på alla nivåer. Vi måste gemensamt göra allt vi kan för att undvika en oåterkallelig och storskalig katastrof, att kommunen inte når de egna klimatmålen talar sitt tydliga språk. Vi måste agera nu för att vända utvecklingen, än är det inte försent, säger Martha Wicklund.

Ett klimatnödläge skulle kortfattat innebära att Örebro kommun erkänner att vi befinner oss i ett klimatnödläge och att nödläget kräver massmobilisering och akuta genomgripande åtgärder på lokal, regional, nationell och internationell nivå. Klimatnödläget skulle även innebära att Örebro kommun tar fram en klimatnödlägesplan som genomsyrar kommunens strategiska arbete.

– Vi ser ett massutdöende av arter, omfattande skogsbränder, värmeböljor, torka och stigande havsnivåer. Att Örebro kommun inte har uppnått de egna klimatmålen är ett bevis på att vi behöver göra mer. Därför måste vi som kommun vidta kraftfulla åtgärder tillsammans med andra aktörer. Vi måste göra det tillsammans, men det är Örebro kommun som måste visa vägen, säger Martha Wicklund.

Vänsterpartiets förslag om minnesmärke för Sveriges första pridemarsch blir verklighet

Skrivet av cle2194 den . Postad i HBTQ, Pressmeddelande.

Tack vare Vänsterpartiets motion som lämnades in 2019 så kommer det nu upprättas ett minnesmärke som uppmärksammar platsen för Sveriges första pridemarsch. Lagom till 50-års jubileet blir förslaget verklighet.

– Det är en glädjens dag och en slags upprättelse för de tappra personer som för 50 år sedan tog upp kampen för hbtq-personers rättigheter, säger Vänsterpartiets kommunalråd Martha Wicklund. 

Den 15 maj är det 50 år sedan ca 15 personer samlades på Järntorget i Örebro för att demonstrera i vad som brukar kallas Sveriges första pridemarsch. Demonstrationståget som gick från Järntorget till Stortorget 1971 skulle komma att bli startskottet för den svenska priderörelsen.

– Att den här historiska händelsen ägde rum just i Örebro är något vi ska vara stolta över. Att Örebroare tog täten för denna viktiga människorättsfråga är värt att hedra. Minnesmärket fungerar även i utbildningssyfte för kommande generationer, säger Martha Wicklund.

Samtidigt som situationen för hbtq-personer har förbättrats i vissa avseenden sedan 1971 så finns det krafter som försöker hindra arbetet med hbtq-personers rättigheter. I Örebro vill flera partier stoppa viktiga förebyggande insatser som hbtq-diplomeringar av kommunal verksamhet. I Polen har den konservativa regeringen infört så kallade hbtq-fria zoner i ett hundratal kommuner och regioner.

– Det är därför extra viktigt att Örebro kommun tydligt visar att vi är en kommun som står upp för mänskliga rättigheter. Ett minnesmärke har ett viktigt symbolvärde, men utöver det måste vi jobba med hbtq-frågan på alla nivåer. Ett av sätten är att ge frågan större plats i det offentliga rummet, vilket vi nu gör genom det här minnesmärket. Jag hoppas att det blir ett framstående inslag i Örebro stad, säger Martha Wicklund.

Även om minnesmärket är en viktig seger för Vänsterpartiet och för alla människors lika värde är verkligheten fortfarande den att hbtqi-personer i högre grad utsätts för både hot, hat, våld och diskriminering. De drabbas i högre grad av psykisk ohälsa och transpersoner är överrepresenterade i självmordsstatistiken.  

– Så länge som människor förföljs och hatas bara för att de är sig själva eller för vem de älskar så kommer Vänsterpartiet fortsätta slåss för en samhällsförändring. Vi har sett hur utvecklingen för hbtqi-personers rättigheter de senaste åren har börjat gå åt fel håll. Vi i Vänsterpartiet kommer aldrig sluta kämpa för att bryta heteronormen och se till att samhället är öppet och inkluderande för alla, säger Martha Wicklund.

50 år efter första pridemarschen är det långt kvar till jämlikhet

Skrivet av cle2194 den . Postad i Debattartiklar, HBTQ.

”Sexuell jämlikhet” och ”Alla har lika värde” – så löd några av budskapen på plakaten när ca 15 personer samlades på Järntorget i Örebro för att demonstrera i Sveriges första pridemarsch. Detta var den 15 maj, 1971. De marscherade för vad som borde vara en självklarhet – alla människors lika värde oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Har vi uppnått det, kanske du frågar dig? Svaret: delvis, men vi har en lång väg kvar innan vi har jämlikhet på riktigt.

Vissa viktiga framsteg har gjorts: från och med 1979 betraktas inte längre homosexualitet som en sjukdom, sedan 2009 tillåts samkönade äktenskap och samkönade har också rätt att prövas som adoptivföräldrar.

Men det finns även krafter som vill ta bort och inskränka hbtq-personers rättigheter och möjligheter.

I Polen har den konservativa regeringen infört så kallade hbtq-fria zoner i ett hundratal kommuner och regioner. I Örebro vill flera partier stoppa viktiga förebyggande insatser som hbtq-diplomeringar av kommunal verksamhet. Flera kommuner runt om i landet, särskilt de som styrs av Sverigedemokraterna, har aktivt jobbat för att stoppa viktiga delar av arbetet som ifrågasätter heteronormen. Vi ser runtom i Sverige och Europa en utveckling som gör livet som hbtqi-person inte bara svårare, men också mycket farligare.

Vänsterpartiet vill att hbtqi-personer ska känna sig trygga och välkomna i Örebro. Så är det tyvärr inte idag. Transpersoner drabbas i högre grad än andra av psykisk ohälsa och är överrepresenterade i självmordsstatistiken. Vi vill därför bland annat satsa på förstärkt transkompetens inom elevhälsan samt att kommunen upprättar ett minnesmärke för att uppmärksamma Sveriges första pridemarsch. Att denna historiska händelse ägde rum just i Örebro är något vi i Vänsterpartiet är stolta över, ett minnesmärke skulle vara ett bevis på att Örebro kommun står upp för alla människors lika värde.

I riksdagen har Vänsterpartiet bland annat fått igenom införande av registrerat partnerskap, att homosexuella skyddas av lagar om hets mot folkgrupp, rätt till insemination för lesbiska par och rätt till bostadsbidrag för homosexuella sambopar. Under tiden som Vänsterpartiet har varit med och styrt Region Örebro Län har ett bra bemötande oavsett läggning eller könsuttryck varit en viktig fråga för oss, och många verksamheter har hbtq-diplomerats, däribland ungdomsmottagningar, hudkliniken och Ängens vårdcentral.

Att värna om alla medborgare i Örebro innebär även att vi måste våga satsa på utbildning, förståelse och tolerans. Utbildning och kompetenshöjande insatser måste få kosta pengar, alternativet är okunskap och ur denna okunskap kan både hat och främlingsfientlighet växa. En ökad förståelse och acceptans för människors olikheter skulle göra vårt samhälle mycket starkare. Att lokala partiföreträdare, i kommunfullmäktige som är kommunens högst beslutande organ, ägnar sig åt att killgissa sig till att förebyggande insatser inte behövs samtidigt som fakta och forskning avfärdas är en farlig utveckling som riskerar att ställa grupper mot varandra.

Vänsterpartiet välkomnar kommunala hbtq-diplomeringar. Kanske vore det en bra idé att börja med alla ledamöter i kommunfullmäktige för att kunna föra ett seriöst samtal kring denna viktiga fråga framöver.

Martha Wicklund,

Kommunalråd, Vänsterpartiet Örebro

Fotnot: Den 15 maj kl. 11-12 anordnar Vänsterpartiet Örebro ett livesänt panelsamtal för att uppmärksamma 50-års jubileet av Sveriges första pridemarsch. Medverkar gör Vänsterpartiets EU-parlamentariker Malin Björk samt författaren och debattören Mian Lodalen. Samtalet leds av kommunalråd Martha Wicklund.

Dags för ett rättvist och solidariskt Sverige

Skrivet av cle2194 den . Postad i 1 maj, Debattartiklar.

När den industriella revolutionen tog fart i Sverige under andra halvan av 1800-talet låg arbetarnas liv i industrimagnaternas händer. Arbetet var tungt och farofyllt, arbetstiden lång och någon fritid existerade inte. På den tiden var medellivslängden cirka 44 år. När arbetarna insåg att industrimagnaterna faktiskt var helt beroende av deras värdefulla arbete började de organisera sig och gå samman – de började ställa krav på bättre arbetsvillkor. Successivt har arbetstiden minskat, säkerheten förbättrats och rätten till semester tillsammans med andra viktiga reformer har drivits igenom. Som en del av de förbättrade villkoren insåg även arbetarna att de behövde ställa krav på politiken. Under åren drevs viktiga frågor igenom, till exempel reformer som säkerställde ordentliga hem till människor och rätten till fritid och rekreation.

Rätten till ett bra och meningsfullt liv, inte bara möjligheten att överleva, tog åratal av kamp från arbetarrörelsen. Idag ser vi ett Sverige där dessa rättigheter alltmer luckras upp. Vi har sett hur arbetarnas villkor har fått underkasta sig bolagens vinster, vi har sett enorma skattesänkningar och bidrag till de rika, och vi har sett hur de med störst behov är de som får betala. Bostäderna i miljonprogrammet som såg till att alla människor skulle ha fungerande hem med rinnande vatten och toaletter står idag och förfaller. Det har införts allt fler osäkra anställningsformer så som visstidsanställning och gig-jobb där arbetare måste jaga allt snabbare för att få tillvaron att gå ihop. Vi får allt fler rapporter om barnfamiljer som tvingas förlita sig på välgörenhetsorganisationers matkassar när de inte har råd att sätta mat på bordet till sina barn.

De senaste decennierna har Sverige legat högt upp på listan gällande snabbast ökande klyftor i världen. Skillnaden mellan rik och fattig blir allt större. När Coronapandemin slog till under förra året blev urholkningen och underfinansieringen av välfärden smärtsamt tydlig. Under lång tid har färre slantar gått till den viktiga vården, skolan och omsorgen. Istället har de omfördelats och hamnat i fickorna på den ekonomiska eliten i Sverige. När välfärden utsattes för den enorma påfrestning som pandemin innebär, så kan vi tydligt se hålen som uppstått av denna orättvisa omfördelning.

Vi vill vara tydliga med att vi är stolta och oerhört tacksamma för den enorma insats som personalen inom sjukvården, skolan och omsorgen har gjort. Den uthållighet, kämpaglöd och förmåga som alla fina yrkesmänniskor i välfärden har uppvisat är en avgörande orsak till att fler människor inte har dött. Men drar vi en parallell mellan arbetares situation när arbetarrörelsen en gång startade så ser vi en tillbakagång. Semestertimmar dras in då det saknas vikarier, fler jobbar övertid och fler människor blir sjuka av sina jobb när kraven, arbetsmiljön och villkoren blir allt mer omänskliga.

Idag firar vi arbetarnas dag, men vi har en lång väg att gå. Låt oss på riktigt se till att alla människor har råd att leva – inte bara överleva. Låt oss ha schyssta arbetsvillkor och möjlighet till ett värdigt, meningsfullt och friskt liv. Vi måste återigen slåss för att omfördela Sveriges gemensamma rikedomar. Det är dags att sluta se på när de extremt rika fortsätter att plundra välfärden på bekostnad av vanliga hårt arbetande människor. Det har aldrig funnits så mycket pengar som idag, samtidigt blir det allt svårare att få stöd och hjälp för de som behöver det allra mest. Sveriges arbetare har fått stå tillbaka tillräckligt nu samtidigt som utdelningarna till aktieägarna fortsätter att öka. Det är dags att de rika börjar bidra till återuppbyggnaden av ett av världens mest jämlika länder. Det är dags att återta välfärden och våra gemensamma skyddsnät, det är dags för ett mera rättvist och solidariskt Sverige. Det börjar med dig och mig, tillsammans kan vi skapa en förändring som gynnar majoriteten – inte bara några få.

 

Martha Wicklund, kommunalråd Vänsterpartiet Örebro

Linn Josefsson, ordförande Vänsterpartiet Örebro

Arbetsrätten är värd att slåss för

Skrivet av cle2194 den . Postad i Debattartiklar, LAS.

Den svenska arbetsrätten spelar en betydande roll för hur vårt samhälle ser ut både idag och i framtiden. Vårt arbete, eller avsaknad av arbete, formar i hög grad våra liv – ofta mer än vad vi önskar eller tror. Bristande kontroll eller trygghet, ofrivilligt deltidsarbete, sänkt anställningsgrad genom så kallad hyvling eller trakasserier på arbetsplatsen är exempel på sådant som i högsta grad påverkar oss på individnivå. Just därför är arbetsrätten så viktig, både på samhälls- och individnivå.

Regeringens insats på området har istället varit att utifrån Januariavtalet med Centerpartiet och Liberalerna beställa en utredning om kraftiga försämringar för redan utsatta arbetande: Det skulle öppna för godtyckliga uppsägningar och minskat fackligt inflytande.

Vänsterpartiet och en samlad fackföreningsrörelse avvisade utredningens förslag med kraft. Istället har förhandlingar mellan fack och arbetsgivare resulterat i ett förslag som vissa av de fackliga organisationerna accepterar, medan de flesta LO-förbund inte gör det. Även om överenskommelsen, som nu ska hanteras av regeringen, är väsentligt bättre än utredningen, är det anmärkningsvärt och tragiskt att en socialdemokratiskt ledd regering deklarerade att man skulle gå vidare med förslagen även med LO:s nej, och på det här sättet har pressat LO-facken.

Att de marknadsfundamentalistiska partierna Centern och Liberalerna, det senare ett parti som med stor sannolikhet åker ur riksdagen vid kommande val, har getts ett stort inflytande över svensk arbetsrätt och arbetsmarknadspolitik är djupt oansvarigt och skadar Sverige.

För Vänsterpartiet är det viktigt att utgå från verkligheten. Under den pågående Coronapandemin har det blivit allt tydligare att det är de som sliter i det dolda som utgör basen som samhället vilar på. De arbetar ofta inom vården, är underbetalda och har dåliga arbetsvillkor. För att de som just nu håller vårt samhälle flytande ska ha en dräglig tillvaro så krävs en förbättrad arbetsrätt.

Vänsterpartiet vill förstärka och förbättra arbetsrätten – inte slå sönder den. I riksdagen har vi därför föreslagit en rad olika förändringar som skulle förbättra situationen för miljontals arbetare. Vi vill bland annat ta bort anställningsformen allmän visstidsanställning, skärpa gränsen för hur länge man kan vara visstidsanställd och få bort hyvling där arbetsgivare på lösa grunder drar ner sysselsättningsgraden för de anställda. Vi vet att otrygga anställningsförhållanden ökar risken att drabbas av skador och olyckor, gör det svårare att säga ifrån mot exempelvis sexuella trakasserier och undergräver kompetensutveckling. Istället måste vi bygga ett tryggare och mer produktivt arbetsliv.

På lokal nivå har Vänsterpartiet fått igenom höjd lön för cirka 4 000 medarbetare som tjänar allra minst. Vi har även sett till att ytterligare tusentals medarbetare inom förskola, äldreomsorg och funktionsstöd får ett skobidrag till att köpa arbetsskor. Resan mot en bättre arbetsrätt måste börja där – genom förbättrade villkor och förutsättningar för arbetarna. Under åratal har företagen ökat sina vinster medan arbetares villkor inte har utvecklats i samma takt. Det krävs en bättre och mera rättvis balans mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Vänsterpartiet kommer fortsätta att kämpa för jämlika löner och stärkta arbetsvillkor, men vi kan inte göra det på egen hand. Det är nu vi gemensamt måste se till att säkra kloka investeringar där det finns behov och möjlighet.

Tillsammans kan vi skapa den arbetsrätt som Sveriges arbetare förtjänar. Vi behöver schysta villkor och en arbetssituation som håller. Tillsammans kan vi se till att människor inte bara kan överleva, utan även leva fullt ut.

Ali Esbati (V), arbetsmarknadspolitisk talesperson

Martha Wicklund (V), kommunalråd

 

Fotnot:

Den 19 april kl. 18-19 anordnar Vänsterpartiet Örebro ett livesänt panelsamtal om LAS-försämringen. Medverkar gör Vänsterpartiets arbetsmarknadspolitiska talesperson Ali Esbati samt Emma Brodin, ordförande för Transportarbetareförbundet i Örebro. Samtalet leds av kommunalråd Martha Wicklund.

 

Stoppa hyreschocken – nej till marknadshyror

Skrivet av cle2194 den . Postad i Debattartiklar.

Snart kan marknadshyror bli verklighet i Sverige. Det skulle innebära kraftigt höjda hyror.

Marknadshyra innebär att gå från det system vi har idag, där Hyresgästföreningen och hyresvärden tillsammans förhandlar fram en rimlig hyra, till ett system där hyresvärden själv får bestämma vad din lägenhet ska kosta dig varje månad. 

Det är redan en verklighet i många länder runt om i världen, och vi vet vad de har medfört där. Hyrorna har blivit högre, hyresgästernas trygghet har blivit sämre, fler människor har blivit trångbodda och segregationen har blivit djupare. Forskningen visar också entydigt att marknadshyror kommer innebära högre hyror, på så mycket som 50 procent i storstäderna och upp till 30 procent eller mer i de mindre städerna. Det betyder att en hyresrätt här i Örebro som idag kostar 6 000 kronor i månaden i istället skulle kunna få en månadshyra på 7 800 kronor. 1 800 kronor mindre i månaden känns väl i plånboken för alla men speciellt för de som ändå har det svårt. Hur är det till exempel tänkt att pensionärer, som alltför ofta måste vända på slantarna redan nu, ska ha råd med en sådan hyreshöjning? Vill vi verkligen ha ett samhälle där endast människor med hög inkomst kan bo i vissa områden? Vi har redan idag stora problem med bostadssegregation i Örebro. Med marknadshyror skulle situationen förvärras och cementeras. Fattigdomen kommer att koncentreras till vissa stadsdelar med stora sociala utmaningar som följd. 

Det här är dock inte det enda problemet marknadshyror för med sig. En sådan chockhöjning av hyrorna skulle innebära att många fler behöver förlita sig på bostadsbidrag för att alls ha råd att bo, och undersökningar visar också att antalet hushåll med behov av ekonomiskt bistånd skulle öka markant. Allt detta måste finansieras av skattepengar. Det betyder att flera miljarder kronor skulle tas ur fickan på skattebetalarna för att istället bli till vinst för fastighetsägarna. Behöver de verkligen det bidraget, och är det inte extra orimligt att begära att svenska folket ska ge dem det nu, när vi fortfarande kämpar med en pandemi?  

Steget till en egen bostad skulle också bli betydligt längre för grupper som redan kan ha svårt att få en sådan; ungdomar, nyanlända, nyskilda med flera. Mer än 20 procent av Sveriges unga vuxna kan inte flytta hemifrån trots att de skulle vilja. Är det en utveckling vi vill uppmuntra?

Vi i Vänsterpartiet vill inte se marknadshyror i Sverige, och vi vet att vi har svenska folket med oss: I undersökningar är mellan 60 och 70 procent emot att de införs. Ändå kan marknadshyror snart bli en verklighet, om Socialdemokraterna och högerpartierna får bestämma. Det är dags att vi säger ifrån! 

Martha Wicklund, kommunalråd
Linn Josefsson, ordförande

Pressmeddelande: Kommunen motsägelsefull gällande oanmälda inspektioner

Skrivet av cle2194 den . Postad i Pressmeddelande.

Människor som befinner sig inom HSL, SoL eller LSS är ofta i en särskilt utsatt situation. Det ställer höga krav på att den vård och service som levereras håller en god kvalitet. För att stärka skyddet och öka tryggheten för dessa personer har Vänsterpartiet Örebro förslagit att kommunen ska utföra slumpmässigt oanmälda inspektioner inom dessa verksamheter.

Igår kom svaret: Örebro kommun kommer inte att genomföra oanmälda inspektioner om det inte finns en förekommen anledning. Kommunen fortsätter därmed att förlita sig på att verksamheten själv anmäler sina egna brister eller missförhållanden eller att det kommit signaler om brister från annat håll.

– Det kan handla om människor som av olika anledningar har svårt att föra sin egen talan eller som av andra anledningar är helt utelämnade till verksamheten de befinner sig inom. Att Örebro kommun inte vill göra mer för att skydda utsatta personer är anmärkningsvärt, säger Vänsterpartiets kommunalråd Martha Wicklund.

 I Örebro kommuns riktlinje för avtals- och verksamhetsuppföljning framgår det att kommunen systematiskt och ändamålsenligt ska göra uppföljningar, detta gäller både privata och kommunala verksamheter. Enligt riktlinjen kan en oanmäld uppföljning göras om det finns signaler på brist hos en enskild utförare eller inom ett särskilt område hos flera utförare.

– Jag ställer mig frågande till vad som händer när dessa signaler inte når kommunen. Dålig arbetsmiljö, otrygga anställningar och färre skyddsombud på arbetsplatser kan mycket väl leda till att dessa signaler stannar inom verksamhetens väggar. Det finns en risk för att ett stort mörkertal förekommer. Jag ser hellre att vi utför en oanmäld inspektion i onödan än att en enda människa ska fara illa, säger Martha Wicklund.