Skip to main content

Örebros fattiga barn blir fattigare när bistånd kapas

Skrivet av cle2194 den . Postad i Debattartiklar.

Historiskt höga matpriser och en skenande inflation har tvingat många familjer att söka hjälp hos matcentralen för att kunna sätta mat på bordet. Allt fler hjälporganisationer vittnar om att behovet av hjälp och stöd har ökat lavinartat. Sociala och ekonomiska trygghetssystem som tidigare har varit en ledstjärna och en stolt tradition i Sverige monteras nu ner, bit för bit. Detta håller nu på att raseras av Sverigedemokraterna och regeringen som prioriterar sänkt skatt för de rikaste och RUT-avdrag framför sänkta matpriser, höjda pensioner och högre löner inom välfärdsyrken.

På gymnasie- och arbetsmarknadsnämndens sammanträde i december beslutade majoriteten (S, M och C) att ta bort den sista delen av den så kallade Örebronormen som riktade sig till människor i ekonomisk utsatthet. Beslutet innebär bland annat att bistånd om ca 300 kr extra i månaden för barn upp till 3 år försvinner och att bistånd för tandvård dras in. För barn på HVB-hem kommer det inte längre löna sig att sommarjobba då de enligt den nya modellen kommer att tjäna för mycket för att kunna ta del av andra bistånd.

Motiveringen från styrande partier är att biståndet ska vara mer likvärdigt och i högre grad spegla rikssnittet. Men när denna så kallade likvärdighet innebär en klar försämring för de som behöver det mest ifrågasätter vi rimligheten i beslutet. När styret väljer att ta bort de återstående delarna av Örebronormen kommer Örebros fattiga barn inte bara bli fattigare – de kommer även att bli fler. Tajmingen är katastrofal. I en tid med rekordhög inflation och rekordhöga kostnader för hyra och mat så har antalet barn som lever i fattigdom i kommunen ökat. Med Örebros högerstyre så ser vi inga tendenser att stoppa och vända denna ökning.

Studier visar hur fattigdom påverkar den psykiska hälsan för både barn och vuxna mycket negativt. Några hundralappar extra för de mest utsatta kan ha större effekt än vissa mediciner, till exempel mot ångest och depressionssjukdomar. Psykisk ohälsa kostar därför, inte minst ett fruktansvärt lidande för de drabbade, men dessutom enorma resurser för samhället. En försämrad ekonomisk situation för människor riskerar därför att leda till betydande negativa ekonomiska konsekvenser för samhället och kommunen.

Vad ”tjänar” då kommunen på detta kan man undra? Faktum är att summan som kommunen sparar på denna nedskärning är ytterst liten i paritet till den funktion som den fyller för de som behöver den allra mest. Genom att ta bort Örebronormen så räknar kommunen med att spara ca 350 000 kr per år.

I början av 2020 valde dåvarande styre (S, C och KD) att ta bort Örebronormen inom socialtjänsten – ett extra tillägg på 400 kr som fanns för barnfamiljer som får försörjningsstöd. ”Uppfriskande” var ett av orden som kom från Moderaterna när frågan då debatterades i kommunfullmäktige. Moderaterna sitter nu med och styr i Örebro kommun och får fortsätta med uppfriskande högerpolitik, det vill säga: fortsätta att öka klyftorna mellan rik och fattig.

Vi vill istället minska de växande klyftorna i samhället, något som är fullt möjligt genom omfördelning och rätt prioriteringar. I vår värld så är det aldrig rätt prioritering att bidra till ökad barnfattigdom.

Lars-Göran Hildor (V), ledamot i Gymnasie- och arbetsmarknadsnämnden

Många missförstånd om 1 procentsregeln

Skrivet av cle2194 den . Postad i Debattartiklar.

1 procentsregeln har kommit upp till debatt både inom regionen och några av länets kommuner. I denna debatt finns en del felaktigheter och missförstånd. Det känns angeläget att försöka reda ut saken.

1. 1 procentsregeln är ingen regel men en rekommendation som staten, regioner och kommunerna frivilligt kan ansluta sig till. Den går ut på att vid offentligt byggande, när till exempel en kommun bygger en ny skola, ska 1 procent av byggkostnaderna läggas på konstnärlig gestaltning. Staten, nästan alla regioner och över 40 procent av landets kommuner har anslutit sig till 1 procentsregeln.

2. Det finns ingen fast finansiering av 1 procentsregeln. Denna resurs uppstår förstnär man beslutar om att bygga något. Det är en investeringskostnad som nästan alltid utgörs av lånade pengar. Om man avstår från att använda 1 procentsregeln så blir bygget en smula billigare men det uppstår inga pengar som kan användas till något annat. Inte ens den nya byggnadens hyresnivå påverkas eftersom hyrorna sätts utifrån marknadsprinciper.

3. 1 procentsregeln  är antagligen den främsta konstnärsfackliga bedriften som har åstadkommits. Den innebär riktiga pengar för riktigt arbete. Något som är mycket viktigt för bildkonstnärer som dels ofta lever på existensminimum och dels ibland beskylls för att vara parasiter. 1 procentsregeln , som fler kommuner borde ansluta sig till, är en hörnsten i svensk kulturpolitik. Vänsterpartiet vill värna om 1 procentsregeln  och utveckla den.

4. I debatten gällande Örebro kommun har framförts att det skulle finnas mycket pengar att spara på konst. Siffran 10 miljoner kr per år har nämnts. Det är ett belopp som man knappt kommer i närheten av även om man lägger ihop kostnaden för Örebro konsthall, inköp av så kallad stafflikonst, OpenArt och något slags snittvärde för 1 procent gestaltningar. Siffran 10 miljoner har dessutom använts så att man kan tro att det är beloppet som kommunala tjänstemän handlar tavlor för varje år. Så är alltså inte fallet. Att vilja slopa 1 procentsregeln är ren symbolpolitik som egentligen inte alls handlar om att spara pengar.

5. 1 procentsregeln innebär en möjlighet att varje generation kan göra sitt avtryck i historien genom konstverk som avspeglar just vår tid.

6. Inbakat i diskussionen finns också synpunkter på vilken konst som är bra och vilken som är dålig. Här är det naturligtvis omöjligt att tillfredsställa alla. Det har dessutom visat sig många gånger att konst som först inte uppskattas så småningom blir folkkär och en del av stadsbilden som få skulle vilja vara utan.

Vänsterpartiet skulle dock vilja att örebroarna fick större insyn i processen runt den offentliga konsten. Vi vill att örebroarna ska få möjlighet att vara med och bestämma var konst ska placeras och vilka ämnen som ska tas upp. Vårt eget förslag har sedan länge varit att få till ett minnesmärke över författaren Katarina Taikon.

 

Lina Johansson (V), ledamot i Kultur- och fritidsnämnden

Peter Ekström (V), ersättare i Kultur- och fritidsnämnden

 

Regering beskär möjligheterna att hitta rätt i livet

Skrivet av cle2194 den . Postad i Debattartiklar.

Folkbildningen är en hörnsten i att göra Sverige framgångsrikt, demokratiskt och relativt jämställt. Folkbildningen består av ett väldigt varierat och stort utbud av kurser, föreläsningar, studiecirklar och andra kulturarrangemang. Förra året deltog 330000 personer i Örebro län i folkbildningens verksamheter. Det är verkligen en folkrörelse.

Mycket viktiga delar är naturligtvis att komplettera grundskola och gymnasieskola och att ge nya svenskar språkkunskaper och en ingång i det svenska samhället. Men utbudet består av både högt och lågt. Så ska det vara. Man kan inte göra som den sovjetiske diktatorn Stalin trodde. Han kallade till sig den sovjetiska filmindustrins chef och frågade:

– Hur många filmer gjordes i Sovjetunionen förra året?
– Trettio, stammade chefen fram.
– Och hur många av dem var succéer?
– Fem…
– Utmärkt, sa då Stalin, nästa år gör vi fem filmer.

För att den svenska folkbildningen ska ha den fantastiska funktion som den haft i decennier så kan man inte tänka att endast ha kvar det bästa. Själva bredden är en förutsättning för att folkbildningen ska fungera.

Nu är folkbildningen hotad. Inte av ett försiktigt osthyvelssparande utan av ett mördande yxhugg. Det finns drastiska sparförslag på samhällets alla nivåer. Pådrivande kraft är den yttersta högern. Den vill krascha folkbildningen. Inte främst för att spara pengar utan för att folkbildningen representerar demokrati, jämlikhet och möjligheten att delta i samhällsutvecklingen. Det gillar de inte. På riksplanet hänger de övriga Tidöpartierna på, att spara pengar på kulturen brukar ju inte skapa så stora reaktioner bland de tunga lobbygrupperna.

Lite siffror för att förstå dumheten i just detta sparande (neddragning):

Rotbidraget kostade staten (oss alla) 11,8 miljarder 2022, medan Rutbidraget (ska vi kalla det ”höginkomsttagare orkar inte städa poolen bidraget”) kostade oss alla (staten) 7,4 miljarder samma år (källa LO). Lägg därtill avskaffad förmögenhetsskatt, fastighetsskatt, värnskatt och hur många jobbskatteavdrag som helst. Plussa på med de många miljarder bankerna tar i vinster varje år så är det knappt man kan stå upp.

Vi vet att siffror kan bli tradiga men när studieförbunden fick knappt 1,86 miljarder kronor i statsbidrag år 2022 (jämför bankernas vinster) så blir det plötsligt glasklart att det inte handlar om penningbrist! Det är ren ideologi, högern vill försvaga och dra undan mattan för den lilla människan. Högern vill dräpa hela arbetarrörelsen, och folkbildningen är bara en i raden av åtgärder (se Timbros Kommandohöjderna, endast en enkel googling bort).

De går nu emot tanken om armlängds avstånd mellan politiker och utövare. Så här säger länsbildningskonsulent Cecilia Lönn Elgstrand:

– Förslaget är tyvärr ett steg på en väg bort från det tillitsbaserade systemet vi har idag och den armlängds avstånd som politiker bör ha till beslut som rör kultur och människors möjligheter att mötas och bilda sig.

Folkbildningen har oändligt med exempel där människor beskriver hur deras deltagande i en studiecirkel, eller folkhögskolekurs fick dem att växa, få självförtroende, kunskap och möjligheter att påverka sitt eget liv. Samtidigt ser vi vilken samhällsnytta och tillväxt folkbildningen bidrar till på strukturell nivå med till exempel ökad kunskaps- och bildningsnivå, integration, levande landsbygd, ökad folkhälsa, mötesplatser och social samvaro, kulturliv i hela landet, höjd bildningsnivå och vägar till arbete.

Nedskärningarna skapar klyftor och minskar tillgängligheten till kunskap och bildning i hela landet. Vänsterpartiet vill bevara och utveckla folkbildningen och sätta stopp för dessa dumheter.

Peter Ekström (V), ledamot i Kultur- och fritidsnämnden

Andreas Mäkelä (V), ersättare i Kultur- och fritidsnämnden

Regeringen och SD – vår tids största hot mot demokratin

Skrivet av cle2194 den . Postad i Angiverilagar, Debattartiklar.

Idag, den 15 september, är det internationella dagen för demokrati – en dag som instiftades av FN för att uppmärksamma vikten av att demokratin värnas och främjas. För oss i Vänsterpartiet är det tydligt att Sverigedemokraterna har fått skrämmande stort inflytande över Sveriges regering. Gång på gång visar SD hur de varken värnar eller främjar demokratin – snarare det motsatta.

Genom Tidöavtalet har SD fått peka ut riktningen för Sverige i frågor som rör människors grundläggande demokratiska fri- och rättigheter. Samtidigt har just SD gång på gång visat hur de aktivt förhindrar demokratin och skapar misstro och splittring i samhället genom att ställa grupper mot varandra. Sverigedemokraternas främsta företrädare och den politik de driver utsätter Sverige för enorma säkerhetsrisker. Som en effekt av koranbränningarna höjde Säpo nyligen landets terrorhotnivå från 3 till 4 på den femgradiga skalan.

Vi vet att demokrati är viktigt för de flesta partier; Liberalerna värderar mänskliga rättigheter högt, Kristdemokraterna säger sig sätta människovärdet främst och Moderaterna har trygghet som en ledstjärna. M, KD och L behöver vakna. Politik handlar om att stå upp för saker, imorgon kan det vara för sent.

Den senaste tidens koranbränningar har skapat ilska och oro både i Sverige och i världen. Denna typ av provokationer både legitimeras och uppmanas av högt styrande politiker. Justitieutskottets ordförande och sverigedemokraten Richard Jomshof har öppet visat sitt stöd för de destruktiva provokationer som koranbränningar utgör. När Jomshof intervjuades av Dagens industri angående koranbränningar och ilskan som det har lett till svarade han: ”..blir de upprörda, så elda hundra till.” Vänsterpartiet står absolut bakom den svenska yttrandefriheten, men med friheter kommer också ansvar. Det är en väsentlig skillnad på att använda sin yttrandefrihet och att missbruka den. Att Jomshof använder sin plattform och position till att uppmana människor att missbruka yttrandefriheten för att uppvigla, skapa konflikt och sprida hat gentemot vissa grupper i samhället är inte annat än osmakligt och förkastligt.

Just nu utreds ett eventuellt införande av angiverilagar i Sverige. Detta har kritiserats hårt från Vänsterpartiet men även från fackförbund och människorättsorganisationer. I praktiken innebär det att lärare, socionomer, barnmorskor, vårdpersonal och andra anställda ska tvingas anmäla papperslösa flyktingar. Alla människor i Sverige har rätt till vård som inte kan anstå och alla barn har rätt till utbildning – detta gäller även papperslösa. Ett införande av angiverilagar skulle bryta mot etiska regler men även stå i direkt kontrast till Barnkonventionen som är svensk lag sedan januari 2020. Angiverilagar skulle till exempel få effekten att gravida kvinnor inte törs ha kontakt med mödravårdscentralen och att barn nekas rätten till utbildning.

Många hbtqi-personer vittnar idag om en ökad rädsla för att utsättas för både hat, hot och våld. Vi ser även här direkta kopplingar till hur politiker som ska företräda Sverige både legitimerar och själva deltar i hatkampanjer gentemot hbtqi-personer. Sverigedemokraten Björn Söder har i flera uttalanden försökt koppla ihop Priderörelsen med pedofili. Söder är även ansvarig för att leda riksdagens OSSE-delegation, en delegation vars uppgift är att förebygga konflikter och skydda mänskliga rättigheter i Europa.

Precis som listan av antidemokratiska övertramp skulle kunna fortsätta så kommer även Vänsterpartiet att fortsätta stå upp för den svenska demokratin, lagar om mänskliga rättigheter och alla människors lika värde.

 

Martha Wicklund,

Kommunalråd, Vänsterpartiet Örebro kommun

 

Cristian Rehn Janowicz,

Talesperson för mänskliga rättigheter och likabehandling

Vi anger inte – men hur är det med styret i Örebro kommun?

Skrivet av cle2194 den . Postad i Angiverilagar, Debattartiklar.

En av punkterna i Tidöavtalet mellan regeringspartierna och Sverigedemokraterna handlar om den så kallade anmälningsplikten. I praktiken innebär den att kommunanställda ska tvingas att anmäla papperslösa. Vänsterpartiet, men även fackförbund, människorättsorganisationer och kommunanställda har reagerat starkt mot förslaget som just nu är under utredning.

Lärare vill inte anmäla sina elever, undersköterskor eller socialarbetare vill inte ange människor som söker vård och stöd, bibliotekarier vill inte anmäla personer som söker information eller kunskap. Protesterna mot Sverigedemokraternas strävan att kommunanställda ska agera gränspolis har varit massiva.

Mot bakgrund av detta lämnade vi i Vänsterpartiet in ett förslag på föregående kommunstyrelsemöte. Vi föreslog att Örebro kommun skriftligen skulle uppmana regeringen att undanta kommunal verksamhet från denna anmälningsplikt då den skulle få extremt negativa konsekvenser – inte bara för utsatta grupper – men även för tusentals medarbetare i Örebro kommun. Styrande partier S, M och C med socialdemokraten John Johansson i spetsen valde dock att säga nej till detta förslag.

Två dagar efter att styret har sagt nej till Vänsterpartiets förslag går John Johansson, Socialdemokraterna och Centerpartiet ut via sociala medier och fördömer angiverilagstiftningen. När vi söker svar från Johansson hävdar han att kommunstyrelsen ”inte är en brevklubb” och att kommunen ska vänta med att uttala sig tills dess att förslaget kommer ut på remiss. Till saken hör det att just detta har gjorts i kommuner och regioner runtom i landet. I regionen där S också styr har man gjort precis det som vi föreslog. 13 juni fattades beslut om att regionstyrelsen skriftligen skulle uppmana regeringen att inte införa anmälningsplikt inom hälso- och sjukvården. Uppsala, Göteborg och Malmö är några av de kommuner som har gjort samma sak.

Det är bra att Johansson tar ställning mot dessa angiverilagar i sina sociala medier, men vi är starkt kritiska mot att han inte kunde bifalla vårt förslag trots att det är en politik som han själv säger sig stå för. Frågan är för viktig och för stor för att fastna i de teknikaliteter som Johansson stödjer sig på, den behöver hanteras med kraft och beslutsamhet. Kommunstyrelsen hade chansen säga ja till vårt förslag OCH samla en bred majoritet i ett remissvar. Vi beklagar att Johansson valde att inte ta den chansen.

Vi i Vänsterpartiet kommer att göra allt vi kan för att hindra skapandet av ett angiverisamhälle. Vi kommer att stötta lärarna, socialarbetarna, undersköterskorna och de papperslösa som har rätt till utbildning, vård och stöd enligt lag. Vi kommer göra det på gator och torg, i nämnder och styrelser, i fikarum och på arbetsplatser. Vi kommer alltid vara tydliga mot regeringen när vi tar ställning mot inskränkningar eller borttagande av mänskliga rättigheter.

 

Vänsterpartiets kommunfullmäktigegrupp,

Martha Wicklund

Cristian Rehn Janowicz

Linn Josefsson

Sunil Jayasooriya

Elisabeth Nilesol

Jaber Fawas

Nadia Abdellah

Peter Ekström

Christina Hermansson Plaçon

Miljöjobbcentrum för grön omställning och minskad arbetslöshet

Skrivet av cle2194 den . Postad i Debattartiklar.

I takt med med att skördarna i södra Europa minskat så är grön omställning i vårt närområde mer aktuellt än någonsin. Extremhettan som har drabbat södra Europa under sommaren är med stor sannolikhet här för att stanna. Förutom att utgöra en direkt livsfara för sjuka och gamla som befinner sig i värmen så kommer det även att påverka priser och tillgång på livsmedel här hemma. Livsmedelsindustrin står för en fjärdedel av världens klimatpåverkan. Samtidigt kommer ny forskning om att andra sätt att odla kan göra att världen når det globala målet om max en och en halv grads temperaturökning. Teknikerna kan till exempel innebära att byta grödor oftare, plantera täckgrödor och att ta hand om häckar mellan åkrarna. Det kan också handla om ekologisk odling med organisk gödsel och odling av fleråriga klöver- och gräsarter.

I Örebro kommun är nästan en tredjedel av marken jordbruksmark, jämfört med 7% av marken i Sverige i genomsnitt. Förändringar av jordbruket i vår kommun har alltså betydelse för Sveriges matförsörjning och klimatpåverkan.

I vårt län finns både kunskap och erfarenhet för att hjälpa oss att hitta framtidens gröna lösningar inom livsmedel och jordbruk. Här finns Örebro universitet som länge har jobbat med hållbar mat, nya innovationer och lokala råvaror. Här finns lantbrukare i länet som vill satsa på omställning till växtbaserad mat och nya tekniker. Kommunen behöver ta en större roll genom att stötta och informera om vad som gäller och vilka möjligheter som finns.

Lantbruket i Örebro län behöver minst 500 nya anställda de närmsta åren enligt Lantbrukarnas Riksförbund. Vi i Vänsterpartiet tror att Örebro kommun kan sammanföra behovet av arbetskraft med ett långsiktigt hållbart klimatarbete. Förutom att ta täten i den gröna omställning som är nödvändig kan vi sysselsätta många som idag är arbetslösa, vill sadla om eller står långt ifrån arbetsmarknaden.

På kommande kommunfullmäktige behandlas en motion från oss i Vänsterpartiet där vi föreslår att Örebro kommun, tillsammans med andra aktörer, startar ett miljöjobbcentrum i Kvinnersta. Kvinnerstaområdet skulle kunna bli ett nav för en framtida arbetsmarknad där klimatet, miljön och det gröna står i centrum. Vi ser ett framtida samarbete mellan Örebro kommun, Örebroporten, näringslivet, regionen, universitetet, arbetsförmedlingen och civila samhället för fler gröna jobb men även minskad arbetslöshet.

Det kan handla om gymnasieutbildningar och vuxenutbildningar inom skogs- och naturbruk samt gröna innovativa näringar. Det kan även handla om utveckling av ekologiska livsmedel, miljöteknik, klimatanpassning och utvecklingsprojekt i samverkan med näringslivet. En samverkan som kan hjälpa näringslivet att utveckla klimatteknologi eller klimatsmarta produkter – detta är något som efterfrågas i allt högre grad både av företag och privatpersoner.

Örebro kommun har med sina unika förutsättningar möjlighet att ta täten i den gröna omställningen och samtidigt minska arbetslösheten. För oss i Vänsterpartiet är det inte bara den rätta vägen – det är den enda vägen som återstår.

 

Linn Josefsson

Kommunfullmäktigeledamot

Vänsterpartiet Örebro kommun

Våra gemensamma värderingar hotas – stå upp för hbtqi-personers rättigheter!

Skrivet av cle2194 den . Postad i Debattartiklar, Pride.

Sverige har under lång tid legat i framkant gällande hbtqi-rättigheter. Den SD-styrda regeringen har suttit vid makten i knappt ett år men redan lyckats försämra livet för hbtqi-personer. I paraplyorganisationen Ilgas ranking är Sverige nu näst sämst i Norden när det kommer till hbtqi-rättigheter. Regeringspartierna med Sverigedemokraterna vid spakarna har gjort absolut noll för att bryta trenden. I stället har fokus legat på det motsatta; att undergräva tidigare arbete för mänskliga rättigheter och att legitimera öppet spridande av hat mot en redan utsatt grupp. Sett till SD:s numera helt öppna hat gentemot hbtqi-personer och det faktum att regeringen tyst accepterar detta så kommer vi att fortsätta backa nedåt.

Men Vänsterpartiet backar inte. Vi arbetar hårt för en inkluderande och trygg miljö för alla invånare, oavsett kön, sexuell läggning eller könsidentitet. För Vänsterpartiet är det grundläggande att alla människor har lika värde och att mänskliga rättigheter ska genomsyra alla verksamheter i kommunen och regionen.

Vi behöver skapa miljöer där alla känner sig trygga och respekterade. Vi vill skapa medborgardialog med ett tydligt genusperspektiv för att garantera en feministisk och hbtqi-inkluderande miljö. Vi vill hbtqi-diplomera Kommunfullmäktiges ledamöter och ersättare för att säkerställa att beslutsfattare kan fatta väl avvägda beslut. Inom vården ska alla ha lika tillgång till vård utifrån könsspecifika behov och där vården håller lika god kvalitet oavsett könsidentitet. Vi vill även att hbtqi-personer som arbetar inom regionen och kommunen ska känna sig trygga på sina arbetsplatser, och vill att detta är frågor som aktivt jobbas med inom våra verksamheter. Vi behöver jobba högt och lågt – både med utbildning och utvärdering, men även med symboliska handlingar som visar på inkludering och acceptans snarare än misstänkliggörande och hat.

Det samhälle barn och unga växer upp i idag kommer också att forma dem som vuxna. Förskolor, skolor och fritidshem bör därför aktivt arbeta med normkritik och normkreativitet för att förbättra bemötandet av hbtqi-personer. Vi vill se normkritisk utbildning för all personal från förskola till gymnasium, med extra fokus på transpersoners situation. Skolan spelar en viktig roll ur ett genusperspektiv och bör ifrågasätta samhällets normer, inkludera hbtqi-perspektiv och fokusera på respekt för alla. Ungdomar bör få information och utbildning om sexualitet, samtycke och relationer för att stärka självkänslan och könsidentiteten. Inom fritidsgårdsverksamheten vill vi främja jämlikhet och inkludering genom att alla ungdomar, oavsett könstillhörighet, känner sig trygga och delaktiga.

Vi ser fram emot att gemensamt arbeta för att skapa en inkluderande och trygg framtid för alla invånare i Örebro kommun och Region Örebro län. Ett Örebro där vi står upp för allas lika värde och där vi aldrig tolererar diskriminering eller kränkningar. Vi vill vara en förebild för andra kommuner och regioner och visa att solidaritet och respekt är nyckeln till ett starkare samhälle.

Låt oss tillsammans kämpa för en framtid där alla människor kan leva i frihet och trygghet. Tillsammans kan vi göra skillnad!

 

För Vänsterpartiet

Jessica Carlqvist, regionråd i opposition

Martha Wicklund, kommunalråd i opposition

Cristian Rehn Janowicz, talesperson för mänskliga rättigheter och likabehandling

Satsa på barnen för ett bättre samhälle

Skrivet av cle2194 den . Postad i Debattartiklar, Skola.

Sommarlovet är slut, många barn och unga återvänder till skolbänken eller förskolan. För många innebär höstterminen en återgång till tidigare rutiner – med läxor, klasskamrater och ansvar. För andra innebär det en helt ny fas i livet – barnet som börjar förskolan eller eleven som nyss har börjat första klass. Vad möts då eleverna och förskolebarnen av höstterminen 2023? Som en direkt effekt av regeringens ovilja att tillföra tillräckliga ekonomiska resurser kommer förskolebarnen få färre pedagoger och barnskötare samtidigt som barngrupperna ökar. Skolelever kommer att drabbas när de möts av färre lärare, elevassistenter och resurser.

Den 20 juni beslutade riksdagen om regeringens vårändringsbudget. Men trots larmet från vård, skola och omsorg om att det saknas minst 24 miljarder så ges noll kronor extra. Detta är ett led av att regeringens höstbudget underfinansierade skolan. I Örebro ska ytterligare 46,4 miljoner kronor sparas för att bibehålla nuvarande otillräckliga nivå. Detta drabbar barn och unga, från förskolan ända upp i gymnasiet. Samtidigt är de allra flesta överens om att satsningar på bra skolgång är den bästa medicinen för att knäcka gängkriminaliteten. Ändå väljer både den SD-styrda regeringen och styrande partier i kommunen (S, M och C), som har bekämpning av gängkriminaliteten som sin paradfråga, att svika både barnen och sina egna vallöften genom fortsatta nedskärningar.

Istället menar regeringen på att kommunerna behöver ta mer ansvar för sin ekonomi, effektivisera verksamheterna och höja kommunskatten. Det är en tydlig förskjutning av det politiska ansvaret som regeringen har i att säkerställa att resurserna till välfärden är tillräckliga. Resurserna till välfärden följer inte automatiskt behoven – de förändras i takt med befolkningen och med pris- och löneutvecklingen i kommuner och regioner. Regeringens politik får effekten att verksamheterna i kommunerna måste anpassas till det rådande kostnadsläget i stället för medborgarnas behov av en bra förskola och skola.

Bilden av Sverige som ett jämlikt land, med en skola som värderar det kompensatoriska uppdraget och jämlikheten högt är snart ett minne blott. I nationella jämförelser har Sverige en ovanligt hög segregation inom skolan. Enligt OECD är den svenska skolsegregationen klart högre än OECD-snittet. Sverige är också internationellt sett medelmåttigt vad gäller att klara det kompensatoriska uppdraget och uppväga elevernas socioekonomiska förutsättningar. Detta kommer även förvärras av det ekonomiska läget som regeringen bär ansvaret för. Skolorna kommer att få svårare att fånga upp och hjälpa barn med problematisk skolfrånvaro. Fler barn kommer att fara illa och fler elever kommer att sluta skolan utan en gymnasieexamen.

I Vänsterpartiets budget underskattas inte skolans betydelse för ett mer jämlikt samhälle. Under höstbudgeten satsade vi 33 miljarder på välfärden 2023 vilket är mer än 20 miljarder mer än regeringen och mer än 10 miljarder mer än vad Sveriges regioner och kommuner efterfrågade för att kunna bibehålla den nuvarande nivån. I Örebro kommun satsar vi 30 miljoner kronor på mer personal och mindre barngrupper inom förskola och skola. Utöver det satsar vi 2 miljoner kronor på att erbjuda barn i grundskolan gratis frukost.

Det är resurser som ska öka personaltätheten inom förskolan och skolan, minska elevgrupperna och ge alla elever och förskolebarn bättre förutsättningar att lyckas i skolan och livet. Det är dags att satsa på en likvärdig och kompensatorisk undervisning och omsorg till barn och unga – det handlar om vår gemensamma framtid.

För Vänsterpartiet:

Nadja Awad

riksdagsledamot

Martha Wicklund

kommunalråd

Elisabeth Nilesol

talesperson för utbildning och jämställdhet