Skip to main content

Fria mensskydd är en jämställdhetsfråga

Cirka hälften av Sveriges invånare har en livmoder. Under cirka 30 år av sitt liv kommer dessa invånare att ha mens. I snitt lägger en kvinna mellan 40 000 och 70 000 kronor på mensskydd under sin livstid. Därför vill Vänsterpartiet ge möjligheten till gratis mensskydd för ungdomar upp till 20 års ålder.

Det finns fortfarande ett tabu kring mens. Att göra mensskydd tillgängligt och synligt på exempelvis skolor och ungdomsmottagningar skulle bidra till att bryta denna tabu ytterligare.

Mens är även en klassfråga. Många unga har föräldrar som kan betala för mensskydd, men den som av olika anledningar inte vill eller kan fråga sina föräldrar om pengar till mensskydd kan istället tvingas använda sitt studiebidrag, veckopeng eller egna besparingar. Det kan handla om cirka 100 kronor per månad, något som kan tyckas vara en liten summa. Men för en högstadie- eller gymnasieelev är den desto mer betydande och kan vara avgörande för om du kan hänga med kompisarna på bio, ta en fika på stan eller spara ihop till ett efterlängtat inköp. Gratis mensskydd skulle innebära en ekonomisk avlastning för de som lever under knappa ekonomiska förhållanden.

Vi ser återkommande hur kvinnor, just för att de är kvinnor, tvingas kämpa lite hårdare för att män har ett försprång som är inbyggt i systemet. Vänsterpartiet har alltid kämpat för att utjämna dessa skillnader. Genom historien har kvinnor alltid tvingats kämpa i uppförsbacke, vare sig det gäller grundläggande fri- och rättigheter som rösträtt eller det faktum att de som arbetar inom kvinnodominerade yrken själva får betala för sina arbetsskor. I Örebro har Vänsterpartiet infört ett bidrag för att bland annat undersköterskor och förskolepersonal ska kunna köpa arbetsskor. Det handlar om relativt små satsningar som tillsammans gör stor skillnad för kvinnors ekonomi och frihet. Gratis mensskydd skulle vara ytterligare en sådan satsning som hjälper till att minska det ekonomiska gapet mellan kvinnor och män. Med Vänsterpartiets politik minskar dessa skillnader så att män och kvinnor har samma förutsättningar.

Vi i Vänsterpartiet gläds åt och vill uppmuntra unga företagare som exempelvis örebrobaserade Period Pack som har tagit fram en behållare för mensskydd. Dessa behållare finns nu bland annat på skolor i Lindesbergs kommun samt på PEAB i Örebro, något som hyllats av facken och berör ett stort antal medarbetare. För att fler kvinnor ska kunna verka inom exempelvis byggbranschen så är tillgång till sanitet och gratis mensskydd viktiga åtgärder. Att tillhandahålla basala hygienprodukter som t.ex. toapapper, tvål och mensskydd till medarbetare är en absolut nödvändighet för den som vill vara en bra arbetsgivare, här behöver Örebro kommun göra mer. För Vänsterpartiet är det i första hand kommuner, regioner och stat som måste gå före och bryta mark. Det är vi tillsammans som skapar förändringen.

Ska vi få till riktig jämställdhet med en jämlik skola och en arbetsmarknad där alla kan vara med måste vi se till att alla kan vara med på lika villkor.

Mensskydd är inte en kvinnofråga – det är en jämställdhetsfråga.

 

Martha Wicklund,

Kommunalråd, Vänsterpartiet Örebro

 

Höj blicken och säkra livsmedlen

Åkermark kan man inte tillverka. Det är en ändlig resurs som naturen har skapat under tusentals år. Genom generationer av människors hårda arbete blev jorden brukbar. Jorden är basen för våra livsmedel. Därför måste de åkrar med odlingsbar mark som breder ut sig i öppna landskap bevaras och respekteras.

Vi i Vänsterpartiet har länge drivit frågorna om vikten av självförsörjning av livsmedel och att bevara den odlingsbara marken vi har i Örebro, både kommun och i länet. Vi har under en längre tid krävt att omfattningen och kvaliteten på odlingsbar mark ska kartläggas, så att planeringsprocessen underlättas. Vi väntar fortfarande på att det arbetet ska göras.

Samtidigt är det viktigt att bostäder byggs åt alla invånare, och att företag kan utvecklas på ett hållbart sätt. De här olika perspektiven krockar ibland. Vid flera tillfällen på sistone har planerade bostäder behövt stoppats eftersom det skulle tagit viktig åkermark i anspråk. Nu senast har exploateringen vid Törsjö-området satt fokus på problemen med att bygga på odlingsbar mark. I det fallet handlar det om utbyggd kapacitet för logistikverksamheten och potentiella arbetstillfällen, vilket också är viktigt att understödja.

Vi behöver helt enkelt hitta lösningar som fungerar för alla olika intressen. Därför tror vi att vi måste börja höja blicken och se hela länet som både arbetsmarknad och bostadsmarknad. Kommunerna måste kunna samarbeta mer, istället för att bara se till sina egna intressen och se andra kommuner som konkurrenter av arbetstillfällen och skatteintäkter. Kanske finns det andra platser i länet som lämpar sig bättre för vissa etableringar. Kanske finns det andra platser där vi bygga bostäder, utan att förstöra livsviktig åkermark. Det ska inte spela någon roll om du arbetar i Hallsberg och bor i Örebro eller Nora. Att kunna vara flexibel och kunna röra på sig för att söka sig till försörjning, utbildningar eller nära och kära, har alltid varit Sveriges styrka. Det måste vi verkligen främja!

Men då krävs det samarbete på riktigt och då kan inte marknadskrafterna få avgöra allt. Som till exempel hur kollektivtrafiken ska gå på landsbygden eller mellan länets kommuner. Idag ser vi att man bygger ut kollektivtrafiken på vissa ställen, samtidigt som busslinjer läggs ner på landsbygden, vilket är otroligt olyckligt. Kollektivtrafiken är avgörande för att hela länet ska kunna utvecklas, och vi måste börja se den som en samhällsservice som bara ska fungera överallt, och inte som en produkt där ”kundunderlag” får avgöra.

Vi behöver se över hela kollektivtrafiksystemet i länet, både hur det ska fungera, vilka trafikslag vi bör satsa på, men också hur vi ska finansiera kollektivtrafiken i framtiden. Därför har vi i Vänsterpartiet i Örebro län satt igång ett arbete med att ta fram ett eget kollektivtrafikprogram. Ett program som ska hålla ihop i hela länet och inte bara ser till enskilda kommuner. Ibland ser man inte skogen för alla träden, brukar man säga. Det gäller absolut kring kollektivtrafiken, så det är dags att höja blicken.

Linn Josefsson (V), ledamot programnämnd Samhällsbyggnad Örebro kommun
Jessica Carlqvist (V), ledamot Samhällsbyggnadsnämnden Region Örebro län
Kenneth Lantz (V), Regional tillväxtnämnd, Region Örebro län

50 år efter första pridemarschen är det långt kvar till jämlikhet

”Sexuell jämlikhet” och ”Alla har lika värde” – så löd några av budskapen på plakaten när ca 15 personer samlades på Järntorget i Örebro för att demonstrera i Sveriges första pridemarsch. Detta var den 15 maj, 1971. De marscherade för vad som borde vara en självklarhet – alla människors lika värde oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Har vi uppnått det, kanske du frågar dig? Svaret: delvis, men vi har en lång väg kvar innan vi har jämlikhet på riktigt.

Vissa viktiga framsteg har gjorts: från och med 1979 betraktas inte längre homosexualitet som en sjukdom, sedan 2009 tillåts samkönade äktenskap och samkönade har också rätt att prövas som adoptivföräldrar.

Men det finns även krafter som vill ta bort och inskränka hbtq-personers rättigheter och möjligheter.

I Polen har den konservativa regeringen infört så kallade hbtq-fria zoner i ett hundratal kommuner och regioner. I Örebro vill flera partier stoppa viktiga förebyggande insatser som hbtq-diplomeringar av kommunal verksamhet. Flera kommuner runt om i landet, särskilt de som styrs av Sverigedemokraterna, har aktivt jobbat för att stoppa viktiga delar av arbetet som ifrågasätter heteronormen. Vi ser runtom i Sverige och Europa en utveckling som gör livet som hbtqi-person inte bara svårare, men också mycket farligare.

Vänsterpartiet vill att hbtqi-personer ska känna sig trygga och välkomna i Örebro. Så är det tyvärr inte idag. Transpersoner drabbas i högre grad än andra av psykisk ohälsa och är överrepresenterade i självmordsstatistiken. Vi vill därför bland annat satsa på förstärkt transkompetens inom elevhälsan samt att kommunen upprättar ett minnesmärke för att uppmärksamma Sveriges första pridemarsch. Att denna historiska händelse ägde rum just i Örebro är något vi i Vänsterpartiet är stolta över, ett minnesmärke skulle vara ett bevis på att Örebro kommun står upp för alla människors lika värde.

I riksdagen har Vänsterpartiet bland annat fått igenom införande av registrerat partnerskap, att homosexuella skyddas av lagar om hets mot folkgrupp, rätt till insemination för lesbiska par och rätt till bostadsbidrag för homosexuella sambopar. Under tiden som Vänsterpartiet har varit med och styrt Region Örebro Län har ett bra bemötande oavsett läggning eller könsuttryck varit en viktig fråga för oss, och många verksamheter har hbtq-diplomerats, däribland ungdomsmottagningar, hudkliniken och Ängens vårdcentral.

Att värna om alla medborgare i Örebro innebär även att vi måste våga satsa på utbildning, förståelse och tolerans. Utbildning och kompetenshöjande insatser måste få kosta pengar, alternativet är okunskap och ur denna okunskap kan både hat och främlingsfientlighet växa. En ökad förståelse och acceptans för människors olikheter skulle göra vårt samhälle mycket starkare. Att lokala partiföreträdare, i kommunfullmäktige som är kommunens högst beslutande organ, ägnar sig åt att killgissa sig till att förebyggande insatser inte behövs samtidigt som fakta och forskning avfärdas är en farlig utveckling som riskerar att ställa grupper mot varandra.

Vänsterpartiet välkomnar kommunala hbtq-diplomeringar. Kanske vore det en bra idé att börja med alla ledamöter i kommunfullmäktige för att kunna föra ett seriöst samtal kring denna viktiga fråga framöver.

Martha Wicklund,

Kommunalråd, Vänsterpartiet Örebro

Fotnot: Den 15 maj kl. 11-12 anordnar Vänsterpartiet Örebro ett livesänt panelsamtal för att uppmärksamma 50-års jubileet av Sveriges första pridemarsch. Medverkar gör Vänsterpartiets EU-parlamentariker Malin Björk samt författaren och debattören Mian Lodalen. Samtalet leds av kommunalråd Martha Wicklund.

Dags för ett rättvist och solidariskt Sverige

När den industriella revolutionen tog fart i Sverige under andra halvan av 1800-talet låg arbetarnas liv i industrimagnaternas händer. Arbetet var tungt och farofyllt, arbetstiden lång och någon fritid existerade inte. På den tiden var medellivslängden cirka 44 år. När arbetarna insåg att industrimagnaterna faktiskt var helt beroende av deras värdefulla arbete började de organisera sig och gå samman – de började ställa krav på bättre arbetsvillkor. Successivt har arbetstiden minskat, säkerheten förbättrats och rätten till semester tillsammans med andra viktiga reformer har drivits igenom. Som en del av de förbättrade villkoren insåg även arbetarna att de behövde ställa krav på politiken. Under åren drevs viktiga frågor igenom, till exempel reformer som säkerställde ordentliga hem till människor och rätten till fritid och rekreation.

Rätten till ett bra och meningsfullt liv, inte bara möjligheten att överleva, tog åratal av kamp från arbetarrörelsen. Idag ser vi ett Sverige där dessa rättigheter alltmer luckras upp. Vi har sett hur arbetarnas villkor har fått underkasta sig bolagens vinster, vi har sett enorma skattesänkningar och bidrag till de rika, och vi har sett hur de med störst behov är de som får betala. Bostäderna i miljonprogrammet som såg till att alla människor skulle ha fungerande hem med rinnande vatten och toaletter står idag och förfaller. Det har införts allt fler osäkra anställningsformer så som visstidsanställning och gig-jobb där arbetare måste jaga allt snabbare för att få tillvaron att gå ihop. Vi får allt fler rapporter om barnfamiljer som tvingas förlita sig på välgörenhetsorganisationers matkassar när de inte har råd att sätta mat på bordet till sina barn.

De senaste decennierna har Sverige legat högt upp på listan gällande snabbast ökande klyftor i världen. Skillnaden mellan rik och fattig blir allt större. När Coronapandemin slog till under förra året blev urholkningen och underfinansieringen av välfärden smärtsamt tydlig. Under lång tid har färre slantar gått till den viktiga vården, skolan och omsorgen. Istället har de omfördelats och hamnat i fickorna på den ekonomiska eliten i Sverige. När välfärden utsattes för den enorma påfrestning som pandemin innebär, så kan vi tydligt se hålen som uppstått av denna orättvisa omfördelning.

Vi vill vara tydliga med att vi är stolta och oerhört tacksamma för den enorma insats som personalen inom sjukvården, skolan och omsorgen har gjort. Den uthållighet, kämpaglöd och förmåga som alla fina yrkesmänniskor i välfärden har uppvisat är en avgörande orsak till att fler människor inte har dött. Men drar vi en parallell mellan arbetares situation när arbetarrörelsen en gång startade så ser vi en tillbakagång. Semestertimmar dras in då det saknas vikarier, fler jobbar övertid och fler människor blir sjuka av sina jobb när kraven, arbetsmiljön och villkoren blir allt mer omänskliga.

Idag firar vi arbetarnas dag, men vi har en lång väg att gå. Låt oss på riktigt se till att alla människor har råd att leva – inte bara överleva. Låt oss ha schyssta arbetsvillkor och möjlighet till ett värdigt, meningsfullt och friskt liv. Vi måste återigen slåss för att omfördela Sveriges gemensamma rikedomar. Det är dags att sluta se på när de extremt rika fortsätter att plundra välfärden på bekostnad av vanliga hårt arbetande människor. Det har aldrig funnits så mycket pengar som idag, samtidigt blir det allt svårare att få stöd och hjälp för de som behöver det allra mest. Sveriges arbetare har fått stå tillbaka tillräckligt nu samtidigt som utdelningarna till aktieägarna fortsätter att öka. Det är dags att de rika börjar bidra till återuppbyggnaden av ett av världens mest jämlika länder. Det är dags att återta välfärden och våra gemensamma skyddsnät, det är dags för ett mera rättvist och solidariskt Sverige. Det börjar med dig och mig, tillsammans kan vi skapa en förändring som gynnar majoriteten – inte bara några få.

 

Martha Wicklund, kommunalråd Vänsterpartiet Örebro

Linn Josefsson, ordförande Vänsterpartiet Örebro

Arbetsrätten är värd att slåss för

Den svenska arbetsrätten spelar en betydande roll för hur vårt samhälle ser ut både idag och i framtiden. Vårt arbete, eller avsaknad av arbete, formar i hög grad våra liv – ofta mer än vad vi önskar eller tror. Bristande kontroll eller trygghet, ofrivilligt deltidsarbete, sänkt anställningsgrad genom så kallad hyvling eller trakasserier på arbetsplatsen är exempel på sådant som i högsta grad påverkar oss på individnivå. Just därför är arbetsrätten så viktig, både på samhälls- och individnivå.

Regeringens insats på området har istället varit att utifrån Januariavtalet med Centerpartiet och Liberalerna beställa en utredning om kraftiga försämringar för redan utsatta arbetande: Det skulle öppna för godtyckliga uppsägningar och minskat fackligt inflytande.

Vänsterpartiet och en samlad fackföreningsrörelse avvisade utredningens förslag med kraft. Istället har förhandlingar mellan fack och arbetsgivare resulterat i ett förslag som vissa av de fackliga organisationerna accepterar, medan de flesta LO-förbund inte gör det. Även om överenskommelsen, som nu ska hanteras av regeringen, är väsentligt bättre än utredningen, är det anmärkningsvärt och tragiskt att en socialdemokratiskt ledd regering deklarerade att man skulle gå vidare med förslagen även med LO:s nej, och på det här sättet har pressat LO-facken.

Att de marknadsfundamentalistiska partierna Centern och Liberalerna, det senare ett parti som med stor sannolikhet åker ur riksdagen vid kommande val, har getts ett stort inflytande över svensk arbetsrätt och arbetsmarknadspolitik är djupt oansvarigt och skadar Sverige.

För Vänsterpartiet är det viktigt att utgå från verkligheten. Under den pågående Coronapandemin har det blivit allt tydligare att det är de som sliter i det dolda som utgör basen som samhället vilar på. De arbetar ofta inom vården, är underbetalda och har dåliga arbetsvillkor. För att de som just nu håller vårt samhälle flytande ska ha en dräglig tillvaro så krävs en förbättrad arbetsrätt.

Vänsterpartiet vill förstärka och förbättra arbetsrätten – inte slå sönder den. I riksdagen har vi därför föreslagit en rad olika förändringar som skulle förbättra situationen för miljontals arbetare. Vi vill bland annat ta bort anställningsformen allmän visstidsanställning, skärpa gränsen för hur länge man kan vara visstidsanställd och få bort hyvling där arbetsgivare på lösa grunder drar ner sysselsättningsgraden för de anställda. Vi vet att otrygga anställningsförhållanden ökar risken att drabbas av skador och olyckor, gör det svårare att säga ifrån mot exempelvis sexuella trakasserier och undergräver kompetensutveckling. Istället måste vi bygga ett tryggare och mer produktivt arbetsliv.

På lokal nivå har Vänsterpartiet fått igenom höjd lön för cirka 4 000 medarbetare som tjänar allra minst. Vi har även sett till att ytterligare tusentals medarbetare inom förskola, äldreomsorg och funktionsstöd får ett skobidrag till att köpa arbetsskor. Resan mot en bättre arbetsrätt måste börja där – genom förbättrade villkor och förutsättningar för arbetarna. Under åratal har företagen ökat sina vinster medan arbetares villkor inte har utvecklats i samma takt. Det krävs en bättre och mera rättvis balans mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Vänsterpartiet kommer fortsätta att kämpa för jämlika löner och stärkta arbetsvillkor, men vi kan inte göra det på egen hand. Det är nu vi gemensamt måste se till att säkra kloka investeringar där det finns behov och möjlighet.

Tillsammans kan vi skapa den arbetsrätt som Sveriges arbetare förtjänar. Vi behöver schysta villkor och en arbetssituation som håller. Tillsammans kan vi se till att människor inte bara kan överleva, utan även leva fullt ut.

Ali Esbati (V), arbetsmarknadspolitisk talesperson

Martha Wicklund (V), kommunalråd

 

Fotnot:

Den 19 april kl. 18-19 anordnar Vänsterpartiet Örebro ett livesänt panelsamtal om LAS-försämringen. Medverkar gör Vänsterpartiets arbetsmarknadspolitiska talesperson Ali Esbati samt Emma Brodin, ordförande för Transportarbetareförbundet i Örebro. Samtalet leds av kommunalråd Martha Wicklund.

 

Stoppa hyreschocken – nej till marknadshyror

Snart kan marknadshyror bli verklighet i Sverige. Det skulle innebära kraftigt höjda hyror.

Marknadshyra innebär att gå från det system vi har idag, där Hyresgästföreningen och hyresvärden tillsammans förhandlar fram en rimlig hyra, till ett system där hyresvärden själv får bestämma vad din lägenhet ska kosta dig varje månad. 

Det är redan en verklighet i många länder runt om i världen, och vi vet vad de har medfört där. Hyrorna har blivit högre, hyresgästernas trygghet har blivit sämre, fler människor har blivit trångbodda och segregationen har blivit djupare. Forskningen visar också entydigt att marknadshyror kommer innebära högre hyror, på så mycket som 50 procent i storstäderna och upp till 30 procent eller mer i de mindre städerna. Det betyder att en hyresrätt här i Örebro som idag kostar 6 000 kronor i månaden i istället skulle kunna få en månadshyra på 7 800 kronor. 1 800 kronor mindre i månaden känns väl i plånboken för alla men speciellt för de som ändå har det svårt. Hur är det till exempel tänkt att pensionärer, som alltför ofta måste vända på slantarna redan nu, ska ha råd med en sådan hyreshöjning? Vill vi verkligen ha ett samhälle där endast människor med hög inkomst kan bo i vissa områden? Vi har redan idag stora problem med bostadssegregation i Örebro. Med marknadshyror skulle situationen förvärras och cementeras. Fattigdomen kommer att koncentreras till vissa stadsdelar med stora sociala utmaningar som följd. 

Det här är dock inte det enda problemet marknadshyror för med sig. En sådan chockhöjning av hyrorna skulle innebära att många fler behöver förlita sig på bostadsbidrag för att alls ha råd att bo, och undersökningar visar också att antalet hushåll med behov av ekonomiskt bistånd skulle öka markant. Allt detta måste finansieras av skattepengar. Det betyder att flera miljarder kronor skulle tas ur fickan på skattebetalarna för att istället bli till vinst för fastighetsägarna. Behöver de verkligen det bidraget, och är det inte extra orimligt att begära att svenska folket ska ge dem det nu, när vi fortfarande kämpar med en pandemi?  

Steget till en egen bostad skulle också bli betydligt längre för grupper som redan kan ha svårt att få en sådan; ungdomar, nyanlända, nyskilda med flera. Mer än 20 procent av Sveriges unga vuxna kan inte flytta hemifrån trots att de skulle vilja. Är det en utveckling vi vill uppmuntra?

Vi i Vänsterpartiet vill inte se marknadshyror i Sverige, och vi vet att vi har svenska folket med oss: I undersökningar är mellan 60 och 70 procent emot att de införs. Ändå kan marknadshyror snart bli en verklighet, om Socialdemokraterna och högerpartierna får bestämma. Det är dags att vi säger ifrån! 

Martha Wicklund, kommunalråd
Linn Josefsson, ordförande

Välfärden viktigare än någonsin när ungas psykiska ohälsa ökar

På Världshälsodagen den 7 april släpper WHO sin rapport om hur hälsotillståndet ser ut i världen. Men nyligen kom en annan rapport som visade en bild av den ökade utsatthet som drabbat barnen i samband med pandemins framfart.

I BRIS årsrapport står det tydligt att barns psykiska ohälsa har ökat markant under det senaste året. BRIS gjorde bedömningen att läget var så allvarligt att linjen för stödsamtal gjordes tillgänglig dygnet runt, något som kan vara helt avgörande för ett barn som befinner sig i en akut situation. Även Barnombudsmannen lyfter i sin årsrapport att pandemin har fått allvarliga konsekvenser för barn på kort och lång sikt, och understryker att faktorer som boendeort, socioekonomi, ålder, könsidentitet, etnicitet eller funktionsvariation inte ska påverka barns möjlighet att få sina rättigheter tillgodosedda.

När psykisk ohälsa bland barn och unga ökar ställer jag mig frågan; varför? Varför har utsattheten ökat? Varför mår barn och unga sämre? Den svenska coronastrategin har inneburit att, så långt det är möjligt, hålla igång viktiga verksamheter som riktar sig till barn. Detta för att deras vardag ska påverkas så lite som möjligt. Skolorna har i högsta möjliga mån hållits öppna, idrottsföreningar har fortsatt med verksamhet riktad till barn. Utan denna linje hade antalet barn som lider av psykisk ohälsa sett ännu värre ut. Men trots detta ser vi att många barn nu slutar idrotta och att allt fler skolelever lider av psykisk ohälsa.

BRIS rapport talar sitt tydliga språk; den visar på fler konflikter i hemmet, en ökad utsatthet för våld och ökad psykisk ohälsa. De naturliga kanaler som vanligtvis fångar upp barnen, som ser barnen, har inte fungerat som vanligt. Med många vikarier inom förskola och skola är det större risk att barn som far illa faller mellan stolarna. Dessutom påverkas många barn också av sina föräldrars pressade situation. När arbetslöshet, ekonomisk utsatthet, isolering och oro inför framtiden drabbar vuxna så påverkar det också deras barn.

Det är därför satsningar på välfärden nu är viktigare än någonsin. En stark välfärd skapar arbetstillfällen, tryggare barn och ett samhälle bättre rustat för kris. Varje slant som går till att förstärka skola, vård och omsorg är en så viktig investering för att säkerställa att barnen som nu drabbas hårt kan fångas upp och hjälpas. Att samhället finns där och fångar upp de barn som far illa betyder att vi har en chans att stoppa risken för ett långt, ibland livslångt, lidande. Vi har då chansen att på sikt få hälsosamma och välmående vuxna som i sin tur kommer finnas där för sina barn. Det skapar ett sunt och hållbart samhälle på lång sikt. Det är också en av de största anledningarna till att vi i Vänsterpartiet kämpar så hårt för att satsningarna på välfärden måste stärkas. Vi gör det i Örebro genom höjda löner till kommunens lägst betalda, till förstärkt elevhälsa och jämställdhetsarbete inom förskola och skola. På riksplanet föreslår vi nu tillsammans med M och KD en mångmiljardsatsning på äldreomsorgen för att minska andelen timanställda och tidsbegränsade anställningar.

Vi har inte råd att fortsätta slösa bort våra gemensamma skattepengar på vinster till stora välfärdsbolag, städhjälp till höginkomsttagare eller sänkt skatt till den lilla del av befolkningen som tjänar allra mest. För om vi vill ha ett samhälle som står emot kris och håller ihop så måste vi våga satsa på vår framtid – barnen.

Vänsterpartiet tror på en framtid för alla – inte bara några få.

Martha Wicklund

Kommunalråd, Vänsterpartiet Örebro

V vill ge miljarder till äldreomsorgen

Alldeles för många har dött i äldreomsorgen under Coronakrisen. Människor har ryckts från sina nära och kära. Enligt Coronakommissionen beror de höga dödstalen bland annat på strukturella brister inom äldrevården, där alldeles för många arbetar under otrygga anställningsförhållanden. Eftersom regeringen inte tagit sitt ansvar för situationen, vände vi i Vänsterpartiet oss till Kristdemokraterna och Moderaterna. Tillsammans föreslår vi en mångmiljardsatsning på äldreomsorgen.

För att skydda de äldre måste de som jobbar inom äldreomsorgen få bättre arbetsvillkor. Som Coronakommissionen pekar på är den höga andelen timanställningar och tidsbegränsade anställningar ett stort problem. Det leder till att varje äldre får träffa många olika personer och det gör det svårt att lära av varandra. Det skapar också en ekonomisk press på personalen att gå till jobbet trots symtom eftersom många timanställda inte får någon sjukpenning. Att Vänsterpartiet fått gehör för sitt förslag om att avskaffa karensdagen under pandemin har varit en oerhört viktig åtgärd för att minska smittspridning.

I Örebro kommun ökade andelen timanställda från 23 procent 2018 till 25 procent 2019 enligt statistik från SKR. Detta gäller de som jobbar med äldre och personer med funktionsnedsättning i kommunens regi. Vi vill att denna utveckling stoppas, fler behöver en tillsvidareanställning. Bland de privata utförarna saknas motsvarande statistik, men generellt gäller att situationen är ännu värre i den privatdrivna äldreomsorgen än i den kommunala. Vänsterpartiet kämpar för att alla som vill och kan ska ha rätt till heltid, men med möjlighet att jobba deltid.

Fler som jobbar inom omsorgen måste få trygga anställningar. Vänsterpartiet har kommit överens med KD och M om att avsätta 2 miljarder kronor per år för detta under perioden 2021 till 2023. Vår långsiktiga ambition är att andelen tidsbegränsade anställningar halveras, i huvudsak genom att omvandlas till tillsvidareanställningar på heltid. Färre timanställningar och ökad personalkontinuitet bidrar till ett starkare skydd för Sveriges äldre och en mera hållbar situation för personalen.

I tillägg till tryggare och bättre anställningsförhållanden behövs ökad medicinsk kompetens inom äldreomsorgen och ökade möjligheter till tryggt boende för äldre. Vår miljardsatsning leder även till fler läkare och sjuksköterskor i äldreomsorgen och ser till att fler äldre snabbare får tillgång till anpassade boenden.

Mer behöver göras framöver, men vårt förslag är en kraftfull början. Det är sammantaget mer än 12 miljarder kronor som ska bidra till att skydda Sveriges äldre.

 

Martha Wicklund

Kommunalråd, Vänsterpartiet Örebro