Författare: cle2194

Sexuellt våld är en av de mest fruktansvärda brott som en människa kan utsättas för. Det är ett angrepp på en persons integritet och frihet, och det lämnar ofta djupa sår, både fysiskt och psykiskt. Trots detta, ser vi att det sexuella våldet i samhället ökar. I en nyligen publicerad intervju i Sveriges radio Örebro med Örebro tjejjour framgår det att fler och fler tjejer söker hjälp efter att ha blivit utsatta för sexuellt våld. Detta är en utveckling som vi inte kan acceptera.

Att vi inom politiken måste satsa mer och prata högre om sexuellt våld är en självklarhet. Men det räcker inte med ord – vi måste också agera kraftfullt och målmedvetet. Som Vänsterpartiets jämställdhetspolitiska talesperson i Örebro kommun, vill jag lyfta fram flera konkreta åtgärder som vi anser nödvändiga för att vända denna oroande trend.

Först och främst måste vi öka resurserna till stödorganisationer som Tjejjouren. De gör ett ovärderligt arbete i att ge stöd och hjälp till utsatta tjejer, men deras resurser är ofta begränsade. Genom att säkerställa att dessa organisationer har tillräcklig finansiering kan vi ge dem möjligheten att nå ut till fler och erbjuda det stöd som behövs.

Vi måste också arbeta mer förebyggande. Utbildningsinsatser i skolor och på arbetsplatser om samtycke, jämställdhet och respekt är avgörande för att förändra attityder och beteenden. Det är viktigt att vi tidigt lär unga människor om gränser och respekt för andra människors kroppar och integritet. Här spelar både förskola och skola en central roll, men även föräldrar och andra vuxna måste ta sitt ansvar.

Dessutom behöver vi stärka rättsväsendet så att det blir bättre på att hantera fall av sexuellt våld. Det innebär bland annat att polisen och rättssystemet måste få mer utbildning om hur man bäst bemöter och stöttar offer för sexuellt våld. Vi måste också säkerställa att det finns tillräckliga resurser för att utreda och lagföra dessa brott.

Ett annat viktigt område är stöd till de som utövar våld. Även om det kan kännas kontroversiellt att tala om förövarna, är det nödvändigt för att bryta våldsspiralen. Vi behöver utveckla och stödja program som syftar till att förändra beteenden hos de som utövar våld, för att förhindra att fler blir offer i framtiden.

Vänsterpartiet i Örebro kommun kommer att fortsätta arbeta för att öka medvetenheten och bekämpa det sexuella våldet. Vi kommer att fortsätta driva frågan om ökade resurser till stödorganisationer, förbättrad utbildning och ett starkare rättsväsende. Det är dags att vi tar denna fråga på största allvar och agerar för att skydda våra invånare. Det är vårt gemensamma ansvar att skapa ett tryggt samhälle för alla, fritt från sexuellt våld.

Sexuellt våld är inte bara ett problem för de som direkt drabbas, det är ett samhällsproblem som påverkar oss alla. Genom att stå enade och arbeta tillsammans kan vi skapa en förändring. Vi måste lyfta frågan, diskutera den öppet och aldrig sluta kämpa för ett samhälle där alla människor kan känna sig trygga. Är ni med mig politiker?

För Vänsterpartiet

Elisabeth Nilesol

jämställdhetspolitisk talesperson

”Är friskolorna överkompenserade?” frågas det i en rapport från Friskolornas riksförbund. Nej, lyder rapportens föga överraskande svar. Men dessutom, antyder rapporten, är det tvärtom: de kommunala skolornas elever får större resurser.

Och det är ju faktiskt sant, trots att skolpengen, dvs den resurs som går direkt till undervisningen, per elev räknat, är densamma oavsett skolans huvudman. Friskolornas elever, oräknat de ideellt drivna, får ju avstå en del resurser för att ägarna ska få någon vinst.

Rapporten presenterades vid ett seminarium på Jensens grundskola 15.2. Där hävdas att friskolor får en mindre skolpeng än de kommunala skolorna (NA 16.2). Den skillnad i resurstilldelning, som det hänvisas till i rapporten grundar sig i att kommunen gör vissa avsättningar innan skolpengen räknas fram (hanteringen av förändrat elevantal i kommunen, antagningsenhet, förvaltning, skolskjuts, mottagningsenhet för immigrantbarn etc.), vilket också påpekas i rapporten.

Huruvida man anser dessa avdrag berättigade eller ej framgår inte av rapporten, trots att man säger sig vilja ha svar på den frågan. Man har inte heller visat att friskolorna har utgifter som de inte kompenseras för.

Det är ju också lite svårt att veta så länge offentlighetsprincipen inte gäller för friskolor. Istället för att göra alla de komplicerade beräkningar, som ligger till grund för de påståenden som görs i rapporten, vilka är svåra att granska eftersom de inte redovisas fullt ut, hade ett enklare tillvägagångssätt varit att ta fram alla avsättningar kommunen gör och granska dem. Då hade man också kunnat få svar på frågan om kommunerna använder pengarna på ett rättvist och effektivt sätt. En annan fråga rapporten säger sig vilja ha svar på.

Rapportförfattaren Mikaela Valtersson hävdar ändå i ett pressmeddelande att ”Detta strider mot lagens krav på likvärdiga förutsättningar.” (NA 16.2). Detta utan att det går att finna någon grund för påståendet i rapporten. Det huvudsakliga resultatet av undersökningen tycks vara att kommunernas ekonomihantering är ogenomskinlig och därmed svåra att granska. Av det kan man inte dra slutsatsen att friskolorna är missgynnade och rapporten utmynnar inte heller i något krav på överföring av pengar trots att man hävdar att friskolorna får mindre skolpeng och att att kommunens avsättningar är lagstridiga.

Men det är väl inte överdrivet provokativt att anta att friskolornas rapport är ett försök att ”mota Olle i grind”. Nyligen har ju nämligen en statlig utredning tillsatts just i syftet att utreda om friskolorna är överkompenserade. Något som Riksrevisionen för övrigt redan slagit fast.

För Vänsterpartiet

Christer Håkansson, ledamot i Grundskolenämnden

Lars-Göran Hildor, ledamot i Gymnasie- och arbetsmarknadsnämnden

Jan Pargell, medlem och aktiv i Vänsterpartiets välfärdsgrupp